måndag 10 juni 2019

En halv runda


   Här om kvällen när jag tog ner tvätten från linorna uppe i sluttningen slog det mig att den allra
   fagraste tiden är förbi när vi öppnar för sommarsäsongen.

   Om två veckor ser lupinerna redan helt annorlunda ut
   Då är blomningen så gott som förbi och åsynen av frökapslar kommer
   att välkomna våra gäster; kanske till och med med en snärt.
   För när fröna är mogna så skjuts de ut ur baljorna så det hörs ordentligt och de kan flyga
   riktigt långt och t.om göra ont om det vill sig att de träffar någon. Tala om blomskott!😉

   I år har vi inte lika mycket lupiner som vi brukar ha.
   Förra sommarens torka har gjort sitt; det märks överallt i naturen.
   Lupinmängden är inte ens hälften av vad den brukar vara men
   vad gäller återväxten är vi inte alls oroliga.
   Det kan t.om. vara ganska bra att det blir som det blir  någon gång.
   Lupinen kommer nog igen så att vi får  hålla efter den invasiva skönheten





    Jättelöken blommar däremot som aldrig förr.
    Så många blommor av den som vi har i år, har vi aldrig haft förut.


     Strutbräkenbeståndet blir bara större från år till år. Jag gräver upp plantor och delar med mig
     till hugade spekulanter för att inte den vackra rhododendron skall få det alltför trångt. 
     På fönsterbrädena har jag bara börjat med sommardekorationen...
   


    Från andra hållet ser man rhododendronbuskarna bättre



             Längs liderväggen lyser det vitt mera än tidigare om somrarna.
             I fjol började vi med stora aspröjningen. Vi barkade aspar så det sjöng om det
             och det tyckte tydligen bondrosen/midsommarrosen om, för nu har den brett ut
             sig där asparna hade kommandot tidigare.  ( jag vet att rosen kallas Finlands vita ros
             av många i Sverige. För min del är det en utmärkelse som presidenten delar ut
             åt hedervärda medborgare på självständighetsdagen den 6 december)
             Hos oss blommar bondrosen men därmed påstår jag inte att rosen har flera namn än så.
             Vi kallar den bara till bondrosen.
             

   Alfrida lämnade spår som syns i stora högar av kvistar och grenar...
   Men naturen tar över. En humleplanta har "landat" där på något sätt och börjar täcka den stora
   rishögen. Jag blir varm i hjärtat av att se hur naturen tar tag i sig själv.
   Här lever vi på naturens villkor och inte tvärtom. Vi fogar oss, Uffe och jag men givetvis
   så försöker vi styra upp det hela med milda händer, närmare huset och där vi människor ska vara. 


                         Vid stora rishögen har en dubbelvallmo också tagit plats. Glädjande nog,
                         för min del, får den bli hur många som helst.


    Vänder jag blicken nedåt i trädgården blommar det åter av lupiner. Vi tog ut trädgårdsmöblerna
    i slutet av maj, men sittdynorna kommer på plats när vi har folk som ska sitta på stolarna


    Getabocken är också på plats, lite maläten och ruggig. Konstnären Juha Pykäläinen ringde för en
    vecka sedan och ville ha bilder på pälsen. Han ska samla in gammalt tåg för att ge bocken en
    ny päls igen. Nu har så många ridit på den under de tio år den har stått ute, så det är bara naturligt
    att den har fällt päls och blivit tunnhårig.


    I väntan på bättre tider, på tjockare päls, så får den vara till glädje för dem som kommer på besök
   

    Äntligen har vi lagt in nya glas i stora växthuset. Många av glasen flög rakt ut i trädgården och
    ända ner till diket, med Alfridas bistånd. Rutorna till halva växthuset gick i kras, så vi har plockat
    skärvor som aldrig förr och kommer också att lägga upp en skylt om att man inte ska
    gå barfota i nedre trädgården.  Trots att vi tror att vi har hittat allt som krossats så hittar vi
    i alla fall glasskärvor nu och då.


   Den dubbla vallmon blommar så vackert just nu


   För att inte tala om bondpionen som kommer med alla blommor samtidigt i år. Den blir bara större
   för varje år som går.

   Här stannar jag upp i min runda runt huset. Fortsättning kommer en annan dag.
 
Elsmaj o Rolf
 

   Ett par kära stamgäster ( från Eskilstuna ) sedan många år tillbaka ringde ikväll
   och berättade att de inte kommer till "sin" stuga i Bomarsund på Åland igen,
   annat än  i slutet av sommaren för att hämta sina saker de har i den.

   I 26 års tid har de firat sina somrar på ön men Alfrida har fixat till det också
   för dem, så där kan de inte bo längre. Vi känner oss ledsna för det men
   har full förståelse för att det måste bli som det blir.
   Hela tomten där" deras" stuga ligger, lär se ut som ett enda plockepinn,
   med rotvältor och liknande. En livsfarlig plats att vara på.
   Så nu har de bestämt sig för att de far till Öland istället . Lyckans Öland!

   Hoppas, hoppas att ni, Elsmaj och Rolf hinner
   titta in här hos oss när ni kommer i slutet av sommaren för att hämta era saker.
   Kramar från oss båda till er båda! 💓
   Vi saknar er redan.

   "Bannade Alfrida" !  Hon kom minsann som en förändringens vind.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

28 kommentarer:

Paula sa...

Men fy, allt börjar så bra i ditt inlägg och slutar så sorgligt. att behöva ge upp sitt sommarparadis efter så många år,,,hade de inte kunnat hitta ett annat ställe på Åland som inte stormen förstört? Ja livet är ju föränderligt förstås och de hittar säkert mycket nytt att utforska på Öland.
Lupiner gillar jag inte, jo de veckor de blommar, men tyvärr ser jag ju hur de tar över mer mark för varje år som går. Idag såg jag plötsligt en äng med blåklockor, inte vanligt alls längre längs våra vägrenar. Där jag bodde förut på Älgsjöhöjden där kämpade jag mot dem, ryckte upp dem innan de hunnit gå i frö. O så ut i skogen med dem. Det ledde till att andra blommor åter fick plats, bl.a den fina dalklockan och även prästkragarna. Rallarrosen gillade också att få lite mer utrymme. Men jag håller med dig, det är ju nu man borde plocka de sju blomstren under kudden, finns det ens så många sorter kvar i midsommar? Vilken tur jag inte letar efter prinsar nåt mer...

Ditte sa...

Tänkte just här som Paula. Naturens krafter är så stora och staka och vi rår inte på dem. Man kan ju inte bo i på en plats där det är farligt att vistas. Synd för både Åland och era vänner men de har nu hittat isg en annan ö.
Vad roligt att få komma med ett halvt varv runt ert hus och i trädgården. Så vackert det är och särskilt nu när det blommar så fint. lupiner breder ju tyvärr ut sig rejält så risken är att de tar över alltför mycket och tränger undan andra blommor. Men ni verkar ha dem fint under kontroll och alla andra växter får sin plats att växa på.
Är extra förtjust både i vallmon och bondrosen. Så vackra. Ja, pionerna och jättelöken också. Men all er grönska är så fin.
Bocken är verkligen häftig och så bra att den ska få ny päls.
Önskar dig en fin fortsatt vecka.
Och jag ser fram emot nästa halva varv.

Pettas sa...

Paula,

ja, början var god och slutet mindre gott, fastän det trots allt blir gott. I en hast hittar man inte något ställe här att bo på; allt är redan fullbokat sedan länge. Men allt har sin tid, fastän jag gärna hade sett att deras tid här hade blivit mycket längre.
Huvudsaken är att de får det bra där de är, de raraste av alla rara.

Jag tycker om lupiner, men de måste hållas efter, annars tar de över i snabba ryck. Lupiner har nog funnits på den här tomten hur länge som helst, mycket längre tid än jag har varit här, så det är en gammal sort, ingenting förädlat. Men varje sommar tar jag skottkärran och trädgårdssaxen och går lupinhavet i möte, klipper bort fröställningar där vi inte vill att de ska få möjlighet att bli flera De lyckas ändå men men, jag är envis.
Jag har förstått att lupinerna är som ett ogräs längs vägarna i Sverige och att man kämpar livet av dem på många ställen.

Vägrenar är intressanta, där växer mycket och olika t.om. för varje år, eftersom släntklippmaskinen drar med sig frön från andra ställen. Vi såg att vi har vejde i vår omedelbara närhet och den har kommit via maskinen från ett ställe ca 7 km längre bort.

De typiska midsommarblomstren är nog ett minne blott om två veckor när midsommaren är här, skulle jag tro, men man får väl ändra på det invanda och kanske lägga något annat under kudden? Fast jag har ju redan min prins.

Pettas sa...

Ditte,

så blev det, mitt i mitt bloggskrivande igår kväll ringde Rolf och berättade det sorgliga. De har varit här sedan vi öppnade så det känns inte alls bra men huvudsaken är att de hittar ett trevligt ställe att njuta livet på där de landar nästa gång.

Vi har en "vild" trädgård, åtminstone till stor del. I motsats till välordnade parkområden är det här mera bohemiskt och mera på landet. Vi trivs bäst så och våra djur gör detsamma, kanske växterna också. Det roliga är att allt ändrar en del för varje år, även lupinerna skiftar färg och visar olika nyanser varje sommar. I år är de mera åt det lila hållet, i fjol mera åt det blåa.
Det finns rätt många människor som kommer hit som gärna vill ha en planta med sig härifrån, vilket de förstås får, men då måste vi alltid berätta för dem, att de kanske inte alls får den färg på blommorna som de har just då när vi gräver upp plantan åt dem.
Ja, vi har rätt så bra koll på lupinerna, man måste ha det, de vill ändå göra som de vill.
Vallmon är en av höjdpunkterna för oss också. Varje vår lyser det vackert i diket men nu finns den också längs huset på södra sidan dit jag inte har kommit ännu, samt även spridit sig till stora rishögen ännu högre upp på tomten. Den får sprida sig men är också en rätt så invasiv sak men inte i närheten av vad lupinerna är.

Vi har sågat ner rätt mycket här, vad gäller havtornsbuskar och syrener, men de kommer med ilfart igen. Men tuktning i viss mån behövs också där. Jag märker nu när jag skriver det här att vi har rätt många invasiva sorter i vår trädgård.

Bocken har sin egen historia som jag får ta en annan gång, fin är den

Tack detsamma Ditte, och roligt är att du vill komma på den sista rundan runt huset.

Maggan sa...

Hej Karin! Vi är ett gäng PROare som brukar läsa om ett landskap under tio gånger höst och vår och sedan åker vi dit. Senast var vi i Blekinge. Nu har vi bestämt oss för att läsa om Åland, trots att det inte är ett svenskt landskap. Har du något tips om vad vi kan ha som kurslitteratur? Önskar er en skön sommar!

Pettas sa...

Maggan,
hej, så roligt det låter det ni brukar läsa om. Åland är nog så svenskt som det bara kan va, fastän det inte hör till Sverige ;), fastän det vet du redan förstås. Jag återkommer om kurslitteraturen, ska tänka till en stund först.
Tack detsamma!

Annika sa...

Karin, så sorgligt med era vänner som har fått sin tomt SÅ förstörd. De har alltså hyrt den? OCH ägaren skyndar sig inte att röja upp? Så tråkigt för dem. För jag förstår ju att de ser den som sitt ställe :-(
Hoppas de hittar ngt fint på Åland till nästa år igen. Öland är ju inte fy skam förstås, men ändå ... tråkigt.

Annars, så fint du har det!
Jasså, färre lupiner i år. Ja, jag kan tänka mig att man ser sviter efter förra sommaren i naturen. VISSTE inte att lupinernas kapslar exploderar sådär, haha. KUL, nu fick jag lära mig ngt nytt.
Så fint du har det i dina rabatter. Älskar dina utemiljöer som ni skapat.

Ha en finfin dag, Karin!!

Radka sa...

Oh, what lovely summer pictures, they bring memories of our Scandinavian holidays! It is cold here this week....winds from the north, no good.
It is interesting to read about lupins, it is what we remember, how many they are around in summer in Scandinavia.
xx

Pettas sa...

Annika,

Det är sorgligt men de hittade på annan råd. Livet går vidare. Ja, de har hyrt den, som du vet är det svårt att få äga något på Åland utan åländsk hembygdsrätt. Ägaren gör nog allt hen kan, men det är mycket annat som måste prioriteras innan. Hen har stora områden och Alfrida har verkligen ställt till det. Det kan ta flera år innan allt är ok igen.
Nu är den fagraste tiden, ett litet tag till.
Här har också flera björkar tagit stryk av torkan så till hösten tar vi ner flera stycken. Bäst så så de inte faller i huvudet på någon. Utan vatten blir det så. Vi fick 17 mm på hela sommaren med början från maj. Ingenting att skryta med.
Det hörs faktiskt när lupinerna skjuter ut sina frön. Ett mysigt knäppande överallt.
Våra rabatter är lite grann som de blir. Men rhododendron och liknande växter är bra att ha, de blir stora och är vackra.


Pettas sa...

Radka,

thank you! :)
We have had some good warm days until now but the weather is changing in the moment. We are waiting for rain and we say welcome! :)

<3

Gunnel sa...

Trevligt med en liten rundvandring (inte riktigt) i din trädgård. Jag ser att du har rhododendron och spjutbräken sida vid sida precis som vi har. Jag älskar rosor, men kan inte ta hand om dem på rätt sätt så inga trivs här. Din bondros är så söt. Så skönt för getabocken att bli nyfriserad. Jag ser att du har en jätteträdgård och du har många växter som jag önskar mig här. Det är alltid så kul att bli inspirerad av hur andra har hos sig. Det måste kännas trist för era vänner att behöva överge sitt drömställe, men ibland har man nog inget val. Nu väntar jag på resten av rundvandringen. Ha det gott.

wiper sa...

Så vackra dom lila runda blommorna är där dom sticker upp så fint. Så fint det ser ut och det blommar ju för fullt runt huset. Intressant detta med vita rosorna. Så lyriskt och fint det ser ut med cafémöblerna i vacker omgivning. Kul detta med getabocken som ger en extra dimension till platsen. Vad kreativa ni är och så fint med växthuset som står där i grönskan

Så trist det som hänt era återkommande gäster. Förstår att ni kommer att sakna dom.

Vi var själva med om stormen Gudrun för ca 7 år sedan då vi hade eget hus. Taket skadades och vårt ena träd föll över grannens flaggstång mm. Det såg hemskt ut när vi kom ut på morgonen.

Nu önskar jag dig en fin onsdag
Kram från
Malin

Märtha sa...

Ett intressant fenomen är att sådant som man hade "på landet" och som klarar sig så gott som utan skötsel kallas "bond-". Bondpion, bondsyren och nu det för mig nya bondros! Bondpionens finska benämning är jag inte säker på, men syrenen är pihasyreeni och rosen är för mig inget annat än Rosa spinosissima 'Plena', allmänt kallad midsommarros. Vi har tre buskagen här, varav ett i skogen, och det sköts inte alls och blommar som bara den! Hälsar Runda Rabattkryparen.

Lena i Wales sa...

En tragisk historia. Vad jobbigt för dem.
Roligt att få se sig runt i din vackra trädgård.Ni är så flitiga!
Getabocken tycker jag fortfarande är fin.
Ha det bra!

Pettas sa...

Gunnel,
tack för att du vandrade med mig ett halvt varv. Den andra halvan kommer förstås men inte riktigt ännu.
En bra kombination är det med rhododendron och strutbräken sida vid sida; det enda är att hålla strutbräken under uppsikt annars finns den överallt under och bredvid rhododendron. Men det finns alltid folk som vill ha plantor så det brukar ordna sig riktigt bra.
Så småningom blir getabocken nyfriserad. Nu försöker skaparen, frisören hitta nygammalt hår åt den.
Vi har ca 4000 kvm trädgård, därför är så gott som tre tredjedelar lagd åt det vilda hållet. Omöjligt att hinna med annars och det naturliga mår fjärilar, bin, insekter och fåglar bäst av så också det blir en bra kombination.
Vi känner oss ledsna för deras skull. 26 år på samma ställe är en lång tid. Men förändringens vind drog över oss alla i början av januari.


Pettas sa...

Wiper-Malin,

ja, det är verkligen trist för Rolf och Elsmaj men de är fiffiga människor och hittade på en annan bra lösning på hela eländet. Vi kommer att sakna dem, mycket.

Stormen Gudrun var fruktansvärd, Alfrida lär ha varit av hennes klass, enligt skogsmänniskor och eldragare som kom från Sverige och hjälpte till här när Alfrida hade gjort sitt.


Nu önskar jag dig en fin torsdag i min tur.
Har fullt upp med mycket nu så jag är sen att svara på kommentarer.
Men tittar in så snart jag kan och hinner.
<3

Pettas sa...

Märtha, Runda Rabattkryparen,

Ja, det är ett intressant fenomen. Vi pratar även om bondvallmo här. Ett enkelt sätt att kategorisera växter på landet och i stan. Undrar om man kallar dem till bondpioner etc i stan också?
Vi kallar den vita rosen till midsommarros här också. Finlands vita ros säger man i Sverige, men det namnet köper jag inte. Det är så starkt förknippat till sjävständighetsdagen och utmärkelsen för mig.

Vi har bara tagit och håller på att ta bort aspbeståndet som inte alls vill bort men bondrosen är tydligen glad för det som redan har förbättrats, för rosbuskaget blir bara större nu när det har fått mera utrymme. Men igår kväll tog jag bort ca 150 små aspplantor så ...ja, nå, kampen fortsätter.

Pettas sa...

Lena i Wales,

Det är en tragisk historia som jag hoppas att uppvägs av en fin vistelse på Öland i sommar.

Trädgården kräver en viss flit men vi är nog inte så flitiga som vi kanske borde vara. Mycket får vara som det är och vill vara.

Getabocken får se ut som den gör men börjar nog bli lite väl hård att sitta på där pälsen är väldigt tunn.
Ha det bra du med Lena !

Bosse Lidén sa...

Vilken läcker header och vad vackert du har runt huset. Jag hade gärna suttit och fikat vid ett av borden. Naturens krafter rår vi inte på. Här har det dånat och vräkt ner under några dygn. Du får säga till dem att ta storebror Gotland istället. :)
Kanske läge för er att starta upp säsongen några veckor tidigare så de inte missar lupinerna.
Kram Bosse
Ps. Stort lycka till med säsongen 2019

Pettas sa...

Bosse Lidén,

tack! Det är något särskilt med tjärblomster eller hur?
Tack och lov så rår vi inte på naturens krafter, även om vi är delaktiga i en del av allt som kan hända i naturen vad gäller katastrofer och liknande. Ja, Gotland är verkligen rekommenderligt.
Tidigare öppnade vi redan 1 maj och också tidigare än det men vi har inte turister i tillräcklig mängd för att det ska löna sig nu för tiden. Säsongen blir bara kortare och kortare. Att stå här med fulla fat hela dagarna för en handfull kunder går inte, tyvärr. Så därför blir det så här istället. Tyvärr.
Tack, snälla du!

Lisbet sa...

Hej! Nu har jag suttit och läst bakåt en god stund, mycken läsning, intressant och underhållande. Det blir pauser ibland såsom det varit för mig en stund, men nu är det kanske lite fjong igen.
Ni har en stund lugn och ro innan öppnandet, bra med sådant också, men jag vet ju att ni ställer till inför nya säsongen.
kramis

Pettas sa...

Lisbet,

Ja, det blir pauser ibland, nödvändiga sådana. Livet består av annat än Internet. Roligt att det är lite fjong på dig igen Lisbet, saknad har du varit.
Lugn och ro, haha..ja, vi vilar i språnget, kan man säga.
Kramis till dig med!

Mia sa...

Så vackert ni har det runt ert hus. Här har lupinerna nästan "lämnat in", men jag såg under min resa till Arvika att de var i den vackraste blomningen där. Getabocken, ja, han blir nog glad med tjockare ragg, eller i vart fall gästerna som vill rida på den :-)

Naturens krafter är mäktiga, de rår vi inte över utan får rätta oss efter dem istället. Tråkigt för dina stamgäster och er, men "allt har sin tid" sägs det.

Taina sa...

Oj vad du kan om växter! Jag lär mig alltid något. Så som strutbräken. Jag kallar dom bara för ormbunke. Men det är ju strutbräken jag har ÖVERALLT här hemma och de sprider sig verkligen. Och lupiner som är så vackra, men sådana har vi inga här. Inte i Simpan ii alla fall. En liten flicka, jag kände en gång i tiden, sa alltid, "titta Taina, där växer Lapulinerna igen", hahahahaha! Efter det kallar jag dem också för Lapuliner.

Vallmo är en annan blomma jag skulle vilja ha, men tyvärr inga sådana heller. Vet inte ens om de finns här. Måste kolla.

Tack för denna halvrunda! SÅ fint!

Pettas sa...

Mia,

ja, det är vackert och vilt här hos oss, lite grann håller jag efter det vilda men med varsam hand. Prästkragar är vackra så vill de blomma här så får de blomma här.
Här börjar lupinerna också sjunga på sista versen. Lagom till midsommar är de inte lika vackra längre. Men så är det bara.

Getabocken blir absolut gladare, för att inte tala om gästerna som annars kanske får stickor i baken.

Precis så är det; allt har sin tid och under tiden tiden pågår får vi njuta av den så gott vi kan.

Pettas sa...

Taina,

Nja, så där kan jag om växter men jag har lite tur. Uffe är utbildad biolog bl.a. så jag har liksom lexikonet uppslaget bredvid mig. Jag behöver inte ens bläddra.
Strutbräken är riktiga hejare på att ta över, men det gör också andra ormbunkssorter. Tacksamma på ett sätt att ha, men lite jobbiga på ett annat sätt. Men då gräver man bara upp dem och ger bort dem. Praktiskt eller hur?
Lapuliner är ju ett jättefint namn på lupinerna. Nu ska de heta lapuliner här också, har jag bestämt. :)
Det finns många olika vallmosorter. Vår dubbla variant som jag har kallat bondvallmo tidigare är snart utblommade, men det kommer snart opiumvallmo och också någon sort som jag inte har haft förut. Går med spänning och tittar på den knoppiga som bara har landat här av någon orsak. Kanske via fåglar eller rådjur.

Tack själv Taina för att du är med och halvrundar!

Paula sa...

Hade redan kommenterat här men jag kan inte låta bli att berätta att lupinerna här har strypt och kvävt alla andra vägkantsblommor. Jag tycker det är sorgligt. Dessutom är dom flera än någonsin i år, trots den torra fjolsommaren. Där jag tidigare år plockat blåklockor står nu lupinerna så höga och vida att inget annat får livsutrymme. Snyft. Men det är inget jag kan påverka, har läst att en del turistorter har börjat stävja lupinerna längs turiststråken genom att helt enkelt gräva upp dem och bränna. Men det är ett väldigt tungt sätt att försöka bli av med dem...

Pettas sa...

Paula,

ja, lupiner tar gärna över. En väldigt invasiv art.
Här finns de också längs vägkanterna men jag upplever inte att de har tagit makten. Antagligen för att de klipps ner rätt snabbt, medan de fortfarande blommar och inte har gått i frö. Hos oss har det funnits lupiner långt innan jag flyttade hit ( snart 20 år) och för Uffes del ( snart 40 år) men trots det dåliga ryktet så har de inte spridit sig alltför mycket. Men vi håller efter dem och inte alls så som du beskriver det. Vi klipper ner dem innan de skjuter ut sina frön och gräver bort dem där vi inte vill ha dem. Fungerar utmärkt bra. Jag tycker att de är väldigt vackra. Helt naturligt så är de många ett år för att ha gått tillbaka i tillväxten ett annat, precis som det är i år för vår del. I dagarna ska jag gå en daglig liten runda med sekatören och en skottkärra....jag bränner inte utan lägger dem i skogskomposten där de kvävs av sig själva och ovanliggande naturmaterial. Jag förstår din förtvivlan men ge inte upp, klipp buketter åt dig och njut av dem i vas...man kommer långt med det och slipper gräva. Man får vara lite envis och hålla på varje år.