onsdag 24 oktober 2018

Veckans avstickare


    Så befinner jag mig åter i bilmuséet i Malaga.
    Nå, rättare sagt så var jag där i februari i år men jag har inte visat er allting vi fick se och uppleva
    där ännu, så jag fortsätter ett tag till på mitt eget lilla Vintage-tema.


    Nu har vi kommit till den trånga avdelningen. Bilarna står så tätt att det var svårt att ta
    riktigt bra bilder. Antingen fick jag med en hel radda med bilar i bakgrunden eller så är det
    "gå inte längre än så här"- rep överallt.
    Jag tog många bilder, men bara ett fåtal duger att visa upp.

    Läcker är den ovanstående bilen av märket Cord ( USA) årgången är 1937
    Tekniska data är : V8 125 hp 4700 cc, modell 812 "Sedan" för den som vill veta detta.
    Den kallas helt sonika till Westchester.

    Bilen räknades till en av de mest visuella,  överraskande och avancerade  bilarna genom tiderna,
    enligt mina anteckningar. Den var för sin epok den mest avancerade , men olyckligtvis så fick
    Cord ett väldigt kort ( 4 år) liv. Den stora depressionen tog över och så var den sagan all.



   Vi befinner oss fortfarande i USA men har nu landat i ett nytt decennium.
   Imperial är märket på ovanstående bil, årtal 1956
   Tekniska data V8 280 hp 5800 cc. modell C70, " Crown Limousine"
   " Crowned Heads" är namnet.

   Den här bilen byggdes för välbeställda och högt rankade personer i världen
   Endast 175st tillverkades.
   En av dem tillhörde Rainier av Monaco. År 1956 använde han
   den för att plocka upp sin blivande fru,  Grace Kelly,  från fartyget som hon anlände med
   från New York
 
   Den här typen av historiska små berättelser använder museét sig ofta av när de
   beskriver bilarna.
   Egentligen lite ointressant men på ett annat sätt också lite "gulligt".



   Gult är inte fult. Inte i min värld i alla fall. Jag blir glad av gult
   Ford i USA målade i alla fall den här Thunderbird 1 -modellen  år 1955 så den syntes ordentligt.
   Teknisk data : V8 193 hp 4800cc.
   Den kallades " Ford flies again" . Rullar skulle jag själv säga
   Och åter lite "dekorativ" historia. En av bilens ägare var Arthur Miller, manuskriftskrivare
   samt en av Marilyn Monroe´s män. De var gifta ett tag  med varandra. Viktigt att veta...😉



    Åh, titta! Äntligen en klänning!

    Den står bredvid en Cadillac (USA) från 1947
    V8, 150 hp, 5700 cc modell 62 11
    kallad Transatlantic.

    Efterkrigstiden var excellent för märket Cadillac. De var de första amerikanska bilarna
    som anlände till Europa efter kriget.  Huvudproblemet var att det inte fanns tillräckligt många
    bensinstationer när man skulle fylla på bilarnas tankar. De drack 30 liter per 100 km.
    I jämförelse kan jag berätta att min lilla Virtanen (Toyota Corolla) tar ca 6 liter på samma sträcka.
    Undra på att det inte gick att köra hur långt som helst med en Cadillac om det inte fanns
    bensinstationer på betryggande avstånd. För min inre syn ser jag bilar ståendes vid vägkanterna
    när soppan har tagit slut och förare som vandrar med tomma plåtdunkar i händerna för att få
    tag på nödvändiga droppar till bilen. Tröstefullt var kanske att det är bra med motion.
    (fast jag tvivlar på att de tänkte så)
   
   

   När jag nu är inne på Cadillac-spåret så fortsätter jag där.
   Den ovanstående karamellen är från 1949, V8 150 hp, 5700 cc, modell 62 111
   Kallad "Grandeur".
   Om jag minns rätt så var den här modellen för dem som ville ha komfort och hög klass.
   Modellen på bilden kostade runt 3.497  dollar på den tiden det begav sig. Säkert väldigt
   mycket pengar då.

 

    Så stod den här dressen där mitt i allt bland alla Cadillacsen. Snyggt tycker jag....

 

   En Cadillac 1959.
   "The Apogee". V8 345 hp. 6400 cc. Modell Eldorado 111

   Nu har vi kommit till den tiden då Cadillacsen
   ( kan man säga så? Jo, man kunde, ingenting farligt  hände)
   bättre representerade den amerikanska kulturen, med tanke på storlek.
   Den här varianten
   är 5,7 meter lång, har enorma vingar, sufflett, mängder av krom osv
   Den har mycket av allt  helt enkelt.



                                      Den här dressen är också väldigt vackert! Vem som har designat 
                                      dressarna är jag osäker på. Någonstans har jag ett minne
                                      som säger Prada? Äh, det spelar ingen roll eller hur?
                                      Ögat kan njuta ändå.


  
   Pink! Ja, just det!  Den färgen symboliserade de amerikanska Cadillacsen under början
   av 1970-talet. Modellen ovan är från 1971, V8 365 hp 8200 cc, modell Eldorado V11
   kallad Pink eller Rosa på svenska.
   Elvis Presley gav en rosa Cadillac till sin mamma som present och så var det igång.
   Kanske inte alla mammor fick en rosa Cadillac precis,  men många ville ha sådana
   Det var mycket som var rosa på den tiden. Minns ni?


    Behöver jag säga så mycket mera än Glam Rock?
   
 

    Nu bryter jag mönstret av det här inlägget!

    Excalibur är märket på bilen ovan och från USA. Uppriktigt sagt så har jag aldrig ens 
    hört talas om det, än mindre är att jag nästan bryter tungan av mig. 

    Bilen tillverkades år 1983, så den är snudd på riktigt modern. 
    V8 (igen) 155 hp, 5000 cc, modell 1V Phaeton. 
    När jag läser mina egna noteringar från besöket förstår jag bättre varför jag 
    inte har "upptäckt" bilmärket tidigare. Bara några få bilar tillverkades nämligen.
    En av dem gjordes för hand för Schwarzenegger. 
    De få som kom till,  blev populära hos dem som ville bli sedda.
    De kunde visa sitt överflöd, sin rikedom, eller sin goda smak och elegans? 
    ( inte mina ord, utan noterat av museipersonalen, jag bara översätter och återger) 
    
    Och visst, när jag tittar närmare på bilen kan jag tydligt se hur Schwarzenegger sitter vid 
    ratten och ler med stor mun och vita bländande tänder. 

    Men mera en annan gång.
    Nu får det räcka för den här gången.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

Gunnel sa...

Riktigt njutbart. Kan det vara mina ögon det är fel på....efter skadan....eller är det en orange bil jag skymtar direkt efter den knallgula? De där små anekdoterna om bilägarna tycker jag är mysiga och de sätter lite extra piff på det hela. Det är viktigt vetande. Excalibur får mig endast att tänka på svärdet i stenen och knappast någon bil, men det är en passande modell för Schwarzenegger med sin tuffa attityd. Jag vet en som hade gillat de rosa Cadillacsen....Zoe´.....hon älskar allt rosa och just nu står en rosa bil till hennes Barbie högst på listan. Hoppas du får en lika trevlig trädgårdsdag som jag tänker mig ha.

Pettas sa...

Jag tänkte faktiskt lite extra på dig när den orangea bilen lades ut på nätet. :) Vet ju att du älskar den färgen; så bilen borde ju vara din eller hur?
Javisst sätter berättelserna lite extra piff på det hela. Den som vill kan ju ända ta reda på de tekniska data som finns, säkert också på nätet.
Svärd och Schwarzenegger passar bra ihop. Han är nog en mjuk tuffing har jag för mig :)
Ja, Zoé tycker om rosa, så sant så. Nu minns jag det. Jag minns den rosa amerikanska perioden som Jayne Mansfield. Hon hade rosa bassäng och rosa hus och rosa allting :) Kul, bara jag slipper själv.
Jag tvättar fönster idag! Här blåser man bort om man går ut i trädgården. Ha det bra i din i varje fall. Nu tror jag att vi har en släng av ditt gårdagsväder i vår tur istället.

Lisbet sa...

Tänk att sitta i nån av bilarna, helst köra, lååångsamt. Det vore en upplevelse. Du använde ordet gullig i texten och det ordet hade jag i tanken innan jag läste :) Jackan i nästsista bilden är min.
Ha en fin fortsättning på dan!
kram

Pettas sa...

Det vore något det. Min bror körde sådana bilar ett tag. Men jag fick knappt åka med honom alls. Lillasyrran! Haha...( 9 års åldersskillnad är mycket i en viss ålder) . Givetvis så är jackan din men den kunde också vara min, men du hann före!
Ha detsamma Lisbet! Kram

Annika sa...

Där har du riktigt fina "amerikanare". Verkligen. OCH den fösta dressen du visar är sååå fin, den andra är lite för gräll, för mig :-)
Gula bilar ser man verkligen inte ofta, och den du visar är så söt. Den orangea också. Passar bra nu på hösten :-)
Ha en fin dag!

Pettas sa...

Bilar med höstfärger passar bra just nu. Den första dressen tycker jag också mest om. Förmodar att du inte föll för den rosa Cadillacen! :)
Ha det fint du med Annika!

Ditte sa...

Imponerande bilar från en svunnen tid. Undrar hur de skulle te sig idag i detta miljömedvetna samhälle. Säkert vore körförbud på dem här i Stockholm. De hade ansetts som icke miljövänliga. Och vad gäller parkeringsplatser vågar jag inte ens tänka på det. Tänk att parera en av Cadillackarna i ett trångt garage. Fnissar när jag tänker på den lilla bur vi hade innan vi gav dottern vår Golf. Men det hjälps inte. Jag gillar bilarna och den här tiden.
Stort tack Karin för att du delar med dig.Jag tittar och njuter. Och drömmer...
Ha det gott!

Pettas sa...

Efterkrigstidens bilar gav säkert alla en ny känsla av frihet och "rikedom". Förmodligen skulle de inte platsa alls med tanke på miljökraven som alla modernare bilar klarar, men veteranklubbarna har någon av de gamla skönheterna i sina stall. Det går kanske att konvertera, förändra dem till att bli miljövänligare? Att parkera en Cadillac, pust säger jag. Det finns underjordengarage i Mariehamn så är svåra att parkera en liten Toyota Corolla i. Trångt och dåligt svängrum. Pust igen.
Drömma kan man, så gör jag också. Ha detsamma Ditte!

Anki sa...

Läckra bilar och tjusiga kläder - jag gillar nog bilarna bäst i alla fall!
En Grandeur i den vackra färgen - WOW - en sån skulle jag absolut kunna tänka mig att få ta en tur med!
Ha en bra dag!

Pettas sa...

Grandeur i den färgen är verkligen läcker. Jag förstår att den heter det den heter.
Ha det bra du med Anki!

Hantverkarglädje sa...

Ja här hade du något för alla tänkte jag säga. Måste visa de fina bilarna för min man också. Kan tänka mig att han kommer att beundra och de är ju jättehäftiga men även kläderna med sina pärlor, kedjor, glitter o allt vad där är.
Så trevligt dessutom att du också virkar ugglor. Barn gillar ju dom och även någon större passar som inredningsgrej. Ruggigt o disigt här i dag, hoppas ni har bättre. Ha en bra dag hur det än är.

Pettas sa...

Jag vet ju att du känner en viss "trötthet" vad gäller bilar om jag inte minns fel, men roligt att du tycker att de här är jättehäftiga. Och kläderna med. Hoppas din man gillar bilarna han också!
Ja, få se om jag får till med ugglevirkningen jag också.
Här har vi solsken, rätt så kylslaget och lite molntappar här och där. Vi har det tydligen lite bättre i dag vädermässigt. Ha detsamma!

Paula sa...

Dessa vackra bevingade amerikanare! Minns när jag för första (o enda gången) besökte USA med min dåvarande fästman. Vi skulle hyra bil för att köra omkring längs västkusten ett par veckor. Vi var bägge livrädda för de stoora o breeeeda amerikanarna, och tänkte att de är nog inte lätta att ratta omkring med. Så vi bad att få en "liten bil" på biluthyrningen. Ett och annat ögonbryn höjdes. Vi fick veta att "vår" bil skulle stå på plats nr?? om två timmar. Som vi gick omkring och spanade....jodå, det blev nog den största bil de hade, där hade dom tänkt till! När vi satt i bilen hade fyra till fått plats mellan oss! Men, vi klarade av att köra bilen utan missöden iaf...Du ser vad nostalgisk man blev här. Tyvärr var vår bil varken pink, gul eller peach!

Pettas sa...

Härliga minnen Paula! Jag kan förstå att ni tänkte att de var svåra att ratta omkring i, breda och långa som de är och var.
Färgen spelar ju ingen roll i Cadillac-sammanhang.
På Åland fanns det ett fåtal stora amerikanska bilar och de ägdes mest av killar som såg till att uppfylla sina drömmar. Raggare blev de kallade, för de körde runt överallt, eller rättare sagt så gled de, i det lilla Mariehamn. Jag var för ung för att få vara med brorsan på den tiden. Han var nio år äldre och att ta mig med...Det fanns inte ens på kartan. Nostalgi!

Amanda (Swedish Passport) sa...

Åh så många läckra bilar! :D

Pettas sa...

Javisst är det så Amanda! :)