tisdag 11 december 2018

Lucka 11/ Håll grytan kokande

Bilden är hämtad från Internet där grytan på bilden står i Lausanne

Varje jul hörde det till att vi skulle ge en gåva till Frälsningsarmén  som förmedlade gåvor till sjömännen ute på havet.

Mamma och jag gick alltid till farbror Arne, som stod på Torggatan vid grytan dagarna i ände, alltid lika vänlig mot alla han träffade. Ibland stod också en kvinnlig frälsningssoldat bredvid honom.

Gåvan var anspråkslös.
Kanske ett par sockor som mamma hade stickat eller någonting liknande men tanken bakom räknades. Någon blev säkert glad...
För vår del kändes det också som att vi sände gåvor åt våra egna sjömän i familjen och släkten som vi hade på havet.



Julen är inte enbart en glad högtid, den är också fylld av längtan till hemmet för dem som inte är hemma och saknad efter dem som är ute på havet medan man själv sitter framför julgranen och har det varmt och skönt.
Många sitter ensamma, många vill att julen ska gå fort över

Jag avskydde att lyssna på I´m dreaming of a white Christmas, som spelades i vad jag tyckte en oändlighet i radion. Gunnar Wiklunds vackra sentimentala stämma drömde om en jul där hemma.
Jag gick i tusen bitar och blev småarg bara för att det störde min sinnesfrid.
Tankarna gick alltid till Krister som var ute på havet. Det var bara plågsamt.
Jag ville vara glad, hej hopp...
Jag har fortfarande svårt med den typen av suktande musik....

Nu har jag själv en son och en måg som ofta firar sina jular borta hemifrån.
Jag har förstås blivit bättre på att ta det som det ska tas.
Nu kan man ta kontakt med varandra nästan precis var som helst var än man är i världen.
Teknik är bra när den används bra.
Och julen har slätats ut, blivit mindre allvarlig. ( åtminstone för min egen del)
Om man kan säga det så.

Allt detta kom jag ihåg när jag hittade en bild av grytan i bildarkivet
En grytlig historik  skrev jag tidigare här på bloggen, om någon vill och orkar läsa den.


För att fördriva tiden i väntan på den stora dagen, gav pappa mig små uppdrag.
Han såg till att jag var sysselsatt med att hänga upp flaggspelet i julgranen när granen väl hade tagits in. Vi klädde den alltid dagen innan julafton, för på julaftonsmorgonen skulle den stå där och dofta, lysa, vara grann och glad.
En stol blev min hjälp för att nå lite högre upp  för att jag skulle kunna fästa snöret och sen var det bara att dra flaggorna över grenarna så de syntes ordentligt. Samtidigt fick jag en liten lektion av pappa till vilket land flaggorna hörde...

Vi hade även de nordiska flaggorna i granen.. " Man får vara ful men inte dum" brukade han säga
och målade ett rött kors i några av de svenska flaggornas gula kors. Vips så hade vi den åländska flaggan där den hörde hemma.

I dagens värld står ingen farbror Arne med sin gryta kvar på Torggatan men det finns andra sätt att hålla grytan kokande på.
För vår del har några julklappar sänts till barn i  Lettland, Emmaus får alltid något, Matbanken detsamma och nu också Katthjälpen.

Inte mycket men alltid något. Är vi många som håller grytan kokande räcker gröten långt.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


13 kommentarer:

Gunnel sa...

Ett tänkvärt inlägg. Julen är inte en glädjehögtid för alla, tyvärr. Nog känner jag igen saknaden efter nära och kära även om som du säger att det är lättare att hålla kontakten idag. Vi hade också flaggor i vår gran men det var bara svenska flaggor. Morgonhälsningar från Gunnel

wiper sa...

Nu blev jag så där nostalgisk igen. Jag har ju också växt upp med att Frälsningsarmen stod på gator och torg med "Håll grytan kokande" sen har man ju upplevt dom sjungnades och spelandes på gator också. I små städer och samhällen ser man dom inte längre. När jag var ute med mamma i Göteborg så stod dom alltid i Nordstan och mamma ville att jag skulle gå fram och önska låten "Vi komma från öst och nord". Din kalender är härlig och upplevelserik.

Jag gillade aldrig som barn att vara på julfest och dansa runt en gran. Ja du nu med nätet så når man alla. Du beskriver så bra så man sköljs över av nostalgi

Tack!

Ha en fin tisdag
kram
Malin

Tove Olberg sa...

Tack för rimsvaret igår, så kul att få <3
I dagens lucka ligger omtanke om de som inte är nära eller på annat sätt inte kan glädjas åt julen. Den skaran är stor!
Har upplevd några såna som vuxen mor och som halvsyster.
Håll grytan kokande fick en slant när jag bodde i Skellefteå, vet inte om det finns någon här Arvika än. Men det gör det nog annars får en ordna om det.
Flaggorna flaggar jag för av någon anledning, lyckades aldrig lära mig de olika i skolan. Vilket inte ansågs så bra ..jag hade också bekymmer med var länderna låg ... men de nordiska gick ju. Norska flaggor i granen då jag var barn och så blev det både svenska och norska då jag blev svenska :-)
Tack för luckan!
Ses i morgon :-)



Anki sa...

Så är det - julen är inte bara rolig ... inte för alla. Minns också Frälsningsarméns grytor och att farmor, farfar och jag varje skyltsöndag lade en slant i deras gryta ... numer brukar det bli en julgåva till Unicef - skulle vilja ge mycket mer, men tyvärr är det inte möjligt.

Pettas sa...

Tack Gunnel!
Julen är inte bara glädje. Julen rymmer mera än så.
Jag tror att det var rätt ovanligt att ha internationella flaggor i granen, men vi hade. Jag minns särskilt den schweitziska och den grekiska flaggan hos oss. De nordiska fanns det många av.
Hälsningar från ett gråmulet och varmt Åland.

Pettas sa...

Det är mycket nostalgi i mina luckor i år; det märker jag själv och det ena minnet ger det andra. I vår ålder så har vi många gemensamma nämnare när det gäller jultraditioner.
Jag har förstått att Frälsningsarmén inte finns på samma sätt som den fanns förr, i småstäder. Allt handlar säkert om att få överlevnad i det hela. Även frälsningssoldater ska ha mat på bordet och tak över huvudet. Men man kan hålla grytan kokande på så många olika sätt idag. Det gäller bara att välja vilken gryta.
Tack Malin! <3

Pettas sa...

Man måste ju försöka svara med samma språk! <3
Tyvärr är skaran stor, mycket större än man kanske tror. (rim)
Också jag har upplevt hur ensam man kan vara under stora familjehögtider, men också samtidigt lärt mig hur man kan jobba med sorgen, saknaden man har sådana tillfällen.
Flaggor är svåra att lära sig. De är ju så lika, många av dem.
Tack för lucköppningen Tove, och för kommentaren.
Vi ses imorgon igen, ha det bra till dess!

Pettas sa...

Det är inte lätt det här med att dela med sig. Man vill så gärna men man kan inte. Så är det här också, vi gör vad vi kan om det känns rätt, men slantarna ska räcka till så mycket.
Tack Anki för titten in! Ha en fin dag!

Annika sa...

Men visst är det så, julen är en enda lång plåga för många. De som ingen har, de som inte blir bjudna och de som längtar hem så det gör ont.
Frälsis ja, de står utanför butikerna här också, ringer i sin klocka och samlar in pengar till behövande. Silver Bells.
Frälsis här gör mkt bra i juletid, och hela året förresten. Men under julen har de sk änglagranar, och i de granarna hänger det pappersänglar, på varje ängel står ett barns eller en gamlings namn, ålder står, vilken stl barnet har (det är mest barn det gäller), vad hen behöver och vad hen önskar sig i julklapp. När K var liten gick vi alltid till den här granen, valde ett barn som var i samma ålder som K, tog ängeln och skrev upp oss. Sen köpte vi det mesta på listan, tog tillbaka det till granen och frälsis tog hand om grejerna. Man skulle lämna oinslaget så att flädrarna själva skulle kunna slå in åt sina barn. Allt var anonymt från bägge håll. Numera betalar jag in pengar istället, men jag är glad att vi hade den traditionen. OCH de där granarna som sköts av frälsis finns kvar lite här och där.
Flaggor i granen, min mamma och moster berättar ofta om all världens flaggor de hade i granen då de var små. De brukar säga att det är hur de lärde sig flaggorna. Trevligt.
Karin, ha en fin dag nu! Älskar din kalender, en fröjd att klicka sig in varje dag.
PS, jag gillar smöriga julsånger ;-) White Christmas en favvis, hihi, fast med Bing Crosby ;-)

Pettas sa...

Frälsis gör mycket gott, där de finns. Vilken fin tradition med pappersänglarna och granarna! Anonymt ska det vara, det är det allra bästa.
Det är rätt intressant att din mamma och moster också har haft internationellt flaggspel i granen. Jag måste titta in på någon bokhandel och se om det fortfarande finns flaggor att köpa och om det enbart är nordiska flaggor eller inte. Vi har flaggor, de nordiska, som Uffe hade när han var barn.
Tack Annika! Det är faktiskt inte fel på White Christmas men för min del gav den sorgliga känslor när jag var barn..men det har blivit bättre, haha.

Ditte sa...

God sen kväll från "husfruns residens" i Arvika. Alltså hos vår vän Tove.Jag läser din fina text. Minns och känner igen så mycket. Jag är ju hälften norska så många jular som barn har firats där. Hos oss var det inga familjemedlemmar som var till sjöss men grytor fanns och där vi alltid bidrog. Så även hemma i Västergötland. Och bidrar gör jag fortfarande till de som har det svårt och särskilt i juletider.
Flaggspelet i granen känner jag också igen. Och att pappa lärde mig olika länders flaggor. Och sedan det gamla julpyntet som hade sina speciella platser i granen. En del högt en del lågt. Mer synligt, mindre synligt. Julen var speciell. Men sedan början av 2000 talet gör julen mest ont (och av många skäl) och egentligen vill jag inte ha den alls. När vi kunnat har vi rest bort och lämnat julen i Sverige. Dessa smäktande julsånger kan jag också avvara och särskilt när de spelas i butikerna. Tycker mest de stör...
Tack för denna lucköppning och jag tittar in i morgon.
Natti!

Paula sa...

Jag läser ju väldigt många historiska romaner och gissa om jag läst många som handlat om sjöfarare, fiskare och andra som tillbringar sina liv ute på havet. Det har nog alltid fascinerat mig, havet. Och jag förstår självklart hur det känns att sakna någon på julen, speciellt när man inte är säker på att de som saknas är i livet, friska och krya. Min barndoms jular var stillsamma och lugna, på tok för lugna. När julmorgonen grydde hade jag läst ut mina julklappsböcker...Gunnar Wiklund är jag uppfödd med, han var mammas stora favorit!

Pettas sa...

Sen dess har allt förändras väldigt mycket, nu går det att nå varandra mycket, mycket enklare.
Gunnar Wiklunds röst var jättefin, också i mitt barndomshem gillades han mycket men just låten om att drömma om en jul därhemma just då...nej, det gjorde bara ont när jag tänkte på brorsan, som antagligen hade det hur bra som helst :)