onsdag 29 maj 2019

Bilder i vardagen


   Jag är tydligen inne på det här med vardag just nu.
   I och för sig så är det förstås naturligt att jag är det,
   eftersom jag för det mesta befinner mig i den,
   i vardagen alltså.
   För tillfället , i skrivande stund, kopplar jag av från trädgårdsarbetet
   innan jag ska gå ut igen och fixa det fint under vinbärs-och krusbärsbuskarna.

   Och hur kopplar jag av då? Jo, jag "städar" i bildarkivet. 😀
   I en hast lämnade jag den här vardagen och hamnade i Alfama, i Lissabon.

   En uppbyggnad var på gång bland de förfallna husen i den gamla stadsdelen.
   Jag måste tillstå att jag älskar att se på när andra arbetar
   Det känns verkligen som om man får något ordentligt gjort.


           Det var  huset jag ville föreviga, eller rättare sagt kaklen som täcker det.
           Så vackert i mina ögon; men givetvis så ser det ju  också väldigt trevligt ut att ta lunch
           utanför Romana, pizzerian en helt vanlig vardag.



    Om ni tror att jag har fått en ny noja av något slag så tar ni fel.
    Jag har inte redigerat fotona alls, utan lagt in dem som de är.
    Allt är lite på sniskan, lite snett och vint men det är precis så det blir
    när man tar fotografier i förbifarten när man vandrar längs gator och gränder i Alfama.
    Ingenting är plant, för det mesta går man uppåt ( tycker jag i alla fall)
    och ibland går man neråt.
    

                       Ni ser väl tydligt att här sluttar gatan en aning? Haha...
                       Trubaduren stod där varje dag då vi var där men det var faktiskt balkongerna
                       jag ville föreviga och så kom han med på köpet.
                       För övrigt så spelade och sjöng han riktigt bra
                       Den dagen lyste alla gatlampor och lyktor i Alfama.
                       Någon hade tydligen glömt att släcka...
                       

   Utanför ingången till Sé-katedralen sitter en tiggerska och många går ut och in eller förbi.
   Vi gick in. Hur det ser ut på insidan får jag visa er en annan gång.

   Jag blir alltid lite upprörd när jag ser att någon från orten måste tigga
   och i all synnerhet utanför en kyrka som är full av
   guld, glitter och dyrbara saker.
   Jag får inte ihop det helt enkelt.
   Tänker man inte alls på de egna som har det svårt?


   Nå, nu tar jag er med upp på höjderna
   Tänk att arbeta så där, hängandes i en livlina med en massa målarpytsar runt sig.
   Utsikt har de i alla fall och bra tycktes det gå.
   Undrar hur de tog sig dit för den delen?


               En bild till för att ni ska få lite perspektiv på hur högt de hänger.


       Från andra hållet ser det ut så här.
       Någon har hängt ut tvätt ovanför dem
      

    En liten bit längre bort i någon gränd, stannade vi till för att läsa kartan -gps-en.
    Alfama är inte stort, men lita på att det är väldigt lätt att gå vilse där.
    Om man inte vet exakt var man ska ta sig in i
    stadsdelen kan man hamna på ett helt annat ställe än det som var meningen från början.
    Det hände oss med jämna mellanrum, men vi hade ju tid och tyckte att det var som ett litet
    äventyr i sig att hitta tillbaka hem eller dit vi var på väg.
    Dessutom fungerade inte gps-sökandet alla gånger.
    De smala gränderna var inte utlagda på kartan ens 

    Jag älskar den här typen av vardagsvyer.
    Nästan mitt i gränden har någon använt en stolpe till sina tvättlinor
    och hängt ut sina underbyxor på tork
    Jag sögs bakåt i tiden till femtiotalet och barndomens tvättlinor på Köpmansgatan.
    På den tiden hade alla mammor den typen av underbyxor som på bilden.
    Faktum är att de blev kallade armétält av oss barn.
    Snälla ? Nej, men vi var inte stygga heller, vi bara var som vi var och menade
    faktiskt inte något illa alls. Tydligen hade benämningen kommit ur en större säck innan den
    hamnade i oss småpåsar.
 

   Så där ja, en till som hänger högt uppe för att tvätta fönster.

   Så denn ja, som dansken sá. Nu ska jag ta tag i min verkliga vardag igen.
   Några foton har städats ut ur arkivet och blivit "bloggerade".
   Solen skiner på utsidan och jag är på hugget igen fastän lite ordningslös.

   Ha det bra alla!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

14 kommentarer:

Annika sa...

Så trevligt med ännu ett vardagsinlägg. GILLAR!!
Ja, jag skulle så gärna vilja byta med paret som sitter utanför pizzastället. Det ser extremt skönt, mysigt och gott ut att sitta där.
Ja tack!!!
Sen, håller helt med att det ÄR beklämmande att se tiggare utanför kyrkor. SAMMA sak här i US, mkt, mkt vanligt i de stora städerna att se tiggare just utanför kyrkor.
Jag håller med dig helt där.
NEJ, at hänga i livlina över marken skulle inte funka för mig. Bara tanken ...
HAHA. Men tur att det finns modiga själar som gör det.
Trevligt med lite städ i fotomapparna för oss som får ta del av trevliga inlägg på det viset.
Karin, ha en superbra dag!

Lena i Wales sa...

Bra att du tog en liten paus från trädgårdsarbetet så du kunde delge oss dessa bilder och din i filosoferande text.
När jag är i städer går jag gärna bara runt och tittar på vardagen, inte bara kända byggnader. Man vert aldrig vad man råkar på.
Älskar dessa kakelhus. Har sett många i Portugal, men de det finns också några i Spanien, speciellt ju närmare portugisiska gränsen man kommer. Även i Gibraltar finns flera kakelhus.
Skulle däremot inte vilja hänga där och måla.
Ha det bra!

Gunnel sa...

Det blå huset är ovanligt och mycket snyggt. Jag är glad att jag inte behöver hänga i en livlina när jag målar. Det räcker så bra att balansera på en stege. De bästa bilderna blir ofta de där man inte tänker så mycket på vilken vinkel man ska plåta ifrån utan bara klickar på. Härligt med en paus i trädgårdsarbetet och du förenade ju nytta med nöje. Nytta...du fick en paus, nöje....vi fick se dina fina bilder. Ta det lugnt i trädgårdslandet.

Pettas sa...

Annika,

tack! :)
Javisst ser de ut att ha det fint de där två utanför pizzerian.
Jag blir beklämd att se tiggare utanför kyrkor. Den gamla kvinnan hade krycka och förmodligen inte så lätt att få vardagen att gå ihop. Troligen satt hon utanför "sin" kyrka. Jag tycker inte om det. För vem är kyrkorna till om inte för de sina?

Ja, det är bra att det finns modiga själar som hänger som de gör i sitt arbete. Här skulle det behövas en sådan...under taknocken. :)


Tack detsamma Annika!

Pettas sa...

Lena i Wales,

Tack för det! :)
Vardagen är ofta nära på ett annat sätt än det rent historiska som också är fint att få ta del av, men människorna i samhället säger bara med sitt sätt att vara hur samhället ser ut.

Kakelhusen är magnifika! Också så många det finns i Lissabon.
Nej, jag står hellre på gatan nedanför och tittar på jag också!

Ha detsamma Lena!

Pettas sa...

Gunnel,

jag tycker om detaljerna till det vackra kakelhuset. Blå balkongräcken, blåa stuprännor, blåa dörrar osv..

Du har rätt, man tar oftast de bästa bilderna när man är lite omedveten. Nytta med nöje-paus, så blev det och säkert blir igen.
Tack Gunnel! Ha det fint!

Ditte sa...

Visst är det i vardagen vi oftast befinner oss. Och jag är så glad att du fångat dessa fina vardagsmiljöer i form av vackra bilder från Lissabon och delger oss läsare.
Jag vet att jag som 10-åring vid katedralen i Palma de Mallorca starkt reagerade på att det fanns människor som tiggde på trappan och att prästerna bara gick förbi och tittade bort. Katolska kyrkan är rik.
Tycker det är så fint att bilderna är just som du tagit dem och sluttar och lutar. För det är så det ser ut.
Tack för detta vardagsbesök här i Lissabon. Jag tyckte mycket om det.


Anne-Marie sa...

Verkligen intressanta och spännande hus och gatubilder.
Litet snett och vint ger nog bara karaktär. :)
Men usch för att hänga så där uppe i luften. Det skulle jag aldrig klara av. Min svindel och höjdrädsla sätter stopp för det.
Ja, ibland måste man städa ur sitt bildarkiv och då passar det ju bra att lägga ut på bloggen.
Har ni helg nu eller är det bara i Sverige?
Ha det gott!

wiper sa...

Vilka bilder man får ta del av. Huset som är kaklat är ju fantastiskt. Jag njuter nu av allt du visar. Jag skulle inte heller kunna hänga i rep som dessa män gör. Det blev en hisnande bild. När hantverkare gör samma sak här då har dom stabila hissfordon. Fina bilder till tusen

Så var det i Venedig också dom hade tvättlinor mellan husen där och det såg så härligt ut. Jag håller med dig om detta med tiggaren jag får inte heller ihop det

Tack för titten i ditt bildarkiv.

Ha en skön torsdag
kram
Malin

Pettas sa...


Ditte sa...

Ditte,

Det är i vardagen det händer, det väsentliga. :)

Visst är det en märklig känsla när man ser att prästerna bara går förbi och tittar bort. De om några borde vara närvarande och se den som har det svårt. Vara de som sträcker fram en hjälpande hand utan att ens tveka om det.

Du som har varit i Lissabon, vet att ingenting är plant där annat än i hamnen. Jag har skrattat åt mina fotografier där, för alla är mera eller mindre lite hit och lite dit. En härlig stad är det onekligen.

Tack Ditte! <3

Pettas sa...

Anne-Marie,

tack! Karaktär är förstås det rätta ordet i det här sammanhanget, för karaktär har stadsdelen Alfama. Hur mycket som helst.

Jag tror att jag skulle klara av att hänga där uppe i luften om jag visste att jag var rejält säkrad med livlinor som skulle hålla. Men hur jag skulle ta mig dit överlag kunde vara ett hinder för min del. Men antagligen har de stigit ut från någon balkong någonstans. Intressant. De måste ju förflytta sig med jämna mellanrum.
Jag har ju till all lycka inte någon höjdrädsla, bara respekt för höjder. De har det säkert de också, man måste nog tänka till ordentligt före man gör något på den arbetsplatsen.

Vi har helg idag, affärer är stängda och folk är lediga, men inte alla, men de flesta.

Ha det gott du med!

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack! Javisst är det kaklade huset fint. Tänk vilket jobb de har haft för att få väggarna kaklade. Men de är oerhört duktiga på att göra den typen av hantverk. Njutbart.
Du har så rätt, hos oss har vi hissfordon som är så säkra att vara på, nästan som att stå på marken. Men förmodligen skulle det inte fungera där i de smala gränderna. Ingen trafik skulle kunna köra där i så fall.
Jag har mängder av tvättlinefoton, måste nog samla ihop dem i ett inlägg tror jag.
Det är inte som det ska vara när den egna kyrkan inte orkar bry sig om det egna folket som mår dåligt. Jag blir rent ut sagt f-d, men ...


Tack för titten själv Malin!

Ha en skön torsdag du med! kram

Klara Ovidia sa...

Förälskad i vardagen! Förälskelsen som övergick i evig kärlek, ja, där är vi ju!!
Byggställningar, något växer till sig, hus att leva sin vardag i...
Paret vid pizzabordet framför finaste bygget i enkelhetens behag ...
Snett och vint
så passande fint
-det är ju vardagen uppåt och neråt...
Ljuslyktan i översta kanten och gitarren i mannens famn gör bilden som guldkant i vardagen ....
Ingången till katedralen så kontrast det är - också vardagen ...
Hur tog de sig dit målarna? De tog nog balkongvägen över räcket ... snacka om äventyr i vardagen.
Underbyxorna där på slutet hm .... läste lite för fort, fick leta uppåt igen, men så fann jag den lilla detaljen - precis som det lilla i vardagen, minnen som dyker upp som ju är stort nog i en människas liv - och alla andra människor
Så tack för dagens till min frukost, satt en stund för att göra en översikt över dagens göromål och blev lite småtom .... nu är mina göromål på g med spänst i stegen och hjärnan så klar som blått kakel!
Tack tack!

Pettas sa...

Klara Ovidia,

Ja, där är vi ju, i kärleken till vardagen! :)
Och jag blir förälskad i dina ord, i dina funderingar!

Tack snälla du, du har gjort min dag med alla fina ord.
Min hjärna är inte lika klar som blått kakel ännu men snart blir den kanske det, när jag stiger ut i naturen och hör fågelsången runt omkring mig.

Tack <3 !