söndag 21 oktober 2018

Söndagspyssel


    Det har blivit en tradition för min del att jag tar skottkärran och drar iväg med den och sekatören,
    om inte precis till skogs, så i varje fall till  skogsranden som går längs berget ovanför vår tomt,
    för att hämta granris och mossa till gravarna inför vintern.
    Allhelgonahelgen är först om två veckor men av erfarenhet har jag lärt mig att marken kan
    vara rejält frusen då, så jag tänker vara ute i god tid så jag kan sticka ner grankvistarna i jorden
    utan större möda.
  

    Att vi hade torrt i somras syns bra på berget. Alla småplantor av tall och björk har döden dött...
    Nu står de som små bruna monument kvar och lyser på sitt sätt mot den vita mossan


   Tänk ändå. Så nära och så olika. Den ena enen är nästan död och den som står tätt intill är
   grön och fin.  Fukten har inte räckt till åt dem båda. Tur att inte båda dog.


   Som brukligt är kommer jag inte hem enbart med sådant som tillhör naturen.
   Nu ligger plasten som har funnits runt en ensilagebal i vår soptunna. Tryggt och säkert tills
   Kuhlmans åkeri kommer hit och tömmer tunnan.


   På vägen tillbaka gick jag genom prasslande lönnlöv. Hösten är vacker så in i baljan
   Det är mysigt att stövla på bland alla löv som ligger på marken.


    Vid vårt lider ligger mängder av vackra asplöv.
    Vi har ett större projekt "avliva aspar" på gång sedan våren, Uffe och jag.
    Aspen sprider sig som en löpeld och nu just har den fått grepp om vårt nordöstra tomthörn
    och vi försöker få ett annat grepp om det greppet.
    Krafter  möts. Två envisa människor mot en hel drös med aspar och aspslyn.
    Jag antar att vi kommer att få kämpa på länge än men vi är ju envisa båda två så....


    Vi barkade många aspträd och mycket aspsly togs bort i våras.


    Till en rätt stor del så har vi lyckats bra. Många småaspar har givit upp andan...


    och några större dito. Den på bilden är död och gick av när det blåste som attan tidigare i höstas.
    Nu väntar en mera handgriplig åtgärd med sågen....Kampen fortsätter helt säkert rätt länge än.
    Skam den som ger sig.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Går det att utrota asp?
    Jag har tagit vid där far slutade, och klipper gräsmattan med asply - sly som inte har minskat på de 40 år som gräsmattan (snarare moss- & slymatta) klippts regelbundet!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser ju inte särskilt lovande ut med tanke på vad du skriver. Men jag har förstått att slyet kommer från en moderasp någonstans, som längs sina jordstammar "föder" nya aspbarn i sin omgivning. Så här har vi gått åt de tjocka stora asparna i omgivningen särskilt mycket och förstås också sedan på "barnen".
      Men kanske jag fortfarande skriver blogg om 40 år och har samma projekt på gång. Den som lever får se.

      Radera
  2. Med envishet kommer man långt. Fast med tanke på vad jag läste tidigare så är det nog mer än du och Uffe som är envisa. Blir det tro oavgjort? Lycka till i tävlingen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel, det kan behövas ett lycka till i den här tävlingen. Få se hur det går men åtminstone så ska vi ge asparna en rejäl dust, det kan du lita på :) .

      Radera
  3. Och jag som gärna vill ha en stycken asp på vår tomt!
    Kanske du kan skicka några rötter åt mig... 😂
    Här regnar det, sitter vid halvöppet fönster och lyssnar.
    Får väl nog stänga det, ser att klockan faktiskt ganska mycket.
    Ha så bra! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den biten,asproten/rötterna ordnar sig säkert men till våren Lisbet. Det sticker säkert upp några småaspar då igen. Ska lägga det på minnet och hoppas att det hålls där några månader framöver.
      Ha det bra du med! <3

      Radera
  4. Många intressanta projekt ni har på gång.
    Härligt att vandra i naturen och höra lövprassel.
    Trist att folk lämnar kvar sådant i naturen som inte hör dit.
    Torkan har satt sina spår både hos dig och mig.
    Ha en fin måndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske lite väl många, men så blir det när man är "lycklig" husägare :) Det finns hur mycket som helst att göra hela tiden och tur är det för en som tycker om att vara i farten med både det ena och det andra.
      Lövprassel är fin musik för mina öron.
      Plasten har sin förklaring. Jaktlaget lade ut en ensilagebal åt rådjuren att äta ur för ett antal år sedan, då vintern var svår. De sticker hål i plasten så rådjuren kan sticka in sina huvuden i balen och slita åt sig det lagrade "gräset". Nu har balen blivit tom och plasten blivit kvar. Och minnet har säkert svikit jaktlaget, men nu är skräpet undanröjt.
      Alltid hittar jag något som inte hör till naturen. Jag såg också att det fanns en del krossat glas som jag ska ta bort endera dagen. Ungar som har skjutit på flaskor någon gång i tiden och lämnat allt kvar. Jag brukar gå med mina barnbarn och samla in skrot och skräp som vi hittar. Ett bra sätt att fostra dem att inte bara slänga allt man inte vill ha.
      Jodå, torkans framfart syns. Men vi har sluppit bränder och kan förstås inte jämföra vår situation med den som ni har i norra Kalifornien. Den är fruktansvärd och grym.
      Ha detsamma Anne-Marie!

      Radera
  5. Jag har varit ett varv till skogs idag och tagit hem lite mossa, renlav och grankvistar för att ha till ett par krukor och balkonglådor nu snart. Bäst att få det gjort, man vet aldrig när vintern kommer och allt är fruset.
    Aspar är envisa ... det gäller att vara envis - frågan är om det hjälper ...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska göra detsamma i morgon Anki. I och för sig så har väderleken inte varit som den brukar vara men mitt i allt så får den kanske för sig att bli normal igen och då blir det kallt och fruset.
      Jag tror att det är ett evighetsprojekt vi har börjat med. Plötsligt så hade vi en stor aspdunge där den inte skulle vara. Vi kämpar på!
      Tack, detsamma önskas!

      Radera
  6. Det är verkligen mycket som fortfarande påminner om den torra sommar vi hade, men det mesta klarade sig och växer vidare, precis som dina aspar.
    Jag förstår att ni är envisa och vill visa asparna var skåpet ska stå, men jag tvivlar på att ni vinner helt och hållet. När ni vänder ryggen till så kommer dom små uslingarna tillbaka. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om det finns något som biter på aspar? :) Inte ens torkan har tagit dem i närheten av berget där både björk och tall har gått åt.
      Vi fortsätter med att visa hur vi vill ha det men förmodligen tittar asparna bort. Helt och hållet kan nog vara väldigt svårt, det tror jag också på. Tack i alla fall Veiken!

      Radera
  7. Vilken fin promenad! Och dessa vackra färger! Har svårt att se mig mätt på de vackra löven och du har verkligen fångat dem fint på bild. Klokt att ta hem granriset och annat nu när det inte är frost. Asparna sprider sig och ni har en diger kamp att utkämpa. Men envisheten brukar löna sig. Ibland får en ta i lite extra för att de ska begripa.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen är vacker och färggrann just nu, så det är bara att njuta fullt ut.
      Nu har utlovats kallare väder men det kanske inte når oss på ön, omgiven av mycket vatten. Det är sällan väderleksrapporterna stämmer in på oss, varken de som kommer västerifrån eller österifrån. Nu borde vi ha storm men det är så gott som vindstilla. Kanske lugnet innan stormen? ;)
      Ja, man får inte ge sig. Tack Ditte, ha det gott du med!

      Radera