onsdag 21 november 2018

Brobygge

Jag tror på det här med att bygga broar mellan människor och olika kulturer
Det växer vi alla på.
Nej, jag tänker inte gå in på integration och liknande nu.
Den biten får vi hur mycket som helst av via massmedia och sociala nätverk varje dag.
Nästan för mycket, för risken är stor att man sätter dövögat, dövörat till
om man hela tiden blir matad med samma sak.
Många gånger också helt utan reson.

Istället för att bygga broar så river man dem när någon inte har samma s.k. "rätt" åsikt
som man anser att alla i en demokrati ska ha.
I ett demokratiskt samhälle ska det finnas rum för allas åsikter, annars är det inte demokrati.
Att dela folk i onda och goda är förkastligt.
 
Jag mår dåligt åt samhällsklimatet som har uppstått.
Så mycket onödigt hat det finns bara för att man inte vill förstå och inte vill diskutera.
Istället uppstår argumentationer i det oändliga om vem som har rätt och vem som har fel.
Jag tror att allting är rätt, det är bara lite outrett ännu men låt det ta sin tid.


Bron mellan Dånö och Långö i Geta

Mångfald är aldrig fel, det är bara vägarna/broarna dit som kan vara kringliga,
krångliga  och krokiga.
Min egen devis är att jag vill behandla andra människor som jag själv vill bli behandlad
och om var och en tänker så så tror jag att ett viktigt bygge redan är på gång.
Därmed inte sagt att det är den enklaste vägen, men man kan inte utgå ifrån att man är
den enda saliggörande i vår värld.  Vi är många som har åsikter.
Vi är många brobyggare, men det kommer att ta tid innan vi når det andra brofästet
nu  när hela världen tycks vara på vandring eller söker sig bort från krig och oro.
Och det måste få ta tid  både för brobyggare och för alla som ska ta sig över broarna.
Allt måste få sin tid.
Rom byggdes inte heller på en dag.

Det här blev en del klurigheter som jag inte alls hade tänkt mig.

Men tankarna ramlade ner, förmodligen😉 från ovan,
 när jag tillsammans med Uffe sågade ner
( hamlade) de två askar som mera eller mindre har blivit  särskilda fågel- och ekorrträd här hos oss.

Ibland kallas de till brödträd av förekommen anledning. Brödfrukter hänger ner från kvistarna och längs stammarna för att tillgodose de bevingade och besvansade varelser som tillhör gården.

Det händer oftast under sommartid då caféet har öppet.
Gårdagsgammalt bröd som inte har blivit nedfryst i tid ger fåglar och djur en liten extra kick i vardagen.
Oss människor också som har nöjet att se på
när brödet går åt i olika ställningar.



Vi har sedan lång tid tillbaka bestämt oss för att
askarna inte ska få bli alltför höga.
Det blir mörkt framför vårt köksfönster.
Tidigare hade vi en bamsestor gran där som vi tog bort för flera år sedan.
Ekorrarna trivdes, men vi fick så mörkt, så mörkt här inne hos oss.

När granen blev så hög och stor att den var en direkt fara för huset om den skulle falla
en stormig höst, så gick det som det gick.
Den sågades ner , höggs till ved och ljuset återkom.
När den ena ger sig av blir det rum för andra och
plötsligt så tog askarna över och dem försöker vi som sagt hålla i lagom storlek.






Ni ser kanske bron som går mellan träden? Bilden är mörk för att vädret är mörkt. November! ...

Nu var det dags igen att ta tag i de uppåtsträvande stammarna.
Uffe dirigerade arbetet och jag sågade, ibland uppflugen på en stege
Det tog inte länge att få ner allting, inte länge att släpa bort allt ris som uppstod heller, men
två slanor lämnades kvar när vi märkte att de var tillräckligt långa för att bli broar mellan
träden/trädstumparna.

Nu har vi fixat övergångar för ekorrar och sittplatser för fåglar.
En viss egoism finns förstås också inblandad i det hela.
Vi räknar med att få se en hel del roligheter utanför vårt fönster
Kanske någon fin bild också tillkommer.

En del återstår vad gäller brobyggandet. Fästena ska förankras, bindas ordentligt
och omgivningen ska bli förskönad på något sätt.
Men det får ta sin tid.
Till gagn för djur och till gagn för människa.
Här ska alla ha det bra!


Ha det bra ni också! 


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

24 kommentarer:

Tove Olberg sa...

Klurigheter som ramlar ner från ovan ger brofäste på ena sidan ...
Nu är jag alldeles 100 på att jag har en samtidsfilosof i min gråsyster - om jag nu nånsin tvivlat <3

Pettas sa...

Samtidsfilosof! Så fint ord, så bra titel! Kanske det är dags för ett visitkort rent av, där det framgår att vi är gråsysterliga samtidsfilosofer till 100 %. Och brobyggare förstås. <3

Gunnel sa...

Ditt brotänk instämmer jag helt i. Så påhittiga Uffe och du är.....bygga broar för ekorrar och fåglar. Jag tror aldrig jag hört talas om sånt tidigare. Djuren sitter säkert på avstånd och beundrar ert jobb och undrar när det blir klart. Brobyggare brukar alltid sätta upp skyltar som talar om när arbetet ska vara klart. Det har ni väl inte glömt?

Annika sa...

Dina tankar passar bra så här för mig i Thanksgivingtider. Mycket att tänka på där, och jag håller med om det du skriver. Världen blir en alltmer polariserad plats, och DET är skrämmande.
Tänk så fint det är på Pettas, brödträd och broar. Jag gillar det verkligen!! Förstår så väl att ni tar bort stora, mörka träd runt huset som stjäl ljus. Jag skulle göra exakt detsamma. Karin, ha fina dagar nu!!!

Pettas sa...

Ja, vi har nog glömt skyltandet Gunnel! Men faktum är att de inte alls satt stilla på en gren i periferin och väntade på att brobygget skulle bli klart. De flög runt huvudena på oss hela tiden, smått irriterade för att vi störde dem mitt i maten :). Men bygget är inte helt klart ännu, så jag hinner kanske lägga upp någon skylt innan vi fortsätter ;)

Pettas sa...

Tack för det Annika, det känns fint att mina tankar passar bra nu när ni firar Thanksgivings. Ja, världen är väldigt polariserad och ser inte ut att bli mindre sådan heller. Men vi får jobba på det efter bästa förmåga och utifrån oss själva. Så mycket mera kan man inte göra.
Jag har planer för broarna...tänker på kaprifol till våren. Få se om jag får till det som jag vill.
Tack Annika, önskar er detsamma!

Ditte sa...

Så kloka och fina tankar om att bygga broar. Instämmer till fullo. Så viktigt att bygga broar mellan människor och olika kulturer och att då också passa på att ta bort rädslorna för det okända. Det vi inte vet något om och är rädda just därför. Och vad är "rätt åsikt"? Jag tycker att man måste kunna prata med alla, helt oavsett. Visst finns språkliga svårigheter men det brukar gå att göra sig förstådd ändå.
Så fin din liknelse är med den bro ni nu bygger som djuren kan använda och de broar mellan människor som vi skulle kunna stärka och förbättra. För en del är sköra.
Tack för ett fint inlägg med många tankar att fundera vidare på. Och det gör jag.

Anki sa...

Ett tänkvärt inlägg med kloka tankar och jag håller med dig i allt! Jag mår också dåligt i det samhälle som alltmer växer fram och det skrämmer mig att mänskligheten aldrig lär sig, eller tar lärdom av det som hänt förut!
Så fint med de broar du tänker och så fint med de broar du bygger!
Kul idé - det kommer att bli en fin scen att beskåda med både ekorrar och fåglar!
Ha en bra dag Karin!

Anne-Marie sa...

Ni är påhittiga och ser verkligen till djurens väl och ve. :)
Ser väldigt bra ut för djuren med bron.
Att ha stora träd nära huset är nog aldrig bra. Rötter kan skapa problem och det blir onekligen mörkt.
Minns en höst i Enebyberg när en storm drog fram och en av våra fina björkar föll i björkbacken som vi hade. Den föll på grannens tomt. Någon måste ha hållt sin skyddande hand över trädet eftersom det landade precis bredvid grannens garage utan att skada byggnaden.
Ha det bra!

Ölandsvindar sa...

PLötsligt händer det! Jag ser inte längre taknocken på grannens hus eller himlen bakom tallarna. Det hände oss i somras och vi satte igång med att beskära och gallra. Nu har vi nya bekymmer. Vi ser himlen igen men var ska vi sätta alla fågelfröbehållare och annat?
Det är svårt det där med broar. Och lätt att dra olika folkgrupper över en kam. Jag försöker hela tiden trycka tillbaka mina fördomar om klädsel och annat yttre och möta varje människa bakom. Och se, där hittar jag många intressanta, roliga och trevliga människor!
Kram från Kerstin

Pettas sa...

Tack Ditte!
Jag känner alltid en viss stolthet men tillika också en förundran över att vi på det här lilla ö-riket mitt i havet nu just har 97 olika nationaliteter som bor här och kallar sig ålänningar. 65 olika talas även om det är det svenska som är grunden enligt lag. Det har säkert med att göra att vi inte har några broar alls, paradoxalt nog, men däremot broar som har uppstått tack vare att så många har sin utkomst på havet, haven. Bl.a. Vatten förenar det också :) Nå, nu dravlar jag på lite grann , men jag vet att du förstår vad jag menar.
Kroppspråket är ett språk de flesta förstår.
Tack för att du tog dig tid!

Pettas sa...

65 olika språk ska det förstås stå :)

Pettas sa...

Tack för det!
Jag tror vi är många som mår dåligt i dagens värld, den alltmer polariserade.
Jag är tve-eggad i påståendet att vi inte lär oss av historien. Jag tror att vi gör det, inte blir någonting som det var för snart åttio år sedan igen men skeendet, utvecklingen tar sin tid. Det handlar ju om det innersta väsendet i varje människa. Det ser man i det mesta. Det som är en självklarhet för oss i vår ålder är något helt nytt för dem som kommer två generationer efter oss. Så var antagligen vi också. Våra far och morföräldrar tyckte antagligen att vi också var oläraktiga. Det här kunde jag tala om hur mycket som helst och ändå inte komma någon vart så det är bäst att gå vidare, haha. Jag tror att du förstår vad jag menar.
Man kan inte så mycket annat än att bygga broarna utgående ifrån sig själv.
Jag hoppas att jag får till ett riktigt fint litet äventyrsland för våra vänner här. :) Men det kommer att ta tid det också innan det känns färdigt.
Tack detsamma Anne-Marie!

Pettas sa...

Och så menade jag förstås Anki! Jag råkade se att Anne-Marie fanns i nästa kommentar. Förlåt mig Anki! Jag tänkte på dig hela tiden men skrev fel!

Pettas sa...

Grunden står ju redan där till brobygget! :) Och vi är egoistiska till en viss del, för vi väntar på lite underhållning också.
Stora träd måste man vara försiktig med om de står nära huset, de kan förorsaka stora skador om de faller över hus, bilar och människor, så det hör till här hos oss att kolla de stora gamla björkarna varje år. Ibland måste det tas ner ett träd .
Vilken lycka att björken föll som den gjorde den gången i Enebyberg! Ha det bra du med Anne-Marie!

Veiken sa...

Jag älskar broar både fysiska och abstrakta. Jag brukar säga att ungdomsturneringar med lag från många länder är ett fredsprojekt och där kan man bygga många broar! Möten mellan människor, nära och långt borta är också en brobygge!
Ditt inlägg rör och berör. Hoppas att många läser och tar till sig. Bro och sittplats på samma gång för ekorrar och fåglar! Genialiskt ju!
Ha det jättebäst!

Pettas sa...

Så är känslan! Det händer mitt i allt, det blir mörkt och utsikten försvinner. Jag känner igen allt av din beskrivning om nya bekymmer som uppstår när ett gammalt försvinner. Man får tänka till. Det roliga är att fåglarna inte tycks bry sig nämnvärt. De anpassar sig lätt, bara de hittar maten de är vana med att hitta där.
Brobygge är inte lätt alls, man utgår alltid från sig själv, drar alla över en och samma kam, helt rätt. Det är lättgjort för var och en av oss, också de som kommer från andra kulturer gör det om oss här på våra breddgrader. Vi är ju också främmande fåglar i sammanhanget. Det krävs anpassning och förståelse. Och tid!
Så roligt att du tittade in Kerstin! <3

Pettas sa...

Me too Veiken! :)
Idrott överlag är brobyggande, det bästa ting man kan tänka sig. Musik, litteratur, konst, ja kulturyttringar av olika slag bygger broar mellan människor.
Vi behöver alla bro och sittplats, precis som fåglar och ekorrar har det här hos oss. Om man tittar på de olika djurarterna i naturen så får man se mycket brobyggande dem sinsemellan också. Vi människor kan vi också bara vi lägger manken till.
Ha detsamma Veiken!

wiper sa...

Så bra skrivet och jag håller med till 100 %. Det har blivit skrämmande tider vi är ju alla bara människor än om vi har olikheter. Olikheter är berikande och det är synd att allt är så segregerat nu även i åldersgrupper.

Så jag tycker som du att vi måste bygga broar. Jag blir rädd när jag hör en del personers åsikter och har svårt att ta till mig allt hat många känner nu.Jag har själv skrivit en del i detta ämne. Bra att du tar upp detta för det behövs.

Nu önskar jag dig en bra torsdag
Hälsning
Malin

Pettas sa...

Tack Malin! :)
Precis så är det; vi är ju alla bara människor, inte att förglömma. Du har så rätt; man talar så gärna om att det inte finns någon åldersdiskriminering, men ack så mycket fördomar det fortfarande finns förankrade. Broar behöver byggas på så många olika sätt oss människor emellan.
Tack för din önskan om en bra torsdag; den har varit riktigt fin, full av upplevelser av olika slag. Önskar dig detsamma inför morgondagen!
Karin

Paula Merio sa...

Visst är det som du skriver du kloka kvinna! Jag blir alltid så förbryllad över att man inte jämför mer mellan dåtid och nutid, dvs. hur det historiskt sett ut. Läser just nu boken Svälten, en populärvetenskaplig bok som Augustnominerats och som är så bra att jag blir alldeles upphetsad över att inte ha någon att diskutera boken med. Skulle behöva en samtalspartner som läser boken ungefär i samma takt som jag. För här finns ju liksom alla de problem som vi även stöter på idag, även om vi undviker svältdöden tack vare bättre matproduktion. Men själva principerna tänker jag på. Man sade då i mitten av 1800-talet att de som svälter har sig själva att skylla. Att hjälpa dem var bortkastat. Om man nu kände sig tvungen att hjälpa dem så skulle man ställa motkrav. De fattiga skulle arbeta för att få t.ex en skäppa mjöl. Så dessa utarmade utmärglade människor som knappt kunde stå på benen skulle ut och röja på vägar och åkrar...Eller så skulle de skriva under lånehandlingar där de skrev på att det inom närmaste året skulle betala tillbaka all hjälp de erhållit av staten. Jag bara baxnar. Mycket av det tänket hör man åter idag, de sjuka o fattiga ska skylla sig själva. osv. Nä nu blir jag så upprörd....men tack för inlägget som var angeläget o tack för att jag fick skriva ner några rader...nu ska jag lägga mig och läsa några sidor till. Orkar inte med att läsa så mycket elände åt gången så jag håller mig till max 50 sidor om dagen. Man måste hinna smälta och begrunda det man läser också....Men du, trevlig helg!

Pettas sa...

Tack Paula! Och tack för tipset om boken Svälten; jag har för mig att jag har lagt märke till just den boken för en tid sedan men bara i förbigående. Håller själv på och läser Vi de drunknade av Carsten Jensen. Också fylld av liknande historier men också av humor och värme. En fin bok.
Ja, vi är likadana nu som då, vi anser att folk ska skylla sig själva för armodet och fattigdomen de lever i. Tack och lov så har det ändrat åtminstone en liten grad åt det bättre hållet, men visst höjs fortfarande stämmor i inte alltför vänlig ton mot dem som söker bidrag och hjälp för att de inte klarar av vardagen som många andra gör. De som är missunnsamma av det slaget har knappast varit med om något liknande själva. Ibland måste man smaka på den bittra medicinen för att förstå vad det handlar om när fattigdomen knackar på dörren. Samtidigt knackar så mycket annat på.
Jag förstår dig väl; du är som jag i det avseendet. Jag överöser Uffe med allt som poppar upp inom mig när jag läser böcker. Han får dem som hörböcker på något sätt via mig. Men bäst är att få diskutera det lästa med någon som har läst detsamma själv.
Jag klarar inte heller att läsa så mycket elände på en gång, utan matar in det i små portioner. Som du skriver; man måste hinna smälta och begrunda.
Och du ska också ha en trevlig helg Paula. Idag ska jag faktiskt på en riktig trevlighet, nämnlingen ett litteraturseminarium inne i Mariehamn.

Lena i Wales sa...

Du har många kloka tankar och jag är glad att du delar med dig av dem.
Önskar dej en fin helg!

Pettas sa...

Tack Lena! Jag önskar dig detsamma :) !