Uppåt väggen


Jag fick för mig att låta Sympatin, rosen, som återgick till ursprunget och blev en nyponros
att växa som den själv ville. 
Från att ha varit knähög är den nu närmare fyra meter...

Uffe skakar skrattande på huvudet åt mig och tycker jag är småtokig, vilket jag med all säkerhet är
Men det är spännande att se hur lång rosen tänker bli. Kanske den klär vårt balkongräcke
så småningom med ljuva rosa nyponrosor? Sedan kan jag bara ta trappan upp och få mitt
dagliga c-vitaminbehov via nyponen tryggat

Nu behöver jag i och för sig bara sträcka ut armen när jag går ut under höst och vinter, knipsa
några nypon för att stoppa i munnen.


    Jag njuter av skönheten som är nu


    En ros är som en människa eller kanske människan är som rosen ?
    Det är frågan, men den lilla gula krukrosen som jag fick av dottern för något år sedan
    visar många olika personligheter i en och samma planta.
    Precis så där som vi människor är egentligen. Fulla av personligheter...
  
    

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Gunnel sa…
Så trevligt med ett rosinlägg här också. Någon sådan hög ros som din fanns inte på Fredriksdal. Det ska bli spännande att höra hur många meter den kommer att slingra sig. Kram
5 juli 2016 09:51
Äventyret framtiden sa…
Vet du Gunnel, det är du som har inspirerat mig med tanke på din maskros. :) Precis så tänkte jag när jag lät den skjuta i höjden. Vad vill nyponrosen själv? Det får vi se så småningom.
Kram
5 juli 2016 11:16
Anonym sa…
Min erfarenhet av nyponrosor är att de är vackra att titta på men att man ska hålla sig på avstånd om man inte vill bli riven!
5 juli 2016 12:29
Äventyret framtiden sa…
Man lär sig :) eller så blir man okänslig av sig och inte känner törnen. Vår nyponros ska få visa vad den vill och vill den inte som jag vill så ligger den risigt till och får känna på mina törnen.
5 juli 2016 14:57
Radka sa…
Could you be a rose in disguise ? LOL
xx
5 juli 2016 20:26
Äventyret framtiden sa…
I hope so Radka. All of us, you too.
<3
5 juli 2016 23:58
Annika sa…
Rosor är fina, jag har dem också i min lilla täppa. Även satta krukrosor som du har, och de blommar så fint.
Coolt med din ros som bara klättrar på.
Kram!
6 juli 2016 14:29
Äventyret framtiden sa…
Jag tycker mycket om rosor och skulle gärna ha hur många som helst, men de trivs inte här...inte särskilt bra. Kanske de fordrar lite mera omsorg än vad jag hinner med för tillfället.
Nyponrosen är kul och kul ska det bli att se hur högt den tänker sig i livet.
Kram!
6 juli 2016 15:43
Lena i Wales sa…
Bra idé! Ibland måste man bara släppa loss och se vad osm händer!
Ha det bra!
7 juli 2016 15:39
Äventyret framtiden sa…
:). Så är det. Vad vet man vad allt vill egentligen om man inte låter det visa det.
Ha det bra du med Lena! Jag är usel på att läsa bloggar just nu, saknar det, men tiden räcker inte till just nu ,men tittar nog in mitt i allt på din sida.
7 juli 2016 16:39
Nette Cecilia sa…
Du som tycker om rosor har du någon Finlands vita ros buske .Den blir nog lång din ros och den gula väldig variation där ,kramen Nette
7 juli 2016 21:21
Äventyret framtiden sa…
Jag har många bondrosor som vi kallar den, Finlands vita ros.
Midsommarros brukar den också heta.
Kram till dig med Nette!
7 juli 2016 23:15
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i det ny
Läs mer

Jag finns, jag lever...

Bild
Oj, kära nån så mycket det har hänt sedan jag senast skrev ett blogginlägg vid nyår. Tanken var att jag skulle börja skriva igen nu i mitten av maj och ett litet försök blir det helt säkert men hur ofta och hur aktivt jag kommer att göra det låter jag vara oskrivet just nu.  Inte helt otippat har vi tagit ett beslut om att sälja vår fastighet Skoltomten och allt som därtill hör, bl.a. Pettas och nu är vi mitt i förberedelserna för att bara om ett par tre veckor lägga ut allt till försäljning med hjälp av en mäklarfirma. Har vi inte haft att göra tidigare så kan jag lova att vi har det nu.  Här ska tömmas och röjas . Tack och lov att jag har hållit på ett tag redan, men ack så mycket ett par människor kan samla på sig. Vi har ju inte bara våra privata saker, vi har allt vad ett företag också har i lager. Catering, café och konferens kräver sina attribut och mycket av det ska avyttras. I all synnerhet ska det städas undan innan det blir dags för visningar  Jag hade tanken att jag sk
Läs mer