måndag 17 december 2018

Lucka 17 / En hjärtevarm jul

En julkalender är lite grann som livet är
Man vet aldrig vad som väntar en bakom en stängd lucka

Då tänker jag inte på den glittriga  kalendervarianten som jag hade som barn,
där jag redan hade gluttat på vad som fanns bakom varje lucka ända fram till julafton.
Jag bara klämde fast luckorna igen och låtsades
bli glatt överraskad för varje dags överraskning.
Jag lurade både föräldrar och mig själv
Och jag blev glad, så stor var inlevelsen trots att jag redan visste vad som väntade


I livets stora kalender kan man bara ana vad som väntar bakom luckorna
De överraskar på ett helt annat sätt
Dem kan vi inte öppna upp och stänga igen.

En av alla lucköppningar i min stora livskalender visar den
allra vackraste granen i mitt liv som jag har upplevt.
Någon vackrare än den kommer kanske aldrig att finnas mera annat än i mitt minne.
Den var inte vacker bara för glittrighetens skull,
utan i all synnerhet för innerlighetens och kärlekens skull. 



Pappa och mamma kom som vanligt hem till min familj för att fira julafton, precis som
de hade gjort under många års tid.
De kom tidigare än de brukade göra och den här gången hade pappa
sin låda med julgransdekorationer med sig.

- "Nu ska vi klä granen tillsammans!
Här är mina julsaker!
Nu får du dem!"
Jag försökte säga emot, jag visste ju att om någon var julnörd så var det min pappa,
han skulle ha dem själv, men jag tystnade när jag såg hans blick.
"Jag behöver dem inte längre", sade han.
 Jag såg att han visste att det var så.



Sedan satte han sig ner i soffan och tittade på när vi andra klädde julgranen.
Under hela min uppväxt var han den självskrivna generalen när det gällde julgranspåklädning
så det kändes märkligt.
Men vi andra surrade på som små humlor runt en blomma...
När något hängdes fel enligt den sittande generalen, så fick vi förstås några kontraorder
Det skulle inte ha varit min pappa annars

Granen blev en riktig Walt Disney-gran, det var bara Piff och Puff som saknades.
Så gnistrande och så vacker den var.
Stämningen var varm, intensiv och lycklig men den rymde också något annat.
Vi andades förtätad luft.
Pappa visste, jag visste och säkert mamma också.


Fanan höll vi högt, lika högt som stjärnan i grantoppen satt, i barndomshemmet
också med en spira till, under alla de år vi hade haft tillsammans
runt granarna  i vår gemensamma tid i livet.

Mamma tog som vanligt med sig vår smutstvätt den kvällen
precis som hon hade gjort i flera år innan.
Det var en extra julklapp jag fick från hennes sida,
hon visste att jag hade mycket att göra med företag,
jobb, familj och livet i all synnerhet.
Så hon tvättade den. Så tacksam jag alltid kände mig.
Det betydde oerhört mycket för mig att få vara ledig från det vanliga
vardagsslitet om än för bara en dag. 



Pappa dog tre månader senare, i mars, mamma i november.
Att mamma också skulle gå bort samma år anade ingen av oss. 

Livet förändrades, jularna efter det blev aldrig desamma igen,
men de har varit bra i alla fall, fastän på ett annat sätt
Man gör dem till vad man kan göra dem till
Nya traditioner föds när gamla dör.

Luckor med nytt innehåll öppnas
"Tidevarv komma, tidevarv gå
släkter kommer och släkter gå"....

Det är livets gång.
Jag är så glad för att min/vår sista jul tillsammans
med mina föräldrar blev så fin


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

Lisbet sa...

Så vackert skrivet. Sitter med tårar i ögonen, så där är ju livet. Minnena finns kvar. Vet inte vad jag ska skriva, men du vet vad jag tänker. Ha en riktigt bra måndag. kraaam

Anki sa...

Ett fint minne och vackert berättat. Så är det - livets gång och allt man är van vid förändras över tid, men de fina minnena bär man med sig inne i hjärtat.
Kram

Gunnel sa...

Så rörande du berättar om dina föräldrars sista jul. Ja, det verkar som om man vet lite ändå vad som ska ske. Den känslan hade jag med mina föräldrar också. Jularna blir aldrig mer som tidigare, men det kommer nya minnen och traditioner till när barnbarnen sen dyker upp. Just jultiden är den tid då saknaden gör sig mest påmind. Kanske för att man har så många fina minnen från just den högtiden. Egentligen är man lyckligt lottad. Alla har inte den sortens fina minnen. Varma tankar från mig.

Pettas sa...

Tack Lisbet!
Livet är, så enkelt är det, fastän svårt i stunden många gånger.
Och de kära finns kvar i hjärtat, i minnena. Och livet går vidare.
Det vet du om någon. <3
Ha detsamma-kram! Här har vi vit snö överallt. Ett riktigt juligt landskap och jag ska ta hem granen idag!

Pettas sa...

Tack Anki!
Det finns så mycket fint man kan gömma i hjärtat och bära med sig genom livet. Allt sånt ger en styrka.
<3

Pettas sa...

Tack Gunnel!
Är man nära varandra, så känner man förändringen som är på väg. Det är jag övertygad om.
Livet är föränderligt, det visar det så många gånger om. Inget stannar upp men man lär sig samtidigt att det är de goda relationerna som är de viktigaste. Allt annat spelar ingen större roll. Ja, vi är lyckligt lottade som har fina minnen, det är inte all förunnade. Så är det. Kram

wiper sa...

;) Ja! tänk hur nyfiken man var på luckorna och jag gluttade också ;). Minnet med granen skriver du så fint så man blir rörd. Du har ett djup och är även poetisk.

Jag började gråta också då jag läste din berättelse om pappa och mamma. Sen att dom dog så tätt efter varandra. Att mista sina föräldrar förändrar en och man blir tvungen att öppna upp för en ny tradition och konstellation. Känner igen allt du skriver om.

Tack för att du delar med dig av dina minnen så fint

Stor varm kram
Malin

Karin sa...

Vilken fantastisk pappa – att tänka på (och komma ihåg att få med sig) julgransprydnaderna i det läge han var. En så otroligt fin symbolhandling att lämna vidare dem.

Aaa sa...

Det var ett fint arv, med någonting mycket större där bakom än själva juldekorationerna.

Pettas sa...

Jag tror att de flesta barn gjorde så och säkert gör så också nu för tiden. Det hör lite till..
Tack Malin för snälla ord!
Jag tror att de flesta känner igen sig i min berättelse, vi går alla igenom liknande men på lite olika sätt.
Varm kram till dig också! Tack!

Tove Olberg sa...

Konsten att njuta två gånger är livsessensen ...
Konsten att skriva om de glittriga och djupa varma minnen är frukten av essensen.....
Konsten att inspirera är livsessensen kärna ....
Så vackert du gör det här!
Du är en livskamrat i skrivande essenser som betyder mycket för mig - och han generalen och hon tvätterskan en fin blandning att bära vidare inom sig och skicka vidare med de som kommer efter - släkten följa släktens gång (även irrvägar kanske) <3



Pettas sa...

Han var sådan! Julgransprydnaderna var viktiga för honom. Det var en fin symbolhandling, absolut; hans sätt att säga det oundvikliga.

Pettas sa...

Ja, det var ett mycket fint arv och det handlar om det stora bakom allt det glittriga. Så är det!

Pettas sa...

Tack Tove!
jag blir mycket rörd av allt det vackra du skriver i din kommentar! Så fint! Tack! <3

Paula sa...

Men kära nån, tårarna rinner, av din innerlighet och ärlighet och dina vackra minnen. Visst förstod jag i början av inlägget att något sorgligt var att vänta, och vilken fin gest av din far. Vilka helt fantastiskt vackra änglar du visar, har aldrig sett något liknande. Ännu ett vackert minne, tack för att du delar det med oss ....

Pettas sa...

Tack Paula!
Änglarna är ett filigranhantverk, mycket vackra också i mina ögon. <3

Rantamor sa...

Smyger in på din blogg och läser din fina jultext om än den var lite sorglig.
Men vi vet ju som inte vad livet har i beredskap till oss, och det har du verkligen fått erfara.
Måste ännu tacka för det fina och varma bemötande vi fick denna sommar när vi besökte ER båda, trevliga och varma minnen att ta fram under vintern.
Nu vill jag och Rantafar önska er en riktigt trevlig julhelg, och att ni får ha hälsan och familjen i behåll.
Julkramar till er båda !!

Pettas sa...

Så roligt att få några kramar och ord från Er båda Rantafar och Rantamor! Jag har funderat och undrat hur ni har det.
Tack själv för att ni gjorde er omaket att komma hit till oss mitt i röran, det var så fint att få träffa er båda.
Vi önskar er detsamma av hela hjärtat (två hjärtan).
Julkramar till er båda från oss båda i vår stenlåda! <3

Radka sa...

Ahhh.... I can see this is a very special memory you will always treasure.....
and yes, life goes on, making new memories :-)
xx

Ditte sa...

Stort tack för att du så fint och generöst delar med dig av dina minnen och tankar. Och du fick något mycket fint med dig från denna kväll. Något som finns med dig hela livet. Jag blev både väldigt rörd och berörd när jag läste och jag kände så mycket igen mig även här i denna lucköppning.
Varm kram!

Pettas sa...

The life goes on and we make new memories.
Thank you Radka! <3

Pettas sa...

Tack Ditte!
Jag är glad att något av det jag skriver kan beröra på ett bra sätt.
Varm kram till dig med!