lördag 29 december 2018

Snart ringer nyårsklockorna....

Bakljusen av bilen med den yngre familjen i ,
lyste röda i kvällsmörkret när de lämnade oss för att fara hem till sitt i Sverige.

Det gjorde riktigt ont i själ och hjärta efter en fin julhelg tillsammans.
Nu tar det ett tag igen innan vi träffas och kan umgås.
Underbart är kort, även om vi har haft fem dygn tillsammans den här gången.









Granen står kvar här och påminner
oss om hur Wilhelm
började klä den redan när de
anlände hit på natten innan julafton.


Vi, han och jag,
klädde den färdigt på
julaftonsmorgonen
när de andra sov sig sköna i sömnen.



De enda som var tillsammans
med oss båda
var spillkråkan som hade, dagen till ära
klätt sig i både
mössa och halsduk.....







.....och en ekorre,
antingen Piff eller Puff,
vi vet inte så noga vem
av dem det är.

Julmaten är snart uppäten,
bara lite sill och sillsallad
finns kvar.
Det allra sista äts upp lagom till nyårsafton då fisk står på menyn.

Vi firar in nyåret med god mat och många, många ljus och en varm brasa,
samt ett glas champagne
när 12-slaget är inne.
Det hör till



Några nyårslyckor och annat liknande småskrock blir det inte
Det är längesen vi stöpte sådana
Nyårslöften blir det inte heller,
bara en önskan om att året blir bra och att vi och alla andra får ha hälsan.
Fred på jorden önskar vi förstås alltid även om det känns som en utopi,
men hoppet är det sista som dör tack och lov. 
Vacker musik har vi hur mycket som helst att lyssna på.
Tråkigt?
Nej, vi njuter av stillheten och närheten till varandra.
Det är gott nog för vår del.


Tomten är på väg bort, ljusen väntar på att bli tända inför det nya året...

Med önskan om ett

Gott Nytt År 2019

tackar jag alla som läser det här, för året som snart har runnit ut 
Hoppas att vi får mycket glädje av varandra även nästa år
Jag ser framemot det!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

18 kommentarer:

Märtha sa...

En sån massa Iittala-ljusstakar! Våra sammanslagna belv fem, och jag tycker det redan är många... Samma här vad gäller firande. Vi tar dagen som den kommer, ser på sport, lyssnar och ser på musik, äter det vi tycker är gott... Vi har inga barn, så vi får ta det som vi vill!

Rost och rädisor Anette Brunsell sa...

Så vackert med alla ljusen till och med innan de är tända!
Tack för alla berättelser under året, alla fina inlägg som är en njutning att läsa.
Gott Nytt år och kram
/Anette

Gunnel sa...

Det känns i hjärteroten när man vinkar adjö till det bästa man har. Det blir till att leva på minnen ett tag. God fortsättning.

Anki sa...

Förstår att det måste kännas i hjärtat när familjen åker iväg och ni vet att det det dröjer tills ni ses på riktigt igen.
Så fin den är den sista bilden med ljusen - tomten smyger iväg och ljusen väntar på att tändas i väntan på det nya året.
Önskar dig och Uffe en fin avslutning på det här året och ett GOTT NYTT ÅR!

Pettas sa...

Vi har ett tjugotal, några från Uffe, några från mig och några från vår tid tillsammans. Vi brukar skämta och kalla dem vår extrakassa att ta till om det skulle knipa.
Sport blir det här också, det hör till, kanske också någon konsert i tv-n. Vi tar det som det kommer vi också!

Pettas sa...

Ja, de är vackra redan nu och säkert blir det en bild av dem som tända också, då ännu vackrare.
Tack själv Anette för dina härliga inlägg om växter, gård och djur hos dig under året som gått. Alltid är det lika njutbart att läsa!
Tack och tack detsamma-kram!

Pettas sa...

Ja, det kniper till rejält. Tack Gunnel och tack detsamma! <3

Pettas sa...

Så gör det även om vi har så gott som daglig kontakt via Internet på olika sätt, men det hjälps inte, det gör ont i alla fall. Men snart är det påsk och då ses vi igen.
Tack Anki!
Jag önskar dig och din make detsamma och givetvis ett Gott Nytt År!

wiper sa...

Förstår att det blev tomt när dom åkte hem. Vilken häftig spillkråka i granen. Så kände jag när min son bodde 35 mil från mig. Nu har vi bara 6 mil emellan.

Vilken härlig headerbild, som ett konstverk och ser ut som en fjäder. Ni har ju så fina och annorlunda saker i granen och nu såg jag ekorren.

Det låter som en bra Nyårsafton. Vi skall vara för oss själva. Vi har en sån där spisbränslelykta som ser ut som en stapel. Det är ju inte detsamma som en öppen spis men ändå nåt mysigt att titta på

Jag har samma önskemål som dig men har slutat för länge sen med nyårslöften. Dom hålls aldrig ;) Gott Nytt År önskar jag dig och din man kram från oss två

Pettas sa...

Tack Malin, kram till er också härifrån! :)
Isformationer på glas och kärr är häftiga. Jag tycker om att gå omkring och titta på sådana. Ingen isros är den andra lik. Ja, en fjäder ser det absolut ut som.
En spisbränslelykta låter spännande, måste nog googla nu så jag får se hur en sådan ser ut.
Nyårslöften är nog bara till för att brytas tror jag :):
Gott Nytt år!

Mia sa...

Tomten får skynda sig till sin vila nu... för människorna har inte tid med honom just nu. Gott slut och Gott Nytt till dig!

Pettas sa...

Ja, han skyndar sig, tippetipptapp-iväg.
Detsamma Mia! Gott Nytt År!

Ditte sa...

Visst blir det tomt och tyst i huset utan barn/barnbarnen. Men de fina minnena består. Spillkråkan är så fin och ser uta att verkligen trivas. Piff och Puff kan jag inte heller se skillnad på men de har väl olika färg på nosarna. Men vem som har vilken färg? Tja.... Fin är er ekorre också. Vad den än heter
Så vackra ljusstakar i dina fönster! Jag har haft tre av dessa och så fina.Kan tänka mig hur de lyser upp nyårsnatten. Kanske blir det en bild. Hoppas.
Jag är så glad för att jag hittade dig och bloggen och den har gett mig så mycket glädje och jag ser fram emot ett nytt år tillsammans med dig. Ett glädjefyllt år.
Karin, jag önskar dig ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År.

Pettas sa...

Tomhet, en känsla som inte är riktigt bra men som förstås går över när man åter är inne i vardagen. Och det blir flera möten igen och igen :) Det blev bara så tyst helt plötsligt.
Spillkråkan blev anfallen av en av familjekatterna, så huvudet behöver stöttas upp och vad är bättre än att låta den ha en halsduk ?
Ja, absolut så blir det en bild med tända ljus, givetvis.
Jag är lika glad jag också Ditte för att jag hittade dig i min tur. Nu ser vi framemot det nya året med många härliga upplevelser att dela med varandra här på bloggen.
Detsamma önskar jag dig och ett mycket fint Gott Nytt År!

Lisbet sa...

Ja, det hoppas jag också! Vi ska ha ett fint kommande år tillsammans!
Underbart att få rå om de sina. Julen är en perfekt tid för det. Lessamt då de far, här blir det ett uppbrott på söndag, sen tar vardagen vid på riktigt. Jag blir aldrig van med avsked, där finns alltid en klump i halsen, timmarna före och efter. Sen vänjer man sig igen. Brukar ofta tänka på hur det var förr. Brev skickades ibland, svar kom ibland. Telefonautomater fanns, men inte fanns det pengar, osv.
Nåja, vi håller kontakten nästan varje dag, och våra speciella tankeöverföringar fungerar ju perfekt vid sidan om.
Gott Nytt År!
kram

Pettas sa...

Vi bestämmer oss för det Lisbet, då blir det förmodligen precis så!
Ja, det är underbart att få rå om de sina, att få vara upp i varandra några dygn. Det är härligt.
Det är samma sak med mig, jag vänjer mig aldrig med avsked jag heller, även om jag försöker. Någonstans bär man dem med sig under hjärtat alltid, alltid.
Jag har också tänkt i de banorna, hur min mamma hade det och i all synnerhet med den långtborta-sonen. Ibland kom det ett brev, ibland kom det ett samtal någonstans ifrån. Nu har vi så mycket lättare att hålla kontakt än det var för inte alls så längesedan.
Tankeöverföring fungerar utmärkt bra här också. Det är sällan den slår fel. Upp med antennerna bara så ...
Gott Nytt År Lisbet, nu skriver vi redan 1 januari!
Kram

Veiken sa...

Avsked är aldrig roliga, men man får se det ljusa i att man kan vara tillsammans ibland. Tack och lov så finns Skype och messenger. Skönt med lite tystnad också. Jag hoppas ni får ett fint 2019.

Pettas sa...

Precis så är det, man får ta vara på stunderna. Internet finns.
Tack detsamma Veiken, ett riktigt Gott Nytt År 2019 önskas!