lördag 15 december 2018

Lucka 15/ Här varé gran, här varé gran....


På Köpmansgatan hade vi alltid gran till julen
( jag flyttade bort hemifrån  när jag var 18 år) 
Pappas arbetsgivare Calle R. ägde skog(ar) och var givmild.
En bra kombination.

Pappa fick i uppdrag att tillsammans med någon annan i firman
dra iväg till skogs någon dag innan jul för att hugga julgranar åt alla som bodde
på gården ( 10-an och 12-an) .
Bio Savoy, café Iwa och  café Strand skulle också  ha varsin gran.
Lastbilen, den turkosa (fråga inte märket), hade flaket fullt av granar
när de kom hem igen från skogen.
Förmodligen hade pappa märkt ut den vi skulle ha redan under sommaren.
Det var viktigt med granen. Den skulle vara vacker

Wilhelms lilla gran-dunge


Själv har jag aldrig tänkt i de banorna, utan egentligen helt tvärtom.
En gran blir vacker när den har dekorerats, så varför hugga ner den vackraste?
Den kan väl få stå kvar och växa sig stor?
För det mesta har vi alltid sökt våra granar längs elgator och diken i skogen.
De träden ska ju ändå sågas ner.
Elandelslaget gör sina räder och tar ner allt som växer under ledningarna.
Och jag har sällat mig till elgubbarna..... (när de inte är på gång med motorsågarna )
Jag måste ju hinna före dem

Aloen som julgran för något år sedan. Liten och behändig och  den barrar inte alls..

Hos oss har det funnits både gran, tall, en, aloe och torra ruskor/träd.
Helt beroende på vad som hittats under elledningarna.
Nå, aloen har vi förstås inte hittat där
Den fick jag av Uffe, som vernissageblomma, när jag deltog i en konstutställning år 2000
Då var den pyttepytteliten. Ursprungligen hämtad från Madeira.
Nu är den stor och får vara julgran åt oss om och när det känns så.



Wilhelm tyckte att man kan ha knäppgranar för något år sedan....


I år har jag redan sett ut vår julgran, ja, det blir en gran,
som står under en elledning 
Och den är vacker...
Den borde få stå kvar där och växa .
Jag borde klippa ner ledningarna istället men det blir väl sånt liv om jag gör det.
Tidningsskriverier, polisbesök och gud vet allt, så jag låter bli
Det finns gudinog så mycket annat att skriva om

Jag har redan berättat för granen om att jag ska ta hem den en dag närmare jul.
Nu hoppas jag att ingen annan hinner före,
men vem kan nu tro att det växer vackra granar under elledningar
där marken oftast är våt och sank ?

Nä, jag tänkte väl det.



Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

Veiken sa...

Som vanligt en fantastiskt fin berättelse. Vi har alltid haft köpegranar och inte alls fått välja och vraka ute i naturen. Du, passa dig för att klippa elledningar. Det kan vara farligt! :)

Pettas sa...

Tack Veiken!
Till all lycka finns det möjlighet att köpa gran här också, men jag håller mig till el-gator och diken tillsvidare. De ska ju som sagt ändå tas bort. Jag låter bli, jag lovar :)

Tove Olberg sa...

Flytta bort hemifrån; hm det där bort före lägger jag på minnet och får en liten känsla av att så kan de ha sagt där uppe Norrland också.
Turkos lastbil tillika. Kan ha varit en Opel eller en Bedford kanske?
Wilhelms grandunge och knäppgranar, så fantasifulla skapningar!
Jula till en Aloe är hör hemma i samma gruppen vill jag säga :-)
Den inbyggda bokhyllan i väggen bredvid är helt underbart, vilken fin interiördetalj!
Ta in den fina granen och låt bli elledningen - inte bra för ledningen.
Har inte haft egen gran sedan flera år. En lång tid hade jag gran-,tall- eller enkvistar med röda virkade hjärtan i.
Inte för sent än kom jag på, en tradition för mitt nya Arvikahem :-)
Ses i morgon!

Paula sa...

Du är så klok Karin, själv letade jag alltid efter den perfekta granen på den tiden det begav sig. Kanske trettio år sen. Men oavsett mina planer så hittade jag ändå aldrig den perfekta utan det var alltid en sida som inte dög och som man då ställde längst in mot väggen. Och ändå har du så rätt, det är ju pyntet som gör granen! Jag flyttade också bort hemifrån som artonåring då jag fick en tjänstebostad via banken där jag jobbade. Tänk så bra det var när det fanns det systemet, vet du om det finns kvar i Finland? Bankerna ägde fastigheter bara för ändamålet att hyra ut lägenheter till sina anställda. Tack för dina underbara julgransfoton, ha en skön lördag, här är hjärtknipande vackert och kallt!

Pettas sa...

Faktum är Tove, att jag själv funderade om jag skulle ta bort bort men sedan insåg jag att så säger jag här på Åland. Vi flyttar bort :) Bedford tror jag men är inte säker. Har du varit med om en sådan du med? Vi har ju gemensamma nämnare där via våra fäder.
Wilhelm han är en väldigt kreativ kille, skapar det mest fantastiska man kan både tänka sig och inte tänka sig. Må han hålla den ådran vid liv hela livet ut.
Vi är rätt "knäppa" både han och jag..och de andra hänger på och med, tack och lov.
Jag tycker mycket om den inbyggda bokhyllan; det har hänt att böckerna har plockats bort och det istället har blivit ett juligt ställe för nötter, frukt och godis..änglar och tomtar
Ja, det är inte bra för ledningen, har har insett det.
Det räcker så gott med vad som finns på ens lott när det gäller julträd eller inte julträd. Ett litet bivaxljus i form av en gran som dottern gav mig till gåva för några år sen, kunde också duga som gran för både Uffe och mig. I år blir det lite mera, eftersom vi blir flera här till jul.
Ses i morgon och tack för titten in idag också!

Pettas sa...

Praktisk skulle jag själv säga att jag är men tack för klokheten Paula! Precis så är det, alltid finns det en baksida som måste ställas in mot väggen eller i hörnet. Jag har bekanta som brukar borra in grankvistar i stammen för att få granen perfekt. Alla sätt är bra förutom de dåliga.
Jag frågade Uffe som också har jobbat på bank i Helsingfors i sin ungdom men han tror inte att det systemet finns kvar. Här på Åland tror jag att det inte finns någonting liknande vad gäller tjänstebostad. Men helt säker är jag inte men nästan.
Tack för titten in Paula, här har vi fortfarande mörkt och grått men en liten liten ändring känns...kanske vi får en vit jul mitt i allt?
Ha det bäst!

Gunnel sa...

I år är vår gran inte så hög, men det räcker mer än väl. I eftermiddag ska jag ta in och klä den och det ser jag fram emot. En julgran vill jag absolut ha annars känns det inte som jul. Hoppas "din" gran står kvar. Ha en fin lördag.

Pettas sa...

Grandoften är väldigt mycket jul för mig, så förmodligen är det därför granen är det juligaste trädet. Jag ska ta mig ett varv ut i skogen och hälsa på granen och se om den fortfarande står kvar. I mitten av nästa vecka plockar jag den. Ha det fint du med Gunnel!

wiper sa...

Vilka härliga julminnen du bjuder på. När jag växte upp så var det riktig gran som gällde och jag tror inte det fanns plastgranar eller annat då. Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år. En sån liten gran i kruka skulle jag kunna tänka mig

Knappgranarna var för roliga :). Härligt skrivet om granen under elledningarna.

Ha en jättefin lördag Karin
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Plastgranarna kom senare och en sådan har jag aldrig haft, fastän det finns riktigt bra s.k. konstgjorda granar nu. Bra för dem som är allergiker och för dem som inte har möjlighet att ta en ur skogen.
"Granen" i lilla krukan är en suckulent, en aloe. :)
Tack Malin! Ha detsamma!

Rost och rädisor Anette Brunsell sa...

Gillar verkligen din Aloe Vera gran och andra kreativa förslag. Vi gör oftast som ni hittar nån fin i kraftledningen. Numera litar jag på att svägerskan hittar en fin åt mig annars är jag nöjd med nån som har karaktär också. De blir som sagt vackra när de är klädda.
Allt gott
/Anette

Pettas sa...

Den granen har vi året om och den står här som reserv utifall att vi känner för att klä den istället för ett annat julträd. De får gärna vara lite egensinniga och ha karaktär. Spännande vackra blir de i alla flal. Allt gott till dig med Anette!

Ditte sa...

Missade igår denna lucka så den får öppnas i kväll. Ja, tänk vilket bestyr med gran. Har också minnen från när jag var liten och från ungdomstiden och då jag var vuxen med egna barn. Granens utseende var viktigt. Och att den hade fin topp, grova barr och helst skulle den vara tät.
Men det var då det. I år blir det kanske en julen om vi är hemma. Så roligt att du sett ut din gran och jag tror att ni kommer att trivas fint tillsammans. Och den väntar på dig.
I övrigt tyckte jag mycket om Wilhelms knäpp/knappgranar. Barrfria är de ju också.
Tack för dina tankar. Mina drog också iväg...

Pettas sa...

Uppriktigt sagt så kunde Wilhelms knäppknappgranar duga lika bra här hos oss. :) Men nu ska han istället med storebror få vara med om att klä en riktig gran. Så blir det i år.
Tack Ditte, det är alltid lika roligt när du tittar in här