torsdag 25 april 2019

Frukost på balkongen

Vi åt frukost ute så gott som alla dagar när vi var på Madeira.
Åtta veckor x 7  dagar gör 56 morgnar minus 1 morgon. 55 morgnar.
För det mesta var temperaturen lagom skön och varm, ibland
någon gång lite kyligare men är man av vikingablod så klarar man + 11-13 grader
hur bra som helst i badrock, eller hur?

Till all lycka hade vi bra balkonger på alla ställen där vi bodde ( 3 olika). Den första lägenheten hade tak, den andra var utan tak men i den  hade vi möjlighet att öppna upp nästan hela väggen in mot lägenheten, så om det skulle regna så kunde vi ändå sitta torrt
men ändå ute på något sätt.
Den tredje ( det fanns 2 st balkonger i den tredje) utan tak.
Men vädret var på vår sida. Vi kunde sitta ute nästan alla dagar.

Man lär sig se havet på ett annat sätt när man har det framför ögonen en längre tid
Jag lärde mig att ha kameran med mig på en stol i min närhet, färdig att använda utifall att...

Och utifall att, hände många gånger under morgnarna


    Vi lärde oss att känna igen fiskebåtarna som drog iväg ut för att ta hem dagens fångst
    och överlevnad.


    Vi lärde oss också att det var då som man slängde ut fiskrenset från dagen innan rakt ut i havet...
    Innan renset sjönk hade fiskmåsar och trutar ätit sig mätta. Förmodligen var vår Gäspus-trut också
    med i gänget som intog frukost i det våta.

  

   En vanlig syn var också den här...
   Pilotos, lotsbåten stävade i väg i rätt hård fart (kan man stäva i hård fart ? )
   förbi de små fiskebåtarna som låg lite här och lite där håvandes in nattens fångster

  

    En liten en mot en stor en men den lilla är väldigt nödvändig för den stora.
    Den stora behöver lots.


   Pilotos-båten tog sig runt det stora fartyget på dess styrbordssida och dök upp bakom hela
   härligheten efter någon kort minut. En öppning syns på fartygets babordssida där jag har
   skrivit lotsporten ( heter det så? , dörr heter det i alla fall inte påstod Uffe när jag frågade honom)
   Det var i det här skedet som jag glömde både kaffe och smörgås...

  

    Jag bara måste vara med i allt som hände där ute på havet. Ni ser att det är fart på, här tvekar man
    inte alls, full gas. Eller kanske inte helt full men hård fart i alla fall.


    Nu närmar sig lotsbåten porten på kryssningsfartyget som inte ligger stilla utan rör
    sig sakta framåt hela tiden. Vid det här laget andades jag inte alls

   

    Mitt i allt så stod det två karlar på Pilotos´däck...


   Sekunden efter var lotsen väck...
   Någon på kryssningsfartyget drar upp stegen, stänger porten
   och lotsen tar sig antagligen upp till bryggan och kaptenen medan
   lotsbåten kör därifrån.
   Allt går så snabbt, så snabbt och när allt detta var gjort och hade klaffat
   till synes perfekt kunde jag äntligen andas igen, dricka mitt kaffe och äta min frukost
   Pust, det var riktigt svettigt det där.

   Vilka skickliga hoppa -ombord-lotsar det finns för att inte tala
   om den lilla Pilotosbåtens förare. Jag antar att det fanns en förare till ombord på den ?
   Annars är det han som är på väg tillbaka som är föraren.... men neeej, så kan det väl inte vara?
   Fast det kan det väl ...
   Det gäller säkert att ha snabba fötter springa kvickt, kvickt, kvickt
   


   Så denn ja, nu var allt i sin ordning och Marella Dream kunde ta sig in i Funchals hamn med säker
   lotsning. Tui stod det för övrigt på skorstenen. Utifall att någon undrar.
   Den andra koppen kaffe intogs i lugn och ro.

   Jag har många flera vardagshändelser sedda från frukostbordet på balkongen
   Mitt i allt så visar jag lite till någon dag.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
 

14 kommentarer:

Gunnel sa...

Vilken spännande underhållning ni bjöds på där på balkongen! Vilka äventyrare! Jag hade aldrig vågat hoppa omkring på det där viset...inte ens när jag var ung och vig. Ha en trevlig helg och förhoppningsvis kan ni sitta ute och äta även hemmavid. Vi satt på altanen och åt de flesta dagarna undre påskhelgen. Härligt!

Pettas sa...

Gunnel,

ja, spännande var det när lotsen skulle ombord. Förmodligen är det säkrare än vad mitt kameraöga kunde se, avståndet var rätt långt men visst lever de farligt. Tänk bara när det går vågor...det är ständig rörelse på Atlanten men de här morgonbilderna togs när det var rätt lugnt. Undra på att lotsar genom tiderna har hamnat mellan fartygen och skadats och förolyckats. Riskfyllt jobb är det helt säkert.
Här har vi bara suttit inne och ätit frukost men snart kan vi vara ute igen. Ett litet regn har nyss fallit och det känns bra med tanke på torkan och brandförbud.
Påskvädret var suveränt för att sitta ute i. Ni har säkert lite varmare där än här redan.
Ha det gott!

wiper sa...

Härligt att ni kunde sitta ute så ofta och som du säger är det oslagbart. Längtar tills vi kan sitta på balkongen för det är rätt varmt nu¨

Så underbart att kunna sitta och se allt detta ni gjorde. Det är ju som ett helt scenario av händelser och lite dramatik också. Intressant och spännande att få ta del av detta.

Härliga minnen du bjuder på.

Ha nu en fin fredag
kram
Malin

Pettas sa...

Wiper-Malin,

ja, det var härligt i år. Lagom varmt hela tiden, ungefär som vår försommartid.
Det hör sommaren till att få sitta ute men även om det är rätt varmt här nu också trots april, så känns det lite för kallt i alla fall. Vintern finns fortfarande kvar lite grann i det hela. Men snart så.
Och med varma kläder på så går det bra förstås.
Lycka till med flytten idag och var rädd om ryggen din!
<3

Karin sa...

Puh! Det gick ju bra. Men visst får man lust att ropa "Sitt i båten!" ibland.

Men oj, var ni borta så länge! Härligt. Men också härligt att komma hem igen, kan jag tänka mig, när den värsta vintern är överstånden.

Pettas sa...

Karin,
absolut och en mistlur att skrika hade inte suttit helt fel. Men då hade det säkert gått riktigt fel om jag hade stört dem förstås.
Ja, vi var borta nio veckor sammanlagt den här gången. Uffe mår så mycket bättre och kan träna när temperaturen är försommarvarm, vilket inte går när vi är hemma under vintern, då det bara blir kramper för hans del. Lite framåt går det för varje vinter vi håller oss från kylan. Fast det harmar lite det också, för vi gillar ju is och vinter. Men man kan ju inte få allt.
Härligt är det att komma hem till våren, absolut!

Annika sa...

Älskar ert liv på Madeira. Så glad att ni kunde vara där så länge. Hoppas ni kan göra detsamma nästa vinter igen. Inte dumt att vara snowbird.

Jag har ju kryssat mkt i min dag. OCH jag brukar också kolla in lotsarna då de kommer. Helt otroligt vad de är duktiga. Har vi hytt på rätt sida båten är det verkligen kul att kolla in dem fr balkongen.
I vissa hamnar fattar jag knappt hur lotsarna hinner. På sådana ställen där det ligger 6-7 kryssningsfartyg inne samtidigt.
Älskar fartyg, så jag hade varit lika fascinerad som du av det där.

Klart ni sitter ute och äter er frulle varje dag. Underbart.

Karin, ha en jättefin helg nu!!

Taina sa...

Hahahahaha! Vilken tur att du inte fick kaffet i fel strupe. Och bra koll där. Lotsen är en riktig tuffing. Skulle inte ha något emot att åka ut på kryssning men har en man som säger att det finns inget tråkigare. Om han åkt? Nä...men så är han man och då vet man allt, eller?

Ha en skön helg!

Taina

Pettas sa...

Annika,
we love it too! :)
Nästa gång vi far stannar vi fyra månader. Sådana är vi. Ska pröva på att bo privat och leva riktigt hemliv och inte på hotell. Det är ok att göra det men onödigt dyrt och inte riktigt vi men det ska bli ändringar på det. Så är det tänkt om livet vill.Uffe mår så bra i den där precis lagom-värmen, jag med förstås.
I Funchal brukar det som mest ligga fyra stora kryssningsfartyg inne samtidigt men några av dem kommer med jämna mellanrum en gång i veckan och har egen lots ombord, de andra får hjälp. De är tuffa de där killarna och oerhört skickliga. Hoppar på och av som om de vore små kängurur.
Ha detsamma Annika!

Pettas sa...

Taina,
risken fanns, för det var lite väl spännande ibland för flickan från landet.
Kanske din hulde make har varit lots i ett tidigare liv och fått ledan på att kryssa? Utan att han egentligen vet om det menar jag, haha..Han har det i ryggraden någonstans,kanske. :)
Du får vänja honom sakta mak...en liten roddbåt någonstans vid någon lake eller så?
Ha detsamma Taina!

Lena i Wales sa...

Spänning från balkongen. Lots skulle jag inte vilja vara, inte heller kapten för en sådan stor båt.
Vilken härlig semester!
Ha en fin helg!

Ditte sa...

Vad härligt med alla boenden som hade fina balkonger ut mot havet. jätteroligt att du här följde med "piloten" och dokumenterade. Jag hade gjort liknande. när vi var på vår kryssning runt Kap Horn (vi kom nästan runt) såg vi ju när "pilotbåten" kom men lotsen men eftersom vi var ombord såg vi luckan men inte så mycket mer. Och inte när lotsen klev in i luckan. Jätteroligt med din fina bildserie. Förstår att det var svettigt att hänga med här. Stort tack!

Pettas sa...

Lena i Wales,

ja, ingen lugn frukostmorgon där inte, haha...
De är skickliga, verkligen skickliga.
Ha det gott du med!

Pettas sa...

Ditte,

ja, det var toppen att ha den utsikten. Det tredje boendet hade utsikten mot staden men också mot havet, men på längre håll ifrån. Men det var fint det också.
Det går undan när de väl är framme vid porten. Hej hopp bara och så är lotsen ombord. Det ska fungera och nervkittlande är det för den som tittar på. Tack Ditte!