tisdag 3 september 2019

Bönhörd bön-nörd

Jag har varnat Uffe för att vår diet under den kommande tiden kommer att innehålla mycket bönor.
Det går inte att komma undan ens
Vi har nämligen väldigt mycket av den varan nu i höst och mera är på kommande.
Vi har verkligen blivit bönhörda vad gäller bönodlandet i år.
Uffe ser inte alls lidande ut, han ler bara stort.
Bönor av alla varianter gillas i det här hushållet att ätas som de är eller också att
användas som komplement till mycket annat i matväg.


Fas 1, nyskördade

Bondbönorna är skördade för året.
Många blev de, korgen ovan är fylld av den allra sista skörden men redan innan, hade jag skördat minst 40 liter till av dem. Emellanåt plockade jag baljor direkt från landet när det blev dags för att laga middag.


Tittut! Fas 2, bönorna spritas..Det blir mycket biomassa över som jag gräver ner i trädgårdslandet igen som gröngödsling.

    Första gången jag kom i kontakt med bondbönan var tack vare en gammal bok om jordbruk från
    sekelskiftet 18-1900-talet. Jag kallade den min jordbruksbibel.
    Där läste jag första gången om bondbönorna och det tog inte länge
    förrän jag hade beställt en påse sådana frön för att själv testa den metod man skrev om i boken.

    När potatis skulle sättas så gjorde jag som det stod att man gjorde förr när man ville tillföra
    kväve och fosfor till jorden.
    En potatis, en strömming, en bondböna, en potatis, en strömming, en bondböna och så där
    höll jag på tills allting var sått och satt.

    Både potatis och bondbönor skördades så småningom.
    Strömmingen blev oskördad 😉 men den hade gjort sitt för att tillföra jorden fosfor.
    De var kloka förr och använde det som naturen bjöd på
    Bondbönorna står förstås för kvävet och potatisen mår bra och blir fin.


Fas 3 , förvällda bönor med skal
Fas 4. Bönor färdigt skalade för att ätas upp

 Nu för tiden gör jag inte så längre. 
 Jag sår bondbönorna i  breda rader i närheten av potatisen.
 Strömmingen får simma  i havet (förutom den vi äter upp). 

 Bondbönan kallas också välsk-, åker- eller hästböna och är egentligen den allra första bönan
som användes här i norr hos oss fastän den faktiskt hör till ärtsläktet.  
Så bönan är en ärt med andra ord.
 
Det finns olika teser om den goda bönan, beroende på var man läser, så det där kloka, 
eventuellt sanna lämnar jag därhän. Antingen kommer den från Afrika eller från Mellanöstern,
Kaspiska havet eller så kommer den från ett helt annat ställe. Förmodligen är den så populär 
att den finns överallt sedan långa tider tillbaka
Jag/ vi äter den med stor glädje och aptit i alla fall.
Nu har vi många bondbönspaket i fruset skick som ska avnjutas längre fram under höst, 
vinter och vår.


   Men det räcker förstås inte bara med bondbönor här som ni förstår.
   I år har jag odlat störbönor för att få ta hand om bönorna själv.
   Jag har ju en viss konkurrens i trädgårdslandet.
   Filip Fasan och hans hönor är också bön-gourmeter.
   Kampen har varit stor under ett par år om vem som skall hinna först.
   Ett år hann jag inte alls med, fasanerna åt upp varevigaste böna
   I fjol vaktade jag bönlandet som en hök och fick ihop några kok åt oss

Bönor på höjden

   I år har jag varit förarglig och odlat på höjden. Nu har jag t.om dåligt samvete
   Jag kunde ju ha sått en rad låga bönor åt fasanerna också !
   Nästa år så....


   Det lustiga är att de lila bönorna blir gröna när de har förvällts....
   lite synd tycker jag som tycker om färger men så är det nu en gång för alla.

Samma bönor men förvällda

   Naturligtvis så blev de en bön o svampgratäng till middag igår !

   Leve bönan!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
 

18 kommentarer:

Musikanta sa...

Så härliga bönbilder. Den där gratängen hade varit något för oss, speciellt för Kent som är vegetarian. Den ser väldigt god ut.
Ingrid

Paula sa...

Javisst gillar jag också bönor, i veckan såg jag bön-ostbågar i affären. Linschips tycker magen inte om, kikärtschips är alldeles på tok för gott...
Vet att polkabetor också tappar färgen vid kokning, trist! Men du har förevigat hur vackra de är i sin ursprungliga form i alla fall!
Mumsfilibabba!

Pettas sa...

Musikanta,

tack! Absolut något för er, vegetarisk som den var. Vi äter mycket vegetarisk mat i vår familj också. :)

Pettas sa...

Paula,

det är gott med bönor, ärter och linser av olika slag. Vi har förstås en hel del torra varianter också, är man nörd så är man. Bra att ta till.
Ja, det är trist när färgen försvinner men så är det bara. Polkabetor brukar jag skiva tunt, tunt bara för att få äta ränderna.

wiper sa...

Fantastiska bönbilder och jag önskade att när jag hade hus hade gillat att odla lite mer än bara tomater för det blir ju så gott. Bönor är ju så nyttiga också. Vad skicklig du är på detta och dom ser ju så otroligt fina ut.

Vad intressant att få reda på lite hur det går till. Jobbigt att odla när fasanerna är framme så det är mycket att tänka på. Bön- och svampgratänkgen ser jättegod ut. Du har verkligen gröna fingrar

Ha en härlig onsdag
Kram från
Malin

Gunnel sa...

Så mycket nytt jag fick mig till livs här om bönor. Det blir något helt annat när man vet lite om bakgrunden och hur det ska sås och skördas. Affärerna kunde gott ha lite intressant information om en grönsak i veckan t.ex. Gratängen ser supergod ut. Ha det gott.

Veiken sa...

Åh, för mig blev det bönnostalgi. Vi barn plockade bondbönor direkt från åkern och malde i oss. Så gott! Tyvärr är det en svunnen tid där vi bodde om somrarna, men minnet lever kvar!
Så läckra bilder du visar!
Ha det fint bönan!

Lena i Wales sa...

Wow, jag älskar bönor!
Skulle nästa kunna leva på det. Som tur är odlar några grannar bönor, så jag får den del av dem.
Underbara bilder!

Klara Ovidia sa...

Nämen nu blev jag med bönhörd utan att be en bön! Bönparadiset blir tillgängligt!
Jordbruksbibeln och strömming i jorden, strömma till bondbönan och potatisens växt- jorderik är du Karin. Tycker som du att störbönans färg som går över i grönt när den ska ätas, en får tänka lila då.
Underbart söstra :-)

Karin sa...

Oj, vilken skörd – vilka skördar! Grattis!

Strömmingarna påminner mig om en engelsk trädgårdsbok som jag läste för länge sedan, där det stod hur man gör när man planterar äppelträd. Först instruktioner om hur djupt och brett man ska gräva, och sedan själva planterandet som började: "Man tager en död katt... "

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack! <3
Jag vet inte om jag är skicklig vad gäller odlandet, men jag tycker om att odla och upplever att jag har ett direkt behov av att "jorda" mig, att vara mullvad på ett eller annat sätt för att må bra. Skördandet är bonus, då fylls förråden av allt de goda och nyttiga.

Jag erkänner gärna att det faktiskt inte gör så mycket för min del fastän jag har konkurrens av fasanerna och andra små djur i vår trädgård. Det räcker åt oss alla. De hör ju hit. Vi bor på landet, nästan i skogen så man får räkna med besök av de mest varierande slag.

Onsdagen blev fin, hoppas din också var det!

Pettas sa...

Gunnel,

Så fint att jag har kunnat förmedla lite grann av nyheter för dig.
Du har rätt, affärerna kunde informera mera om hur man odlar, ursprung osv. Det är ju intressant. Så tycker jag i alla fall.
Ha detsamma!

Pettas sa...

Veiken,

härligt att läsa om plockandet direkt från åkern. Nu upplever man att det var rena lyxen, hur många har möjlighet att göra det idag?
Tack! Och den här bönan önskar dig allt gott!

Pettas sa...

Lena i Wales,

mee too :)
Också jag kan tänka mig ett liv där bönor är huvudingrediensen. Det finns ju så många olika sorter att välja mellan och av.
Tack !
Ha det bra!

Pettas sa...

Klara Ovidia,

du har hållit så många fina söndagspredikningar så jag gissar att du är välsignat bönhörd för evinnerliga tider framöver, men ännu mera nu när du har läst att jag har läst jordbruksbibeln.
Lite grann av bön-prästinnor är vi nog både du och jag söstrami.

Pettas sa...

Karin,

Tack!
Haha, men så var det, man tog det man hade eller grymma öde inte hade.
Här har vi vårt lilla äppelträd Trug som vi har gödslat med strömming men inte med katt.
Katter är fredade här men de dör ju precis som vi andra gör. Så Zorro, Jutta och Blixtungen gödslar en gul ros. En kattfamiljegrav, stor, vid och vild finns också här.
Ringduvan Sven ser till att en malva växer sig stor.
Man måste vara praktisk.
Kanske det är ett engelskt drag mitt i allt.
Vet ju inte riktigt hur jag har det med mina gener.


Ditte sa...

Stort tack för allt du nu lärt mig om bönor. Här är jag en verklig novis. Vet att ormor på 1950-talet odlade bönor men vet inte hur. Vet också att Bosses mamma odlade bönor ute på Lappo.
Vad gäller fasanerna så kan du ju lägga några bönor på ett fat så behöver du inte ha dåligt samvete. Men jag tror Filip & CO klarar sig hyfsat utan dina bönor också. Men även han har insett att de är goda och att han mår bra av dem.
Fint med dina fina bilder som visar dels hur de olika bönorna ser ut och dels de olika stadierna.
Ha det nu allra bäst.

Pettas sa...

Ditte,

tack för tipset om att lägga fasan-bönor på ett fat! Jag gissar att de ändå tycker att det roligaste är att få picka fram dem ur myllan när de ändå är i landet för att bada. De har sina procedurer men klarar sig säkert utan bönor precis som du skriver.
Ha det själv allra bäst på alla sätt!