onsdag 1 maj 2019

Varje skylt har sin historia


    I ett svep drogs jag tillbaka till femtio/sextio-talet  när jag såg blomborden och krukorna
    med plastblommor i utanför ett café som vi gick förbi i slutet av mars. ( Alfama, Lissabon).
    Kommer någon ihåg hur de såg ut, plastblommorna ,som lyftes in i de flesta hem
    under den tidsperioden? Själv minns jag hur glad min mamma blev när hon första gången fick
    en pelargon av plast i en kruka med vit ytterkruka som såg ut som om den var av virkad spets

    Blomman placerades i sovrumsfönstret bakom tyllgardinen. När blomman blev dammig
    så var det så lätt att bara lägga den under vattenkranen
    och skaka bort vattnet innan den sattes tillbaka i fönstret igen.
    Så liten jag var, tyckte jag faktiskt aldrig om plastblommorna som mera eller mindre
    "revolutionerande" barrikaderade sig på våra och grannarnas fönsterbräden.
    Det var helt enkelt inne att hålla sig med den moderna plastblomman. En trend.
    Alla skulle ha plastblommor.
    De fanns att köpa hos Einar Karlsson på Ålandsvägen, dit mammorna ramlade in
    titt och tätt för att "shoppa".
    Nå, det varade en tid, så småningom så såg de inte bara dammiga ut, utan färgerna
    bleknade bort, plasten blev skör och gick sönder.

    De levande växterna återkom rätt snabbt hemma hos oss. Tack och lov.
    Men för dem som vill ha blommor men inte kan ha sådana för ev. allergiers skull är det
    praktiskt och bra. Nu för tiden ser de konstgjorda blommorna så äkta ut
    att det händer att jag måste ta på dem för att veta om de är äkta eller inte äkta.
    
   

    Här är ett fiske på gång.
    Skyltarna i bakgrunden blev inte alls intressanta för min del,
    när jag fick se hur en man kastade ut sin fiskelina från kajen
    på ett sådant sätt som jag aldrig har jag sett någon göra det  på förut.

    Han hoppade med all säkerhet över en halv meter rakt upp, tillika som han med stor kraft och med
    spöets hjälp vindade iväg fiskelinan många meter rakt ut i vattnet.
    Sedan ställde han spöet vid trafikmärket med linan med betet på ute i vattnet,
    satte sig själv i bilen och började röka.
    De två männen på bänken kom dit ungefär samtidigt som mannen med höga hoppet kastade ut
    linan. De lade/satte sig att vänta på napp tillsammans med fiskaren. Ibland pratade de med
    varandra och med honom, tittade på spöet, när det darrade till,tittade ut mot vattnet till,
    lade sig ner igen och väntade på att fisken skulle nappa

    Vi måste gå vidare, så jag fick tyvärr inte se om mannen fick napp
    men min nyfikenhet förde mig i alla fall fram till kajkanten
 
 
    Då förstod jag det höga hoppet.
    Det var ebb. (något som vi inte alls är vana med här i våra trakter)
    Sjöbotten var synlig långt ut och givetvis så behövdes både styrka och höga förstärkande hopp
    för att få ut en fiskelina många meter rakt fram för att nå djupt vatten.
    Så skickligt gjort.
    Truten däremot,  brydde sig inte alls, den sökte sig något att äta på sin gyttjiga promenad.
    Tångräkor?

    Jag var en erfarenhet rikare igen


    " Är du elektriker"? frågade vi varandra, skrattade och gick vidare i förbjuden körriktning.
    Här göre sig bara elektriker besvär, åtminstone om de kommer med bil. Gå får man säkert
    göra även om man inte är elektriker.. Det var den vackert kaklade husväggen
    som drog mina blickar till skylten.




      Här sitter någon och skymmer skylten bakom sig...



     Jag "plockar" som vanligt i mitt fotoarkiv, städar kan man också kalla det.

     Livet tycks vara fullt av skyltar. 
 
    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

18 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Konstgjorda blommor kan numera se ut som riktiga blommor och växter. Har dock sett ett par trädgårdar här i Weed som har plastblommor ute i trädgården och de ser verkligen inte ut som riktiga blommor.
Ebb är ett intressant fenomen. Minns tidvattnet på Isle of Wight strax söder om det engelska fastlandet (var där på språkresa) och att man såg havsbottnen långt ut.
Skyltar är intressanta. Jag förvånas de gånger jag har varit i Sverige att man numera har väldigt många skyltar på engelska.
Ha en fin första maj Karin!

Pettas sa...

Anne-Marie,

så är det absolut. Konstgjort nu för tiden ser väldigt naturligt ut, materialet är annat än när de första konstgjorda gjorde entré, därför reagerade jag lite extra när jag såg plastblommorna i Alfama. De kändes så mycket femtiotal :)

Ovan som jag är med ebb, så var det fascinerande att få vara med om en så tydlig sådan. Jag undrar fortfarande varför mannen fiskade just då, när vattnet hade gått ut. Men tydligen var det precis som det skulle vara. Önskar att jag hade haft möjlighet att stanna längre och vänta ut fångsten.

Det har också jag reagerat på när jag har varit till Sverige. Många skyltar på engelska.

Ha en fin dag du med Anne-Marie!

Gunnel sa...

Vilka festliga skyltar du visar! Visst minns jag de gamla plastblommorna och framför allt de virkliknande krukorna. Sådana ytterkrukor hade min mor till sina äkta blommor. Hon gillade inte plastblommor. De som finns idag ser riktigt verkliga ut och jag har precis som du varit framme och känt och försökt sticka ner fingret i "jorden" för att kontrollera. Rasmus och hans pappa är iväg och fiskar idag. Jag undrar ifall de gör sådana hopp. Ha en fin fortsättning på mittveckohelgen.

Lena i Wales sa...

Minns dessa plastblommor. Jag tyckte de var fina som barn,men det tyckte inte min mamma, så hemma hos oss fanns de inte, tråkigt tyckte jag då. Har väl ändrat åsikt en del sedan dess.
Härligt bilder!
Önskar dej en fin helgdag mitt i veckan!

Marina sa...

Jag har faktiskt en gång avgett ett löfte om att aldrig ha "falska blommor" men jag erkänner att det idag hänger två sådana på min balkong...och lite skönt är det ju att inte behöva glömma att vattna dom!

Anki sa...

Visst minns jag dessa plastblommor - minns att farmor hade såna i fönstren i sommarstugan. Efter en sommar i söderläge med gassande sol fanns ingen färg kvar. Stor skillnad mot dagens konstgjorda, som verkligen kan vara naturtrogna :)
Kul skyltar - och trevlig läsning som alltid!
Ha det gott!

wiper sa...

Vilka häftiga bilder. Jag tror att föräldrarna hade lite plastblommor hemma när jag var barn men sen tror jag det försvann. Härliga minnen du bjuder på som osar av nostalgi ;) Som du skriver så ser dom konstgjorda blommorna så äkta ut numera. Vi har några själva i små vaser

Sista bilden var rolig och det är alltid kul att fånga nåt som sticker ut. Så många härliga minnen du har från resor

Ha nu en fin första maj
kramar från
Malin

Pettas sa...

Gunnel,
tack!
De virkliknande plastkrukorna kom ungefär samtidigt om jag minns rätt med blommorna. Min mor tyckte om äkta blommor hon också men hängde förstås med i nyhetens behag ett tag. Om jag minns rätt så blev det inte flera plastblommor hos oss än ett par tre stycken.
Det kanske lönar sig att göra ett högt hopp när man fiskar. Ska försöka själv så småningom. Flygfisk på draget kanske`?
Ha detsamma Gunnel, här är kallt och allmänt kymigt, typiskt första majväder många gånger.

Pettas sa...

Lena i Wales,
ni var tvärtemot mot min mamma och jag. Hon tyckte om men inte jag.
Allt har nyhetens behag och behändigt var det ju att bara skölja av "växten" under vattenkranen.
Tack Lena, önskar dig fina vårdagar!

Pettas sa...

Marina,
löften är till för att brytas ibland :)
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Också jag har haft konstgjorda blommor på gravarna som jag sköter och har även funderat på de vackra amaryllisar som finns till julen. De ser fullständigt äkta ut och blommar hela tiden .

Pettas sa...

Anki,
ja, det var just det som var nackdelen med de plastiga blommorna. De blev fula efter ett tag. Solen gjorde sitt till.
Tack och ha detsamma du med!

Pettas sa...

Wiper-Malin,

Tack! :)
Det var bara en tillfällig nyck även hemma i mitt barndomshem. Något som hängde med en längre tid var "snittblommor", gula rosor som stod i en tennvas i hallen, men desto mera än ett par tre blommor på fönsterbrädet fanns det inte.

De konstgjorda i dagsläget ser så äkta ut så det kan vara svårt att se skillnad.

Ha en fin fortsättning på första maj Malin! <3


Ditte sa...

Log gott när jag läste om dessa plastblommor. Har aldrig haft dem hos mina föräldrar och jag vet att min norska mamma ogillade dem. men jag har än idag sett dem på kyrkogårdar på Åland, både i Mariehamn och ute i skärgården. Men kan man inte besöka en grav så ofta och inte har vänner eller släktingar nära så är det ju ett alternativ.

vad trevligt att vandra med dig i Alfama i Lissabon. Har varit här men för så länge sedan att jag nog bara minns backar och fadomusik.
Vad roligt att studera fiskarna. Och du fick ju också en förklaring till mannens höga hopp.
Ja, att vara eller inte vara elektriker kan vara frågan i dessa länder där kabeldragningen är speciell. Men elen brukar ju fungera. Och fullt förståeligt att den vackra kakelväggen drog till sig blicken.
Tack för vandringen här i Alfama . Jätteroligt att gå med.

Pettas sa...

Ditte,

ja, så gjorde jag också när jag såg de plastiga blommorna, de ser så femtiotal ut om något.
På kyrkogårdar är det rätt vanligt att man ser plastblommor, men sakta mak så blir det en annan typ av konstgjorda tygblommor eller vad de nu består av. De ser också mera naturtrogna ut nu för tiden än tidigare.
Alfama är fint och personligt på många sätt, trots att turismen märks mycket där, men fortfarande hittar man gränder där man kan gå nästan ensam, säkert beroende på vilken årstid man är där och när kryssningsbåtarna ligger inne.
Kabeldragningarna är ett spännande inslag, utan tvivel. Men elen fungerar, nästan perfekt. I vårt boende kunde vi inte använda alla elplattor samtidigt för då gick strömmen i hela huset, i synnerhet vid middagstid, men i övrigt så fungerade det hur bra som helst.
Tack för att du vandrade med oss Ditte!

Klara Ovidia sa...

Gott o blandat är inlägget :-) ser för mig den där spökastaren ...
Plastblommorna minns jag, men tror inte att de kom in i några av hemmen som jag fanns i, pappas o vårat, farmors och mormors. Däremot minns jag plastremsor som farmor köpte på rulle och klädde om gamla lampskärmar som hon brydde med virkad spets upptill o nertill. Hon gillade nytt och gammalt min farmor :-)Livet är nog en skylt, spännande tanke ....

Pettas sa...

Klara Ovidia,

Tack! :)
Det såg väldigt festligt ut när han hoppade högt, högt och kastade ut linan med sitt kastspö samtidigt. En helt annorlunda stil än vad jag är van med men allt har sin förklaring.

Plastblommorna försvann rätt snabbt i vår familj också, det levande fick leva på fönsterbrädorna igen.
Ja, jag minns också plastremsorna som man klädde om lampskärmar med.Ve och fasa, allt var lila hos oss ett tag, min mammas favoritfärg, haha...
Människan har nog alltid velat pröva på nya trender.
Livet är en skylt, så är det ju!

Klara Ovidia sa...

.... den här kommentaren kommer från Klara Ovida utan sko :-)

Pettas sa...

Klara Ovidia, så härligt. Skor är bra förstås men Klara O bättre :)