fredag 14 december 2018

Lucka 14 / När gungstolen var barnvakt

I köket hade vi en gungstol som morfar Frans hade snickrat.
Som liten (3-4 år) minns jag att jag var aningen rädd för att sitta i den.
Den var "rank" på något sätt.
Gungade man för långt framåt eller bakåt så nåddes en "tröskel"
och "gick" man över den så vippade stolen så häftigt till
så känslan man fick var att den var på väg att volta.
Det gällde att sitta still i båten och bara gunga lite lite...

Gungstolen på bilden heter Katrineholm från Citiboard,. "Lånad" bild från Internet

Min mamma insåg att hon hade vissa fördelar av min gungstolsrespekt
och därför hände det att jag blev satt i gungstolen nu och då,
då hon behövde koncentrera sig på någonting i lugn och ro
Man kan lugnt påstå att gungstolen blev en utmärkt barnvakt
Hon fanns alltid där så att jag såg henne men hon behövde inte bekymra sig
över min annars rätt vilda framfart under den stunden hon hade mig i säkert gungstolsförvar.

Kaffekvarnarna finns bakom glas och ram,  så därför blänker det som det gör. (Ålands Museum)   

Jag fick kaffekvarnen i famnen så jag kunde mala bönor så mycket jag orkade och ville.
När den lilla lådan i vår gröna kaffekvarn var full av nymalet kaffe tog mamma vara på det,
lade det i kaffeburken,
fyllde på med bönor och så fick jag börja om igen.
Under sakta gungning utförde jag sysslan.
Jag vågade inte röra mig alltför mycket för då kunde ju gungstolen vippa mig över ända.


Lagom till advent hängdes en julbonad upp på väggen bredvid gungstolen.
Den kunde jag studera hur länge som helst, malandet upphörde och likaså gungningen
Den var så fascinerande att titta på, den vackra pappersbonaden 
För en liten jänta var det lätt att förflytta sig till tomtarnas värld in i stallet med hästarna


    Eller så tittade jag på den andra bonaden vi hade i köket men då måste jag vända mig
    om lite extra...
    Försiktigt, försiktigt,  så att inte gungstolen skulle konstra.
    De här bonaderna kunde hålla mig stilla (eller sysselsatt i tanken)
    långa stunder...
    De hörde verkligen till mina barndomsjular.

   Så småningom flyttades gungstolen till vardagsrummet och jag blev mindre rädd för att sitta i den.
   Jodå, med flit, gungade jag den över ända många gånger om..
   ända tills en bit av sitsens framkant bröts av.
   Självklart så blev mamma både arg och ledsen, det var ju morfars hantverk jag skadade

   Men Karlssons Klister dög till det mesta och snart så var den "hel" igen.
   I fortsättningen fick jag nog gunga i den men med en mera kontrollerad fart än tidigare
   Jag blev påmind om det varje gång jag såg den lagade sprickan där klistret lyste gulgrönt...
   Ack ja, snyggt var det inte

   Gungstolen levde många år efter det hos oss. Var den är nu? Ja, säg det...
   men jag har mina aningar. 
   Må den få gunga och kanske också göra en volt nu och då! 
  
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

Gunnel sa...

Din mamma var påhittig. Idag finns det kanske inte så många gungstolar i hemmen. Nu anses ju TV:n vara en bra barnvakt, men nog verkar gungstolen mysigare. Jag minns min farmors julbonader och blir nostalgisk. Vilken tur att det fortfarande går att få tag på sådana idag. Mycket av det man minns från sin barndoms jular är sådant som sänker stressnivån rejält. Ha en fin dag med eller utan gungning.

Tove Olberg sa...

Kommer här i gungning, känner kaffedoften och ljudet av kaffekvarnens malande. Ingen gungstol i egna minnen men väl kaffekvarnen - jo, förresten en modern variant fanns i son&sonhustruns hem så när jag var där gungade jag med Moa i knä.
De första åren Moa var liten fick jag många julkort. Vi hade mycket kul med dem, såg på dem och frågor och svar utbyttes, det blev några historier och så satte vi namn på tomtarna! Sparade från år till år tills de sinade ut.
En av mina grannar i området där jag bodde hade en stor tomte på sin balkong som låg i marknivå. Dit gick vid då det blivit mörkt och pratade med tomten.
Minnen, rörande nostalgi som värmen i själen!
Tack för idag Karin!

Pettas sa...

Praktiskt lagd i alla fall :) Hon såg barnvakten! Gungstolen som så är ju en bra stol att läsa sagor för barn i, både läsaren och barnet får ro. Jag håller med om att gungstolen är mysigare än tv-n och datorn om man behöver barnvakt. Kanske det borde tillverkas gungstolar som vill volta om man rör sig för mycket? Lite kittlande spänning får man ju samtidigt :)
Ja, jag har sett att julbonaderna kommer som retro nu och det är bra, riktigt bra. Tack Gunnel, ha en fin dag du också!

Pettas sa...

Du har underbara väldoftande julminnen Tove!
Julkorten är ju små bonader när det kommer till kritan, mycket fint att titta på i dem. Också här sparades de tidigare när barnen var små, gjordes om, klipptes i osv.
Härligt att ni pratade med tomten på balkongen! Han gillade det säkert ;) Bra sysslor, de får ett barn att tänka till, också barnet inom en själv.
Tack själv för idag Tove! <3

Paula sa...

Oh, kaffekvarn, det har jag inget minne av att vi hade! Däremot en kaffepanna som stod på vedspisen när jag var riktigt liten och vi bodde i en gammal stadslägenhet. Julbonader älskar jag än idag, kan inte minnas om vi hade några på väggen men härom året fikade jag på ett ställe som sålde gammaldags pappersbonader så jag kunde ju inte låta bli att köpa några med mig hem. Föredrar dem mycket mer än annat pynt. Gungstolen då, ack kära Karin, du var allt ett litet yrväder! Mormors gungstol stod i vårt hem, men den var väldigt obekväm att sitta i som barn, man liksom gled på den glatta sitsen så den fick mormor ha ifred. Nu har jag läst ikapp och njutit av varenda dag. Ser fram emot vad du hittar på kommande helg. Jag ska nog ta o se om jag fick med mig några julbonader i flytten, i så fall ska de få en hedersplats idag! Önskar dig en fin fredag!

Pettas sa...

Du bodde i Helsingfors eller hur? Ni gick säkert till kaffehandeln och fick malet kaffe på det sättet. Det hände att vi också gick till Mariehamns Kaffehandel, men för det mesta köpte vi bara bönor och malade dem hemma. Kaffepannan på vedspisen har vi gemensamt Paula.
Ja, glädjande nog finns det retrojulbonader. Jag köpte några för ett antal år sedan men dotterns familj fick dem.
Yrväder, vilket rart namn på mig. Jag var nog det, har jag fått veta i alla fall.
Jag vet vad du talar om med glatta sitsar, sådana gungstolar jag har också suttit i.
Må din dag bli fin med upphängning av julbonader! Önskar dig detsamma Paula!

wiper sa...

Vilket härligt minne ang gungstolen. Jag har bott i Katrineholm i 8 år. Jag kan inte minnas att mina föräldrar hade nån kaffekvarn när jag var barn. Pappersbonaderna känner jag så väl igen och det är verkligen nostalgi. Ja du karlssons klister var en höjdare och är så fortfarande. Så roligt skrivet på slutet ;) ;) du har humor

Ha nu en skön fredagskväll
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Den gungstolen använde mamma också på annat sätt när det gällde min person, men det får jag ta en annan gång. :)
Jag älskade pappersbonaderna som barn. När de sattes på väggen var det jul! Tack Malin, ha detsamma du också!

Ditte sa...

Jag läser din "lucka " både en och två gånger. Och om du visst hur stot igenkänningsfaktorn är. Jag hamnae också i en gungstol i barndomen och tyckte den var "läskig". Mormor i Norge had en. men där satt jag och kom inte därifrån.Inte vågad ejag gunga heller. Bonader, fanns det hemma och hos mormor. Men som vuxen har jag aldrig haft några. Vet inte varför. Kaffekvarnen känns också igen och jag har malt kaffebönor. Idag står kvarnen på en hylla i köket. Som minne. Men någon gungstol har jag inte. Kan känna att jag saknar den.
Tack för dessa minnen och de framkalllade även mina.
Ha det gott.

Pettas sa...

Så roligt att vi har gemensamma nämnare vad gäller gungstolsrespekt och kaffekvarn. Det kanske var ett etablerat barnvaktstrick på den tiden, rent av? Vi har inte heller någon gungstol längre, dottern fick den vi hade, dock inte samma som jag satt i under min barndom.
Tack för titten in Ditte!
Ha en fin lördag!

Mia sa...

Underbar berättelse, pålitlig barnvakt må jag säga!

Julbonader i papper, ja, vilka barndomsminnen. De var lika kära och vackra varje jul de togs fram! Idag är de ett minne blott... vet inte ens om någon har några sådana kvar i sina förråd!

Pettas sa...

Tack Mia!
En riktigt bra barnvakt var det verkligen.
Julbonader i papper går att få tag på igen, i nytappning men med gamla motiv. De gamla har säkert gått hädan. Papper är ju papper och har sin livstid.