lördag 22 december 2018

Lucka 22 / I säcken







Efter den julen då jag  avslöjade julgubben och renarna på taket var det slut på julgubbens besök hos oss på Köpmansgatan
I fortsättningen  så lades julklapparna under granen; de som familjen hade gjort eller köpt åt varandra
och de som ibland kom från annat håll.

Mina förväntningar var inte stora, jag var nöjd med det jag fick, van som jag var med att få ett par tre klappar per jul . Högst fyra.
Det kanske är därför jag minns dem rätt så bra än i denna dag?







Jag tyckte om att läsa redan då, så snart jag hade lärt mig den konsten, så för mina föräldrars del blev det en lätt match att göra mig glad.

Några jular i rad fick jag en bok som hette
Juniorernas önskebok
Den på bilden var den allra sista jag fick

Jag läste böckerna från pärm till pärm under juldagarna
Jag gjorde alla rebusar, spel och allt som rymdes i
önskeboken för året, läste om Stålfarfar som cyklade
från Haparanda till Åmål, om Marie Curie
och alla möjliga  och omöjliga personligheter och historier.

Jag minns också att jag fick en korg med lock på.
Av pil skulle jag tro att den var,
rund i formen och lackad.
I den var det tänkt att jag skulle ha mitt handarbete
Ja, på den tiden var det så.

Alla flickor skulle handarbeta
Och när jag väl hade en korg så var det bara
att börja handarbeta. Ungefär så fungerade det.
Sen har det bara fortsatt, fastän korgen inte finns längre.




När jag fick egna barn hade världen förändrats rätt så radikalt
Klapparna blev hur  många som helst och säckarna mera välfyllda än någonsin. 
Materialismens/kommersialismens tid var inne.
Allt som man själv inte hade fått så skulle barnen få. 
Det var inte bara föräldrar som tänkte så, mor-, far- och gudföräldrar fyllde 
gladeligen på julklappssäcken.och mitt i högen av papper satt ett par små barn 
som visste varken ut eller in.
Jag minns dotterns första jul. 
Så många klappar hon fick av välvilligt inställda tomtar från när och fjärran.
Hon tyckte förstås att det var roligt med allt som prasslade och nallen hon fick
men desto mera orkade hon inte med.
Hon somnade i högen med nallen i sin famn.


När barnen blev större bestämde vi i familjen oss för att den av oss som hade fått en julgåva
skulle öppna sitt paket medan alla andra tittade på.  Det måste gå lugnt till.
Ett paket i taget.
Det beslöt vi efter ett par jular där allt hade varit  kaos. 
Papper, kort och presenter var utspridda över golvet
Vi visste inte ens vem som hade givit vad, vi visste inte vem vi skulle tacka alla gånger. 
Det var helt enkelt inte roligt alls, det blev bara för mycket. 





Så småningom kom barnbarnen och då blev det ännu flera klappar,
trots att deras föräldrar försökte hålla lite pli på oss och alla andra i omgivningen.
Försöka duger som bekant...
Om de lyckades är jag inte säker på men
nu fanns det dubbel uppsättning av oss vuxna.
Det var dubbelt upp av farfar och farmor, av mormor och morfar
Så går det efter skilsmässor och omgiften.
Vi blev hur många som helst
och alla ville vi förstås ge barnbarnen julklappar...



Nu börjar vi alla bli lite klokare.
Tror jag. 
Sonens fråga inför ett par jular var : "Ska vi ge varandra samma klappar som ifjol?"
"Ja," har jag svarat och då betyder det att vi inte ger varandra  klappar alls. 
Bara det kan vara en julklapp kom vi på, ett måste mindre..






Vi har ju varandra , om än på långt håll ibland
Det är det viktigaste.
Den devisen lever vi efter, nu behöver vi inte ens fråga varandra längre
Vi låter bara bli..


Men barnbarnen får klappar.
Givetvis.
Men med måtta...
Vi har alla blivit lite klokare. 
Tror jag.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

13 kommentarer:

Anki sa...

Jag tror det är klokt att sätta gränser när det gäller julklappar ... barnbarnen får naturligtvis julklappar, men inte direkt något överflöd - alltid böcker och kläder och inte så mycket leksaker. Vi vuxna leker julklappsspelet - en lagom trevlig lek som roar både barn och vuxna :)
Ha en fin lördag!

Tove Olberg sa...

Du skriver lite av min julklappshistoria med :-)
Få paket som barn, minns året jag önskade mig skidor, men nej.
När julklappsutdelningen är över och efter en stund reser sig min far och kikar ut på verandan; men vad ligger här; jo där lag skidorna och asken med pjäxorna!
Glädjeutrop och jag minns känslan än idag.
Så kom barnet, tyckte det var för mycket. Så barnbarnen, på tok för mycket.
Det Bästa från Reader's Diggest minns jag väl, men inte en juniormodell.
Jag läste de som min far köpte, kom i posten vill jag minnas.
Sista bilden med klapparna i det bruna pappret och röda snören är jattefin!
Samma klappar som förra året, inga klappar, smarta klappar.
Tack för klapparna bakom dagens lucka!

Gunnel sa...

Dina barndomsjular påminner en hel del om mina. Jag önskade mig alltid böcker och handarbete. Jag har faktiskt kvar min korg med lock, men numera innehåller den andra saker än handarbete. Att barnbarnen ska få julklappar är vi överens om här med...men med måtta. Vi vuxna nöjer oss med julklappsspelet. Julen är så mycket mer än julklappar. Hoppas du får en lugn och skön lördag.

Pettas sa...

Gränser är bra i de flesta fall. Här blir det inte heller något överflöd längre, praktiska saker åt barnbarnen. Julklappsspelet måste jag googla på; har aldrig hört talas om det tidigare :) Tack detsamma Anki!

Pettas sa...

Jag kan ana att vi har ungefär likadana jular att minnas. Man var glad åt det man fick, så enkelt var det. Vilken härlig överraskning din pappa bjöd dig på med skidorna som tomten förmodligen hade lämnat på verandan.
Vi hade också Det Bästa Reader´s Digest, så den blev läst den också när Önskeboken var färdigläst. Också i vårt brevinkast kom den .
Tack för att du öppnade klappluckan Tove. Vi ses imorgon igen hoppas jag!

Paula sa...

God förmiddag, blev en sen uppstigning i pörtet. Jag pratade med mina väninnor på loppis igår om tomteremsor och girlanger och allt är mycket välbekant även här. Något annat namn på remsorna kom ingen på heller. Angående dagens julklappsvånda kan jag bara hålla med dig, helt utan vidare sådär....Jag har skippat julklappar även till barnbarnen då alla nu är vuxna! Men liten VAnessa får nåt smått av sin gammelfarmor, gör vad som helst för att hon inte ska glömma mig helt när vi ses så sällan. Nu blev jag riktigt häpen här för boken du visar har jag aldrig sett! Det lät som en bok jag hade älskat att få, bara jag slapp handarbetet...Så konstigt, för jag fick mest böcker i julklapp som barn, lekte inte just med dockor utan ritade och läste.
Såg du På spåret på SVT igår kväll? Tänk att dom reste till Mariehamn, så kul det var! Tänkte självklart lite extra på dig!

Pettas sa...

Mitt i allt så hade vi likadana korgar! :) Klappar med måtta, är det bästa. Och så nämner du också julklappsspelet! Anki gjorde det också. Nu är jag rejält nyfiken.
Tack detsamma Gunnel!

Pettas sa...

God förmiddag själv Paula!
Jag gissar att många är bekanta med både tomteremsor och girlanger. Det fanns något som man kallade istappar också. Vi hade aldrig sådana men jag vet att de fanns hos grannen.
Här är det barnbarnen, de två som finns som får klappar...någon liten till kan det bli spontant om det känns så åt någon annan också, men ingen hysteri finns alls . Vuxna behöver inte klappar, nu för tiden har ju alla precis vad de behöver eller inte behöver. Men man gör förstås som man vill. Jag är säker på att du hade älskat Önskeboken, den kom ut flera år i rad.
Ja, vi såg på På spåret igår. Jag visste genast vart de var på väg redan när färjan svängde babord i Kapellskär, så många gånger har man varit med om den svängningen. Tack för tanken Paula!

wiper sa...

Dina jular påminner mig också om mina. Vi barn var så glada för 3 julklappar och jag mest glad för block och kritor som jag alltid önskade mig. Jag har varit inne hos folk en julafton för ett antal år sedan där barnen fick ca 20-30 julklappar men såg inte glada ut ändå.

Nu önskar jag dig en fin lördagskväll
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Det är nog antagligen så Malin, att på den tiden då vi var barn så förväntade man sig inte så mycket, det fanns inte råd till det helt enkelt och dessutom var det inte brukligt att ge mängder av klappar. Måttligt är nog ordet.
Jag tror inte att den som får så många klappar på en och samma gång, kan uppskatta det på samma sätt som när man får ett fåtal. Man kanske sätter större värde på det.
Jag hoppas att du också har en fin kväll och att du mår bättre igen. <3

Ditte sa...

Ler återigen igenkännande när jag läser om alla klappar. Så var det. Så visst känns det skönt att ha blivit lite klokare vad gäller detta. Hos oss är det barnbarnen som får och jag brukar ge döttrarna en upplevelse på något sätt och där vi ingår alla tre. Tid tillsammans betyder mycket.
Tack för denna fina lucköppning. Och nu väntar jag redan på nästa.

Pettas sa...

Så fint med en upplevelsegåva till var och en av döttrarna. Klokt.
Tiden tillsammans är mest värt av allting.
Tack Ditte, nu återstår bara en lucka!

Pettas sa...

Två luckor ska det förstås vara :)