lördag 4 maj 2019

Ett fasan(s)-fullt liv

hålls det på utsidan av våra 60 cm tjocka stenväggar.


   Filip Fasan håller hela byn vaken från tidig morgon till sen kväll
   Här håller han ofta till med sina hönor, Filippor kallade, för vi kan knappt se skillnad på dem annat
   än i beteende och storlek.  De har sina personligheter givetvis, men det kräver lite extra tid att
   lära sig dem var för sig, så vi har förenklat "systemet" och kallar dem alla till Filippa.
   Vi är inte ens säkra på hur många fruar han håller sig med för tillfället.
   Minst tre men det kan  t.om. vara fem.

  
Filip har förmodligen en rival i sin egen son, Filipsson, som brukar töta till längre
ner i byn och grannarna har sett två tuppar samtidigt så vi vet att de är två.
Vi har bara  sett Filip men vi vet att Filip hade två söner för två år sedan,
som han med noggrann precision såg till att jaga bort när de började bli stora




Vart son nr 2 har tagit vägen vet ingen.

Räven vandrade här ett tag, men just nu verkar det vara både rävfritt och också mårdhundsfritt,
så de torde klara sig lite bättre ett tag framöver.
Många kycklingar blir det med många fruar
Ett lätt byte blir de för många rovdjur både uppifrån och från marknivå,
men som alltid när det gäller naturen lyckas ett par tre klara sig till vuxen ålder i alla fall.



Trafiken skördar också sina offer, tyvärr.
Folk kör som dårar  trots 70-skylten här utanför, ursäkta uttrycket, men så är det.
Fartdårar finns i alla åldrar
Precis som om man inte skulle hinna fram ändå.
Man har ju hela livet på sig när det kommer till kritan.
Skynda långsamt är ett bra sätt att tillämpa när man kör längs landsvägarna.
Olyckan kan vara framme ändå om det vill sig.



Här skiner solen för ögonblicket, det är rätt kylslaget men ändå fint.
På många ställen över Åland har det snöat igen och marken är vit.
Den här gången klarade vi oss i våra trakter, trots minusgrader under natten.
Hoppas att ni alla får en fin helg!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

Ditte sa...

Här var det gott om fasaner! Tack för rolig och inspirerande läsning med fina bilder. Länge sedan jag såg en fasan men jag tror jag skulle känna igen både herr och fru Fasan.
Ja, detta med att köra för fort kan man verkligen fundera över. Och oftast finns ju tiden. Varför skynda?
Lite snöblandat regn har vi fått här de senaste dagarna men bara korta stunder. Idag på eftermiddagen har solen brutit igenom och det har varit ganska skönt väder.
I natt hade vi 0-gradigt så morgonen var rejält kylig men sedan värmdes luften upp.
Önskar er också en fin helg.

Pettas sa...

Ditte,

ja, vi har gott om fasaner i Finnö i Geta. Filip har blivit ett begrepp men så äger han hela byn också. Hans revir. Grannen var in här idag och var smått bekymrad för att Filip hade anfallit hans nytvättade bil flera gånger, :). Han såg säkert en rival i speglingen, så nu gäller det för oss alla att inte ha alltför glänsande bilar i byn.
På Åland, där vi inte har några sträckor att tala om alls, behöver man inte ha bråttom. Sist och slutligen så handlar det ändå bara om någon extra minut om man tar det lite varligare.
Idag har vi haft riktigt fint väder hela dagen men kallt och nu sjunker temperaturen igen mot natten.
Tack!

Gunnel sa...

Vilken underbar berättelse du skrivit om Filip och vilka passande namn huvudpersonerna har fått. Vilken lycka att få följa dem på så nära håll. Att slippa tvätta bilen kan östan kännas som en fördel. Ha en fin söndag.

Pettas sa...

Gunnel,
tack! :)
Det är en lycka, de hör till för oss alla i byn nu för tiden. Reviret är stort.
Ja, det är en bra ursäkt för att slippa tvätta bilen. Lite skitig måste den hållas så att den inte blir anfallen. Stackars Filip som tror han har en rival i sin spegelbild.
Ha detsamma!

wiper sa...

Jättevackra bilder på fasaner du tagit. Visste inte att dom förde sånt liv och att dom fanns där du bor. Roligt namn ni har på dom. En del kör verkligen som dårar och struntar totalt i hastighetsbegränsningar. Vi har fått väja för många.

Härligt inlägg
Ha en fin söndag
kram
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack! Det är tuppen som håller låda, i all synnerhet den här tiden på året, då det ska bli äggliga tider. Han väcker byn varje morgon och säger godnatt varje kväll. Ordning och reda. Filip kom gåendes längs vägkanten hit för tre vårar sedan. Så kom han med en höna som alltid trippade ett par fjät framför honom och han gick efter. Därför blev han Filip, precis som prins Philip i Storbritannien. Han går alltid ett par steg bakom drottning Elisabeth. Och naturligtvis så hette den första hönan Bettan. Sen kom Secondan och BigAnn...och hur många de har varit och är vet de knappast själva.
Ha det gott! <3

Mia sa...

Wow, inte så ofta jag ser fasaner numer. De är vackra att se, men inget att leka med. Den här Filip, hur orkar han med så många fruar? Det låter litet jobbigt, men han vill väl visa vad han går för.

Familjekänslan vara en begränsad tid, sedan får det vara nog med omvårdnad och bry-sig-om-relation förstår jag.

Tack för ett naturfint och bra inlägg! :-)

Pettas sa...

Mia,

det är trevliga fåglar att ha runt omkring sig eller om jag säger så, så är det trevligt att bo i deras revir :) Att vi får bo i det dessutom. Han står ut med oss, helt enkelt för att han vet att vi är något praktiskt och bra att ha när vi lägger ut mat åt dem. Så vi får liksom hållas...
Han har ett fullt sjå med sina fruar, absolut men de är också rätt självständiga och bara rymmer från honom titt och tätt, så han har fullt arbete med att hålla ordning på dem. När kycklingarna kommer och är relativt små så är han med som en vakande hök men efter ett tag bryr han sig inte särskilt mycket om familjen alls eller om hönorna inte bryr sig. Kanske det är ömsesidigt? Det lugnar i alla fall ner sig så snart som häckningen är över.
Tack Mia, så trevligt med ditt besök här.

Paula sa...

Nog är dom bra stiliga dina föglar! Dina och dina,f örstår ju nu att de traskar fritt omkring i naturen, men gärna uppehåller sig hos dig där de blir ompysslade och kanske får lite gobitar?
Plus en grad och snöblask hos mig, långkalsongerna åkte på under morgontimmarnas vägstädning som vi pensionärer ägnat oss åt. Nu är det rent och fint längs vägrenarna och turisterna är välkomna.

Pettas sa...

Paula,
de är väldigt stiliga, jag håller med dig om det.
Det är nog mera så att vi får bo hos dem, så känns det. De står ut med oss ungefär, för att de vet att vi ger dem något gott att äta. För att inte tala om trädgårdslandet, som de använder till spa.
Jag går också omkring i långkalsonger, vill ha varmt om de ädlare delarna av kroppen nu när det känns vintrigt igen.
Här städar vi också ...

Klara Ovidia sa...

Mitt i Filipsonska naturen; fasan så fint du tecknar oss deras liv i ord och bild!
... me likes too ...

Pettas sa...

Klara Ovidia,

Tack! Den Filipiska storfamiljen töt tötar hälsningar eftersom du också tycker om dem.
:)