onsdag 12 december 2018

Lucka 12 / Julens söta bröd

Tidigare om åren bakade jag mycket mera till julen än vad jag gör nu för tiden.
Det hade förstås att göra med vårt företag Pettas och
vår catering, vårt bageri och alla marknader vi var med om.

I mitt ännu tidigare företag, Jomal´Karins hembageri hängde en lapp på dörren
 med ett ryskt ordstäv:
"En dag utan bröd är lång".
Alla behöver vi bröd av varierande slag, både andligt och mera påtagligt.
Nu har vi, som de flesta vet, dragit ner på verksamheten
och har öppet café endast sommartid.


     Men till julen blir det trots allt lite gott bröd för familjebehovet.
     Pepparkaksdegen gör jag förstås själv
     

   I år blev de rejält peppriga men så ska väl pepparkakor vara?
   Bakade på smör. Här göre sig ingen palmolja besvär. 

    På Köpmansgatan 10 o 12 , under femtiotalet,
    brukade mammorna turas om att hålla pepparkaksbaket med barnen på gården.
    Vi kunde vara riktigt många runt bakbordet och uppriktigt sagt
    förstår jag inte att det löpte på så bra som det faktiskt gjorde.

    De var mästerliga dagmammor åt varandras barn,  mammorna.
    Men jag gissar att det inte tog så lång stund.
    Vi åt ju deg så snart vi kom åt att göra det.
    Pepparkakorna blev inte särskilt många, degen var försvinnande god.
    



    Min egen mamma Ruth gjorde minst två pepparkaksdegar till varje jul.
    I vårt skafferi hade vi tydliga spår av musbesök.
    Man kunde tydligt se en ganska stor uppkrafsad grop i degen.
    I synnerhet den första satsen var särskilt attraktiv

    Mamma påstod att det var tvåbenta möss det handlade om men om vi inte annars
    höll ihop min storebror och jag, så var det i alla fall då.
    Så oskyldiga vi försökte göra oss trots att vi visste att vi nog var avslöjade
    när vi såg mammas leende.
    Pappa anslöt sig till oss tvåbenta möss under kvällen efter sitt dagsarbete
    innan han gick vidare till sitt kvällsjobb på Bio Savoy.
    Pepparkaksdeg är gott, godare än de färdiga pepparkakorna.
   
    När vi hade ätit oss sjuka på deg lade mamma nästa deg och den fick hon ha i fred.
    Då hade vi fått tillräckligt mycket av det goda
    Hon var aldrig sur på oss för nallandet av pepparkaksdeg.
    Det hörde till traditionen på något sätt
   
    Till traditionen hör också att jag brukar baka med mina egna barnbarn, men också
    där blåser en förändringens vind av rent geografiska skäl.
    Men jag ser alltid till att det finns jäst och färdig kakdeg av något slag om
    Wilhelm får ett bak-il på sig när han kommer på besök.  När det ilet är på gång
    så står mormor i givakt och är redo som en scout. Alltid.

    När Wilhelm och Timothy var  småkillar var det en vanlig syn
    när de kom hit eller jag for till dem,att jag  möttes av
    en liten brödkavel i högsta hugg. "Nu ska vi baka mormor! "
    Men allt har sin tid!

    Något vi aldrig hade då jag var barn, var  lussekatter,
    eller lussebullar som vi säger här hos oss

 

Det är däremot ett måste i det här huset. Än så länge.
Vanorna ändrar har jag märkt
Men tillsvidare bakar jag saffransbullar  till julens adventshelger.
En rejäl sats finns i frysen, bara att ta upp när det behövs.
Förr bakade jag dem på luciadagens morgon men inte nu längre.
Jag har blivit bekväm

På Luciamorgonen ska den första "katten"  ätas till morgonkaffet framför tv-n
när vi ser på lucia med tärnor i Sveriges tv.

Mera kaffebröd än så brukar det faktiskt inte bli.
Förr bakade jag ofta en fruktkaka, en sandkaka, småbröd,
jultårtor och en stor chokladtårta.

Inte nu längre; vi äter frukt istället
 

Copyright: Karin Eklund,  Pettas ekologiska

14 kommentarer:

Gunnel sa...

Så mysigt det ölåtar när du berättar om alla mammornas banade med er barn. Så mycket av den här sortens aktiviteter som dagens barn går miste om. Jag gillar fortfarande pepparkaksdegen nästan bättre än de färdigpackade kakorna. Idag blir det lussekattsbak här när Rasmus kommer från skolan. Lussekatter kan jag äta året om, men de smakar nåt speciellt den här tiden. Lycka till med baket!

Pettas sa...

Tack och tack detsamma Gunnel! Lycka till med dagens lussekattsbak tillsammans med din fina Rasmus! Lussekatterna smakar allra bäst den här tiden, så upplever jag det också.
Ha det fint tillsammans idag, njut av dofter och gott att äta!

Gunnel sa...

Jag är glad att du förstod min kommentar, för det var förskräckligt med stavfel i den ser jag nu. Synd att inte hjärnan är lika snabb som fingrarna.

Pettas sa...

Gunnel, min hjärna fungerar ungefär lika snabbt eller långsamt..fingrarna är snabbare många gånger :)

Tove Olberg sa...

Flitiga drivkraftiga du!
Mitt i baket av sirupsnipper, norska pepparkakor alltså- tror de är jämbördiga med svenska hi hi, så läser jag också kommentarerna här ovan och ler åt det där med hjärnan och fingrarna som löper före eller efter :-)
Degen är försvinnande god ... palmoljan kan en vara utan. Så dessa barndomsminnen som i dofterna och smakens sfär gör oss mjuka i själen!
Tack för dagens lucka ses i morgon!
Nu lämnar jag över ordet till vår gemensamma Ditte som idag sitter på andra sidan köksbordet hos mig :-)Jag känner doften av pepparkaksbaket hit till Arvika och njuter av den. Smakar förstås också gärna på ett par. Även i dagens lucka känner jag igen mig som liten både i degnallandet och baket. Har kvar mina små gamla pepparkaksmått från början av 50-talet. barnbarnen kommer på lördag och då blir det bak av pepparkakor hos oss.
Kramar till dig från oss här i Arvika.

wiper sa...

Vad roligt att ni har ett företag och är så driftiga. Jag har inte bakat nåt än eller förberett. Min man brukar lägga in sill sen hjälps vi åt med det mesta.

Fantastist fina pepparkakor och lussekatter. Jag tror att jag bara bakat lussekatter 2 gånger i mitt liv ;) Jag gruvar mig för att baka till julen men måste ju sätta igång nu.

Härlig läsning du bjuder på varje dag

Ha nu en fin onsdag
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Oj, tack, drivkraftig och drivkraftig, det var ordet det :)
De är jämbördiga, helt säkert.
Så roligt både Tove och Ditte att ni sitter på varsin sida av köksbordet i Arvika! Jag såg en kommentar till lucka nummer 11 från Ditte som bara drog iväg upp i molnen, men så kommer den här istället. Tack till er båda och kramar kommer i retur <3 <3

Pettas sa...

Det fina i den här juliga kråksången är att julen kommer och går och blir bra även om man inte stökar till det med degar eller sånt. Gruva dig inte, låt någon annan göra det Malin, huvudsaken är att man inte ska känna ett måste. Jul ska vara kul.
Ha detsamma! :)

Anki sa...

Hembakta pepparkakor är gott, men numer gör jag en fuskvariant. Jag har inte tålamod att kavla och ta ut med mått, utan gör en rulle och skär ut tunna skivor med kniv. Inte så vackra, men lika goda :)
Lina, barnbarnens mamma har hur mycket tålamod som helst och bakar med barnen minst två gånger inför julen :)
Lussekatter bakar jag inte heller! Jag är nog en dålig människa ... i alla fall är jag usel på att baka lussekatter.

Pettas sa...

Nu tog du väl ändå i lite väl Anki? Haha, du är rolig. Inte är man ju en dålig människa bara för att man inte baka lussekatter och pepparkakor. Jag förstår att du skämtar. Jag har också gjort som du, lagt deg och skurit pepparkakor. Ibland orkar man inte. Det ska ju kännas kul med jul, inte som ett måste. Mycket handlar om barnbarnen nu för tiden för min del. Jag vet att jag ska ha en deg klar till jullovet då Wilhelm och Timothy kommer hit. Wilhelm är full av planer har jag fått veta :)
Ha det bara bäst och njut av dagen!

Annika sa...

Ja, det är gott med hembakta peppisar, men jag gillar köpta nästan lika mkt. Som Nyåkers, hehe. ÄLSKAR dem. Men jag älskade att hjälpa till med pepparkaksbakning då jag var barn, och att ÄTA degen. MUMS!! SÅ gott. Godare än kakorna själva. Sen doftar huset så GOTT då det gräddas pepparkakor. Lussebullar. Ja, jag älskar dem också. Men kan inte baka själv, det blir bara FEL. Så imorrn ska jag hem till min kompis Lotta och fika på själva lucia, och hon är fenomenal.
Vad trevligt det låter med era bak då ni var små, många mammor och barn. Fina minnen för er som är kvar!
Ha en fin onsdag!!

Pettas sa...

Antagligen skulle jag köpa pepparkakor jag också om jag ens skulle göra det men så länge Wilhelm är så pass liten som han är blir det nog baka av, åtminstone med formar. Sen blir det säkert skurna kakor...kakor spelar faktiskt inte någon stor roll i mitt liv som så. Doften, stämningen är viktig också. Hoppas du får en riktigt fin Luciamorgon med Lotta!
Här bänkar vi nog oss framför tv-n och tittar på lucia. Med en lussekatt i näven :)
Ha det gott du med Annika!

Paula sa...

Det är lite kul att se tillbaka, många traditioner håller man kvar medan andra mer eller mindre obemärkt försvinner. Så roligt att höra dig berätta om ditt liv, få små glimtar och minnen varje dag, uppskattar det mycket! Och mycket av det du berättar kunde jag bara drömma om, men det gjorde jag inte heller, det är svårt att drömma om sånt man inte känner till. Min mormor var en riktigt matmamma men varken hon eller min egen mor var några bagerskor. Och inte blev jag det heller, fast jag älskar doften av nybakt bröd.

Pettas sa...

Tack Paula, för uppskattande ord. Jag skriver bara som jag upplever och upplevde det. Jag växte upp med bagerimänniskor runt omkring mig. Ett bageri hade vi mitt emot oss, på andra sidan gatan. Mamma bakade nästan allting själv, förutom de gånger då vi köpte s,k. skuffbröd billigt från bageriet mitt emot oss. Det är tur att alla inte blir bagerskor, för vem skulle i så fall köpa bröd? Bra balans ska det vara på allting.