torsdag 24 januari 2019

Caminito del Rey, den sista delen


    
     Bilden ovan är inte min egen bild.  Jag har "lånat" den av Explorista. se...
     Den är tagen från andra, motsatta  sidan av ravinen och visar var vandringsleden
     går längs bergsväggen. Leden ser ut som om någon har dragit en tjock kabel där

    


                     Det är samma sak med den här bilden.  Den ger en mycket rättvis bild
                     Det känns snudd på hisnande overkligt att vi verkligen har vandrat där
                     på "kabeln"
                    





    Se där!


    En liten glimt fick vi av tåget
    på andra sidan ravinen

    



När vi slutligen kom fram till
balkongen med glasgolv var det
så många människor där
att vi bara gick förbi. Vi har varit med om glasgolv tidigare så det kändes inte nödvändigt alls att köa som de andra gjorde.
Det fick vara högst 6-8 personer
på golvet samtidigt men
trängseln var stor, när den ena gick därifrån trängde någon annan sig genast dit. Golvet var fullt av fötter på
människor som ville ta bild på sig själva. (knäppgökar!)

Jag räknade att det var 14 personer
på golvet när vi gick förbi..Vakten såg förtvivlad ut.

I bakgrunden syns bron som tar oss
över till andra sidan av ravinen
Fotot är från en turistbroschyr.





Regnbågen visade sig helt plötsligt
  
Vid det här laget såg vi inte en endaste en från vårt eget gäng, utan bara främmande nunor överallt
Jag fick för mig att vi hade blivit långt efter de andra och satte upp farten lite extra för att vi skulle 
hinna ifatt dem. Stackars Uffe, jag tänkte mig inte alls för men han hängde på och med sin "slavdrivare"av bara farten och undan gick det. Vi var ju tydligen ordentligt på efterkälken




    Ska vi gå på taket? tänkte jag spontant men naturligtvis så var det en arbetsbro
    eller kanske den gamla övergången över ravinen
    Från andra sidan bron kom en av vakterna emot oss...




    Tio personer fick gå över hängbron samtidigt...helst inte i grupp utan med jämnt mellanrum



   En lättkonstruktion av metall förenar bergväggarna över ravinen. Som ni ser så fortsätter
   vandringsleden på andra sidan. 



    Mitt på bron stannade jag för att ta en  bild rakt neråt. Det är ca 100 meter till vattnet



     Och en bild framåt. Sen måste jag gå vidare. Andra efter mig ville också gå över

Här har vi rundat hörnet på berget, gått upp, upp och upp för många trappsteg av trä.Under oss gick järnvägen, man ser den gröna bron som leder tåget in i tunneln i berget, hängbron syns inte längre från den här vinkeln men den finns ungefär i mitten på bilden rakt in till höger i bergsmassivet. Där ligger ravinen El Chorro mellan bergen.

    Den sista biten mot "fast " mark var den jobbigaste av allt på hela vandringen.
    Den biten som syns på bilden här ovan.
    Alla bakom ville snabbt vidare, säkert till toaletterna vid restaurangen som fanns i slutet av
    vandringsleden, det var många trappor upp och upp och upp igen längs bergväggen

    För Uffe var det ett eldprov om något men han klarade det trots att han hade det extra svårt
    Ledstången finns på  högra sidan. Det finns inte någon ledstång alls på vänstersida
    som skulle ha varit det perfekta för hans del i det här sammanhanget.
    På den sidan fanns bara en rofflig bergsvägg
    Han kan inte använda sin  högerarm, så här  måste han sträcka sin vänsterarm framför sig
    mot ledstången höger om sig för att få nödvändigt stöd.
    De flesta av oss "hävde" sig upp för de sista branta trapporna med hjälp av armkraft.
   ( Det kan konstateras att man så gott som överallt utgår ifrån att alla är högerhänta.)


På fast mark igen

    Jag höll mig bakom Uffe och gjorde mig jättebred.
    Som en riktig Anka vanka vackelanka,
    stegade jag bredbent än hit och än dit, så att ingen skulle få för sig
    att gå förbi oss de sista trappstegen på vägen upp.
    Texten Haglöfs som finns på min ryggsäck, omvandlades
    till osynliga men på något sätt mycket märkbara bokstäver.

    Det stod Sven Dufva på min rygg,  ni vet killen i Fänrik Ståls sägner
    som inte släppte någon djävul över bron.
    Precis så kände jag mig.
    Det är viktigt att Uffe kan gå utan att någon stöter till honom
    det allra minsta i ett sådant skede. Då kan han tappa balansen och falla.
    I det här läget insåg vi också varför handikappade inte får gå den här leden.

    När vi åter stod på plant underrede försvann Sven Dufva.
    Jag vippade honom över "relingen" och alla
    som hade bråttom till toaletterna kunde småspringa förbi oss.
    Paniken lyste i ögonen på dem när de sprang den sista biten
    Själva gick vi lugnt de få metrarna som återstod innan vi hade fast mark under fötterna igen.
    Något motionspass efter den vandringen behövdes inte den dagen.

    För vår del så var det en upplevelse av ett extraordinärt slag. Jag hade gärna sett
    att Uffe hade blivit krönt till kung när vi kom fram. Mindre än två år efter att han
    fick sin stroke hade han gått Caminito del Rey!   Från sängläge, rullstol, gångbock och
    käpp så hade han gjort det här!  Undra på att vi var tårögda båda två,
    när vi lämnade hjälmar och hårnät tillbaka i slutet av vandringen. 
    Kung Alfonso VIII kunde slänga sig i bergsväggen.
    Min kung för dagen var Uffe den 1:sta. Utan krona och spira, men ändå!

Högt ovanför oss svävade mängder av gåsgamar, små som prickar i skyn...jag tror att vi också var där ett tag, euforiska .....

    Ingenstans såg vi någon från vårt gäng. Tänk om bussen hade gått?
    Men så småningom såg vi några bekanta ansikten komma långt därnere bakom oss...
    En av de "våra" gick över hängbron med sin man.
    Hon var livrädd och hade förmodligen svindel.
    Han höll om henne bakifrån med båda armarna ,  hela vägen över bron.
    De gick sakta, sakta över, hon med stängda ögon.
    Stackars människa.
    Vakten lät dem gå ensamma över innan han släppte andra över bron, säkert för att
    hängbron inte skulle röra sig mera än nödvändigt.
    ( Du bör inte försöka dig på denna vandring om du är nervös eller lider av svindel stod det i
     förhållningsreglerna. Vi var många som gjorde som vi ville tydligen, både vad gällde
     sko-val, handikapp och svindel)  Man får inte heller använda käppar, stödpinnar eller dylikt.

    Hur det nu hade gått till så hade vi gått om alla de "våra" och fick vänta på dem
    innan vi alla tillsammans gick till bussen en dryg kilometer längre bort. Vi hann t.om. äta
    varsin glass som vi köpte i ett café medan vi väntade på vårt bussgäng.
    Och jag som trodde att vi var sist av alla.
    Förmodligen stod de i kön till glashyllan och på glashyllan när vi gick förbi.

    Guiden kom så småningom och räknade in sina "får" och såg lättad ut när han hittade oss alla.
    Han tittade lite extra på Uffe. Vi hade sett att han hade noterat handikappet
    när vi hade gått halvvägs men han sade ingenting och inte vi heller.
   
   


   Väl i bussen såg vi hängbron vi hade gått över för en stund sedan, nu från en annan vinkel.
   Där uppe hade vi just varit
   Nu skulle vi till Ardales för att kanske äta någonting eller bara vara en stund.
   Vi hade inte ätit våra medhavda smörgåsar ännu. Vi  blev rätt mätta på glassen och beslöt att
   smörgåsarna fick hänga med ett tag till . Det var skönt att pusta ut, det var skönt att veta att
   vi hade genomfört vår drömvandring.

   Tack alla som har vandrat med oss längs Kungsleden, en gång klassad som världens farligaste väg,
   nu hur säker som helst att vandra.
   Om det blåser hårda vindar, orkan och så ska ni stanna hemma!
   Ta ordentliga skor på fötterna, det är A och O.
   Men annars bara ge er iväg om ni har vägarna förbi.
   Ni ångrar det inte.

 Copyright: Karin o Ulf Eklund, Pettas ekologiska

23 kommentarer:

Lisbet sa...

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Skakig blev jag av den hisnande skildringen. Ni borde ha fått guldmedaljer båda två!
Jag känner för en medalj jag också, hehe, en pikuliten, för att jag tittade noga på alla foton trots att det pickade i huvud och kropp. Läste noga om och om igen... Huhhuh säger jag bara.
I morgon kan du visa några ekorrbilder!
kram

Ditte sa...

Uffe är verkligen "kungen" som klarade denna vandring, Fantastiskt! Stor eloge! Och jag förstår att du var till ett väldigt stort stöd under vandringen. Ni klarade detta tillsammans. Och Imponerande bilder, så fina, och man ser ju verkligen hur högt upp ni är. Tror det är klokt att lämna tankarna på hållbarhet och säkerhet hemma och ta tag i dem när man gjort vandringen. Och än mer inspirerad blev jag att gå denna led. Stort tack. Och jag har nu via er fått ett gott smakprov.

Pettas sa...

Lisbet,

Äh, det skulle nog räcka bra med brons för vår del :) . Det ser verkligen värre ut än det är, vandringen är säker. Och givetvis måste du få en pikuliten guldmedalj som klarade av att vandra tillsammans med oss.
Idag blir det att söka upp ekorrar och ha kameran beredd.
Ha det gott-kram!

Pettas sa...

Ditte,

Uffe är kungen i det här sammanhanget, absolut!
Tillsammans gäller, så är det också.
Det är inte lätt att lämna tankarna om säkerhet hemma när de uppstår då man är på plats, men jag kände mig trygg och är inte särskilt räddhågsen annars heller, tanken kom när det var så mycket folk på ett och samma ställe. Förstod på Lena i Wales att leden är stängd just nu för reparation men att den öppnar snart igen. Naturligtvis håller de den i skick på bästa sätt.
Roligt att ni också tänker gå den! Ser framemot "rapport", men vet att det blir en annan resa av för er del allra först, också spännande på många sätt. Livet är ett äventyr.
Ha det fint Ditte!

Anki sa...

Kan bara säga att jag är djupt imponerad av att ni gjort denna fantastiska vandring tillsamman - framför allt imponerad av Uffe! En riktig hjälte!
jag skulle gärna gå denna vackra och hisnande led, men jag skulle nog aldrig våga gå över den där hängbron!
Tack för att vi fick följa med!

Pettas sa...

Anki,

som jag redan har skrivit så är vandringen lätt att göra om man är frisk och inte har något handikapp. Jag skriver under allt vad gäller Uffe, han överglänste sig själv när han klarade av hela vandringen som bra som han gjorde. Otroligt bra gjort, jag är också mycket imponerad.
Tack för att du följde med!
Ha en fin fredag!

Maggan sa...

Vilken prestation av er! Fantastiskt! Jag skulle aldrig i livet klara detta. Jag får svindel bara av att titta på dina bilder och läsa din text. Det kittlar och suger. Jag ska tipsa mina vänner om denna vandring, de som bor i Körsbärsdalen på gränsen till Spanien. Det är kanske något för dem.

Tack för den spännande vandringen!

wiper sa...

Vad modiga ni båda är jag vet inte om jag skulle klara en sån strapats för jag har sån svindel. Hängbron ser stadig ut men titta ner skulle jag inte göra.

Ni har verkligen upplevt mycket. Tack för att jag fick följa med på äventyret som du delade med dig så fint

Ha en skön fredag
kram
Malin

Pettas sa...

Maggan,

jag har insett att många får svindel och då är det absolut ingen vandring av det här slaget man ska göra. Annars är vandringen lätt, förutom då för Uffe den allra sista biten, men för en frisk människa är det ingen prestation i sig alls.
Tipsa dina vänner, de vill säkert gå den!
Tack för att du har "vandrat" med oss och ha en fin fredag!

Pettas sa...

Wiper-Malin,

hängbron är stark och bra att vandra på men om man får svindel är det förstås en pärs, det förstår jag.
Tack för att du har "vandrat" med oss. Vi har haft trevligt sällskap hela vägen! :)
Ha en fin fredag! <3

Märtha sa...

Häftigt!!! Jag har läst alla dina inlägg i en följd, med munnen på vid gavel och ögonen på helspänn. Skulle vilja göra den vandringen, men först måste jag få "gubben" att inse att man kan åka till spanska sydkusten flera gånger... Är inte ens så säker på att han skulle vilja vandra. Det där med "framåt, framåt" tilltalar mig tyvärr inte... Strongt gjort av er, speciellt av Uffe, det stryker jag under!

Annika sa...

DAMN it. Du skulle ha hört mig medan jag läste och kollade dina bilder. Jag ömsom ropade till ,och ömsom kved.
FY fan (pardon my french), fastän det är en kort sträcka ni tog skulle jag ALDRIG klara av den. Det krävs MOD så in i ...
Var det ingen av de som vandrade som backade ur? Som vände om och gick til llbaka?
Alltså, jag förstår att detta varit en av världens farligaste leder. DET SYNS!!!
OCH hängbron!!!
Ja, jag kan inte ens ...
Jag bockar och niger inför de modiga Karin och Uffe!
Vilken adrenalinkick det ändå måste ha varit, så säg? OJ oj OJ!! Jag följer vandrare på YouTube och de har vandrat leder jag aldrig heller skulle klara av, eller bitar av leder jag inte skulle greja. DIN kvalar in där. BIG TIME!!!!
Glasgolv? GLÖM DET!!!!
TACK för denna enorma vandring. Nu ska jag leta upp den oå YouTube.
Ha en fin och BRA helg på lugna Pettas utan störtande branter och hängbroar de luxe :-)

Annika sa...

PS igen, och där gick kvinnan med de höga klackarna!????? HAHAHAHA!!
Respekt får jag nog ändå säga :-D

Pettas sa...

Märtha,
Du ska absolut göra den vandringen om du får möjlighet till det. En fin upplevelse är det om du bara får gubben att inse att man kan fara till solkusten flera gånger :). Han kan ju vänta på dig medan du vandrar.
På fredagar lär det vara många grupper som går och då blir det tyvärr lätt framåt, framåt. Man kan anmäla sig som ensam gående också, men måste anmäla sig i tid innan. Bokning är nödvändig. Hur som helst så är det en fin vandring att göra så hoppas du får till det någon gång i framtiden.

Strongt gjort av Uffe, i all synnerhet.

Pettas sa...

Annika,
Jag vet att du har svårt med höjder och får svindel, liksom många får men vissa sträckor av den är jag säker på att du också skulle klara hur bra som helst. Men när man väl har börjat gå den så får man gå hela vägen ut för att komma därifrån på andra sidan. Det är en säker, stabil led att gå på, kruxet är förstås hängbron och vägen upp men när man väl är där så går det riktigt bra. Jag tror inte att någon backade ur fastän kvinnan som fick svindel nog gärna hade gått hela vägen tillbaka för att slippa gå över hängbron. Hon klarade sig ända dit, då satte det stopp men med lite hjälp så ordnade det sig.
De ber folk att inte gå den här leden om man vet med sig att man lider av svindel.
Ja, en gång räknades den till en av världens farligaste leder men sedan 2015 är den inte det längre utan en trygg led att vandra. Vi har varit med om mycket värre vandringar, den här är mycket säker.

Adrenalinkick? Nja, mera förnöjsamhet och tacksamhet för att Uffe kunde vara med och gå den. Det var det allra största för vår del.
Leta upp den på YouTube, det finns filmer från den gamla leden som heter duga. Man fattar inte att folk har gått den i det skick den var innan de byggde om allting.
Tack Annika för att du har varit med om vår vandring på svindlande höjder med hisnande utsikt. Den här helgen går i snöskuffandets anda, på plan mark och inte en bro är i sikte annat än fåglarnas och ekorrarnas.

Ha det jättebra!

Pettas sa...

Annika,
javisst känner man respekt för den som kan trippa på i så höga klackar på sådana ställen :)

Mia sa...

Du skriver att det är en LÄTT vandring! Är du som spanjorerna i bedömning far mina tankar runt, eller är det någorlunda plant och säkert med räcken hela vägen? Det låter som en väldigt fin vandring, men jag blev litet avskräckt igår. Tror jag kommer att vandra på egen hand i fortsättningen eller med ett litet gäng i min egen ålder.

Ja, jag är djupt imponerad av att Uffe klarade det. Vet inte hur mycket bestående skador han har av stroken, men trots allt är han skadad i högerarmen förstår jag. Då brukar det påverka personen ganska drastiskt. En guldkrona är han verkligen värd för prestationen och även du som vaggade fram när det behövdes :-)

Så till sist önskar jag er båda en riktigt fin helg!

Pettas sa...

Mia,

det är en lätt vandring. Om jag är som spanjorerna i bedömningen vet jag inte, men jag/vi har vandrat rätt mycket under många år och gått många mycket jobbigare leder än vad Caminito del Rey är ( i dagens läge). Som den var innan ombyggnaden skulle jag inte ha satt min fot där. Nu är det mesta promenadväg på ca 100-200 meters höjd. Jag tror att omgivningen är så spekulativ, att man tror att det är svårare att gå den leden än vad den egentligen är.
Uffe var förlamad i hela högra sidan av kroppen för två år. Hans högra hand är fortfarande lam + lite annat på insidan av kroppen är inte helt ok ännu.Stroke är allvarligt men vi känner oss lyckligt lottade att det har gått så bra som det har gjort. Många är inte lika lyckligt lottade. Han är verkligen värd en guldkrona för sin starka envisa vilja att klara sig bättre för varje dag som går. Att gå, vandra är A och O för honom.
Att få gå i sin egen takt är förstås det bästa så jag förstår att du upplevde din "lätta" vandring som jobbig när den skulle gå på tid. Det är det tråkiga i sammanhanget och vi brukar gå för oss själva vi också för att kunna njuta av tillvaron på bästa sätt. Att springa fram är inte trivsamt alls.
Jag/vi önskar dig detsamma Mia!

Pettas sa...

Mia,

spektatulär skulle det vara och inte spekulativ. ;) Utsikten, omgivningen, naturen, ja allt är så speciellt och kontrastrikt på olika sätt och vis.

Veiken sa...

RESPEKT! Det ni har gjort är makalöst med tanke på Uffes funktionsnedsättning!
Fantastiska bilder och minnen fick ni dessutom med er tillbaka!Ha det jättebäst och ge Uffe en extra stor kram!

Pettas sa...

Veiken,

tack!
Jag ger Uffe en extra stor kram från dig! <3
Ha det jättebäst ni också!

Paula sa...

Heja Uffe, bugar och bockar över din bedrift! Själv har jag svindel och artros i höfter och vrister, och säger åter nej tack. Jag gillar äventyr, men inga höga höjder och inget dyk under vattenytan, haha
Det låter trösterikt med hur bra Uffe rehabiliterat sig. Jag har en väninna, 62 år, som strax före jul drabbades av en stroke. Ena sidan är förlamad och talet vill sig inte heller. Men hon är¨också en kämpe och jag hoppas hon återhämtar sig lika bra. Tack för den helt oväntade vandringen så här på tisdagskvällen!

Karin sa...

Paula,

Uffe bugar o tackar han också för dina ord !
dyket avstår jag oxå. Uffe numera,men tidigare innan stroken bodde han under vattenytan mera eller mindre,dykare som han är i sitt yrke (marinbiolog)
Hoppas din väninna inte ger upp, kampanda o envishet är viktigt i sådana sammanhang.