onsdag 18 september 2019

Boendet

Redan på flygplatsen i Lissabon, när vi just hade anlänt från Funchal ( Madeira) såg jag den smått bekymrade rynkan i pannan på taxichauffören.
Rynkan fanns där hela vägen till stadsdelen Alfama, även om han vänligt diskuterade lite dittan och dattan med oss. Att han var osäker på vår adress gick det inte att ta miste på. Jag kände en viss oro men litade ändå på att allt skulle ordna sig till det bästa.

Vilket det också gjorde men innan dess förklarade han att han inte kunde köra oss ända fram till vår adress ( han saknade tillstånd att köra i den gamla delen av Alfama visade det sig) .
Men en viss försorg kände han förmodligen för han stannade till vid en liten affär någonstans i gränderna ovanför den "stängda" delen av stadsdelen, där han frågade hur vi kunde hitta fram till vårt boende. Sedan följde han oss nerför en smal trappa till en gränd och visade oss riktningen vart vi skulle gå. Så försvann han och där stod vi med våra kappsäckar ( handbagage på hjul) .

Vi kände oss lite handfallna men bara en kort sekund. Sedan drog vi iväg åt det håll han hade visat oss. Efter ett tag insåg vi att vi inte alls var på rätt väg i livet just då men efter ett antal frågor till olika "infödingar" som skakade på axlarna och såg förvirrade ut fick vi tag på en ung kvinna som visade oss att vi skulle gå åt det helt motsatta hållet och så småningom komma till ett torgliknande ställe
och då skulle vi vara framme.  Vi drog iväg på de knaggliga kullerstensbelagda gränderna och kom mycket riktigt dit vi skulle komma, men vi hittade inte vår adress i alla fall. Inget stämde fastän det stämde.
Det kändes märkligt.

Så händer det där som händer ibland. Åtminstone för mig är det så.
Jag bara känner i ryggraden att jag ska göra det som dyker upp i hjärnan trots att det tycks sakna en logisk förklaring. 
Uffe var redan på väg vidare åt ett annat håll när jag vände mig om och såg en man stå utanför en bil ( med tillstånd ). Han höll på att lägga kappsäckar i bagageutrymmet, när jag frågade honom om vi hade kommit på rätt. Märkligt nog så såg han inte alls förvånad ut, utan sade ja och sade högt vår adress, vårt efternamn och så var saken biff. Vi var tydligen väntade.
Jag rullade in mina tentakler igen och Uffe anslöt sig på direkten.
Vi fick till och med hjälp med bagaget som den yngre mannen (Bruno)  bar åt oss.



   Undra på att vi inte såg varken namn eller nummer.
   Gränden vi skramlat dit på med våra väskor gick vidare och uppåt i en brant kurva förbi den
   katolska kyrkan ( till höger i bild, vi kom från andra hållet på andra sidan kyrkan ) 
   Tack och lov att jag fick se Bruno, taxichauffören, annars hade vi kanske irrat på där än i denna dag
  

    När vi väl hade lotsats fram till vår ingång så såg vi adressen! Så skönt att känna att vi hade
    hittat fram dit vi skulle.


    Dörren var en tung ytterdörr av plåt med rejäl låsanordning
    Vi som fanns på insidan av den skulle känna oss trygga.
    Mitt emot ingången fanns en liten tvättstuga som man fick använda
    När vi kom var den i användning.
    För långa människor tror jag att det kunde vara rätt jobbigt  att vara där.
    T.om. jag kände mig lång med mina 160 cm .

   

    Trappan  som ledde oss vidare neråt var rätt så brant.


   Den lilla innergården var förtjusande
   Den var torget för oss alla som bodde där. Vi försvann in i knuten till höger på bild efter att ha
   checkat in. Vi var rätt många som bodde där. Minst 10 olika lägenheter rymdes i de små husen
   runt det lilla skyddade "torget".



  
    Här bodde vi under våra dygn i Alfama. Helt perfekt för oss båda, lättskött och trevligt.
    Att bo i en Airbnb-lägenhet är helt ok för vår del och inte första gången alls. Tillsvidare
    har det fungerat utmärkt och bra (förutsatt då förstås att man hittar sitt boende😉 )

   

   Utsikt via vår lilla fönsterglugg...
   Jag har tagit många bilder genom den här lilla gluggen men nu vill jag visa hur vår "tvättlina"
   såg ut från det här hållet. Förmodligen har det varit ett galler någon gång...

Så här ser gluggen ut snett och högt uppifrån. Tidigare skrev jag ett inlägg om Tvätt i Alfama 




          Utsikt från vår lägenhet mot "torget"/innergården. 

    Här satt folk på morgnarna och åt sin frukost eller så träffades man på kvällarna  för att
    berätta om allt man hade varit med om under dagen som gått.  Vi fick trevligt sällskap
    av en tysk man som var på Lissabonbesök under en veckas tid tillsammans med sin dotter.
    Ett par kvällar anslöt sig ett irländskt par.
    Så många trevliga samtal vi hade tillsammans medan mörkret sänkte sig. Mitt i allt så
    släcktes också belysningen men vad gjorde det, samtalen fortsatte medan vi hörde fadosången
    från restaurangen på andra sidan gränden.
    Sommarvärmen ( i slutet av mars), stämningen och det goda sällskapet gav oss fina minnen.


   Lyfte man blicken medan det fortfarande var ljust kunde man se"Igreja de Santo Estevâo, den
   katolska kyrkan som var närmsta granne.

   Så där ja, det här blev ett långt inlägg men så får det bli ibland.
   Den som orkar läsa, orkar läsa. Orkar man inte så orkar man inte. En enkel ekvation.
   Jag brukar sällan berätta om vårt boende men ett undantag gjordes idag.
   Och ja, det kommer mera från våra marsdagar i Alfama senare igen.
   Nu har jag bara fått upp ångan😀

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Veiken sa...

Vilket fantastiskt fint inlägg. Tänk att man kan lita så på sin magkänsla och att det blir rätt!
Jättefina bilder dessutom!
Ha det gott!

Pettas sa...

Veiken,

tack! :)
Den allra första tanken som dyker upp brukar vara rätt, men oftast så slår den s.k. logiska tanken till och man börjar tänka och då blir det fel. Har hänt många gånger för min del. Det gäller att fånga den första flyktiga tanken.
Tack igen och ha det gott du med på er kryssning!

Klara Ovidia sa...

Spänningen stiger, finns det ingen som kan säga var vi är på väg? Jodå, det kan den kvinnliga resenären själv göra när det klickar till i den delen av kroppknoppen!
Det är helt underbart att resa så som ni gör, bo så och titta lite uppåt och neråt och ha insikten bakåt och siktet framåt. Bilderna berättar och klargör valet för hur ni vill uppleva och bo!
Se, höra,lukta,smaka och känna!
<3

wiper sa...

Ditt inlägg var som att läsa en bok med både dramatik, äventyr och mystik. Härliga äventyr ni varit ute på och sånt är både givande och lärorikt samtidigt som festligt.

Du är som mig verkar det som och känner på dig saker. Snygga skyltar på husen inte så strikt och tråkigt som här. Så där såg trappen ut när jag var till Amsterdam och bodde på hotell vid kanalen. Bara en lång trapp upp. Alltså! den lilla innergården är ju magisk. Jättefint och annorlunda rum inte så strikt som på vanliga hotell

Så kul att träffa folk från olika länder vid frukosten.

Underbart, härligt och kul inlägg. Nu vill jag att svenska spel ringer så jag kan ut och resa ;) ;)

Ha en toppendag
kram
Malin

Pettas sa...

Klara Ovida
( ser du att jag äntligen har kallat dig till rätt namn? Du har fått heta Ovidia rätt länge)

Lite spännande är det ibland, ibland lite väl när man är trött och vill landa där man ska landa. Då är det bra att ta till tentaklerna. De har hjälpt mig många gånger om. Kroppknoppen, haha.
Tack för att du ser vilka vi är innerst inne. Det bästa är att bara vara och känna sig för, ta in från sidan om och samtidigt vara mitt i Precis så är det, sådana är vi.

<3

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack!
Våra äventyr är oftast den vanliga vardagen för andra människor, vi bara flyttar in ett tag och far vidare igen, rikare i sinnet och minnet.
Jag har känsliga tentakler, absolut. Ibland är det bättre att rulla in dem i armhålorna men ofta är de bra att ta till också. Det gäller att ha balans också i det avseendet.

Boendeytorna var mysiga. Vi bodde i ett hus som var minst tvåhundra år gammalt men moderniserat. Men visst kändes det att många andra har bott där, gått där och så vidare. Härligt var att träffa andra nationaliteter på ett gemytligt sätt. Då trivs jag.

Lycka till med svenska spel. Mitt i allt så ringer de! Vi sparar pengar, lite nu och då under lång tid istället, är dåliga på att spela. :)

Ha en toppendag du med Malin ! <3

Mia sa...

De två senaste resorna jag gjort, Malaga och Berlin, har jag bott via airbnbs uthyrning. Trivs med det, tycker det är väldigt skönt att slippa hotell. Hotell bor jag gärna 1, 2 eller 3 nätter, men sedan känns det inte så lyxigt längre. MEN, tur jag inte hamnat i något liknande som du, skulle nog aldrig kommit rätt... eller i vart fall skulle det tagit flera timmar :-)

Trots allt så blev det bra. Fint boende och jag förstår av inlägget att ni hade trevlig samvaro med de andra boenden också. Kan nog inte bli så mycket bättre.

Tack för ett fint inlägg.

Pettas sa...

Mia,

vi har bara gott att säga om airbnbs uthyrning vi också, men man får leta lite grann innan man bokar, se på recensioner osv. För oss har det fungerat utmärkt tillsvidare. Det är mera som att vara hemma hos sig själv på det sättet, kanske lite billigare också, beroende på var man är.
Gränderna i Alfama är lätta att gå vilse i, åtminstone när man är där första gången. Under tiden vi var där blev det lättare att hitta hem för varje dag, gps fungerar inte alla gånger som den ska just där, för i mobilen gavs inte några namn på gränderna, de har inte uppdaterat ordentligt ännu. Men vi hade ju tid och roligt hade vi under tiden.
Vi är nöjda med våra dagar där,absolut.
Tack för titten in Mia!

Karin sa...

Härlig plats och fina minnen som du delar med dig av!
Och visst kommer det där som kallas intuition till användning alltsomoftast. Och de gånger man struntar i den får man vanligtvis anledning att tänka efteråt: "Attans, jag skulle ha litat på min intuition!"

Annika sa...

Karin, har ni varit på Maderia o i Portugal igen över sommaren?
Så härligt isf. Eller det kanske är en reflektion över er tidigare resa?

ÄLSKAR Airbnb! Ärligt talat, bor hellre på ett sådant än på hotell numera. Gillar känslan så mkt bättre. Och läser man bara recensioner och ser vad både värd och gäster har skrivit går det oftast mer än bra.
Har bara bott på ett ställe som inte var direkt jättefint, men det var ändå helt OK. De andra jag bott på har jag varit mer än nöjd med.
Så roligt att ni också bor på sådana då ni reser.
Airbnb for the win!!


Magkänslan tycker jag ofta stämmer.

Nu ska jag läsa vidare på din blogg efter min långa bortvaro.
KUL att vara här igen!!

Pettas sa...

Karin,

Lissabon gillade vi båda två, åtminstone Alfama-delen.
Precis så är det. Man ska inte ignorera sin intuition, den är pålitlig. Det gäller bara att fånga den där allra första signalen och hålla i den. Då brukar det gå bra.

Pettas sa...

Annika,

nej då, vi har haft caféet öppet som vanligt nu under sommaren, men vi var där i mars på vägen hem från Madeira, passade på när vi ändå mellanlandade. Jag har inte hunnit berätta om hur vi hade det då, så det kommer nu istället :)

Vi gillar också Airbnb, det ger en helt annan känsla än att bo på hotell, fastän vi har det bra i vår timeshare också. Efter många år så har den blivit som ett hem den också men likväl så är det skönare med Airbnb. Vi har haft tur med boendet, men man får ju läsa recensioner och så vidare för att veta lite mera var man hamnar.

Ja, Airbnb for the win, jag håller med, men det finns krafter som vill ha bort den typen av boende, synd nog. Marknadskrafterna jobbar på, hotellen märker att det blir svårare att hyra ut. Men det är också bra, för då uppstår konkurrens och priserna blir bättre.

Ditte sa...

Stort tack för att jag fick komma med hit. I Alfama har jag varit, men jag har inte bott här. Tror att detta boende skulle passa oss. Men vi har ännu inte testat Airbnb. Har nog varit orolig för att det ska vara något fel- Men detta boende just här skulle jag gärna testa.
Vilket pyssel innan ni kom fram. Men fram kom ni och så bra allt blev- Så mysigt både med lägenheten, innergården och omgivningarna.
Så fina bilder från denna härliga miljö och de lockar verkligen till ett besök.
Väntar på mer.

Paula sa...

Men hur skulle man kunna sluta läsa mitt i din underbara berättelse! Och visst har vi ett sjätte sinne som ibland vägleder oss i rätt riktning. Men ibland tror jag att vi är för stressade för att lyssna till den rösten...
Möten med människor från andra länder och kulturer tycker jag är det som är själva resandets mening. Visst är det fint med att titta på besöksmål och så, men utan atmosfären och de som utgör den så är inte resan lika intressant. Tyvärr har min ork och mitt tålamod blivit så bristfälligt senaste åren att jag märker att jag inte längre får ut lika mycket av samtalen med människor. Jo en stund går det bra, sen tappar jag koncentrationen. Och jag kan inget göra åt det. Då måste jag upp ur stolen och göra något annat, det känns sådär...men jag har inte lyckats komma på några knep som hjälper i såna situationer. Därför är resandet inte lika glädjefyllt längre, bara att inse den bistra sanningen.
Men jag är inte ett dugg bitter, jag bara konstaterar att mitt resande till största delen är färdigt. Däremot njuter jag ohejdat av reseberättelser som mina underbara bloggvänner delar med sig av! Så tack, och jag ser fram emot flera inlägg !

Gunnel sa...

Vilket härligt boende ni hade där när ni äntligen hittade rätt. Jag är imponerad av er äventyrslusta. Jag är lite mer feg och vill ha allt under kontroll redan innan jag ger mig iväg, men jag inser att jag missar en del intressanta händelser då. Jag har förstått att Madeira är ett av era favoritresmål. Ha en skön helg

Pettas sa...


Ditte,

Jag tror detsamma; att det skulle passa er. Man lever ungefär som hemma men ändå under lite andra former, åtminstone där vi bodde i Alfama. En trevlig värd hade vi också, välordnat och bra på alla sätt.Vad gäller Airbnb, så får man ligga i litet grann innan, innan man bestämmer sig. Utbudet är stort men om man läser recensionerna så får man rätt klart för sig var man kan tänka sig ett boende. Vi bodde i Airbnb också i Malagas förort El Palo i en månad i fjol. Allt var väldigt bra där också.

Tack Ditte!

Pettas sa...


Paula,

tack! :)
Vi har nog alla intuition, ett sjätte sinne, kanske ännu flera sinnen. Du har så rätt vad gäller stressen, den blockerar sinnet. Och så ska man våga följa den rösten när den hörs.

Jag håller med dig om att det är mötena i andra länder som är meningen med själva resan. Vad skulle en resa vara om man inte hade de mötena? De är berikande och det är de stunderna man minns i all synnerhet.
Om du känner det så som du gör nu för tiden och inget kan göras åt det så är det så det ska vara. Så resonerar jag. Allt har sin tid. Jag är själv inte särskilt mycket annorlunda många gånger. Jag går åt sidan och tar tag i en bok eller sitter och skriver istället :)
Det är inget fel i det, man förändras, allt förändras och så får man fånga stunderna på bästa sätt istället. Ibland är det mera berikande på det sättet.

Vi reser bort först och främst för att väderleken här hemma vintertid inte är den rätta för Uffes rehabilitering. Han behöver mera värme för att kunna träna och för att bli bättre. Här hemma krampar han om det blir för kallt. Det är en av de största orsakerna till att vi lyfter på rumporna och tar oss lite längre söderut. Annars är vi vintermänniskor, tycker om både snö och is, men det fungerar inte för honom längre. Och jag hänger med, naturligtvis, och trivs hur bra som helst med det också.
Det är bara själva resandet jag inte tycker om, men det är nödvändigt för att komma någonstans. Önskar att man kunde trycka på en knapp och vara förflyttad på sekunden.
Tack Paula, för att du följer med också i fortsättningen.

Pettas sa...

Gunnel,

Vi hade ett riktigt trevligt boende och om det blir Alfama igen någon gång kan jag mycket väl tänka mig att försöka få möjlighet att vara på samma ställe.

Livet är ett äventyr, man måste inte resa långt för att vara med om ett äventyr. Någon slags kontroll behöver man ha men många gånger får man improvisera också, ta till nödlösningar och vara beredd på att vad som helst kan hända, så till den delen har vi nog kontroll vi också när vi på resande fot. Gardering behövs och jag tror att det är nödvändigt. Men känslan av trygghet är givetvis större där man är hemma i sin omgivning. Så jag förstår dig hur bra som helst.

Madeira är vår andra ö i vår värld. Åland och Madeira! Men så blir det någon mellanlandning som Lissabon någon gång också :)

Veiken sa...

Svar: Hahaha! Visst njuter vi för 100 gummor! :)

Pettas sa...

Veiken!

Fortsätt så! För hundra gummor!

Bosse Lidén sa...

Jag läste varje ord och tittade på alla foton. Vilket äventyr. Den där magkänslan är bra att ta till när det "krisar". Kvällarna tycker jag alltid är bäst när jag är vid de här breddgraderna. De kan vara magiska. Då fick ni kanske några vänner som ni fortfarande har kontakt med.
Kram Bosse

Pettas sa...

Bosse Lidén,
Tack ! :)
Jag håller med dig om kvällarna på de breddgraderna. De är magiska, värmen, t.om. mörkret och stämningen är speciell.
Vi har inte haft kontakt med vårt trevliga sällskap men mitt i allt så träffas vi där igen. Vi trivdes alla med stället och också med sällskapet.
Kram