onsdag 5 december 2018

Lucka 5 / Fåglar




  
   I min barndomsjulgran fanns det fåglar av glas.
   Min pappa, som självutnämnd klä-på-granenchef, var alltid extra försiktig 
   när de fina men mycket sköra fåglarna lyftes ur asken och sattes fast på grenarna
   nära toppstjärnan och toppspiran. 
   Vi hade både ock!  ( ska det vara så ska det! ;) )

   Det var viktigt med placeringen så högt upp som möjligt, så att  ingen katt
   och ingen unge ( undrar vilken?) skulle krascha de vackra prydnaderna
   som fanns i grönt, rött, guld och silver.
   Själv har jag silverfärgade dito, inte riktigt lika eleganta som pappas fåglar var, men ändå.

   Naturligtvis så fick både min storebror och jag vara med på ett hörn i påklädandet.
   Krister fick hjälpa till att fästa julljushållarna på plats och också tända granljusen
   ända tills han brände upp både ögonbryn och hår på sig själv.
   Det gick undan vill jag lova. Fjutt så där bara!
   Så det osade ....Pappa slängde en duk över huvudet på honom och släckte eldsvådan.
   Brorsan såg både blek och tagen ut; lite rumphuggen på något sätt.
   Den juldramatiken förde in de elektriska ljusen i familjen. 
   Den minsta lilla skymt av de gamla ljushållarna såg jag aldrig mera efter det.

   Själv fick jag uppdraget att  vara assistent, ta fram dekorationer, glitter och liknande och 
   räcka allt detta åt chefen.Väldigt försiktigt!  Basta! Nå, jag tog igen det längre fram
   Min älskade pappa var en riktig julnörd på många sätt....
   En sak föll på min lott men det berättar jag om i en annan lucka längre fram.


   Den fågel som ändå kanske förknippas allra mest med julen är domherren. 
   Åtskilliga är  de julkort som har prytts med domherrar. En riktig julfågel!
   Julvepor, juldukar, julgardiner, ja, domherren finns överallt
   
  Fåglar ansågs ha en viktig roll som budbärare, inte bara under julen utan annars också, så 
  kanske det är just därför som de ska vara med under julen på något sätt. 
  Fågeln sägs ha fått sitt namn efter domherrar/korherrar/kardinaler som tillhörde ett medeltida 
  eller romerskt-katolskt domkapitel och förr hade klarröda dräkter.
   Det finns också en gammal legend som säger att domherren har fått sin röda färg
  då han på Golgata försökte dra taggarna ur Jesus törnekrona.
 

    Fru Domherre håller en lite lägre profil färgmässigt.
    Det heter att när domherrarna visar sig vid fågelbordet så kommer snön inom tre dagar.
    Om det skulle stämma skulle vi ha snö hela året om, för här ser vi dom så gott som  alla dagar
    under hela året.
    Det är bara under häckningstiden som de tar det lite lugnare men sedan kommer de hit med sina
    småttingar och visar var de kan äta sig mätta
 

  Julkärven är vanligt förekommande i de nordiska länderna och man kan säkert spåra
  den tillbaka till 1700-talet, men troligen är traditionen att sätta ut 
  en kärve åt småfåglarna kring jul mycket äldre.
  Förr i världen var bönderna rädda för småfåglarna eftersom de
  kunde göra stor skada på säden. 
  Därför gav man  fåglarna en egen kärve av den fina, dyra säden 
  till jul och räknade med att de skulle vara mindre glupska under året som kom. 
  Föga troligt förändrade det situationen fastän tron kan försätta berg.

  En kärve går hastigt åt, det har vi själva sett utanför vårt köksfönster
  Vi fick en stor fin kärve som julblomma i fjol 
  och vi var många som hade glädje av den blomman. 
  Gulsparvarna älskar havre och vi älskar att titta på dem i vår tur. 
  Tips! 
  Ge en havrekärve åt en fågelvän istället för en blomma! 
  

   Vi har också fåglar av ull och med riktiga fjädrar på. De är gamla som gatan
   ( precis som en ann också börjar bli) 
   De får hänga med alla jular hos oss. Ibland i granen, ibland i fönstret


   Man kan nästan höra dem kvittra eller hur? 

   Den femte dagen i Advent är inne. 
   Ha en fin dag alla!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  
  

22 kommentarer:

Anki sa...

Sådana glasfåglar hade vi i min barndoms julgranar ... och jag har några kvar. Fortfarande vackra, men med trasiga "klämmor" att fästa dem med.
Oj, så läskigt med din brors brandtillbud - tur att din pappa var snabb att släcka!
Så fina fåglar där i ditt fönster - ja, hela pyntningen i fönstret är underbar.
Tack för lärorik och intressant lucköppning!
Ha en fin dag!

Gunnel sa...

Jag känner igen glasfåglarna från när jag var barn. Tyvärr är de borta nu. Det var otäckt med de där ljushållarna och levande ljus. Vilken tur att din pappa var snabb. Intressant att få höra om domherrarna. Jag ser fram emot morgondagens lucka. Ha det bra.

Pettas sa...

Det var fåglarnas svaghet. Klämmorna gick sönder. Så är det med dem jag har nu också. De är klämlösa och får ligga på någonting och bara vara vackra. Klämma fast dem går inte längre.
Ja, det var läskigt, minst sagt, fast jag kanske inte förstod hur allvarligt det egentligen var just då.
Tack Anki, ha detsamma! Här har vi en rejäl decemberstorm utanför fönstret.

Pettas sa...

Jag har sett att man har börjat tillverka de "gamla" glasfåglarna igen. Så nu finns de som retrofåglar. De gick lätt i kras, var så sköra, så jag förstår väl att pappa helst tog hand om fastklämmandet själv. Tack Gunnel, detsamma önskas!

Anne-Marie sa...

Jag ärvde små glasdjur av mina morföräldrar. Inte julgransprydnader utan vanliga prydnadssaker. Dock fick de tyvärr lämnas kvar med allt annat när mamma gick bort.
Levande ljus i granen har jag för mig att vi hade någon eller ett par jular vilket kändes väldigt osäkert. Som tur var blev det elektriska ljus som gällde.
Domherren är en sådan vacker fågel. Vi brukade ha både hanar och honor i Enebyberg. Domherrehanarna lyste så fint mot snön.
Ha en bra dag!

Pettas sa...

Små glasdjur är ofta handblåsta och väldigt vackra.
Det är ju så att man kan inte ta vara på allt som blir kvar i ett dödsbo; sakerna var förstås dina, men jag förstår mycket väl din situation. Allt har sin tid, så brukar jag tänka, också ägandet av saker.
Det är bra att de levande ljusens tid i granen är förbi. Det hände många olyckor, bränder under den tiden. Man måste sitta och vakta ljusen. Vackrare är de men alltför riskfyllt.
Domherrar är härliga fåglar. Våra här hos oss, är inte så skygga längre, de har vant sig med oss och låter oss hållas :)
Ha det fint du med Anne-Marie!

Tove Olberg sa...

Fåglar i granen i min barndom jaa, två stycken, men om de var av glas minns jag inte, minnet jag har är att de var i samma material som julkulorna.
Och Dompapp i juleneket ute husker jeg jo :-) Domherre låter fint, Dompapp er ju så gott som dumhuvud, ska kolla på betydelsen. Kärve är som du förstår nek.
Många norska ord dyker upp till följd av din kalender, det är kul moro!
ÅÅÅÅ dessa fina ullfåglar med äkta fjädrar, så vackra och vilket hantverk det är!
Jag trodde först att denna bilden var från utomhus och fick för mig att de sjöng för de har öppen nebb :-)
Vilket vackert fönster!
Har du gjort kärven eller tuvorna de sitter i?
Tack för dagens fågellucka! Även denna fint hållen med berättelsen.
Fina dagen med -6 här och fin morgonhimmel önskar fin dag åt folket inomhus och djuren utomhus!

Pettas sa...

Då var de troligen av tunn tunn glas, för kulorna var också gjorda av tunt glas på den tiden. Sen kom plasten in i leken.
Dompapp, låter lite dumt :) men ändå gulligt.
Det är roligt att jämföra språk. Mycket.
Ullfåglarna är kanske från femtiotalet, jag är inte helt säker men så mycket äldre tror jag inte att de är för deras näbbar är av hårdplast. Resten är naturmaterial från början till slut. Naturligt vackra är de och jag tycker verkligen om att ta fram dem varje jul och ibland också till påsken och påskriset. Fåglar kan man ju ha lite när som helst.
Nej, kärvarna i fönstret köpte jag i en blomsteraffär för många år sedan ( 2007) och än håller de ihop och får hänga med så länge som möjligt. Kärven på utsidan har Lions-killarna på Åland bundit och sålt till förmån för något gott ändamål.
Här har vi stormigt, grått och vått och plus. Önskar dig också en fin dag Tove, med -6 grader ute.

Annika sa...

Först och främst, ooo vad jag tycker om din julkalender!! Så trevligt att klicka sig in här och hitta en ny lucka varje dag.

Vilka jättefina glasfåglar. Kan tänka mig att din pappa var verkligt rädd om dem. Jättefina är de.
Ja, levande ljus i granen ... det måste ha varit bedårande vackert och såååå farligt. Har nog aldrig ens sett en gran med levande ljus, tror jag. Men jag vet ju att det var så när min mamma växte upp, vet också att min morfar sen skapade sin egen julljusslinga i el som de hade i granen sen (den var säkert eldfarlig den också, haha). USCH så hemskt för din stackars brorsa då han tände eld på sig själv. Ngt ni aldrig har glömt i din familj.

Domherrar är underbart söta fåglar. Så trevligt att du ser dem titt som tätt. Här har vi en fågel som heter Cardinal, den är större och lite annorlunda än rödhakar och domherrar, men det är nu på vintern man ser dem. Jag ser massor bakom mitt hus, och jag älskar dem!!
Cardinal, det är förresten också Virginias state bird. Så det är lite extra kul.

Tack för din trevliga kalender!!!

Pettas sa...

Så roligt att du tycker det Annika, du gör mig glad. Jag skriver bara rakt ut vad som kommer upp och försöker kombinera texten med bilder jag har tagit, sådana som nu är med i stora julstädningen i arkivet. Tack!
Levande ljus i granen är mycket vackert, men man måste sitta vid granen och hålla ett öga på den. Lättantändligt är det.
Du har rätt, ljusslingorna som skapades var nog inte alla gånger riktigt så säkra de heller, :)) Brorsan klarade biffen riktigt bra, såg lite slät ut ett tag men snart hade allting växt ut igen.
Cardinalfågeln har jag läst om i romaner. Ska söka upp den på nätet så jag får se hur den ser ut.
Tack än en gång!

Ditte sa...

Vilken trevlig lucköppning denna femte december. Din julkalender ger mig stor glädje. Varmt tack.
Glasfåglarna förekom även hos oss och jag har än idag ett pat kvar. Vårdade med ömhet.
Tänk att man så väl minns sin barndom jular i detalj- Och detta med de olika turerna när granen skulle kläs på. Kan le. Skönt att din bror inte fick större skador för det hade kunnat gå riktigt illa.
Fint att läsa om era fåglar, både levande och de ni har till jul och lite historik kring kärvar och annat.
Önskar dig en fin fortsatt onsdag.
Tack Karin även för vackra bilder.

wiper sa...

Nu blev jag nostalgisk för på första bilden med fåglarna med klämmor på känner jag igen från min barndom. Föräldrarna hade såna som vi satt i granen. Jag känner så igen mig i din text. Jag tyckte dom var så fina och många pynt var när jag växte upp i glas. Jag har ju varit med rätt många årtionden nu.

Härligt läsning och fina bilder. Jag vet inte om vi hade nån julkärve uppsatt under julen för vi bodde i stan och i lägenhet när jag var barn.

Ha en fin kväll
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Tack Ditte!
Jag blir glad för dina ord! :)
När jag började med julkalendern visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Jag tänkte att bilderna jag hittar i arkivet får styra upp det hela. Så plötsligt märker jag att jag minns mina barndomsjular och nog är det så att det är dem man kommer ihåg.
Tack detsamma Ditte, ha en fin kväll!

Pettas sa...

Jag förstår dig Malin, det är lätt att bli nostalgisk när man ser gamla julsaker. De får en att minnas.
Tack Malin, ha en fin kväll du med!
Karin

Musikanta sa...

Kul att få reda på lite om domherrarna. Vi har inte så många här, de kan komma till fågelbordet om det är riktigt kallt. Tur att din bror klarade sig undan med blotta förskräckelsen - förstår att det blev elektriskt ljus efter den händelsen.
Ingrid

Paula Merio sa...

Jag vet inte riktigt var jag ska börja,jag har aldrig sett glasfåglar förut, annorlunda, minst sagt. Domherrar, ja, de brukade komma i svärmar, så¨snart första snön föll. I år har jag sett dem bara en gång, men hoppas på flera.

Veiken sa...

Vilka härliga minnen du har. Nåja så härligt var det väl inte för din bror att bli svedd. Tiden gör att det hamnar i ett nostalgiskt skimmer. Det är fantastiskt fint med fåglar som kommer på besök i fågelrestaurangen. Ett mycket trevligt inlägg!

Pettas sa...

Det är förstås myter och legender jag berättar om domherrarna, men det brukar vara roligt också med dem. Domherre är en skogsfågel och inte vanlig i s.k. normala fall vid fågelbord annat än under vintern. Hos oss häckar de så därför ser vi dem dagligen.
Ja, det elektriska ljuset var en trygghet.

Pettas sa...

Alla kulor, alla prydnader i granen var av tunt glas, färgat. Man kan fortfarande hitta glasprydnader som ser precis ut som vanliga plastbollar, men ändå inte. Kvaliteten lyser igenom. Tjeckien lär vara ett land som fortfarande gör detta vackra hantverk, blåser upp fåglar av glas. Det fick jag veta igår på facebook av en som tidigare har sålt julprydnader. Själv har jag ryska prydnader av tunt, tunt glas.
Hoppas att du får sällskap av domherrarna du med Paula!

Pettas sa...

Tack, jag tycker förstås att jag har trevliga minnen själv!
Jag minns inte att min bror blev sjuk eller så av händelsen, bara hårlös, förmodligen tack vare att pappa var så snabb med släckningen. Håret kom snabbt tillbaka.
Tack Veiken!

Paula Merio sa...

Godmorgon, eller förmiddag, här hittar jag de allra vackraste julprydnader så långt från krimskramset i butikerna som man kan komma. Hos dig skulle även jag kunna få julstämning! Ler åt brorsans svedda ögonbryn, trots allvaret, då jag vet att det slutade väl och ni lärde er en läxa. Min pappa var brandman och även om vi sällan sågs så fick jag inpräntat en oerhörd respekt för elden. Det är jag tacksam över. Du Karin, har säkert någon förklaring? Här i nya pörtet vill fåglarna inte ha solrosfrö! När jag först började mata i höstas då hade jag bara vildfågelblandning. Den dög dåligt. Sen köpte jag svartrandiga solrosfrön, en stoor säck. Och där står den nu, och matarna är fyllda, och ingen vill ha! Ibland pickar fåglarna på mitt fönster, uppfordrande...men vad vill de ha? En bekant sa att det enda som duger är nötter så hon köper bara det. Har aldrig hört på maken....Ha en fin fredag, jag är så trött ända in i märgen, men ska jobba ett pass och sen ta helg.

Pettas sa...

God förmiddag!
Gamla saker har själ och lever på ett helt annat sätt än de nya. Tycker jag.
Min far var också brandkårist, likaså blev brorsan det också. Jag gissar att det handlade om ekonomin i vår familj. Vi hade inte många slantar att röra oss med och då fick den gamla metoden med ljushållare och levande ljus hänga med så länge som möjligt. Sen blev det en akut omprioritering. Mina föräldrar hade svåra minnen vad gäller eldsvåda, så elljusen bara måste in om det fanns slantar eller inte.Händelsen gav jobbiga minnen. Förmodligen rök någonting vi skulle ha ätit.
Det där har vi också varit med om Paula, att fåglarna ratar solrosfrön. Det fanns en teori om det för några år sedan som var att fröna är tomma, att det i stort sett bara fanns oöppnade skal i säckarna man köpte. Men kanske det är så att dina fåglar har tillräckligt med mat i naturen? De tar ju till den allra först innan de sätter sig ner på matstället och tar för sig. Lusläs fröpåsens innehållsförteckning, det kan ha med fröets kvalitet att göra. Studera solrosfröet, kanske det är tomt skal. Köp en annan sort som test, om du hittar en sådan. Här och på många ställen, då folk klagade var det fel på solrosfröna. Jag har trott, många gånger att talgoxar och blåmesar har försökt få kontakt med mig på insidan, när de pickar på rutan. Så är det ibland men för det mesta söker de insekter i fönsterlisten, eller också om du har äldre fönster, vill de åt kittet. Här går det fågelfrön åt så det sjunger om det, nötter får de bara någon gång nu och då.
Ha en fin fredag du med Paula, hoppas , hoppas att du blir mindre trött. Var rädd om dig!