fredag 21 september 2018

Något riktigt vettigt att komma med

det har jag inte....
Men det är kanske vettigt att vara lite ovettig också

Uppriktigt sagt så har jag gått i stå eller i sin precis så där som kossorna brukar göra
Jag känner att jag vill skriva men vet inte vad jag ska skriva
Jag känner att jag vill fotografera men där är det precis likadant
Motiven är desamma tycks det som och så är det ju.
Så mycket händer ju inte på ett litet ställe (en sanning med modifikation förstås)

Jag står på stället och stampar, hostar och nyser.
Ja, febrar också, som brorsan
sade, när han var liten då han hade feber.
Kanske det är därför allt stampar på stället ?
Förkylningen är orsaken.
Nu är det bestämt att det är så.



Annars så väntar vi på den utlovade stormen Knud just nu
Trädtopparna har börjat vaja oroväckande mycket så något är på gång över havet
Vårvindar friska har blivit höstvindar, mörkret blir mörkare för varje dag som går
Här inne sitter vi och kurar.  Jag funderar på olika hantverk som jag ska göra
under höst, vinter och vår inför nästa sommarsäsong.
Sommarn hinner knappt ta slut innan man är igång med nästa sommar.



På Åland är det Skördefest i dagarna tre den här helgen.
Den första dagen har redan försvunnit i väster och jag hoppas att alla som deltar
får sälja riktigt mycket.
I år är det otroligt nog sex år sedan vi var med för sista gången
Hoppas att höstvindarna inte ställer till med allt för mycket elände för alla deltagare

Vi tänker inte fara någonstans utan stannar hemma och ser till att vi blir
fria från förkylningen som golvade oss redan för en dryg vecka sedan.
Lugn och ro är en bra medicin att ta till


Den enda större rörelsen jag tog idag var att gå över Pettas domäner för att se till att ingenting
löst fanns ute som kan ryka iväg när Knud drar in genom grindhålet
Några bilder tog jag samtidigt från en alltmer vissnad trädgård

Nu blir det sticksömnad kvällen ut.
Jag behöver en ny mössa inför vintern.
Den gamla trotjänaren krympte och blev pytteliten
Någon tvättade den i alltför hett vatten.Jag fattar inte vem 😉
men bra är det, för då får jag någonting nytt att sätta på huvudet.


Några ljus har tagits fram utifall att Knud får för sig att ta strömmen av oss
Tankarna går alltid till alla som är på havet/haven.
Sonen finns där, mågen finns där,
men jag tröstar mig med att de är vana med vågor stora som hus
Fast ändå ber jag om några extra skyddsänglar för dem och alla andra där ute .

Håll i er nu när Knud är på farten!


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

Anki sa...

Jobbigt med förkylningen - hoppas den snart är överstånden! Du kommer nog igång med både det ena och andra igen när den försvunnit - att sticka sig en ny vintermössa är väl en bra början!��
Vi har haft en blåsig natt när Knud drog förbi, men jag kan inte se att något skadats eller försvunnit - får titta mer sen.
Ha en fin septemberhelg!

Pettas sa...

Ja, förkylningar är jobbiga men övergående. Det är sällan vi är förkylda i det här huset tack och lov. Sist och slutligen är det en petitess.
Här blir stormen allt starkare just nu, det var kanske bara en liten förtrupp Knud som kom igår kväll, men i övrigt så är vädret vackert.
Ha en fin helg du med Anki! Tack för titten in!

Lena i Wales sa...

Till museet i Malaga ska jag om några dagar.
Du har alltid mycket att skriva om och visar fina bilder. Gör heller inget om det blir lite gamla repriser då och då. Minnet är bra, men kort i min ålder och säkert gäller samma för många andra.
En fin helg önskar jag er!

Pettas sa...

Du är en lyckost Lena! Klappa muséet från mig :)

Det blir förstås alltid någonting som kommer på pränt men just nu känner jag att jag vill skriva något speciellt men jag får inte till det, därav mitt lilla dilemma. Du har rätt, man kan låta gammalt gå i repris; det blir ju som nytt eftersom minnet är kort. Bra tips!
En fin helg önskas er också!

Radka sa...

It is not always easy to find an inspiration for the blog pages; what to write?
I often ask the question also :-) But you are doing OK, your pictures are nice, and your cold will hopefully be gone soon,
xx

Ditte sa...

Visst blir dagarna sig ganska lika och så vare sig man är hemma eller borta. Man hittar en lunk som passar och tar den. Men vardagarna är ju en del av oss och de ser olika ut och just därför tycker jag det är så fin läsning. Trist med er förkylning men hoppas det hjälper att ni vilar er i form. Jag var rejält förkyld här i Spanien i några dagar när jag kom med feber och ingen ork, men nu är jag ganska pigg igen.
Trevligt med Skördedagarna på Åland. Har varit med några gånger, men nu ett par år sedan.
Hoppas att Knud tog en annan väg och mojnade för att vara till havs i strom är något i varje fall jag vill undvika. Och du har ju både som ,måg och andra du känner som har havet som arbetsplats. Jag reste med Estonia veckan innan hon sjönk och sedan dess är jag en försiktig general när det kommer till hav och fartyg.
Tack för titten i din trädgård med fina bilder och trevlig läsning.
Trevlig fortsatt helg.

Pettas sa...

You are so right, Radka.
I think that all of us have the same "problem" more or less.
We are in the same boat :)
Thank you! <3

Pettas sa...

Så är det ju, och ändå inte. Ingen dag är ju egentligen lik den andra. Inspirationen saknas bara, mitt i allt men idag vaknade jag med många ord som vill komma ut, så jag känner att jag är på gång igen, på något sätt. Förkylningen är på tillbakagång. Det har verkligen varit bra att göra ingenting, att bara vila och läsa.
Ja, Skördefesten är fin och till all lycka så har vädret stått alla bi den här gången. Hård blåst ja men uppehåll och det är det bästa. Jag har förstått att det har varit mycket folk på farten, några hittade hit också utifall att vi skulle ha öppet.
Knud har lugnat sig och dragit vidare.
Estonia glömmer vi nog aldrig, inte förrän vi själva dör. Atmosfären var fylld av tragedi, sorg och liknande känslor, länge, länge. Havet är inget att leka med, verkligen inte.
Försiktig general ska man vara, en uppmärksam sådan.
Tack för titten in till mig och trädgården!
Ha det gott!

Gunnel sa...

Knud tog en omväg runt Åstorp så vi slapp ifrån en hel del. Det blev mest lite småblåsigt och några regndroppar. Trist med höstförkylningar. Ja, vilken årstid som helst egentligen. Orken blir inte riktigt på topp och lusten tar semester. Men kan man börja tänka på vad man ska syssla med sen hantverksmässigt brukar det hjälpa, tycker jag. Ska bli spännande och se vad du gör i år. Jag har också en kärleksört i trädgården som blommar för fullt. Det är nästan det enda som håller i sig hos mig. Alla andra perenner ser så ledsna ut. Ta det lugnt i helgen och krya på er båda två.

Pettas sa...

Knud var snäll och gjorde inte stor skada här. Skördefesten har gått i solsken och hård blåst men allt har löpt på bra förutom något träd som har fallit över en bil i Mariehamn.
Vi är sällan förkylda så det kändes nästan överrumplande att bli förkyld den här gången. Till all lycka har vilan gjort gott och "livet" återvänder. När man måste stilla sig så kan man tänka lite extra i stället. Intet ont som inte har något gott i sig och en förkylning är egentligen ingenting att gnälla om, men ibland underlättar det en aning. Att gnälla menar jag :) .
Ja, jag tar det verkligen lugnt, en bedrift om något när det gäller min person. Tack Gunnel för omtanken om oss båda! Ha en fin eftermiddag och kväll!

Paula sa...

Jag har drabbats av samma åkomma som du, jag får inte ur mig något vettigt, det går inte att fota för det blåser så mycket så alla bilder blir suddiga...och vart har fantasin tagit vägen? Jag har märkt att så länge bloggen ingår i min dagliga rutin så flyter det på men hoppar jag över ett par dagar, antingen för att jag är oinspirerad eller inte har tid, då är det attans svårt att hoppa på cykeln igen. Därför är det skönt med några temabidrag varje vecka som liksom bär upp bloggen på egen hand. Hoppas både du och jag snart finner orden, de som virvlar bland höstlöven i luften o inte låter sig fångas!

Pettas sa...

Du har en bra poäng i det där med att så länge bloggen ingår i den dagliga rutinen så flyter det bättre på. Man är i flödet på ett annat sätt men jag har också märkt att många har slutat blogga av mina bloggvänner. Synd nog, för jag trivs för övrigt med bloggandet, bättre än med facebook. Instagram är jag inte på alls men många har lämnat bloggvärlden för andra internetvärldar. Jag har funderat om jag ska hoppa på tåget jag också och ta tag i något tema igen. Ja, vi får hoppas på orden nu Paula! De finns ju där men har svårt att ta sig ut.