måndag 17 juni 2019

Tidig morgon

Ibland vaknar jag mycket tidigare än vad jag behöver.
Idag var en sådan morgon, som fortfarande är morgon i skrivande stund
Även om jag gärna skulle ha fortsatt att  sova så var det omöjligt och istället för att ligga kvar i sängen och svänga mig av och an till ingen som helst nytta så steg jag upp.
Lika bra att få något gjort var tanken
Tanken var att jag skulle plantera örter i några krukor som ska placeras i en gammal byrå
som i år får "dansa" sin sista sommar utanför cafédörren.
Så sagt och gjort...


   På vägen till stora växthuset, där en säck med jord förvaras, såg jag att doftpionen är på väg att
   slå ut. Den doften kan få vem som helst att knäa av förtjusning, hänförelse och gud vet allt.
   Vilken doft....

   Innan jag nådde växthuset kom jag på att jag skulle ta bort slangen som låg i trädgårdslandet
   sedan igår kväll då jag lade på bevattning. Det är nämligen torrt här igen trots litet regn
   här om dagen ( i torsdags, då jag för övrigt var i Mariehamn och där det  ösregnade rejält men inte
   här hos oss). I och med det så ville jag kolla om mårdhunden hade varit här i natt.
   I trädgårdslandet är det lätt att se spåren, men nada...inte den här natten.
 

    Men däremot hittade jag de här luringarna, små och nästan "osynliga" där de poppar upp ur gräs-
    mattan där de förmodligen har legat som ägg.
    Spanska skogsnigelbebisar,  mördarsniglar kallade.
    I vanliga fall så brukar jag ha en liten lämplig sax med mig för att klippa sniglarna itu
    men inte den här gången.
    Tur att jag hade handskar på mig för att jag skulle jobba med jord.
    

   Det var en enkel match att plocka upp 17 stycken mördarsnigelbebisar, som jag nu i vederbörlig
   ordning har nackat längs midjan och låtit fara till snigelhimlen i så snabb takt jag kunde med tanke
   på den klibbiga verkligheten som gärna ställer till det.
   De är så slemmiga att de knappt har några fiender alls de sniglande varelserna.
   De äter däremot gärna upp varandra både som levande och döda. 


   Det fåniga i allt det här skeendet var att när jag stod med  rumpan upp och synade gräsplätten
   där de slemmiga hade sin födelseplats, så brakade det till bredvid mig bakom häggmispelhäcken.
   En stor vacker rådjursget blev störd och det med besked.
   Lika skrämd blev jag också, där jag stod med slemmiga behandskade händer och i harm inte
   kunde ta bild av henne trots att kameran hängde runt halsen på mig.


Flädern har börjat blomma

   Hon tog till flykten över åkern nedanför oss, skällandes hela vägen.
   Troligen har hon killingar  här i  närheten.
   Jag har sett en läga(eller lega vid vår fläder, så antagligen är det där de håller till
   nattetid. En vanlig plats den här tiden på året, när det höga gräset fortfarande skymmer dem från
   övriga världen. Hon kanske har vuxit upp där själv som liten killing.

   Och så kommer den här människan upp och stör alltför tidigt.
   Somliga däggdjur borde hållas i sängen den tiden på morgnarna, när de som bor i naturen
   är vana att i lugn och ro ha trädgården för sig själva.



Våra växthus

    Längre än så här kom jag inte på min tilltänkta planteringsstund. Jag avstod från att vara ute
    åtminstone så länge så att de som bor här hos oss skulle få morna sig ordentligt utan att bli
    alltför störda.


    På vägen mot kökstrappan såg jag att schersminen har börjat blomma ....


    --och att en av kajorna satt i björken och låtsades som om det regnade när den såg mig. Vi är inte
    riktigt överens, kajorna och jag. De är många, minst 17 st de också och de vill förstås ha talgkorv
    åt sina bebisar, de också, men jag tycker att de ska flytta till kyrkan och inte bo i ödehuset
    här bredvid oss.

    Så vi för en rätt så viftande, flaxande konversation, kajorna och jag.
    Grannarna måste tro , om de hör mig,  att jag inte är  som jag borde vara när jag ropar rakt ut
    med jämna mellanrum som från en minaret "att far till kyrkan och det genast"!
    Men de blåögda kajorna flyttar inte. De tar sig ner genom skorstenen i ödehuset.
    Undrar hur det ser ut därinne?

 



                 På väg upp för trappan såg jag att en vinbärssnäcka hade sin tillflykt för natten
                 uppkrupen på vår andra trappa som för upp till övre våningen. De snäckorna
                 får gärna vara här i motsats till mördarsniglarna.
                 Man har sina vänner och sina ovänner, fast jag säger ett tyst förlåt varje gång
                 jag nackar en mördarsnigel. Men det finns gränser

                Ha en fin måndag alla!  Så småningom ska jag fortsätta där jag slutade på min
                vandring mot växthuset. Planteringen väntar.
                Men först frukost .





                Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska




  

20 kommentarer:

wiper sa...

Jag vaknar själv rätt tidigt och då är det lika bra att gå upp. Dagen blir ju även lite längre då. Det kommer ju att bli jättesnyggt med blommor som hänger ut från en byrå. Så kreativt av dig och en sån vacker doftpion.

Mördarsniglar är ingen höjdare att ha i sin trädgård. Kul att få se dom på nära håll. Ni båda bor väldigt fint till då ni får se rådjur. Jag har själv bott i ett hus på landet några år och då såg jag många olika djur på nära håll.

Fina växthus ni har. Kul bild du fick på Kajan ;)Vi hade massor av kajor på vår skorsten då vi hade eget hus. Till slut kapslade vi in den i plåt som en plåtslagare tog hand om. Då var det nät så dom kunde inte ta sig ner

Vinbärssnäcka har jag nog aldrig hört talas om så jag får googla

Ha nu en fin dag
kram från Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

den här tiden på året är det dessutom fint att stiga upp, när allt är ljust och fint.
Vi har till all lycka inte mycket mördarsniglar här längre men jag håller efter, det enda säkra. De små har nyss kläckts så jag har tack vare det klarat oss undan oerhört många sniglar. Var och en av dem kan lägga 400 ägg var, när de har blivit könsmogna om några veckor. Det är en invasiv art, som äter allt den kommer åt.

Vi har rådjur här hela tiden, på vintern matar vi dem, så jag antar att de känner sig väldigt hemma här hos oss.

Ha en fin kväll Malin.
Vi kom nyss hem från en liten kvällstur på sjön. <3

Mia sa...

Nog hade det varit trevliga att rådjurskidet än de slemmiga sniglarna på bild. Men "allt" kan man inte få här i livet! Du fick ju uppleva det live i alla fall, bra så.

Sommartid vaknar jag också tidigare, desto roligare att stiga upp också tidigt! Ljuset är ju här och allt känns lättare, i alla fall för en sjusovare som jag kan vara...

Pettas sa...

Mia,

förargligt var det att jag inte kunde ta bild av rådjuret, när vi nu var så nära varandra. Men då hade nog kameran fått rena chocken och dött slemdöden. Det finns inget värre slem än mördarsnigelslem. Man får jobba mycket för att få bort eländet. Nu kunde jag tack och lov bara dra de tunna handskarna av mig och slänga dem i deponiavfallet. Rådjuret fångar jag en annan morgon :)
Det är förmodligen ljuset som väcker mig förutom Filip Fasan som töt tötar oss vakna. I morse var jag tidigare uppe än honom, så jag borde kanske ha kuckelikuat upp honom eller troligtvis ner honom från hans nattpinne i skogen.

Ditte sa...

Tack, Karin för ett härligt inlägg. Jag kände riktigt hur jag var med dig här och nackade mördarsniglarbebisar. Har faktsikt när vi bodde i hus också ägnat mig åt detta. Vi hade då i tankarna att tillsammans med grannarna ha ankor på tomterna som äter dem. Men det blev för besvärligt med alla tillstånd och inhängnader i ett tättbebyggt område.
Kan riktigt höra dig tala med kajorna och anmoda dem att flytta. Men de trivs väl där de är.
Hoppas din måndag blev bra. Och omväxlande blev den säkert.

Paula sa...

Jag brukar ju inte vara den som är den, men att ta på slemmiga sniglar och klippa dem itu, nä jag tror gränsen är nådd. Vilken tur jag inte odlar. De marodörerna finns ju överallt och något måste göras. Synd att ingen äter dem, det är som med fästingar, finns väl inget djur som har dem som föda heller. Och stackars dig och stackars rådjuret, undrar vem som blev mest skrämd. Håll dig i sängen kvinna! Själv har jag fönstertittare varje morgon kl 7 när målarna anländer. Imorse var dom på baksidan stående på en pall o hade fin utsikt över min lekamen i sängen...Men jag är ganska luttrad och bryr mig inte. Inte studsar jag uppheller för jag får faktiskt göra som jag vill i mitt eget hem. Nu ska jag läsa ikapp mer som jag verkar ha missat!

Lisbet sa...

Men huuujeedamej va hemskt! Usch vilken bild av sniglarna då du har dem i handen.
Jag minns nu att jag ngn gång med eleverna haft snigelkapplöpning. De tog sniglar hemifrån och sedan ställdes sniglarna i rad inför starten och eleverna lockade på sina egna sniglar med olika godsaker. Det var spännande tävlingar.
Kanske du kunde börja med sådant nu när ni snart öppnar... Mördarsnigelkapplöpningar med vadslagning osv.
Huhhuh, nu dags för nukkumatti
kram

Anki sa...

Jag är ju morgonmänniska och den här tiden på året är det omöjligt att ligga kvar i sängen. De s.k. mördarsniglarna är inte roliga - lyckligtvis har vi inte några mängder av dem här ... än, men bara några km bort finns de!
Vinbergssnäckor har vi däremot många - och dem gillar jag skarpt! Sällan de förstör något, men en morgon hade en klättrat upp och låg i salladsbladen ...
Det jobbigaste med dem är när man råkar skada någon med gräsklipparen eller trampar på dem ...
Kajor har vi inga här - tror alla blivit urbaniserade och flyttat till tätorten. Rådjur finns, men inte så många som dovhjortarna - de är i sin tur alltför många! Inte bra det heller ...
Ha en bra dag Karin!

Gunnel sa...

Vilken härlig morgon hos dig, förutom mördarsniglarna då. Tack och lov har jag inte sett till några här i år, men de har kanske blivit bättre på att gömma sig. Några växter ser i varje fall inte ut att vara angripna, så jag hoppas de flyttat från vår trädgård. Kajor slipper jag här, men skatorna och jag bråkar dagligen. De låter inte våra duvor och koltrastar vara ifred och det gör mig väldigt arg. Det gör tyvärr ingen nytta att läxa upp dem. Så mycket du har att ta hand om i din trädgård. Du behöver aldrig bekymra dig om att bli arbetslös. Ha det gott.

Pettas sa...


Ditte,

tack! :)
Det gäller att hålla ordning på sina sniglar. Till all lycka har vi inte alls så mycket av dem nu; det lönar sig att hålla efter och så tror jag att den torra fjolsommaren hjälpte oss.
Jag tror jag ska skriva ett inlägg om kampen mot mördarsniglarna under de år som gått :)

Kajorna trivs bra, onekligen men vi i byn trivs inte bra att ha så många av dem här. Men så här är det och man får ta det på bästa sätt, vifta och kraxa osv.

Måndagen blev bra, tisdagen blev också bra.
Hoppas dina dagar också har varit bra. Kommer snart över och tittar in till dig.

Pettas sa...


Paula,

Jag är säker på att du skulle göra detsamma om du hade mördarsniglar som invaderar din trädgård och omgivning. De är inte direkt i odlingen, de finns lite här och där men inte i stor mängd längre. Jag har kapat mängder av huvuden. Här har de verkligen rullat, så gott de kan rulla utan att klibba ihop med gräs och sax. Haha...Jag upplever att vi nästan inte alls har mördarsniglar längre. För tre år sedan tog jag livet av drygt 38.000 på en sommar. Följande sommar ca 6500 och året därpå drygt 3000, ifjol ca 100 st ( torkan var bra i det här avseendet) och i år har jag tillsvidare tagit livet av 10 vuxna sniglar och 82 bebisar...här har jag koll må du tro.
Skulle de inte vara så erbarmligt slemmiga, så skulle jag kanske klia dem på magen, men risken att få gå med en snigel fastslemmad på fingret...nej, nej. Bort med huvudet istället. Hoppas jag inte hamnar ut för någon typ av karma. Nå, jag har ju bara ett huvud.
Vi fick ett recept av en dansk kock en gång för några år sedan men det var ett sånt sjå med alla avkok och kok, så det prövade vi inte på.
Ska försöka hålla mig i sängen lite längre på morgnarna. Är som björnen, sover när det är mörkt och är vaken när det är ljust.
Fönstertittare! :) Nå, det blir fint hos dig, så du står säkert ut ett tag med dem som har målarpenslar i händerna.

Pettas sa...

Lisbet,

Tycker du inte att snigelbebisar är gulliga? ;)
Snigelkapplöpning, haha, det ska vara du som anordnar något sådant.
Jag antar att det var lite fredligare sniglar än vad mördarsniglarna är. De skulle bara äta upp sina medtävlare och den allra tjockaste skulle så småningom komma i mål.
Ska fundera lite på förslaget om vadslagning och så vidare.
Nu har det gått ett helt dygn, hoppas att du vaknade i morse.
Dags att sova igen om en stund.
Kram


Pettas sa...

Anki,

Jag är som björnen, följer ljuset och håller mig vaken när det är ljust med mörkret sover jag igen.
Vi har inte mycket av mördarsniglarna längre i jämförelse med hur det har varit tidigare. En liten gnutta men de ska hållas efter för de kan snabbt bli många igen. Snabbt. En snigel kan lägga 400 ägg per sommar och alla de 400 lägger sedan 400 ägg. Invasiv som bara den är den slemmiga varelsen, vacker nog men jag har inte några som helst problem längre av att kapa huvudet av dem.
Vinbergssnäckor har vi också och till all lycka har de också blivit flera. Däremot tycker fasanerna om läckerheterna. De har lärt sig att sticka hål på hinnan som snäckorna finns bakom och så suger de ut innanmätet. Livet är grymt, sa grisen.
Tillsvidare har vi "våra" vinbergssnäckor lite grann i periferin, så de är sällan på gräsmattan, men visst har jag stigit på någon stackare. Otäckt är det när det krasar under foten. Märkligt nog har de överlevt och blivit ärrade men fortsatt snigla sig fram.
Jag hoppas att våra kajor också vill bli urbaniserade. I kyrktorn brukar de ju annars hålla till men kanske vår kyrkas torn är fullt av kajor redan? Eller om de inte tycker om klockklangen?
Det är sällan som lagom är hemma som man brukar säga. Antingen är det för mycket eller också för litet av det mesta.
Ha en bra dag du med Anki, nu är det nästan natt men det kommer en dag i morgon igen.!

Pettas sa...

Gunnel,

Ja, min morgon var härlig, också idag tisdag. Det är mycket just nu så jag är lite senkommen med kommentarer och med titt in till er andra, men jag kommer. Mördarsniglarna har vi kontroll på nu skulle jag nästan våga påstå, men man får inte slappna av. De blir lätt hur många som helst om man låter bli att hålla efter dem.
De små som jag hittade kom upp ur gräsmattan, troligen hade mammasnigeln lagt sina ägg där. Jag är glad att jag hittade dem. På samma ställe har jag hittat 82 bebisar. Alla ett minne blott.
Så skönt att ni inte har för mycket av dem ni heller just nu. Jag tror vi får tacka fjolårssommaren för det.
Vi har skator här också men de gillar inte kajorna, så just nu är jag på god fot på dem. Vi jagar tillsammans helt plötsligt och fasanerna hjälper till. Vilket liv det kan bli emellanåt, haha.
Arbetslös blir jag nog aldrig, du har så rätt så. Och glad är jag för det, jag trivs bäst så.
Ha det gott du med Gunnel.

Annika sa...

Mysigt inlägg. JA minus mördarsniglarna då.
Bara klipp dem.
USCH vad de ser äckliga ut på din hand.
Annars ... mysigt.
Jag är ju själv en sådan som går upp tidigt. Tror det är ljuset som lockar ut mig, det vackra morgonljuset. DET kan jag inte motstå.
Morgonen är en härlig tid.
Ha en fin kväll, eller NATT är det hos dig nu!

Pettas sa...

Annika,
ja, jag klipper till så alla huvuden rullar :) Ingen tvekan alls här när det gäller de där varelserna.
De små är ändå inte så äckliga som de stora kan vara, men till och med de kan vara riktigt vackra ibland om man studerar dem mera ingående, haha.
Morgonen är en härlig tid och jag njuter fullt ut av ljuset och stämningarna. Snart stiger jag upp tidigt varje morgon i sju veckors tid på raken och får uppleva mycket fint här utanför medan degarna jäser i bageriet.
Ha en fin dag Annika!

Lena i Wales sa...

Idag var jag uppe 6.15, ibland vid 9-tiden. Har inga rutiner, det blir när det blir.
Vilken fin morgon du hade. Idag småregn och dimmigt här i Wales. Var faktiskt lite solig i måndags.
Mördarsniglar har vi i trädgården här också, inga trevliga små krabater.
Önskar dej en trevlig dag!

Pettas sa...

Lena i Wales,

ja, det varierar och jag följer ljuset har jag märkt. Sover när det är mörkt och är vaken när det är ljust.
Oj, har ni mördarsniglar ni också. Man tycker att vi som bor på öar skulle vara förskonade men de kommer förstås med plantor och annat från andra länder. De heter Spanska skogssniglar men lär vara fransoser från början. Hur som helst så förstår vi inte varandra alls, jag klipper av dem så där bara.
Önskar dig också en fin dag!

Musikanta sa...

Än så länge har jag inte sett en enda mördarsnigel men de kanske dyker upp efter de häftiga åskregnen som vi haft idag och kommer att få i morgon enligt väderleksrapporten. Men jag har förstås ingenting i trädgården som är intressant för dem. Bara pelargoner i blomlådor och det är väl för svårt för dem att klättra upp dit antar jag.
Vackra blombilder och fin bild på kajan.
Ingrid

Klara ovida sa...

Här samlas det ena finare än det än det andra och raka motsatser, då med tanke på dessa mördare som till råga på allt är slemmiga!
Tidiga mornar har sin tjusning som om en ser lite mer :-)