tisdag 7 maj 2019

Bollar av olika slag


                      Som barn brukade jag  kasta boll (tennisboll) mot den gula
                      trähusväggen hemma på Köpmansgatan i Mariehamn.
                      Ofta gjorde jag det när jag var ensam men ibland hade jag
                      sällskap av Kurre från grannhuset.
                      Vi var varandras domare i den boll-lek som var populärast.
     
                      Kurre var sträng minns jag. Undrar hur han upplevde mig som domare?
                      Nå, jag såg väl genom fingrarna kan jag tänka mig 😀
                      Jag minns inte om boll-leken hette något särskilt men den var upplagd
                      enligt ett visst system som vi var noga med att följa.
                      Kanske att någon av er som läser bloggen känner igen sig och vet
                      vad man brukade kalla den? 
                    


  Det enklaste var att kasta 10 kast mot väggen och  fånga bollen direkt
  På det följde 9 kast mot väggen, där man skulle klappa händerna tre gånger innan man
  fångade bollen.
  


                Så kom 8 kast mot väggen , en studs mot marken, fånga bollen
                Efter det följde 7 studs i marken där bollen skulle nå väggen innan man fångade den.
               

   Det enklaste momentet var kanske det med 6 studs mot marken, ingen väggträff behövdes utan
   det gällde bara att fånga bollen. Fast i och för sig så var det viktigt att underlaget
   var plant och stenfritt. Annars for bollen iväg i oväntad riktning


   5 kast mot väggen, fånga med höger hand
   4 kast mot väggen, fånga med vänster hand ( inte alls så lätt för en högerhänt)


   3 kast mot väggen,  men med kast under högerben och så fånga bollen förstås
   Månne jag har glömt något nu för kastade man inte under vänsterben också? 



   2 kast mot väggen , klapp framför, klapp bakom, klapp framför kroppen och sedan fånga bollen
   Det här kastet krävde kvickhet och jag minns att jag lärde mig att kasta bollen högt upp på väggen
   för att hinna med. Ganska snällt så den inte skulle studsa tillbaka på direkten utan ta lite tid på sig.
   Kanske jag inbillade mig att den kom tillbaka lite långsammare? 
  

             1 kast mot väggen, snurra ett varv och fånga bollen
             (innan man blev van så fick bollen studsa i marken en gång innan den fångades)

          

Efter det var det något extra krux som jag inte minns längre.
Kanske någon annan minns?  Det handlar om vem som blev slutgiltig vinnare och vem
som skulle få komma in i leken igen. Något sådant....




               Det finns goda bollar




    En annorlunda men vacker duva sitter på "sin" boll, väl använd tycks det som.
  

   Så där ja, nu har jag bollat lite av och an.
   När jag skrev inlägget tänkte jag på våra mammor som fanns på insidan av bollplanket.
   Vilket dunsande det måste ha varit. Å andra sidan så visste de var vi barn var.
   Koordinationsförmåga fick vi, vi lärde oss räkna och så vidare.
   Vi bollade ofta, ofta.
   Bollar barn på det här sättet ännu? 

   Undrar om jag ska söka fram en boll nu också och gå ut och bolla mot ...
   ja, vilken vägg är utan fönster?
   Äh, jag får ta till liderväggen och hoppas att det hundraåriga lidret står kvar när jag har bollat
   färdigt.
   Det kommer att ta tid att lära sig alla klappa händer, snurra på kroppen, kasta under benet igen.

   Ha det bra alla!

   ps. Alla "bollar" i inlägget är fotograferade i Funchal

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

28 kommentarer:

Paula sa...

Nu väckte du minnen som är ca 56 år gamla, tror jag! För när jag flyttade ut till förorten efter mammas skilsmässa när jag var åtta år, då mötte jag för första gången finskspråkiga barn, BARA finskspråkiga barn, och jag kunde inte finska! Mobbingen var total, jag blev omringad och uppsjasad mot en husfasad. Där stod jag och skakade och kissade nästan på mig. Men, så småningom, jag gick ju ut även om jag var rädd, så träffade jag på mina antagonister, inte i skock utan en o en, och då var det plötsligt hanterbara. Och då, då bollade vi! Du har verkligen en makalös förmåga att berätta, fortsätt med det. Jag har nog inte rört en boll sedan barnbarnen var små, minst tio år sen, yngsta fyllde nyss tjugo, men vilka minnen du väckte till liv. Kan tillägga att både illustrationerna och nya headern var toppen!

Anne-Marie sa...

Den där bollsporten låter bekant men minns inte alls vad den kan heta.
Jag bollade en hel del som flicka. Vid något tillfälle bestämde jag mig för att bli bra på att träffa bollen i brännboll (gymnastik och idrott var inte mitt främsta ämne) och jag blev riktigt duktig och förvånade alla i klassen. :)
Vet inte om barn nuförtiden bollar. Det verkar som om mobiltelefonerna har tagit över deras uppmärksamhet tyvärr.
Måga fina bollar du visar från er resa. Ha det fint!

Pettas sa...

Paula,

du i din tur tar fram den sidan av livet som många får smaka på . Barn kan vara grymma så in i baljan. Något att minnas i dagar som dessa då så många olika språk och kulturer ska samsas om utrymmet. Du beskriver grupptrycket, hur det verkligen är.
En och en blir allting annorlunda.
Att bolla sig tillsammans är en bra sak.
Jag har ägnat mig åt mycket rullande av boll med mindre barn; barn som har haft svårt att gå i möte med andra människor. Att rulla bollen mot barnet som sedan rullar den tillbaka har öppnat många dörrar. En liten åtbörd men så viktig.

Tack Paula, det har du också, en makalös förmåga att beskriva det du har varit med om. Jag kan känna hur du kände dig där du stod uppsjasad mot väggen.

Tack för din berättelse i kommentaren. Du väckte också minnen :)

Pettas sa...

Anne-Marie,

Jag har för mig att den har ett namn men kanske inte.
Brännboll tyckte jag också mycket om och helt lätt var det inte att träffa bollen innan man fick springa runt till alla bon för att slutligen komma i mål. Roligt var det.
Man hittar sina områden och om man bestämmer sig för något så brukar man klara av det också.
Ja, jag undrar jag också om man bollar lika mycket nu som man gjorde då. Utbudet av fritidssysselsättningar ser annorlunda ut i dagens läge. Då fick man hitta på saker själv på ett annat sätt.
Tack Anne-Marie, ha en fin dag du med!

Märtha sa...

HEJ! Jag har blivit dålig på att läsa andra än wordpress-bloggar nuförtiden... Jag har då och då visningar på Åland, gissar att det handlar om min fd klasskamrat, men det kan ju också vara du! Ibland önskar jag verkligen att varje läsare skulle lämna ett bomärke av något slag. #### Vi hade också en boll-lek i skolan, men det var inte lika utstuderad som den ni hade. Jag deltog inte så ofta, mitt samarbete med bollar har alltid varit lite - tja, inte så samstämt... Här är runda Rabattkryparen i full gång. Ha det gott!

Anonym sa...

Jag känner väl igen den här leken från min uppväxt i Västmanland på 60-talet. Vi kallade den bollskola. Det fanns flera varianter, med en till tre bollar. Svårast med tre förstås, den lärde jag mig aldrig helt.
AnnaH

wiper sa...

Häftiga bilder på bollarna. Bilden med duvan är magisk och jag undrar vad det är för duvsort. Det är varken skogsduva, ringduva eller vanlig duva vad jag kan se.

Härliga minnen du förmedlar och jag kom också ihåg att jag bollade med en killkompis på gården som barn. Fyndigt med bilden på glassen ;) passande

Ha en fin onsdag
kram
Malin

Klara Ovidia sa...

Vilka härliga bollbilder och bollminnen! Skrattet kom då Goa bollar dyker upp; Uffe bakom bollarna och vad gäller han så tog du nog en lyra, kastade åter åt honom och han tog den lyr-isk han med :-)
Har några bolleksminnen från min barndom, men de lyckligaste har jag från min tid med sonen och barnbarnen framför allt.
Minns en lek från barndomen som kallades Frökenball - den som stod framför gruppen bestämde vilka rörelser med boll vi skulle göra.
Nu ska jag se om jag kommer i kläa - alltså få på mig dagens kläder :-)

Taina sa...

När jag var liten så kallade vi det bara för "seinäpallo" och gjorde upp reglerna eftersom. Men jag har också hört uttrycket Kasta Kråka, men är osäker. Favoritleken var ändå utan bollar i "kirkonrotta". Mina tankar började snurra (bolla) när jag läste ditt inlägg. Väckte gamla goda minnen på kullerstenarna och grusvägarna hos mummu. Nu låter jag jävligt gammal...

Ha en fin dag!

Gunnel sa...

Visst minns jag bollskolan, men vi kastade med minst två bollar samtidigt och vi började från 12 kast och jag har också för mig att vi kastade under vänster ben. När alla momenten var klara började man på en "ny klass" och då startade man på elvan. När man kom till ettkastet snurrade man två gånger och så ökades det på i slutet och minskades i början tills man gjort alla "klasser" Då skulle man snurra 12 gånger. Snacka om att vara yr i mössan! Jag tror inte jag ska börja på någon bollskola....jag är redan vimsig så det räcker. Ha det så kul med bollandet.

Lena i Wales sa...

Vad många bollbilder du hittat och så många bollekar.
Kasta boll mot husvägg minns jag att vi gjorde, fast jag var aldrig bra på det tyvärr. Har inget bollsinne.
Ja, undrar om barn i dag gör det. Det var längesedan jag såg det.
Kul med gamla minnen!

Pettas sa...


Hej Märtha,

Jag gissar att det är din fd klasskamrat för dessvärre har jag också varit dålig på att läsa bloggar ett tag. Jag brukar kommentera, i stort sätt alltid. Jag har haft svårt för att kommentera i Wordpress men har nu lyckats få till det med lösenord och liknande för att kunna göra det enkelt.
Boll-sinne har jag hört talas om, kom jag på precis just nu.
Ha det gott du runda Rabattkrypare, här har jag inte kommit igång med rabatterna ännu, bara dragit bort lite ogräs. ( som märkligt nog alltid orkar växa trots ostadig väderlek)
Ha det gott du med!

Pettas sa...


Tack Anna H,
för namnet på boll-leken. Mitt minne börjar sakta vakna till och jag tror att vi kallade det vägg-boll men kan ha fel. Bollskola är ju annars ett bra namn. Jag minns med hjälp av er andra att man också använde två-tre bollar. Tre klarade jag nog inte av annat än rakt fram.

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack!
Duvan är speciell, verkligen. Mycket vacker i mina ögon. Madeira har en egen endemisk duva men jag tror att den ser annorlunda ut. Måste nog studera nu :)

Glassbollar är också bollar.

Ha en fin onsdag du med Malin! <3

Pettas sa...

Klara Ovidia,

tack!
Nu blev du verkligen lyr-isk när det gäller glassen. Vi bollade förstår du, jag hade också goa bollar, :)
Frökenball, så spännande. Har nog inte bollat den leken, tror jag.
Förhoppningsvis så kom du i kläa idag, annars får du gå med rumpan bar ;)
Ha det!


Pettas sa...

Taina,
väggboll! Precis vad jag tror att vi också kallade leken, nu när jag har fått lite minneshjälp på traven. Vi kallade den också seinäpallo, jag bollade med mina finskspråkiga/tvåspråkiga grannar också. Tack för tankebollandet, minnet vaknar av dunsarna.
Kirkonrotta, kyrkråtta? Hur lekte man den månne?
Ja, nog är du j-t gammal Taina, haha...unga flickan, ja fastän snart mormor förstås.

Ha en fin dag du med!

Annika sa...

Det där lärde mig min mamma och moster mig då jag var liten. De kallade de för bollskola. OCH det var PRECIs i den ordning du beskriver.
Vi körde aldrig denna bollskola med vänner, utan det var ngt jag enbart gjorde med mamma eller min moster.
Vi hade andra bollekar i skolan, men jag har inget bra bollsinne så jag var aldrig riktigt "på" vad gällde bollsport.
ge mig ett hopprep ...
:-)
Men bollskolan minns jag.
TYCKER absolut att du ska gå ut och testa om du ännu grejar bollskolan. BRA träning!!
Så fina bilder på bollar i ditt inlägg.
Glassbollarna, mums!
Ha en fin onsdag!

Pettas sa...

Gunnel,
påmind så minns jag också att man bollade med två och ibland tre bollar ( det var inte så enkelt för mig, två gick bra men tre mindre bra)
Se där, då hade vi säkert 12 kast vi också, för jag har säkert missat ett par kast, bl.a. under vänster ben. Ja, precis så var det ju som du beskriver det.
Så bra det är med brainstorming ibland. Plötsligt så minns jag nästan allting igen.
Ja, yr i mössan blev man, onekligen. Insåg att jag nog inte ska bolla mot liderväggen. Marken är rätt ojämn där. Det krävs markbearbetning allra först och det orkar jag bara inte med. Så bollandet får räcka med det jag redan har bollat.
Tack Gunnel!

Pettas sa...

Lena i Wales.

Jag måste ha bespetsat mig på boll-liknande saker; jag blev själv förvånad över hur många runda saker som hade fastnat.
Jag har faktiskt inte sett något barn bolla mot vägg sedan jag själv var barn. Inte ens mina egna barn har gjort det...
Dåligt uppfostrade kanske ;)

Tack för titten in!

Ditte sa...

Tack för ett härligt inlägg men vackra bilder som tar mig tillbaka i tankarna till min bolltid. Jag känner helt igen mig i dessa bollningar. Men jag hade nästan glömt. Minns att jag tyckte det var så roligt och bollade med flera kamrater hemma i Töreboda i Västergötland, en gudsförgäten håla mellan Mariestad och Skövde.
Och visst måtte det ha dunkat i alla husväggar även där. Tror inte vi tänkte på det.
Och så roligt vi hade.
Men idag? Jag tror inte barn kan bolla. Så synd! Vad de går miste om.

Lisbet sa...

Trevlig läsning. Som lärare har jag sett till att barnen lär sig bolla, om man behärskar bollen får man mycket på köpet.
Min mor jonglerar fortfarande med 3-4 bollar i luften... DET kan inte jag. Men hon är ju snart 94 :)
kram

Pettas sa...


Ditte,

Tack!
Jag märker att jag också har glömt en hel del av boll-leken, så därför är det roligt när så många har "gått" i bollskolan kan förmedla också sådant som jag har glömt.
Det var väldigt roligt att bolla och också lärorikt samtidigt. På många sätt.

Jag vet inte om barn bollar på samma sätt som vi gjorde; de har så mycket annat de sysselsätter sig med än på "vår" tid.
Men i skolorna tror jag att de håller "bolltraditionen" vid liv på något sätt i alla fall, i gymnastiken osv.
Ha en fin dag Ditte!

Pettas sa...


Annika,
tydligen hade vi olika namn på "bollskolan", för jag minns inte att vi använde det namnet utan väggboll ( med Tainas hjälp och goda minne).
Hopprep var också roligt, dels ett man kunde hoppa själv med och så ett längre där man var flera som hoppade in medan två stod och vevade på i varsin ända. Så kul!
Har ingenting emot att testa, men jag har ändrat mig igen :) mot stenvägg måste det vara och med plant underlag att stå på. Bra träning är det absolut.

Glassbollarna var mums!
Ha en fin onsdag du med!

Pettas sa...

Lisbet,
tack!
Vilken lycka att det finns lärare som har sett till att barnen lär sig bolla. Det är ju precis som du skriver, så bra att lära sig att behärska bollen. Man får mycket på köpet, så är det. Ungefär som att klättra i träd eller på ställningar, mycket annat kommer med på köpet som är bra.
Vilken mamma du har! Fantastiskt!
Kanske man borde lägga sig i hårdträning?
Kram

Veiken sa...

Underbart! Tack för detta! Jag satt med ett leende ända upp till öronin när jag läste detta och mitt minne kom tillbaka. Vad du kommer ihåg. Tack för det!
Så roligt vi hade med detta bollspel.'Ja det fint!

Pettas sa...

Veiken,

Tack!

Det var ju så himla kul eller hur? Härligt att du också minns.

Karin sa...

Oj vad många härliga bollbilder! Och vad kul med "bollskolan", eller "tolvan" som det hette hos oss.
http://www.karinenglund.com/2014/05/forlorat-kulturarv/
Sedan jag skrev det blogginlägget har jag kommit på hur man gör "femman" också, nämligen som "elvan", fast med en hand.

Det är inte så många som bollar nuförtiden och jag undrar varför. Kan det vara så att man inte får? Det kan bli fläckar på väggen av leriga bollar. Det blev det förvisso på min barndoms väggar men vi fick hållas ändå. De riktigt skickliga klarade hela tolvan med tre eller till och med fyra bollar samtidigt, men då gällde det att det fanns en tillräckligt hög vägg att kasta mot så att man till exempel hann kasta upp alla bollarna och snurra ett varv innan man skulle fånga dem igen (som i "ettan").

Pettas sa...

Karin,

tack! Tolvan var det förstås, fastän jag minns bara tio...Det är så bra att skriva saker på bloggen, för plötsligt så ordnar sig allt med minnet, med hjälp av andra som minns mera än vad man själv minns. Tack för det Karin och tack för länken.
Jag undrar jag också varför bollandet har minskat så radikalt. Undrar om inte datorer, mobiler och liknande har bollat in sig i vardagen så pass mycket att de gamla bollarna har rullat undan.
Högre vägg man hade desto bättre gick det, absolut.