lördag 20 juli 2019

Ska vi ta en runda

innan middagen? frågade Uffe i lördags när vi hade stängt caféet för dagen.
Och jag var inte sen att haka på, för rundor gillar jag när det handlar om
att gå rakt ut i naturen runt omkring oss.
Efter intensiva arbetsdagar är det en lisa för kropp och själ att få lufta på sig lite grann.


   Veckorna rinner snabbt iväg när man är i ständig rörelse men lite grann hinner vi trots allt med
   den här sommaren i alla fall i och med de promenader vi tar nu och då när andan faller på
   och tiden räcker till.

   Vid vår infart har vi länge och väl haft en liten plätt med hälleknopp (sedum album) som jag har
   lärt mig att den heter men kärt barn har många namn; Uffe har lärt sig att den heter vit fetknopp
   och båda namnen är rätt. Fastän hälleknopp börjar höra till hedenhös har jag förstått
   Nu har den, oberoende av vad vi kallar den vuxit sig stor, vid och bred och är en fröjd för ögat
   
 

    Vi gick till att börja med västerut längs Getavägen med kvällssolen i ögonen.  Den lyste upp
    rödklövern ( Trifolium pratense L)  som finns överallt i dikena nu i mitten av juli

    Så många rödklöverblommor som jag har plockat!
    Den är så fin i buketter tillsammans med t.ex prästkrage, blåklocka, rölleka och gulmåra
    Fast jag måste tillstå att jag inte plockar så många buketter längre annat än till vaserna i Gula salen
    Blommor är oftast vackrast där de står. Och bin, humlor och fjärilar behöver dem.
    Enligt Linné kan blommorna torkas och malas till mjöl, vilket var vanligt på Irland under nödår
    förr.


      Stora blåklockan ( campanula persicifolia L)  piggar upp med sin ljuva blåa färg
      Det är något alldeles speciellt med den stora blåklockan där den växer i större mängder
      Jag kan inte se mig mätt på skönheten


    Den lilla blåklockan (campanula rotundifolia)
   gör vägkanten vackrare än vacker. Jag hade shorts på mig och lät de fjäderlätta små klockorna
   smeka mina ben när vi gick förbi varje liten tuva av dem.



    Det räcker inte bara med stora och lilla blåklockan i dikena här hos oss.
    Nässelklockan (campanula trachelium L.) blir allt vanligare för varje år.
    För några år sedan så blev jag så glad att få se den i diket här hos oss så bara för att "rädda"
    den från landskapets släntklippningsmaskin så jag grävde upp plantan och grävde ner den
    igen i vårt trädgårdsland.  Den fanns där den sommaren men
    vart den sen tog vägen vet jag inte.Den blev kanske rädd av räddandet? Vad vet jag.
    Men nu finns den i alla fall rätt så rikligt i vår närmaste
    omgivning.
    Förr använde man nässelklockan mot olika halssjukdomar



   " -Men vad är det där? "
   Jag undrar hur många gånger som Uffe har hört mig fråga på det sättet,
   under alla år vi har varit gifta med varandra.
  "- Det där är ju en pamp", fick jag till svar. "-Pamp?"
  "-Ja, så brukade vi kalla dem när vi barn jagade varandra med dem som tillhugg."
  Helsingforsungar, tänkte jag, inte brukade vi jaga varandra på Köpmansgatan i Mariehamn
  med varken det ena eller andra tillhugget
  men hur som helst så är det en "misshandlad" Skogspipa (angèlica silvèstris),
  också kallad Strätta.
  Den hade blivit avklippt av Landskapsregeringen (nå, av deras släntklippmaskiner)
  Väldigt vacker var den i all sin blommande härlighet, trots att den kortats av rejält på höjden.
  Nu var den ca 40 cm mot det mera normala 2 meter.
  Linné påstår att om man använder blommorna till växtfärgning så blir garnet gult.


   Och när vi nu är inne på gult så kan jag berätta att vi har oerhört mycket gulmåra på Åland i år.
   Gulmåran (galium verum L) lyser upp så gott som överallt just nu.
   Den på bilden växte i en bergsskreva

   

   Så här ymnigt breder den ut sig på marken.
   Enligt en legend i Bibeln så lades det nyfödda Jesusbarnet i en krubba bäddad med halm.
   Som alltid söker man "lösningar" som passar den trakt där man själv är född och uppvuxen i,
   så enligt nordisk tradition från bondesamhällets tid blev krubban en vagga och halmen byttes
   ut mot gulmåra istället.
   Det sägs också att jungfru Maria själv låg nedbäddad i gulmåra och efter det kallade man
   växten till Jungfru Maries sänghalm. Undrar var man får allt ifrån? Tiden gör sitt förstås,
   det ena blir det andra i sakta mak.
   Förr lade man också gulmåran på salsgolven när det blev gästabud, men tydligen bråkade
   folk så mycket med varandra under dessa så man slutade med den seden.
   Men gulmåran fick i alla fall namnet trätogräs.
   Stackars gulmåra!


Sömntorn

     Och så dessa häftiga små insekthem!
     I år har jag sett flera stycken
     Nyponrosens knopp blir intagen av små larver som sedan utvecklas till steklar.
     P.g.a. dessa larver uppstår en  gallbildning (onormal tillväxtförändring),
     som ser ut som ett skärt och rufsigt troll.
     Hur som helst så tycker jag att de
     s.k. sömntornen är härliga på något sätt i alla fall.
     Ordet sömntorn ger mig en sagokänsla. Törnrosa-torn? 
     När steklarna lämnar hemmet tas hemmet över av andra insekter och småkryp.
     Den sinnrika naturen är spännande eller hur?
     

     Just efter sömntornet lämnade vi vägen och gick rakt in i skogen genom Alfridafällen
     och sönderkörda skogsvägar. Så blir det när fallna träd ska tas vara på och forslas vidare
     Men....


Karl-Johan! Stensopp!
Faktum är att vi hittade några stycken till och på det några små kantareller.
Vilken lycka! Svampen visade sig trots att vi har haft det rätt så torrt en längre tid.


Mannablod (Hypericum perforatum L) växer både här och där i våra trakter.
Äkta Johannesört heter den också men i min värld heter den mannablod, ett ålderdomligt
namn, men så hette den på den tiden då jag samlade växter till mitt herbarium under sommarloven.
Nu vet jag att man också kallar Sommarfläder (sambucus ebulus L)
till Mannablod i Sverige, men det må man göra.
För min del är sommarfläder ( den giftiga flädern) blott och bart sommarfläder och inget annat.

Äkta johannesört, mannablod, används till kryddning av brännvin, men den kan också användas som färgväxt. Blomknopparna ger en rödlila färg och olja eller brännvin med johannesört, så kallad pirkumolja eller pirkumbalsam, användes utvärtes för att läka hugg- och skärsår.
På senare år har artens medicinska egenskaper på nytt uppmärksammats.

Artnamnet perforatum betyder perforerad och syftar på bladens genomskinliga körtelprickar. Det äldre namnet mannablod kommer av de krossade blomknopparnas röda färg.



   Vid det här laget på rundan hade vi kommit så pass långt att vi kunde se Kalvfjärden.
   Där ute i närheten av den lilla ön brukade vi pilka abborre under vintrarna innan Uffe fick stroke.
   Mitt i allt så kan vi göra det igen. Jag hoppas.
   Det är så härligt att stå där ute på isvidderna och höra "sjöberg" ropa och att lyssna på tystnaden
   när det mitt i allt rycker till i pilken och en abborre kan dras upp ur ishålet.
   Härliga naturminnen.
   Senast vi var därute var i februari-mars 2016.



    Längs den sista sträckan hem såg vi många Arctium lappa, stor kardborre.
    En mycket dekorativ kardborre, som jag gärna tittar på lite extra när jag ser den.
    För många är den ett besvärligt ogräs men jag njuter av den och tycker att den är vacker.
 
    Den lär vara en riktigt njutbar grönsak. Rötterna är mycket näringsrika, de skalade stjälkarna kan
    anrättas och ätas som sparris. Det ni!
    Medicinskt lär växten vara känd redan under antiken, som blodrenande, urindrivande
    och väderdrivande. Essens som bereds av roten används vid hudåkommor utvärtes.
    Kanske jag får ta mig tid att "prata" lite extra med skönheten nästa gång.
    Jag menar att den blir förberedd på att bli använd på något sätt, inte bara beundras
    skönhetsmässigt.



   Väl hemma igen rensade jag svampen, som normalt inte alls ser så här smutsig ut när vi har hittat
   dessa läckerheter. Vi brukar rensa svampen i skogen, men den här gången blev vi överraskade
   och hade varken korg eller svampkniv med borste med oss.
   Behöver jag tala om att middagen blev utsökt god. Egen nypotatis, nyskördad dill, svampsås och
   en grönsakssallad på det. Himlen vare lovad!

   Nu har det gått exakt en vecka sedan vi gjorde den här lilla rundan.
   Exakt en vecka har det tagit att skriva inlägget klart.
   Under den veckan har mycket annat trevligt hänt men det får jag berätta mera om
   igen, förmodligen om en vecka. Så tycks landet ligga till just nu.
   Jag tar en stund för bloggskrivandet när jag hinner
   Nu har vi tre veckor kvar av vår öppethållning.
   Otroligt så tiden rinner iväg.

   Ha det bra bästa bloggvänner och läsare!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

em sa...

Hälleknopp, vilket perfekt namn! Far var sedumfantast, så jag har några olika sorter, men utan fantasieggande namn.
Och stor blåklocka, så vacker, men här hemma växer den inte. De små klockorna har vi i parti och minut, men stora får jag bara njuta av när jag är på ön. Men nässelklocka har jag! Mannablod finns på ön, men bara med sitt prosaiska namn. Vet du varför den kallas mannablod?
Underbar tid för promenader - och lika gott om smultron efter vägrenarna som när jag var barn.
Margaretha

Mia sa...

Jag är imponerad av ditt kunnande. Sömntorn t.ex har jag aldrig ens hört talas om, gillar den dessutom, trollvarelsen. Öser mer beröm över dig :-) Vilken läcker närbild du har på den stora blåklockan, mycket läcker!

Naturen är en lisa för själen, oavsett om man är kunnig om namen på växter eller fåglar.... men litet avis blir jag på dina kunskaper. Ha det fortsatt gott med ditt sommarcafé och så gott att du unnar dig litet naturvandringar också.

Gunnel sa...

Tack för en härlig runda. Jag visste inte att det kallades för sömntorn. Låter gulligt. Jag ser ofta sånt här längs med stigen intill skogen. Kardborren är en vacker växt. Det finns otroligt mycket som räknas som ogräs, som egentligen är väldigt vackert. Allt måste få ta plats.....ja, kanske inte i mina rabatter då. Ha det fortsatt härligt.

wiper sa...

Vilket underbart blomstrande inlägg. Härligt att få veta lite om blomsorterna också. Förstår att det är skönt att promenera omkring där och få kraft och avslappningen blir ju total

Sista bilden var häftig precis som du uttrycker så bra "rufsigt troll" du är poetisk. Ha det bra på ert café och tiden rinner iväg så fort

Sköt om er ni båda
kram från
Malin

Pettas sa...

Margaretha,

javisst är namnet perfekt för hälleknoppen. Uffe å sin sida som har haft med växter att göra i hela sitt liv kände inte alls till namnet jag hade lärt mig i skolan och innan skolan.
Den stora blåklockan var så gott som försvunnen här också, men tycks ha återkommit, tacksamt nog.
Jag antar Mannablod har fått sitt namn för att man blir röd om fingrarna av den och för att den anses läka sår och liknande men jag ska "forska" vidare i det redan skrivna bland alla böcker i vår bokhylla. En intressant växt är det.
Här finns det också gott om smultron i år.
Hoppas att du hade det fint på ön som vanligt!
Karin

Pettas sa...

Mia,
Tack! Uppriktigt sagt så vet jag inte om jag är så kunnig när det kommer till kritan; jag är mest nyfiken och tar reda på. Har alltid tyckt om växter och intresserat mig för dem och så har jag förmånen att ha mitt uppslagsverk gående bredvid mig allt som oftast. Jag behöver bara fråga så får jag svar. Det är Uffe som står för det mesta kunnandet.
Trollvarelsen är fin, även om nyponrosknoppen kanske inte gillar den :)

Tack Mia, nu har vi som sagt bara tre veckor kvar. Fattar knappt vart tiden har tagit vägen, men härligt har det varit så här långt.
Ha det gott på alla sätt!

Pettas sa...

Gunnel,
tack själv! :)
Javisst låter det snudd på gulligt, detta sömntorn.
Ja precis så är det, det får gärna finnas allt vackert ogräs bara det inte finns i rabatterna. Ibland hörsammas den önskan men ibland har ogräset slagit dövörat till och det rejält.
Ha detsaamma!

Pettas sa...

Wiper-Malin,
tack!
Det är skönt, absolut, att bara vandra ut dit näsan bär en.
Tack för titten in och ha det bra du med Malin! Ja, ni båda två förstås! <3




Klara Ovidia sa...

När är livet som bäst
jo, när en tar sig en naturpromenadfest
- och bjuder in läsargäst
Svenska, folkmunspråket, vackraste latinet förmedlas så mänskligt varmt och upplysande.
Sömntorn och pilk,
klocka på stilk
himlen vare lovad jorden ger
-och människorna på pettas ser
Underbart att gå dit näsan pekar och ha nuet med sig <3
Tack för försmaken <3

Pettas sa...

Klara Ovidia,

ja, precis så är det.
Och du rimmar så trevligt allt det fina vi upplevde.
Tusen tack för det!
Ja, nu är det inte särskilt länge kvar innan du får vara med! <3

Ditte sa...

Vilken fin runda! Stort tack! Och tänk alla växter du kan namnen på. Jag försökte på promenaden att ta med mig två växte vidare i minnet. Just växter, fåglar, svampar och insekter har svårt att fastna. Men inte årtal, platser, historia, namn på annat och ansikten...
Vet att ni har väldigt mycket om er nu och det är roligt att många hittar till er. Är så glad över mitt besök. Lever länge på det.
Kram!

Taina sa...

Känns som om jag var med på er lilla runda, som ändå tycktes bli ganska lång och säkert ännu längre om jag hade varit med IRL. Varför? Jo för jag hade stannat vid nästan varenda växt eller blomma och fråga som barnen gör; "vad heter den där och den där och den där...?". Du kan ju så otroligt mycket! Du kanske var syster till Linne i ditt tidigare liv?

En annan sak jag tänkte på när du skrev att du låter låter blommorna röra vid denna ben. Det kanske är annat som rör vid dem också, typ fästingar? Just a thought...

Ha en fin tisdag!

Pettas sa...

Ditte,

Ja, det är en fin runda under alla årstider.
Jag kan en del men jag har också väldigt god hjälp av biologen jag är gift med :) .
Vi är ju olika, och bra är det ju Ditte, du kan det jag inte kan i din tur istället och jag lär av dig.
Vi har det egentligen precis så där lagom som vi vill ha det men mellan besöken finns alltid annat att göra, baka mera och så vidare. En ständig rörelse som vi båda tycker är skön.
Vi är också väldigt glada över ditt och ditt sällskaps besök. Förhoppningsvis så ska vi träffas flera gånger IRL.
Kram! <3

Pettas sa...

Taina,
¨
Så kul det skulle vara om du också hade varit med på rundan, även om vi kanske hade fått se din ändalykt många gånger när du skulle studera och fundera på alla växter längs vägen.
Haha, Linnés syster. Låter kul i alla fall men vem vet?

Jag går i långt gräs varje dag och givetvis så hoppar en liten en eller till och med flera på mig nu och då. Men det går inte att gå omkring och vara rädd för de små skitarna, då skulle sommaren vara förgäves. Duschen gäller när man kommer in. Vad gör man inte för de små, tänk, de får åka Niagarafallet rakt ner i golvsilen. Med munnen full av vatten.

Bloggblad sa...

Det var en fin blomstervandring! Jag tar en liten vandring bland bloggarna då och då, men kommer mig 8nte för att skriva nåt själv.

Pettas sa...

Bloggblad,
Fint att du kom med en liten runda du också Marianne!
Här har jag legat lågt jag också, dock en aning ofrivilligt, för jag tycker om att blogga men ibland hinner man bara inte med .