lördag 3 november 2018

Ormvråk




    Ibland händer det att vi får besök av det mera ovanliga slaget
    I och för sig så är det snart två år sedan det här hände, men  av någon märklig anledning
    har jag glömt bort att visa gästen
    som damp ner här den 1 december 2016.

    Jag var så säker på att jag hade gjort det men när jag tittade efter
    så märkte jag att nähä, det har jag inte alls gjort ett inlägg om.
    Så nu blir det av istället, sent omsider.

    Ormvråken i sig är inte ovanlig alls men vi har varken förr eller senare fått besök
    av den så här mitt framför våra ögon som vi fick då.
    Över åkern nedanför oss har vi sett den ryttla och flyga i cirklar i jakt på sork och annat
    men då på högre höjder.
 

    Jag kände mig nästan skurkaktig när jag insåg att den stackars vråken
    trodde att den hittade ett lämpligt (blodigt) byte som låg på marken,
    men fångsten blev inget annat än resterna av ett granatäpple.
    Rådjuren ville inte heller ha den sortens äppel så därför låg det kvar på marken
    nära deras matställe.

 

    
      Efter en liten stund på marken lättade den och flög till sparvhökarnas pinne.
      Där brukar de sitta nu och då, spanande efter lunch och middag.

      Så gjorde även ormvråken....


   Att våra skator tror att de är allra minst örnar har vi nog förstått redan tidigare
   och nu vi fick också bekräftelse på det när den ena av dem satte sig mitt framför näbben
   på ormvråken med bara en 30-40 cm avstånd emellan dem.
   Undrar vad den sade åt ormvråken? 

   "Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig"? 
   Så där som man själv ropade då man 
   lekte" ta fatt" när man var liten, åt den som jagade en. 

   Aningen dumdristigt tycker jag att det var, för till ormvråkens föda hör bl.a. småfåglar men 
   den tar också fåglar i storlek med fasan om det kniper. 
   Kaniner lever också farligt. 
   (ormar hör inte alls till favoritfödan, trots namnet)

   Nu verkade den mest förtrytad över att den bara fick tag på ett granatäppelskrutt
   och blev "retad" av en skata. 

   En stund senare flög den sin väg. 
   Kanske mot Afrika, för där brukar de hålla till från december fram till mars-april följande vår.

  

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
   

20 kommentarer:

  1. Snacka om att tuffa till sig som skata. Djärv? Dumdristig? Inte förstod faran? Ja, man kan undra... Andra fotot uppifrån är kanonbra, de andra är också fina, men jag gillar skärpan och fokus på ögat i det nämnda fotot.:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är tuffa skatorna. Vi brukar skämta och säga att vi får bo hos dem :)
      Tack Mia, bilderna är tagna genom ett fönster ca 20 meter ifrån, så att få riktigt bra skärpa är nästan rena turen. Allt händer ju väldigt snabbt också så jag hinner sällan få rätt ordning på skärpeinställningarna i kameran. Men jag håller med dig, andra fotot är bäst, absolut. :)

      Radera
  2. Vilka underbara naturupplevelser du får se! Vilda djur har jag aldrig sett mycket av, inte ens då jag bott mitt i skogen. Har skyllt på att de har hört ljudet av mig och mina hundar, men det kan ju bero på att jag inte lagt märke till dem? Ja skatan är nog mycket men inte särskilt intelligent kan jag tycka. Önskar dig en fin lördagskväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har det fint här i skogsbrynet och närheten till havet. Vi bor i de vilda djurens rike mera eller mindre.

      Var glad att inte skatan kan läsa vad du skriver om den Paula! ;) Den är de facto högt rankad rent intelligensmässigt i fågelvärlden, kråkfågel som den är. Skator kan känna igen sin egen spegelbild, vilket visar på ett självmedvetande som man förr trodde att bara fanns hos oss själva och en handfull andra sofistikerade sociala däggdjur. Det är den enda fågeln som klarar av det testet. Fåglar har sitt eget sätt att vara intelligenta på men de har större intelligens än vad vi människor har trott.

      Jag önskar dig också en fin lördagskväll Paula!

      Radera
  3. Först noterade jag din jättefina "nya" header. Och sedan fångades jag av ormvråken. Så fina bilder av den. Och den är stor. Kul att skatan hade detta självförtroende, dock med risk för livet. Har sett liknande tendenser i Stockholm där de retar trutarna. Du fick till en väldigt fin bildserie och på foto nr 2 ser man tydligt hela ormvråkens uttryck.
    Vi har då och då från bussen, på vägen upp till Kapellskär eller Grisslehamn, sett ormvråkar på avstånd och ibland en och annan havsörn. Så vi spanar alltid.
    Vad roligt att du delade med dig av ormvråkens besök. Stort tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ditte!
      Det är lite vanskligt att hinna med ibland när man får oväntat besök, men till all lycka hade ormvråken inte alltför bråttom härifrån.
      Jag har också sett en del del rovfåglar på den vägsträckan. Tydligen finns det gott om sorkar och liknande där.
      Tack själv snälla du!

      Radera
  4. Ormvrålen ser onekligen lite häpen ut där den sitter och tittar på skatan. Ett riktigt ovanligt foto. Det var lite dumdristigt gjort av skatan får jag nog asäga. Tänk att du fick se den på så nära håll. Ha en trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tycker jag också att uttrycket ger sken av. Ungefär som att " Vadå? Vågar du dig så här nära? Inte lite fräck du! "
      De är tuffa, skatorna och om man äger stället så ...
      De är alltid först på plats om det händer något här, om någon kommer hit eller om någon springer över deras ägor. Vi är glada att vi får vara med på ett hörn. Skatorna bor i ladugården här bredvid, sedan många år.
      Men visst tycks de utmana ödet ibland.
      Ha detsamma Gunnel!

      Radera
  5. Vilken lycka att få så fint besök. Skatorna tror ju för det mesta att dom är störst bäst och vackrast. Granna är dom i alla fall, men det slår inte ormvråken! Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat. Skatorna har gott självförtroende och är rätt kaxiga men också kul på sitt sätt. De håller ordning här hos oss. Kommer kajorna så får de veta om att de ska dra vidare. Vilket liv det kan vara ibland.
      Ha detsamma Veiken!

      Radera
  6. Bevingad berättelse, helt sann och fantastisk!
    Liksom varje fågel i sitt slag så människor - men inte alla - jag menar vem som uppmärksammar det hela, det faller i glömskan ett tag för så att dela med oss läsare!
    Ormvråk vräker i sig orm trodde jag ju ... nu vet jag bättre :-)
    Söndagsaftonfrid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helt sann är den ! :)
      Det är märkligt det där minnet man har eller inte har. Jag var säker på att jag hade berättat och visat ormvråken för er alla men inte det inte.
      Så trodde man om vråken förr, att den helst kalasade på ormar men det lär inte alls stämma. Men månne inte den tar någon i alla fall när den slipper åt?
      Detsamma angående friden, Tove! <3

      Radera
  7. Finbesök. :)
    Och skator kan verkligen vara retsamma. Och orädda.
    Litet snopen blev nog ormvråken när den fick resterna av ett granatäpple.
    När jag bodde i Lake Shastina såg och hörde jag bald eagles på avstånd. Det kändes mäktigt på något sätt.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen ett oväntat besök.
      Skatorna är ett släkte för sig, ibland aningen irriterande men också väldigt roliga om man sätter sig ner och bara iakttar deras beteenden. De är sociala på vintern, då drar de hit alla släktingar men när våren närmar sig så jagas de bort. Likaså med ungarna under hösten. Ut med er, sjas, sjas...Vi upplever att om någon känner till hur livet på vårt ställe fungerar året om så är det vårt skatpar. De håller ordning på sitt sätt.
      Vråkar, örnar och fåglar av den storleksordningen är mäktiga. Örnarna har annars ett väldigt "klent" ljud, man förundras när fågeln i sig är så stor. Men så är det. Ha det bra du med Anne-Marie!

      Radera
  8. Men åh, vilken fullträff! Vilken tur att du 1. var hemma, 2. fick syn på den och 3. lyckades få fram kameran i tid och 4. att du är en så bra fotograf!

    Man riktigt ser vad ormvråken tänker. Först: Vad har vi för mumsigt här då? Sen beter den sig lite som en katt som inte vill kännas vid sitt misstag, dvs ser helt oberörd ut. Och så bilden med skatan, helt underbar! Där ser ormvråken ut att tänka: Men är du riktigt klok du? Vilken helt fantastisk bildserie!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har man tur och det hade jag just då. Det enda oturliga var att jag satt bakom ett otvättat fönster, men bilderna blev hyfsat bra ändå :).

      Visst, så upplever jag det också, åtminstone angående skatan. Lite överlägset, förvånat uttryck har den, men mest förvånat. Inte ska en skata vara så där "uppkäftig" mot en ormvråk. Den tycks inte vara van med det i alla fall. Ja, är du riktigt klok du tänker den. Tack Karin!

      Radera
  9. Åh så häftigt att lyckas få så läckra bilder på den! och visst är det mäktiga fåglar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en lycka att få vara med som åskådare ibland. En upplevelse, verkligen.

      Radera
  10. Wow, vilken bildserie! Det är magiskt när man får ta del av en liten bit naturdrama mitt framför ögonen och att sen lyckas fota också.

    Skatorna är verkligen tuffa. Vi har alltid ett par här. Jag kallar dem "städarna" eftersom de både tar hand om kattens ratade fångster som nonchalant lämnats på parkeringen och matrester efter hönsen, MEN de drar sig inte heller för att hoppa in i hönshuset genom dörren som är haspad en dm på glänt. Fortsätter genom ett mörkt förrum och in i hönshuset, sen samma väg tillbaka med tungt ägg i näbben.
    Kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette!
      Ja, skatorna kan dom! :) De är festliga på många sätt men också irriterande stundtals, men jag är glad åt vårt skatpar som vi bor hos, för precis så är det. Vi får vara glada för att vi får vara här på deras ställe.
      Äggtjuvar är de, jag vet och det är ju gott med ägg.
      Kram/Karin

      Radera