onsdag 19 december 2018

Lucka 19 /Jultrötthet


Utleda, urtrötta...vi ville inte ens tänka ordet jul när julafton väl var inne.
Sådana var vi ett tag

Som företagare inom livsmedelsbranschen, med cateringuppdrag, marknader,
bokningar i Gula salen, brödbeställningar m.m. i jultider får man ligga i från tidig
till sen timme s.g.s.varje dag i veckan från oktober till och med december.
Ibland in på nyåret också.

Det är roligt när man är mitt uppe i allt arbete och man är glad
att man har beställningar och bokningar
så man kan leva på sitt företag, inte tu tal om det
men när julafton väl är inne så vill man 
knappt tänka på mat.
Vi gjorde allt från början till slut.
Ingen genväg, inget halv- eller helfabrikat.
När man slappnar av efter allt detta är man mycket nöjd
men tröttheten kommer som ett brev på posten.
-"säger du ordet skinka så kastar jag något på dig", sade vi åt varandra

(Nu är livet annorlunda. Vi har lämnat den delen av företagandet bakom oss.)


Vi bestämde oss för att inte fira jul  på det sättet som vi normalt brukar göra, Uffe och jag,
en jul för några år sedan...
Ingen julmat, var tanken.
Vi skulle bara vara, lyssna på musik, prata och ha det skönt.
Vi tittade in i vårt kylskåp. 
Där fanns grunden till tortillas med tillbehör
Vi tänkte plocka i oss lite smått och gott av vad vi hittade
Men absolut ingen julmat!
Det berättade vi för våra nära och kära i god tid innan julen.

**************

Julgubbens ren?


Julaftonsdagen kom.
Dottern ringde och undrade om vi inte kunde tänka oss att fira jul med dem i alla fall
men att de kunde komma till oss...
Protester från mitt håll följde, nej vi ska inte fira jul i år.

Redan i det skedet började tvivlet gnaga, för så väl känner jag henne
att jag visste att hon bara skulle lägga i en extra växel
för att ta sig hit med sin familj när hon väl hade tänkt sig det  :) trots min protest.
"Vi tar något att äta med oss". var det sista jag hörde i telefonen innan vi lade på.
Tydligen känner hon också sin mor....

En stund senare ringde min bror Krister.
Han ville också komma över för att fira jul med oss
( undrar om de var i maskopi med varandra, de där två?)
Återigen protesterade jag, "vi tänker inte fira jul i år, vi har ju sagt det."
"Men nog är det väl sjuttsingen" fick jag som svar av honom.
"Vi kan väl alla vara tillsammans och låta bli att fira jul?
Jag kan ta en burk ärtsoppa med mig !"


Vi var nog för trötta för att orka stå emot gissar jag
för det slutade med att vi dukade upp allt vi hade på julbordet
En synnerligen salig blandning med bl.a tortillas med tillbehör 
Sill och lite annat gott anlände tillsammans med broderskapet och dottern med familj.
(dock ingen ärtsoppa) 
Då fanns inte Wilhelm ännu, Timothy var liten.
Sonen var på jobb....

Vi åt  och hade det riktigt bra och trivsamt tillsammans
när det mitt i allt  bankade på balkongdörren.
Av alla dörrar!?
Bang, bang, bang..
Men julgubben visste förstås att vi alla satt på övre våningen
Julgubbar vet allt. 
Han sökte egentligen Timothy men det visade sig att alla hade varit snälla det året,
för ingen blev utan julklapp.



Vi som inte hade tänkt fira jul alls!
När julgubben hade krånglat sig ner för balkongtrappan och for iväg i sin bil
(ingen ren med släde denna gång) ,
så åkte alla spel fram på bordet och vi spelade  allt vad vi hade att spela,
skrattade, förlorade och vann,  än den ena, än den andra och jätteroligt hade vi.
Så roligt hade vi inte haft på år och dag.

Det blev en av de bästa jularna, helt spontan och kravlös, ingen traditionell julmat
åt vi men mycket annat gott och i det bästa sällskap man kan tänka sig.

Tack och lov att det finns envisa människor i världen som inte ger sig ...
Tack och lov för att de ville komma till oss !


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Låter som en riktigt bra julhelg med spontanfirande och oväntade överraskningar. :)
Som du säkert vet firar jag inte direkt jul längre. Gjorde det inte ens när jag bodde i Sverige. Som ung flicka var det viktigt och vi hade julgran, julmat, julklappar osv. Men ju äldre jag och mina föräldrar blev kändes det mindre och mindre viktigt. Vi hade litet julmat och julgran men julklappar hoppade vi över. Jag brukar koka litet risgrynsgröt och titta på Karl-Bertil på julafton. Det duger bra. :)
Ha det fint!

Pettas sa...

Precis så är det Anne-Marie också här hos oss. Vi tar det här med julen lite grann som den kommer. Och det är skönt att kunna göra det och låta så mycket av spontanitet få råda. Lite julmat har vi också, men klappar har vi bara åt barnbarnen numera, någon liten spontanklapp kan ramla ner över någon annan men inget måste att det ska vara så. Det duger hur bra som helst! Det är stämningen som ändå är själva julen i sig.
Ha det fint du med!

Tove Olberg sa...

Underbart är vad det var i beslutet och när släkten som envisas komma ändå!
Jag förstår nu att erat jobb varat i många år och har varit att ställa till godsaker för andra, det är mer än gott jobbat hör ni där i pettasriket, säkerligen med kvalitet på råvarorna och god smak, leverans i tid osv.
Ett pass att hålla stilen åren genom tänker jag!
Trötthetens lag har ingen yttre, bortre gräns sade en av mina terapeuter, sedan sa han också att den inre gränsen är töjbar. Anar att ni i kärleken bar varann <3

Gunnel sa...

Vilken mysig jul det blev. Det viktigaste är absolut att träffas och ha skoj. Maten kommer inte i första hand då. Julen får inte bli en högtid som man fasar för bara för att det följer så många krav och måsten med. Det är ju bara man själv som skapar dem egentligen. Vi har julmat, men inget överflöd. Matmässigt påminner vår jul inte alls om min jul hemma hos farmor....men jag är trots det proppmätt. Hoppas ni får en lugn och skön jul i år med.

Pettas sa...

Precis så var det och är det. Vi bär varann och bar varann och nu förstår vi inte ens att vi klarade av allt och att vi orkade, nu när vi bara håller sommarcaféet öppet. :) Men när man är mitt i det man är i och tycker om det så går allt.
Ha en fin dag Tove och tack för att du tittade in i dag igen <3

Pettas sa...

De var kloka våra nära och kära som inte gav sig och så kanske det ska vara...man får vara lite enträgen ibland. Vi fick en fin julafton tillsammans, en att minnas länge än.
Det är vi själva som skapar stressen och alla måsten, det finns mellan våra öron och så hetsar vi upp varandra helt i onödan. Julen kommer och julen går i vilket fall som helst.
Man kan ju inte äta mera än man kan äta, så diskuterar vi också, så varför ha ett dignande och många gånger dyrt julbord när man kan dela upp det. Mat ska man ju ha alla dagar.
Tack detsamma Gunnel, hit kommer dottern med familj som vi ser mycket framemot!

Anki sa...

Ser absolut ut som en härlig julafton! Jag jobbade i många år i fryslagret hos en restauranggrossist och känner igen tröttheten och även avogheten mot julen och julmaten. Något som delvis fortfarande sitter i ...

wiper sa...

Förstår så väl att ni var trötta då på julen och bara ville vara lediga och vila. Min man och jag har gjort detsamma som er att inte fira jul ett år eller om det var två år. Vi åt annan mat och bara myste och släppte all stress. Såg sen i ditt inlägg att ni ändå firade jul men mer kravlöst, så skönt

Omtänksamma barn och släktingar.

Ha nu en fin onsdag
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Jag tror att man måste ha varit med om stressen som finns i de här sammanhangen för att förstå den genuina tröttheten som kommer över en. Man har gått på höga varv en lång tid för att få allt att fungera och jag förstår att du känner igen det hela..ja, man blir aldrig riktigt som man ska igen, hahaha...Ha det gott Anki

Pettas sa...

Ibland är det skönt att bara släppa allt och göra precis som man vill. Det har också hänt här fastän vi just den här julen som jag skriver om ändå firade jul men kravlöst. Så skönt och fint vi hade det. Det fina är ju Malin, att man kan göra som man själv vill...eller åtminstone försöka. Ja, de är omtänksamma, absolut. Krister finns inte längre men i gott minne bevarad.
Ha detsamma! <3

Paula sa...

Hur många år höll ni på med julstöket i företaget? Vi hann bara med två jular men det räckte. På julaftonen stekte vi var sin entrecote! Men många julrätter fick stå tillbaka åratal efteråt, revbensspjäll som man ska ha på svenska julbord, herr Jansson som man stod o fixade nya nästan dagligen i över en månad...Varje gång jag numera besöker och äter av ett julbord så tänker jag på
personalen, hur mycket de får lägga ner av arbete för att vi andra ska tindra med ögonen o bara njuta! Jag hoppas också att matsvinnet minskat under de senaste åren, för det var förfärligt vilka mängder mat som låg kvar på tallrikarna då ögonen var mycket hungrigare än magen. Tack o lov för våra grisar som blev trinda o fina av alla rester...

Paula sa...

Och så glömde jag helt att berömma även detta fina inlägg som visar vad som verkligen betyder något, gemenskapen med familj och vänner oavsett vad som ställs på bordet. Och knytkalas är en av de allra bästa uppfinningarna!

Pettas sa...

Från 2007 till 2015, då tog vi beslut att år 2016 skulle vi bara ha sommarcafé. Så beslutet var taget när Uffe fick stroke i mars- 16. Men innan 2007 jobbade vi med mat också, på vandrarhem och annat café. Det är svårt att få julstämning och "rätt"känsla när man är mitt uppe i julen långt innan den ens har börjat anas och också efter den. Men så är det när man ska överleva och tjäna sitt uppehälle. Man är glad åt varje liten sekin som ramlar in och de kommer bara in med arbete.
Jag förstår entrecoten. Vi har inte revbensspjäll på vårt julbord, har aldrig haft men jag tror att det är väldigt svenskt, likaså Jansson men om vi firar med dottern med familj så finns Jansson med på bordet. Har man varit med i de här svängarna tänker man på annat sätt när man vet hur mycket jobb det ligger bakom för alla som berörs. Vad roligt att ni hade grisar så någon kunde äta upp svinnet. Så enkelt var det ett tag men sedan blandade sig EU i...och det blir ett annat ev. inlägg :)

Pettas sa...

Tack Paula!
Gemenskapen är A och O, allt annat spelar ingen större roll. Knytkalas har vi ägnat oss åt under en räcka av år. Den ena gör ett och den andra något annat, vi bara pratar oss samman före.

Veiken sa...

Helt underbart! Det blev ju precis som en jul ska vara! Vilket minne ni har att vårda av den julen!

Pettas sa...

Så kan det gå! :) Och givetvis så vårdar vi minnet av den julen också.

Ditte sa...

Helt underbart! Jag ler med hela mig! Det kunde ju inte blivit bättre. Och det bästa var ju att träffas och ha det fint tillsammans. Och det hade ni verkligen. Härliga minnen och upplevelser.

Pettas sa...

Spontanträffar är nog det allra bästa, om det är jul eller inte jul. Att ta det som det kommer-tillfällen. Tack Ditte!

Marina sa...

En spontan och kravlös jul låter som det absolut bästa receptet på en lyckad jul. Vi kanske inte har en så spontan jul, men kravlös är den och det är såå underbart. Inte är det en massa julklappar heller, så någon stress är det inte heller. Julen är faktiskt bara mysig.

Pettas sa...

Julen är precis vad man egentligen gör den till alldeles själv. Släpper man alla måsten man har byggt upp inom sig så blir den hur trevlig som helst. Så rätt tänkt Marina!

Märtha sa...

Så skönt med kravlösa jular... Det har vi också, vi får sitta i lugn och ro för oss själva, ingen bryr sig om hur vi "firar". Det blir hemlagad julmat ändå, eftersom jag tycker om varm skinka på julafton (med rödvinbärsgelé spetsad med chili), med hemlagade lådor. Sen är det skönt att enkelt plocka fram samma mat några dagar i rad. Sen är lusten för julmat över för 360 dagar.

Pettas sa...

Javisst är det skönast med kravlösa jular!
Här är det julskinka med sillsallad som står högst i kurs men i år också en "ny" wasabisill ska testas. Rödvinbärsgelé med chili låter spännande, måste nog testa..jag har ju både ock.
Det brukar vara riktigt skönt när man har ätit upp det mesta fram till nyårshelgen. Så är det, 360 dagar till nästa gång är riktigt passligt.