torsdag 13 december 2018

Lucka 13 /Santa Cia


    Det började när Timothy, det äldsta barnbarnet var ett par tre år gammal
    Han sov över hos oss när föräldrarna var ute på galej en lördag.
    Plötsligt så stod den lille killen där, med tindrande ögon och ett antikljus i handen
    och sjöng Santa Cia för oss.
    Sen dess är dess heter den här dagen Santa Cia-dagen.


           Nej, han vill inte vara med på bild, inte ens när han var stjärngosse som tioåring
   
           Hans mamma och hans morbror var lucia respektive stjärngosse när de var små
           och fick lussa hos morfar och mormor, samt grannarna. Lucian var glad i hågen,
           men stjärngossen nekade att ha struten på huvudet. Och så blev det också...
           Bilder finns men inte digitala och att hitta dem i ett nafs ...nej, jag ger upp
           redan innan jag ens har försökt

          Själv var jag en av Ålands luciatärnor år 1969 . Lucian hette Yvonne
          Så roligt vi hade tillsammans, alla tärnor och vår lucia. Vi fick minnen för livet.
          Också i det här sammanhanget finns det svartvita bilder, men
          var jag har dem vet jag inte, så det får räcka med en bild av mig själv när jag blir
          friserad på luciamorgonen, tidigt, tidigt.
           

       Det finns många fina minnen från den luciatiden men ändå är det en resa med sjöbevakningens
       båt över ett stormigt hav till en av skärgårdskommunerna som har etsat sig fast lite
       extra. Vågorna var höga, sikten var dålig och för att se bättre öppnade en av sjöbevakarna
       takluckan och in vräkte en störtsjö rakt över mig, som blev dyblöt av isande kallt
       decembervatten. Men när man är 18 år bekommer det en inte särskilt mycket.
       Vi kom i land, gjorde vårt framträdande, om än jag kände mig som en dränkt men torkad katt
       Sen åkte vi hem igen över stormiga vatten mot fasta Åland

       Vår Luciapappa som hette Egon Häggblom, rattade bilen vi åkte i när vi kom iland igen.
       Stackars den "pappan"!
       Vi var så trötta alla, så vi bara skrattade och fnittrade hysteriskt hela vägen hem till stan.
        Egon tyckte att vi skulle lugna ner oss och mera irriterad han blev desto mera fnittriga blev vi.
       Jag är säker på att Egon var glad när den delen av  resan var slut.

       Den sista resan vi i luciagänget gjorde tillsammans gick till Enköping i Sverige.
       Där sjöng vår tärna  Eivor Nordberg, numera Lindström, Gläns över sjö och strand
       så alla i Enköpings kyrka  fick ståpäls. Så mäktigt det var.
     
      Ha en riktigt fin Santa Cia alla!

      Nu ska vi äta lussebulle!

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

Gunnel sa...

Vilka härliga Lucia....eller Santa Cia-minnen du har.Den där sjöresan verkar lite farligt tycker jag, men det måste ha blivit uppskattat av de boende när ni kom och lyste upp morgonen för dem. Hoppas du får en fin Luciadag och att du slipper bli "duschad".

Pettas sa...

Det finns många fina minnen sen Luciatiden som var då.
Våra skärgårdskommuner är rätt stora, med egna skolor osv. De besöken var alltid välkomna, folk gick mangrant ur stugorna för att få se och höra oss.
Tack detsamma Gunnel, för säkerhets skull så tar jag en dusch innan dagen är igång. Jag har nyss varit i Göteborg (tv-n) och lyssnat på vackra luciasånger.

Tove Olberg sa...

En som gömmer sig bakom hatten och en ung tärna där i bild!
Ut på havet för att sprida Santa cia ljus och så få en kalldusch då ... brr.
Men det gick ju det med :-)
Generationerna som följer traditionen är det något med om än med personliga inslag!
Fin Santa Cia från mig till er!
Tack för dagens :-)

Pettas sa...

När man som jag städar i bildarkivet och låter en kalender bli till, så kan lite vad som helst bli en lucka. Där hittas både barnbarn och mormor, unga tärnor och gud vet allt.
Det lär vara bra med kallduschar. Man får en kick av något slag :) Eller så blir man ordentligt förkyld, om det har legat en bobba på lut. Tack Tove, ha detsamma!

Annika sa...

ÅH, vad fint, Karin. Så underbart. OCH vilken fin bild på dig som tärna.
Vilken sjöresa det var den lucian då du var 18. Yikes för den kallduschen en stormiga natten. Men, det är Åland det, såklart att havet ska vara närvarande på Cia också.
Älskar Cia, och saknar dagen jättemycket. MEN SVT gav mig det jag ville ha, perfektion!!
Ha en fin resterande Cia nu!!

Pettas sa...

Tack Annika! :)
Så där är det här runtomkring i knutarna, stormiga vatten när det är höst och vinter. Man ska bara hålla sig borta från takluckor när de öppnas :)
Vet att du saknar Santa Cia! Svt-i morse var jättefint att titta på och att lyssna till inte att förglömma. Ett riktigt fint luciaprogram!
Ha det bra du med!

Anki sa...

Santa Cia ... så gulligt!
vilka härliga minnen du har ... och så fin du är där på luciadagens morgon!
jag har också en del roliga minnen, från ungdomens luciafirande, men de kanske jag låter vara kvar i mitt egna minne :)

Pettas sa...

Vissa namn och ord hänger med genom åren :) Nu är han 17 år redan.
Tack Anki! Ja, man har sina minnen och vissa vill man ha för sig själv, så enkelt är det.

wiper sa...

Så gulligt när ett minne stannar kvar och en högtid får ett nytt namn ;) Vilket härligt luciaminne. Förstår att ni hade roligt och att det etsat sig fast. Jätefin bild på dig som tärna. Sån frisyr hade jag också när det begav sig ;) snyggt!

Förstår att det blev ett musikminne för livet. Så fint och bra du skriver.

Ha en skön Luciakväll
kram
Malin

Pettas sa...

Gulliga minnen fastnar.
Vi hade alla likadana frisyrer minns jag. Tupering och topparna utåt. Så skulle det vara på den tiden ( för 50 år sen) .
Tack Malin! <3
Ha detsamma!

Ditte sa...

Härliga minnen! Så roligt att ta del av. Läste inlägget för den "åländske" maken och han hälsar och tackar. Hav och stormiga vatten är han ju van vid. (Han är ju född på Lappo ) Men i luciabranschen tror jag inte han varit.
Tack för denna lucka och jag hoppas ni haft en fin dag och kväll.

Pettas sa...

Tack Ditte! Din make har med all säkerhet saltstänkt blod i ådrorna ! Och han hinner ju vara med i luciabranschen ännu; kanske nästa år?
Hoppas detsamma!

Paula sa...

Vilken söt och lite allvarsam Luciatärna! Jag sjöng i Luciakören i Hfors hela min skoltid eftersom vår musiklärare ledde kören som var väldigt stor, o tänk där stod vi med levande rinnande ljus i handen i timmar medan kröningen av Lucia pågick. Det hände faktiskt att någon flicka svimmade av värmen och stillaståendet, men det blev aldrig några allvarliga konsekvenser. Men vilken dramatik du berättar om, det suger i magen när jag läser! Och vilket härligt minne det blev med den griniga chauffören!

Pettas sa...

Tack!
Levande rinnande ljus, i timmar...jag känner igen det. Och i luciahåret föll det het stearin, hjärnsmälta :) .
Jag minns precis som du också antydan till svimningsfall men ingen föll men de ansvariga runt omkring oss fanns där alltid beredda.
När man är mitt i något är det inte lika dramatiskt som när man läser om det. Sjöbevakarna kunde och kan ta sig över stormande jäsande vatten. Vi var trygga.
Ja, Egon den härliga, han var utled på oss innan vi nådde stan igen. Förståeligt nog. Men vi kunde inte stoppa fnittrandet...