onsdag 23 januari 2019

Caminito del Rey, del tre


    Det är lite grann som att klättra i bergen, fastän mycket bekvämare förstås...
    Under den nya leden som övervägande består av träpaneler har man bevarat den gamla leden,
    så intakt som möjligt. Den nya leden har stöd inborrade i bergväggen.


   Jag har lite dille på gamla isolatorer. De är ofta så vackra. Den här lyste och gnistrade som
   en smaragd ovanför våra huvuden någonstans på vägen. Om jag hade kunnat hade jag tagit
   den med mig hem och hängt den i julgranen 😀


På andra sidan ravinen ser man järnvägsbron. Som jag skrev redan tidigare, vilken vy man måste ha
under den tågresan


   I motsats till den lätt hektiska tillvaron i början av vandringen så uppstod det nu och då
   rena " trafikstockningarna " längre fram under vandringen. Här är det fotografering på gång...
   Alla väntar på att få  gå ut på den lilla glashyllan som syns längre fram i bild
   

    Jag kunde bara inte låta bli att ta bild av "vandringsdojorna" på damen som inte hade klätt sig
    som de flesta andra hade gjort.
    Hon hade päls på sig, handväska över axeln, var fullt sminkad och bar högklackat. En riktigt
    grann fågel i jämförelse med oss andra, mera sportigt klädda och utrustade
    Hennes manliga sällskap agerade skyddsängel, ledde henne på de mest besvärliga ställena
    där klackar inte hörde hemma. Hon kanske inte ägde rejäla vandringsskor helt enkelt

    Alla hade redan från början fått instruktioner på papper, på vad som inte var tillåtet..
    Högklackat och foppatofflor hörde bl.a. dit
    Uffe skulle inte heller ha fått vandra där eftersom han är handikappad till en viss del, men vi
    låtsades som om det regnade. Hade vi äntligen kommit så nära den här möjligheten och
    gamla drömmen så tänkte vi genomföra den också. Vi visste ju att det inte var
    några som helst problem att göra det, trots handikappet.

    Nå, när vädret är bra går det mesta men när man är i bergen kan väderomslag komma
    som en stormvind. Nu hade vi tur, vädret visade sig från sin bästa sida hela vandringen.


    Vi kom allt närmare glashyllan, kön var lång och många stod nära varandra i väntan på att
    få stiga ut på den lilla hyllan med glasgolv där man kunde se rakt ner i ravinen. Där ville de flesta
    bli fotograferade, där togs många selfies....
 
    Själv tänkte jag som vanligt på säkerheten.
    Hur många kan stå på samma plats stöttad av de nya stöden som är borrade in i berget?
    Förmodligen väldigt många, men jag medger att jag tänkte tanken.
    Vi befann oss ett par hundra meter ovanför en stenig ravin med lite vatten i...
   

    Vi var lite grann som flugor på väggen
    Här syns den gamla leden mycket tydligt under den  nya


    Här går en av dem som arbetar med den nya leden. Han går på den gamla och håller koll på
    stöttorna till den nya och allt vad han nu gör.
    Vi har våra arbetsplatser var och en av oss. Bäst att hålla ögonen på var hålen finns. Han var säkrad
    med en lina, jag kollade upp det när  jag gick förbi honom. Bra så.
   
    

    En detalj som fastnade på kameralinsen när jag tittade neråt


    En detalj till. Jag förstår att man har byggt en ny led ovanför den gamla
    Den gamla leden/vägen byggdes med sand och cement och hölls på plats av metallfästen och ett
    enkelt järnräcke längs den svåra bergsväggen. Som jag skrev redan tidigare så föll folk ner
    och slog ihjäl sig när den gamla leden förföll alltmera. Officiellt stängde man den år 2000.
    Platsen blev ökänd, farorna och historien runt  platsen blev smått legendariska och lockade
    våghalsade klättrare dit från hela världen.
   


    Det är ju typiskt på sätt och vis, när något är farligt; så dras adrenalinstinna dödsföraktare
    dit. Det hör ju till på något sätt.
    Många hänvisade till att Caminito del Rey var " världens farligaste väg",
    vilket jag inte skriver under till fullo, det finns säkert hur många
    som helst "världens farligaste vägar" runt omkring på jordklotet.
    Men mycket farligt var det att gå  den, eftersom skicket var mera än uruselt.
    Det skriver jag däremot under på



    Inte ens ett räcke fanns kvar och vingligt och osäkert ser det verkligen ut att vara. Brrr....
 

    Vi komma i långa rader...


    som ett pärlhalsband ...


 
    Jag radar upp några av Uffes bilder här i slutet,  bara för att det är lättare att se hur det verkligen
    ser ut. Nu är vi på väg mot glashyllan och efter den  har vi en bit kvar att gå.
    Den sekvensen visar jag i det sista inlägget från Kungsleden imorgon.

   Copyright: Karin o Ulf Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

Mia sa...

Så mycket folk på "banan". Min tanke är hela tiden... tänk om något brister av tyngden. Vilken katastrof det blir... Vågar inte tänka tanken riktigt fullt ut.

Ser fram emot nästa inlägg!

Pettas sa...

Mia,

det var min tanke också. "Banan" kändes överbefolkad många gånger. Fredagarna lär vara sådana då många grupper a´ca 50 personer är inbokade. Vi var minst fyra grupper den fredagen vi gick där...jag tror att de nog inte hade räknat med att det skulle bli en så massiv invasion av vandrare som det blev och jag gissar att man har åtgärdat det vid det här laget. Det ska starka doningar till för att ingen olycka ska hända.
Jag förstod på Lena i Wales(Elivira) att leden är stängd just nu för reparationsarbeten men att den snart är på "banan" igen.
Tack för titten in!

Lisbet sa...

Tack igen! Riktigt bra att bli undervisad och klok såhär vid trygga datorn. Närmare än så här blir det inte med sådan vandring, för mig.
Ser fram emot nästa inlägg!
kram

Annika sa...

Karin, alltså nej. Jag ser att jag inte skulle greja den. Mina ben skulle vika sig. Just det där branta, och att man kan Se mellan brädorna.
Fasiken vad ni är modiga, ja jag tycker det!!
OCH ja, det var bra att ni låtsades som att det regnade vad gäller Uffe. Ni grejade det ju det hela med bravur. En finfin boost för Uffe, och för dig.
Mycket folk, verkligen. Jag skulle också tänkt tusen tankar som inte borde tänkas.
WOW!!
RESPEKT!!! Ni är för grymma!!

Pettas sa...

Lisbet,

det ser värre ut från sidan om än när man är mitt i det hela men har man lite anlag för höjdrädsla och svindel så rekommenderas att man itne går leden. Tur att du kan vandra här på det här sättet, tryggt bakom datorn. Kul att du hänger med Lisbet. Så det blir inte något Fångarna på Fortet då? Tänkte att du kanske hänger med? ;) Ikväll kommer sista delen av den här vandringen. Ses då! Kram

Anki sa...

Ojojoj ... så häftiga bilder från denna fantastiska vandring! Absolut svindlande vyer! Så härligt att få följa med!

Pettas sa...

Annika,

Vi är inte särskilt modiga alls och det ser värre ut än vad det är att vandra den här leden. Den är väldigt trygg och säker nu för tiden, men om man har svårt med höjder, lätt får svindel så vill de inte att man ska gå den. Antagligen har det uppstått en hel del under tiden den har varit öppen för vandring.
Nu är vi så lyckat lottade att vi inte är höjdrädda och inte får svindel, så det går bra för oss att gå så här. Uppriktigt sagt så har vi varit på ställen som har varit mycket mera utsatta än det här, utan räcken osv. Dumdristigt ibland men är man på väg mot något går det inte att vända alla gånger, det är bara att gå vidare. Madeira har många sådana ställen som vi gick innan Uffe fick stroke. Nu söker vi upp de säkra ställena där också. Så lite klokare har vi blivit.

Uffe ja, du kan bara ana, hur det kändes att han kunde gå den här leden. Det var inte ens två år efter stroken. Jag är mycket mycket imponerad över hans kampvilja.

Det var mycket folk, lite väl mycket tycker jag, många förstod nog inte ens risken med att tränga ihop sig, förstod inte risken med att hänga utanför med halva kroppen...det är på det sättet det händer olyckor också på säkra ställen, man måste ha huvudet med.

Tack Annika! <3

Pettas sa...

Anki,

ja det är svindlande vackert där. Fascinerande att tänka att man förr gick på en betydligt smalare, osäker led med arbetsmaterial och liknande. Folk hade det inte bättre förr, inte på det sättet.

Ikväll kommer det sista inlägget från den här vandringen.
Ha en fin torsdag Anki!

Mia sa...

Hisnande vackert och skräckfyllt. Jag som knappt klarar en stege ... Men jag kan verkligen leva mig in i att upplevelsen och känslan är lika stark nu som då. Att förverkliga drömmar - det är något stort i det.
Allt gott!
Förresten; nu få du den där goa kramen som är rena vaccinet i förkylnings - o influensatider. :) Så där lite förebyggande, hoppas jag. :)
Mia

Pettas sa...

Mia,

Tack för kramen som förstås kommer tillbaka som en bumerang, Goa kramar ska man dela med sig av i förebyggande syfte om inte annat.
Det är stort att kunna förverkliga drömmar, så är det bara.
Lycka till med byggandet och se till att någon håller i stegen du klättrar på.

Karin

Veiken sa...

Du milde nu har jag gått Caminito del Rey med er- Alla tre delar. Vilken fantastisk vandring både vacker och hisnande. Vilken bedrift! Så underbart att kunna förverkliga sina drömmar trots motgångar i planeringen. Ha det gott!

Annika sa...

Glömde, kvinnan med bootsen ... SAY no more.
Ja, det är faktiskt skrattretande. Undrar hur hon tänkte där? Vandring i bergen? BRA, då tar jag mina Pradas, blir perfekt ;.D :-D
Min gissning, chic italienska?

wiper sa...

Bilderna är så svindlande så jag får svindel men kan inte låta bli att titta för dom är fantastiska. Så kul att få ta del av detta som är så itressant. Vad jobbigt för hon som var klädd på det viset på en sån strapats.

Tänker på killen som står där framför er turister med svindlande höjder

Tack för ytterligare ett härligt inlägg.

Ha en fin dag
kram
Malin

Pettas sa...

Veiken,

tack för att du går med oss. Det känns alltid bra att ha sällskap.
Det är en väldigt vacker vandring, med precis, hisnande utsikt.
Ikväll kommer den sista delen av vår vandring, hoppas du orkar hänga med på den. Ha det bra där du är!

Pettas sa...

Annika,

det märkliga är att det händer lite nu och då på våra vandringar att vi träffar på någon som inte tycks veta vad den personen är med på alls.
Men jag måste tillstå att jag kände en viss beundran ändå att hon kunde klara av vandringen på höga klackar även med viss hjälp. Han nästan bar henne ibland, haha..Tur att hon var en lättviktare.
Men visst undrar man, har de verkligen ingen aning alls om vad de skall vara med på?
Jag är inte säker på nationalitet, tror faktiskt att hon kom från Ryssland, men kan ha fel. Spännande med människor! :) Eller hur?

Pettas sa...

Wiper-Malin,

det är roligt att du kommer med även om det svindlar. Skönt nog så kan du inte falla på det sättet. :)
Kvinnan i högklackat förstod nog inte vad hon skulle vara med på...
bra gick det för henne i vilket fall som helst, hon hade stark-armad hjälp, han också rätt elegant klädd men utan klackar.

Killen som jobbar på de här "hyllorna" är nog van med höjder men visste att ta väl vara på sig med livlina på den gamla leden. Absolut nödvändigt!

Tack Malin, ikväll kommer det sista inlägget från den här vandringen.
Ha det fint du med! <3

Ditte sa...

Väldigt roligt att gå med er här. Och med , det är jag verkligen både i text och bild. En verklig upplevelse. Och visst ska jag gå denna led. Helt klart. På sina ställen ser det ju lite instabilt ut men vi är vana att vandra på gamla orestaurerade delar av kinesiska muren högt uppe så det kommer att gå bra.
Tack för dagen vandring. Och lite anfådd är jag. Ska nu direkt ge mig på sista biten.

Pettas sa...

Ditte,

härligt och tack för det!
Gå den, den är lätt att gå och väldigt säker. Det som ser instabilt ut är den gamla leden, resten är i utmärkt skick. Annars skulle de inte låta folk gå den heller, givetvis. Vi har också gått andra mycket mera utsatta vandringar, utan räcken och den här säkerheten, på Madeira. Många levadavandringar har vi gjort . Det gäller att ha huvudet med och ta det varligt när det kan vara farligt.
Ha en fin fredag!

Paula sa...

Alltså, jag nöjer mig till 100% med att ha äran att följa med er på denna vandring. Jag kommer inte att åka dit, hur rask jag än blir i benen och hur rik jag än blir...Varför finns det fortfarande arbetare där som håller på att jobba, är inte leden färdig??? Ska man skratta eller gråta åt den fåfänga damen? Hon fick säkert frisyren förstörd under nät och hjälm också stackarn!

Karin sa...

Paula,
leden är färdig men måste underhållas hela tiden. Med så många som går den så är säkerheten A o O