fredag 7 december 2018

Lucka 7 / Dörrkransen

Kransar är intressanta!
De är ett av de allra äldsta binderiarbeten vi har och ägnar oss åt.
Kransens historia är lång och diger.
.


   Dock inte den här kransens.....
   Sommarkransen fick hänga lite väl länge på vår dörr och någon gång i mitten av november
   "totade" jag ihop en näverkrans  i all hast,
   för att ha någonting på dörren innan julkransens tid var inne.
   Lite näver, lite virkad spets och några lingonkvistar på en halmkrans
   och så upp med den på dörren.
 
 

      Jag borde ju veta, att vi har våra söta bevingade vänner.
      Talgoxarna vill alltid vara med på ett hörn
      fastän kransen är rund.
      För det första är de oerhört nyfikna, nytra av sig de små bevingade, men
      jag gissar att de också undersökte nävern utifall att det fanns något gott att äta under den.
     
      Kransen blev bara vildare och vildare för varje dag som gick
      Jag lät den hänga kvar med tanken på att de små liven skulle få sin tid
      att fixa till kransen som de själva ville ha den.
      Det var riktigt spännande att se förändringen
      från dag till dag och många skratt gav den oss när vi öppnade dörren för att gå in.
      Häftigt vild och galen blev den och kanske den allra finaste genom åren.
      Mycket personlig i alla fall.
      
 
   


     En vecka innan advent tog jag ner den allra häftigaste och hängde tillfälligt upp en mera tam.
     Något skulle det ju hänga där och välkomna dem som ville besöka oss.
     Ett reparbete och ett bomullsband färgat av mig, med  hjälp av en vinkork, någon gång. 

      Så blev det advent!
      Jag brukar inte planera en krans i detalj.
      Det får bli som det kan bli ungefär.
      Jag stegade till skogs med sekatören i högsta hugg,
      lite metalltråd i fickan och ett glatt sinne.
      Det räcker bra för en krans´ tillblivelse.
      Min tanke är så gott som alltid att det inte ska kosta någonting.
      Jag tar vara på och skapar något av det jag hittar.
      Hållbarhet kan man också kalla det, både för miljö och ekonomi.

    

     
            På vägen tillbaka från skogen hittade jag några rostiga pepparkaksmått som har fått
            pryda havtornsbuskarna vid Fyrklövern där våra cafégäster brukar sitta på sommaren.
            Jag hade lagt dem i en korg för att låta dem gå vidare till återvinning, men så blev det
            inte. Inte ännu i alla fall. De får hänga med ett tag till...



      
            En flaska guldfärg som jag fick i gåva av dottern för ett tag sedan, kom väl till pass.
            På med lite guld för att förgylla tillvaron på dörren lite grand, en gammal hästsko
            som jag snubblade över och ett  band som har hängt med hur länge som helst
            fick också vara med.
            Så får det bli i år. Kanske. Helt nöjd är jag inte men ibland får man vara onöjd också.
            Jag tycker själv att kransen blev väl "guldig", så mitt i allt får hästskon trava vidare.
            Den som lever får se....

            Man ska aldrig tro att man är först med någonting i världen.
            Man har bl.a. funnit rester av kransar i faraonernas gravar i Egypten
            Kransen förekommer även på målningar i pyramiderna.
            Man har tydligen alltid, i alla fall väldigt, väldigt länge
            bundit kransar till prydnad och också använt dem som ärosymboler ( t.ex. lagerkransen).
            Midsommarkransar lägger vi också på våra huvuden, bundna av sommarens allra vackraste
            blommor, sommaren till ära.
     
          

           Kransen har en mycket stark symbolisk betydelse
           I många gamla kulturer symboliserade kransen solens gång på himlavalvet
           och även årets gång.
           För oss har kransen också en evighetssymbolik i den runda ringen
           som varken har början eller slut!

           Den sista kransen i inlägget hängde på vår dörr förra julen
           Här kan ni läsa mera om det om så önskas. Sjögräsbollarna räckte
           till både adventsstake och krans.
          Senare också till inredning i fågelbon och reden.
          Men den saken skötte fåglarna själv om.

           Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

20 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Verkligen unika och vackra kransar Karin!
Tycker om allihop.
Man kan skapa sina egna kransar med det som finns i ens närhet och behöver inte köpa de dyra och masstilverkade som finns i affärerna.
Vi brukade ha en enkel julkrans på dörren till villan i Enebyberg. Den köptes i affären men var väldigt enkel och fin.
Tror att dina kransar skulle kunna skapa en ny trend!
Ha det fint!

Veiken sa...

Mycket imponerande. Vackert dessutom. Julkrans och Midsommarkrans har jag haft, men aldrig kransar året om. Så fint. Gillas verkligen! Vilka flinka fingrar du har!

Pettas sa...

Tack Anne-Marie! Unika är de absolut :)
När jag var barn var det inte så vanligt med krans på dörren som det är nu. Nu är det mera ett måste, åtminstone till jul. Och många säljer kransar på alla julmarknader som är i gång, många köper men jag skapar dem själv, det har blivit min tradition.
Vi hade en väldigt enkel, konstgjord granriskrans på barndomsdörren. Den hängdes dit varje jul och levde sitt liv i många år.
Kanske en hållbarhetstrend ? Gärna det.
Ha det fint du med!

Pettas sa...

Tack Veiken!
Jag har alltid tyckt om att binda kransar men ger dem inte heller särskilt lång tid, om jag gjorde det så skulle de bli lite elegantare. Kanske, men don efter person? Jag tror det.
Ha det gott!

Gunnel sa...

Så många vackra kransar du har gjort...med eller utan hjälp av bevingade vänner. Jag gillar ditt tänk att det inte ska kosta något utan man ska använda det som finns att tillgå helt gratis. Naturen är ju den största "hobbybutiken" vi har. Jag visste inte att kransen var så pass gammal. Den passar in året om. Ha en trevlig decemberfredag.

Tove Olberg sa...

Fem självbundna skapade kransar, kreativa, inspirerande, personliga, hållbara, naturliga, fantasifulla och alldeles egenhändiga, för mig är du konstnär i kransens rike ( nog har du flera riken)
.... hänger med på ett hörn fast kransen är rund ... inte är en först med något.
Men först med att själv göra det en har gjort ...
Minns sjögräsbollarnas inlägg :-)
Underbara kransar!
Bomullsband färgad med vinkork ja, jag säger då det :-) Hur gick det till? Doppar du korken i färg eller vin kanske och trycker dit?
7 december kransens lucka, tack tack!






Pettas sa...

Tack Gunnel!
Det har nästan blivit en mani för mig att göra det mesta utan att det ska kosta något, när det gäller dekorationer. Du är ju också duktig på det har jag förstått. Vet ju att du tar vara på du också från trädgården och naturen. Oftast blir det vackert också.
Jag kände inte till det jag själv, detta med åldern men mycket visar sig inte vara något nytt under solen.
Ha detsamma!

Pettas sa...

Alla kransar blir självbundna här, så är det bara.
Tack Tove, så fina ord, konstnär i kransens rike <3
Sjögräsbollar finns det fortfarande några kvar av men jag har märkt att fåglarna gärna tar material från dem till inredning av bo och hem, så de får kanske bara hänga här i ett träd någon dag när våren närmar sig. Kransar som självförsvinner, haha...
I färg den gången, men det händer att jag använder vin och rödbetssaft till färg också.
Tack för att du öppnade dagens lucka!
Var lycklig, var lucklig!

Paula Merio sa...

Den sista kransen ser nästan tovad ut! Så originella och vackra kransar, speciellt den där talgoxarna varit med och kreerat. Men årets hästskovariant är helt underbar! Vi har fått lite nysnö inatt, så nu har vi äkta julstämning i huset. Ser fram emot morgondagens spännande läsning

Pettas sa...

På sätt och vis så är bollarna tovade men av havets vågor mot sandbotten. Du har en bra reflektion där Paula.
Jag tycker själv bäst om talgoxarnas version. Något mera levande än så kan man knappast tänka sig.
Jag börjar vänja med med hästskovarianten. Tillsvidare hänger skon med :)
Här har vi vått och grått idag till motsatsvädret igår som var kyligt och vackert. Tack än en gång Paula, vi ses här imorgon!

wiper sa...

Vilken vacker headerbild. Så snygga och annorlunda kransar och så härligt kreativ och påhittig du är. Sen fick man sig en liten historia till livs också

Ha en fin fredag
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Tack, tack Malin!
Ha detsamma, en riktigt fin fredag!
Här är grått och vått men bra blir det säkert ändå.
Karin

Anki sa...

Oj så många läckra kransar du visar! Häftigt! Kul att läsa historien kring dem också!
Ha en fin fredagskväll!

Pettas sa...

Tack Anki! :)
Det blir säkert en fin fredagskväll. Jag ska hoppa på tåget och se vart det bär. Ha detsamma!

Ditte sa...

Vad roligt att få veta mer om kransarna och deras betydelse. En del visst jag men mycket var nytt. Jag log när jag läste om den första kransen och vännerna, talgoxarnas, intresse för den. Och visst blev den mer personlig för var dag. Jag är så imponerad över kransarna du kan skapa och hur du ser möjligheterna i allt. Och att få till allt med sina händer. Jag har liksom inga händer som lyder och dessutom har jag begränsad fantasi. Men jag uppskattar så att se det andra får till och gläds över det. Tänk, att du kan komma på att använda de gamla pepparkaksmåtten till en dörrkrans. Dina kransar är så fina och jag är glad över att få se dem.
Önskar er en fin andra advent.

Pettas sa...

Tack Ditte för ditt intresse och din titt in igen. Det värmer lika mycket varje gång.
Du tycker som jag, talgoxebehandlingen gjorde kransen riktigt spännande och konstnärlig.
Jag fungerar så här bara. Tar vara på och så får det bli det det vill bli.
Tack än en gång och tack detsamma!

Annika sa...

Men Karin! SÅ vackra de är! ALLIHOPA!!
OCH gjorda på så små medel. Underbart. Min favvis är nog ändå den första, den med nävern och spetsen. ÅÅÅÅ så fin. Alla är ljuvliga dock.
Den du hade i fjol var ju också helt underbar! Jag har krans på våren, och den hänger nog med över sommaren, när jag tänker efter. Sen har jag en till Halloween också. Gillar kransar.
Ha en fin andra adventshelg nu!!!

Pettas sa...

Tack Annika!
De är gjorda på mycket små medel, sånt som finns i naturen och sånt som finns lite här och där i knutarna. Överloppssaker.
Fjolårskransen tyckte jag också mycket om. När våren kom hängde jag den högre upp här mot skogen och fåglarna har snart tagit vara på all "sjögräsull" till sina bon och reden. Snart är bara ståltråden kvar, färdig att användas igen. Efter julkransen blir det en övergångskrans innan påsk, sen påsk och så vår och sommarkrans. Höst igen och så jul. Jag tycker också mycket om kransar och när man väl har börjat med kranseriet så vill man fortsätta. Dörren ser kal ut annars.
Tack detsamma till er också!

Musikanta sa...

Du är fantastiskt påhittig. Kul tips det där med guldfärg. Jag har det någonstans i mina gömmor. Alltid har jag något som jag färga gyllene, :-). Jag har några gamla kransar som hängt med i snart 40 år. De får duga i år också.
Ingrid

Pettas sa...

Du är mera än någonsin helt rätt i tiden Ingrid, nu när det ska vara återbruksklappar och liknande i år. Dina kransar duger säkert minst 40 år till. Tack säger Karin :)