onsdag 24 april 2019

Himlars skymning...




är ett uttryck som min mamma ofta använde i sammanhang som var speciella på något sätt.
Jag har upptäckt att jag har tagit efter uttrycket utan att tänka efter vad själva betydelsen är.
Jag säger också "himlars skymning" ibland när jag vill förstärka någonting.
Lite fel kan det bli för skymningen infinner sig mellan dag och natt och inte alls när solen går upp
Men trots den vetskapen så sade jag ändå "himlars skymning" när jag tassade upp under tidiga morgnar då vi var på Madeira och jag såg när solen "vaknade" över Atlanten.
I den meningen att" himmel så vackert det är"


    Ofta var det bara duvorna och jag som tittade på när molnen skingrades och solen tog över
    Sagolikt vackra scenarier fick vi vara med om 


    Givetvis så fanns det fiskebåtar, kryssningsfärjor och andra flytetyg som var uppe med tuppen
    och inte bara duvorna och jag, men det fanns stunder då ingen annan syntes till.
    Vi var "ensamma" tillsammans i allt det härliga som naturen bjuder på av himmelsk skönhet.
    Duvorna bara satt där och liksom ugglade sig vakna
    och hade det fint innan alla människor började röra på sig.
    Morgonstunder att leva av. Jag sträckte på mig på min balkong och de sträckte på vingarna på sin.
    " God morgon världen!"


För min egen del blev de stunderna något av en morgonbön, en lisa för själen, en se Gud i naturen-upplevelse, ett reningsbad att ta med sig genom dagen.



   Jag är nästan säker på att det är båten som går till Porto Santo som syns i bild . I nästa stund, när jag
   skulle "zooma in" den närmare så hade fartyget försvunnit bakom hotellet bredvid hotellet vi
   bodde på.Så fint de måste ha det ombord när solen "vaknar"



   Efter en natt då regnet stöp ner (tack och lov,  för det var torrt)
   såg morgonhimmeln annorlunda ut
   Lite höstlig i färgerna men på havet ser man att solen är på väg upp...


    Så vackert, så jag säger himlars skymning igen, fastän det var morgon.


En trut landade på balkongräcket varje morgon och gäspade stort
när ljuset återkom. Jag kände nästan hur den huttrade, ni vet, så där som man känner sig en sommarmorgon när man stiger upp ur en varm säng och går ut i det fortfarande daggvåta gräset
och upplever att dagen är på väg. Då man gärna drar en filt runt sig....
Lite yrvaket tittade den sig omkring och gäspade många märkliga ljud ur sig
Kanske den också sade himlars skymning trots att det var morgon?


    När solen väl har tagit sig igenom de nattliga molnen så blir det snabbt ljust som dagen
    På någon minut bara och så är dagen inne och den vidunderligt fina stunden är som bortblåst.
    Ja, vi vande oss vid varandra, truten, duvorna och jag.  Undrar vad de tyckte att jag var för en
    fågel? Fågelskrämma? Men nej, de blev ju inte skrämda, så höna kanske? 


    Hemma på den här ön har vårvädret föst bort nästan allt vad kung Bore öste ner över oss för
    tre veckor sedan.  Nästa vecka ska vi sjösätta båten, något som nästan känns som ett under
    efter tre år. Vi hade redan givit upp tanken på att kunna vara på sjön igen efter Uffes stroke.
    Men livet vill och vi vill vi också.  Vi sålde båda båtarna men köpte en ny...😀
    Vi längtar efter att ta oss ut på havet igen, tre händer friska och starka.
    Men först ska den här veckans alla göranden och låtanden genomföras.

    Njut av våren alla, medan den varar!

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

Gunnel sa...

Vilka himla bra bilder du visar. Ditt uttryck är jag inte bekant med, men min farmor sa alltid himla som förstärkning i stället för mycket bra eller mycket dåligt. Himlen är ett fantastiskt fotoobjekt och jag håller med om att det är något religiöst över det hela. Det är så oändligt. Så hemskt det är när skogen blir så fördärvad. Det påminner om hur det var här för många år sedan. Det tog väldigt lång tid innan vi alls kunde komma in till våra promenadstigar, och tyvärr är det inte detsamma nu längre. Vilken söt påskkrans du har på dörren! Ha det gott.

Pettas sa...

Gunnel,
tack så himla mycket! :)
Jag blir religiös, helt klart, när jag ser himlar av det här slaget. De är så storslagna. Oändligt är ett fint ord i sammanhanget, evigt.
Ja, ni hade Gudrun och vi har haft Alfrida. Det tar tid för naturen att återhämta sig eller att bli något nytt igen, för det blir nog aldrig detsamma igen.
Tack Gunnel, ha det gott du med! Hoppas din påsk i år har varit fin!

Paula sa...

I din värld är det nog förmiddag redan, men jag som steg upp för bara en timme sedan upplever himlars skymning just nu, fast bara genom dina fina foton! Aldrig hört uttrycket må jag säga men det är mycket lätt att begripa! Förutom att jag njuter av dina morgonhimlar så blir jag oerhört glad över att läsa att ni åter ska ut "på sjön", ja havet då, förstås. Åter en lärdom, man ska inte måla fan på väggen, eller, det kan bli mycket bättre än vad man tror. Ja oavsett, hoppas få se nya farkosten på bild vid sjösättningstillfället. Nu ska jag ila ut med liten hund, sen väntar ett frisörbesök. Kram från pörtet

Pettas sa...

Paula,

kl. är 10.30 just nu, lite morgon ännu för min del :)
Tack för att du upplever himlars skymning via mig och med mig. Uttrycket har jag hört av mamma men också senare, så kanske det är något åländskt påhitt? Vete gudarna...
Ja, vi ska åter ta oss ut på havet, fiska och njuta av vågskvalp.
Precis så är det, fan må rinna av med färgen, men han är så lätt att sätta dit. Livet blir bättre än man tror och förväntar sig ibland. Det gäller att ha tillit
Jadå, bilder kommer, jag lovar.
Kram till pörtet med alla djur och människan. Hoppas du får en skön stund hos frissan.

Annika sa...

Vilket jättefint inlägg. OCH som jag KÄNNER IGEN MIG!!
När jag är vid OBX så känns det som om ngt drar i mig på morgonen. Som om jag måste gå upp och vara med om soluppgången. Så, då går jag ut. OCH det är dagens finaste stund. Precis som du skriver, det är nästan en religiös upplevelse, och en gång började jag gråta i soluppgången för det var så innerligt vackert.
Jag vet precis hur du känner, Karin. Det är som om man blir ett med naturen, och samtidigt drar ett sorgligt och lite vemodigt stråk igenom mig.
Här i Reston vill jag också helst vara ute och gå ungefär så solen går upp. Men det är inte samma känsla som jag får som när solen går upp ur Atlanten.
SÅ fina, fina bilder idag. OCH så FIN text.
Tack Karin!!

Marina sa...

Himlars skymning vilka vackra bilder! Faktum är att uttrycket är väldigt bekant i min värld. Jag använder det också, dock inte sådär väldans ofta, men ändå...

Pettas sa...

Annika,
Tack snälla du!
Jag vet att du brukar njuta av morgnarna när ni är vid OBX.
Precis så är det, det är något som drar i en, man måste upp och bara se på hela härligheten. Man blir ett med naturen, så är det. Allt känns stort och själv inser man sin litenhet på jorden.
Stunder att leva av, så är det.

Pettas sa...

Marina,
tack! Så härligt att höra att också du känner till uttrycket. Undrar var det kommer ifrån men det är säkert något man aldrig får svar på.

Anki sa...

Underbart inlägg med underbara bilder! Jag älskar dessa tidiga morgnar och att kunna följa hur ljuset återvänder, hur molnen hela tiden ändrar form och färg.
Härliga bilder!
Förstår att ni längtar efter att få sätta båten i sjön ... :)
Ha det gott!

Pettas sa...

Anki,

tack! Tidiga morgnar är något av det bästa. De är så vackra på så många olika sätt.
Ja, vi har en längtan, en stor längtan och det ska bli så roligt att få fara ut lite på böljan den blå igen, lägga nät, dra upp strömming och att bara vara bland vågorna i naturen.
Tack detsamma!

wiper sa...

Vilka vackra och magiska bilder man får ta del av. Himlars skymning känner jag igen från min barndom också ;)

Bilderna ser ut som målningar. Gillar även dom på truten. Hade velat skriva en längre kommentar men kan inte sitta vid datorn mer än korta stunder

Tack för din fina kommentar

Ha en toppenfin dag
kram
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

tack. Så roligt att du också känner till uttrycket!
Ta väl vara på dig och din sjuka rygg Malin.
Ha en fin dag du med!
Kram

Veiken sa...

Det är fantastiskt att sitta stilla och se dagen vakna, vilket du bevisar! Himmel och pannkaka så fina bilder!

Pettas sa...

Veiken,

Så är det, underbart ljuvligt! Tack så himmelens mycket! :)

Ditte sa...

Tack Karin för ett fantastiskt härligt inlägg. Jag kände hela tiden när jag läste att jag var absolut närvarande hör på balkongen med dig. Så njutbart.
Underbara bilder!
Trutar har jag väldig respekt för och stora är de, men i ditt sällskap kunde jag slappna av även med en sådan på balkongräcket.
Uttrycket "himlars skymning" kände min åländske make igen. Jga hade inte hört det men så träffande för något som är speciellt.
Så roligt men sjösättning nästa vecka och att både du och Uffe och livet vill är viktigt och en bra grund för att det blir bra.
Förstår att ni längtar ut på havet igen.
Många tankar till er.

Pettas sa...

Ditte,

Tack! Härligt att du var med mig på balkongen! :)
Trutar är speciella, lite stortrutiga och kaxiga på något sätt. Den här kom varje morgon och mornade sig på räcket innan den flög vidare ut i vardagen. Sov tydligen i närheten...liksom fyra duvor också gjorde. Man har sitt sällskap.
Så kul att Bo känner igen uttrycket. Min mamma som var hemma från Sund använde det ofta men jag har ingen aning om det är därifrån hon har fått det eller om det är rätt typiskt för hela landskapet.
Ja, vi ser verkligen framemot att få komma ut på havet igen efter flera års frånvaro.
Tack för tankarna. Sänder tankar till er också!