fredag 12 oktober 2018

Röd skönhet


   Trots allt och mot alla odds efter sommartorkan, så har vi fått en härlig möjlighet
   att leta matsvamp i skogen. Vilket vi de facto inte trodde ett tag att skulle bli av,
   men vi tog fel.
   Vi har inte hittat stora mängder men tillräckligt mycket
   läcker Karl-Johan (stensopp)  för ett tiotal middagar längre fram. Nu är inte svampplockar-
   tiden förbi ännu, om något välsignat regn ännu faller och värmen håller i sig så kan det bli
   några korgar till att fylla med skogens läckerheter.
   Vi tycker om svamp både Uffe och jag.

   Vi har båda konstaterat att det finns väldigt mycket röd flugsvamp i år. Vi har faktiskt inte
   varit med om liknande tidigare.  Överallt i skogarna runt omkring oss poppar det upp röda
   vackra svampar. Synd att de inte går att äta men njutbara är det för ögat hur som helst.


    Det är förstås onödigt att upplysa andra om att den röda flugsvampen innehåller ämnen som
    påverkar nervsystemet. Om man mot förmodan får i sig röd flugsvamp ( hur det nu skulle gå till?)
    så uppstår symtomen ganska snabbt, efter ½- 2 timmar.
    Man får yrsel, blir förvirrad, sänkt medvetande och ibland även
    allvarliga kramper. Illamående och kräkningar hör till.
    Symtomen är inte livshotande, men kan
    kräva observation och behandling på sjukhus.

   (Röd flugsvamp har varit mycket viktig bland många folkslag, särskilt i Sibirien.
   Svampens hallucigena egenskaper användes i schamanistiska ceremonier.
   De psykoaktiva ämnena går ut i urinen, och ibland kunde resten av stammen dricka urinen från en 
   schaman som ätit flugsvamp. En fördel med det var att schamanen i sin kropp till viss del avgiftat
   drogen genom att ta upp de ämnen som orsakar till exempel svettningar och konvulsioner.)
 
    Människan är en galenpanna; det är bara att konstatera.

  

    Förr tänkte man annorlunda om den röda skönheten.
    För det första så såg  man inte på svamp som mat överlag (nu talar vi om 1700-talet).
    Konstigt nog så ansåg man att röd flugsvamp var en av de få användbara svamparna
    Man kunde bruka den till att ta död på flugor, därav namnet som Linné gav svampen.
    Artnamnet muscarius är efter musca, fluga på latin.
    Man lade flugsvamp i mjölk och använde det som insektsgift.

    Senare blev den en symbol för all giftsvamp, men den har faktiskt klassats som en trestjärnig
    matsvamp också, vilket  är mycket märkligt.

  
Under 1800-talets nödår propagerade välmenande myndigheter för svamp bland bönderna i våra nordiska länder. Framgången var måttlig.
Bland storstädernas borgerskap accepterades dock nyheten!! Svamp, givetvis!

Den första offentliga svampexkursionen ordnades på 1870-talet och Frimurarorden
arrangerade en supé i den svenska huvudstaden där man kunde välja mellan bl.a. svampomelett,
stekt och griljerad kremla, vinstuvad yppig ticka och kroketter av pudrad trattskivling.
Men att äta röd flugsvamp var det inte tal om då.
Sådana giftsvampar tålde bara härdade ryssmagar 😜 Sades det.




Svampintresset vaknade till liv när det var brist på mat under det första världskriget.
Det arrangerades svamputställningar där man visade svampbröd, svampsoja, svampboucheér, svampbakelser och liknande. Svampen blev ett ekonomiskt försvar helt enkelt. Man insåg
att man kunde äta sig mätt på svamp och spara pengar (som egentligen inte fanns) samtidigt.

I Sverige beskylldes dock överklassen att lura folket att tro att svamp skulle vara mat för hederliga arbetare, enligt socialdemokratiska medier.
Vid den här tiden började några svampkunniga framföra åsikten att även den giftiga röda flugsvampen gick att äta. Det fanns folk som kryddade maten med en aning röd flugsvamp.
Det hävdades också att två förvällningar om fem minuter gjorde den till en utmärkt matsvamp.

Gunnar Kock, redaktör för Morgontidningen, skrev en mustig svampbok, (1930-talet) i vilken han tog upp 176 matnyttiga svampar, och till dem förde han den röda flugsvampen. Den inordnades i samma grupp av delikatesser som kungschampinjon, vårmusseron och stolt fjällskivling! Det enda som begränsade rangen är ett F inom parentes, vilket anger att flugsvampen kräver förvällning. Svampen har ”en utsökt viltfågelsmak”, skrev Kock.


Den röda flugsvampens matvärde bestyrktes genom en artikel i Svensk Läkartidning år 1938. En läkare hade malt ner 17 flugsvampar och låtit massan stå och dra i koncentrerad sprit. Därefter hade den filtrerats och injicerats i kaniner. Några reaktioner hos djuren kunde inte observeras. Slutsatsen var att röd flugsvamp inte bör ses som en giftsvamp, utan snarast som en välsmakande matsvamp. En professor, tillika svampboksförfattare, skrev att den röda flugsvampen möjligen är giftig i andra länder, men inte i Sverige.


Det händer att röd flugsvamp fortfarande äts med avsikt, men numera är syftet inte att bli mätt utan att berusa sig. Detta ofog startade med hippievågen på 1960-talet. Att vikingarna
gjorde detsamma mycket tidigare lär bara vara en myt.  Men det är en helt annan historia.

Apropå röd flugsvamp måste ett varningens ord säges. Den är farlig och bör inte ätas. Ännu farligare är den vita och den lömska flugsvampen. Med dem får inga som helst experiment göras. Dessa arter är livsfarliga även i mycket små mängder. Ingen tillredning kan avlägsna deras gifter.


Ja, så här kan det bli när man vandrar i skogar fulla av röda vackra flugsvampar.
Som vanligt blir jag nyfiken och försöker ta reda på . Det finns egentligen hur mycket som helst
att skriva, men nu har jag redan skrivit alltför mycket om den röda skönheten.
Är ni fortfarande vakna bästa bloggvänner?

Ät den inte! Bara njut av den ändå. 
Jag plockar den ibland och använder den som en vacker dekoration på mossa i krukan på trappan.


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

10 kommentarer:

  1. Så mycket matnyttigt jag fick till mig om den röda flugsvampen. Jag visste inte en bråkdel av det tidigare. Jag skrattade gott åt att svampen inte är giftig i Sverige. Ja, var och en blir salig på sin tro. Hoppas ni får en fin svamphelg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fick jag också Gunnel! Utan Internet hade jag inte vetat ens en bråkdel av allt detta och det finns många härliga historier till om den röda flugsvampen. Jag skrattade gott jag också att ni i Sverige har varianten ogiftig röd flugsvamp. Men det är väl som det mesta är, på god tro och breda fötter så klarar man sig bra fastän man blir lite yr i hatten, illamående och får hallucinationer ;).
      Vi kom nyss hem från vår dagliga motions/konditionsrunda i skogen och korgen är full av fina KarlJohan, citrongul slemskivling och smörsopp. Lycka!

      Radera
  2. Bara att gratulera till ännu ett fint svampår på Åland! Röd flugsvamp är både vacker och har en intressant historia. Vackra bilder! Tyvärr så blev det ju inte mycket med årets svampsäsong - förhoppningsvis är den väl inte helt slut än, men det är några år sedan vi hade ett riktigt bra svampår här. Tror att det var 2013 som det senast begav sig. Visst finns det en och annan svamp, men inte ens flugsvampar verka trivas i år. Jag känner mig både lite ledsen och framför allt "lurad på konfekten" så att säga ...
    Önskar er en trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svampåret är inte lika fint som det brukar vara här men vi är oerhört glada över det vi hittar. Utbudet av arter är rätt klent men så länge Stensoppen orkar titta upp ur mossan så räcker det för vår del :).
      Ja, förhoppningsvis så är inte säsongen slut ännu. Vill det sig så blir det säkert höstkantareller också om inte frosten överraskar. Men det har hänt att vi har plockat frusna sådan. Det plingar riktigt fint i svampkorgen.
      Jag vet ju att du är en svampälskare av stora mått så jag förstår att du känner dig lurad på konfekten, verkligen!
      Önskar er detsamma!

      Radera
  3. Jaha, haha, trodde absolut vikingarna blev "höga" och stridslystna av just flugsvamp. Gammal, seg myt ... CLASSIC.
    Ja, jag skulle inte stoppa i mig flugsvamp för aldrig det. MEN vacker är den! Riktigt riktigt fin. OCH lustigt också att den blivit en symbol för julen och advent. Ja, kanske ffa advent. Vit flugsvamp är verkligen otäck. Har hört att den lätt kan förväxlas också, hualigen. VET så lite om svampar, tyvärr. MEN jag tycker om att att äta dem! Tack för ett svampnyttigt inlägg.
    Ha en fin och BRA helg!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på advent och prydnader så lär jultomten vara en kvarleva av en sibirisk tradition. Shamanen ska natten innan alla rituella festligheter ha klättrat ned genom rökhålet i hyddorna med en säck flugsvampar som han delade ut. Inga egentliga belägg finns dock för detta rätt märkliga beteende, och resonemanget vilar på ganska vaga grunder, som till exempel likheten mellan tomtens rödvita dräkt och flugsvampens färger. Sådant kan man också få läsa om den röda flugsvampen. Mitt i allt så har vår jultradition en helt annan begynnelse när det kommer till kritan. Haha...ja jisses.

      Jag skulle absolut inte heller testa att äta röd flugsvamp. Jag kan inte äta rå svamp av någon sort, blir väldigt sjuk t.om. av rå Karl-Johan, men tillredd så är det höjdar-mat för mig.
      Den vita flugsvampen är, för den som inte känner igen svampar, farlig att förväxla med ätbara vita svampar. Man bara MÅSTE veta vad man kan plocka och inte plocka när det gäller den. Den dör man av. Så helst ska man inte alls plocka vita svampar om man är det minsta lilla osäker.
      Jag tycker också om att äta svamp.
      Ha detsamma Annika!

      Radera
  4. Allt vackert är inte ätbart, helt klart.
    Så trevligt skrivit om flugsvampen.
    Saknar promenader i svampskogen, brukade plocka mycket svamp när jag bodde i Sverige.
    Önskar dej en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det!
      Tack Lena! Jag förstår att du saknar svampskogen och promenaderna där.
      Men du har så mycket annat fint runt omkring dig både i Wales och Spanien som säkert uppväger det mesta.
      Tack detsamma!

      Radera
  5. Stort tack Karin för detta fantastiskt informativa inlägg om svamp och framförallt den röda flugsvampen. Här fick jag lära mig jättemycket. Röda flugsvampar har jag sett många i mon dag och förstås vetat att de var giftiga. Men så mycket mer visst jag inte. Men nu, efter att ha läst ditt inlägg ett par gånger så är jag en hel del kunskaper rikare. Roligt att ni på Åland hittat så mycket Karl Johan svamp. Det har ju ändå varit ganska torrt. Tyvärr har det i år inte blivit någon svampplockning. Men jag kan nog bara kantareller, trattisar och Karl Johan. Här finns mycket mer jag kan lära mig under handfast ledning. Jo, röd flugsvamp kan jag också.
    Tack än en gång för att du delar med dig av dina kunskaper.
    Önskar dig en fin helg.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ditte!
      Tänk ändå hur synen kan ändra på samma svamp genom tiderna. Nog måste ju någon ha fått både yrsel och illamående av att äta röd flugsvamp, skulle man tycka. Det är roligt att lära sig även svampens historia och användning genom tiderna.
      Det finns inte mycket svamp och inte många olika arter, som det brukar finnas, men KarlJohan har glädjande nog poppat upp på ett ställe. Men bara på ett av alla vi känner till. Ojämnt fördelat i år men ändå, så roligt att det finns i alla fall.
      Önskar dig detsamma!

      Radera