onsdag 10 oktober 2018

Matliga funderingar

Jag känner mig aningen konfunderad över ett fenomen

Här om kvällen berättades det i Rapport att allt flera personer äter färdigmat, nu mera än någonsin.
Det gjordes intervjuer bland folk på stan ( Stockholm) och de flesta av dem sade att de köper färdigmat så gott som alla dagar om de inte går ut och äter lunch och middag.
I undersökningar som har gjorts så visar trenden att det blir allt vanligare att köpa hem
färdiglagade ( och förpackade) matportioner, oberoende av om man är en eller flera personer
i hushållet. Några av dem sade att de nog tycker bättre om hemlagad mat men att de ändå
köper färdiglagad.

Kokböcker och mattidningar ges  ut i mängder, det visas kockprogram från olika länder
i en ständigt strilande ström i tv-n, det skrivs matbloggar, folk går på matlagningskurser.
Internet är proppfullt med matrecept, det är bara att googla


Ekvationen går inte ihop.
Är det den allmänna stressen som har tagit över?
En av orsakerna som lades fram i intervjun som gjordes i tv-n var att man sparar tid
och att det är så bekvämt.
Till vad sparar man tiden?
Vad får man istället, vad gör man istället?
Den bekväma delen kan jag förstå

Men allt det här är så paradoxalt. 
Tillika som man lär ut matlagning på så många olika sätt,
desto mindre tycks allt flera låta bli att laga maten själva.
Är utbudet för stort, fjärmar man sig?
Eller är marknadsförarna så skickliga att de lyckas övertyga folk om att köpa
färdiglagad mat? Förmodligen ligger det någonting i detta också.
Vi matas ju hela tiden av reklaminslag av det färdiglagade slaget.


Personligen är jag som kä(r)ringen mot strömmen i det här sammanhanget.
Här gör jag så gott som allting från grunden och
ser till att råvarorna är de bästa möjliga (helst ekologiska).
Och jag tycker inte att det tar mycket tid alls att tillreda mat.

Tvärtom är det rätt så rofyllt att kocka...
Medan potatisen kokar steker jag t.ex pannbiffar, gör en  sås och en sallad till.
Allt blir klart samtidigt.
Då har jag varvat ner, tänkt en massa "goda" tankar, fått idéer osv
(onda tankar ska man utesluta för maten blir därefter 😉) 
Ok, en fördel är förstås att man tycker om att laga mat.
Jag gör det, jag njuter av det, jag blir lugn av det, för när man lagar mat måste
man vara med i processen.



Jag upplever att jag "sparar" tid på att laga en stor gryta/ en stor soppa
som jag sedan portionerar och fryser ner för senare måltider
( på det sättet fixar jag förstås färdigmat åt oss, men jag vet
hur den är tillagad och på vilka grunder.
Jodå, jag vet att det finns innehållsförteckning på allt som säljs
men jag slipper alla tillsatser om jag lagar maten själv) .
Nu under kallare tider när utetemperaturen är lika låg som i kylskåpet
är det också händigt att lägga grytan på trappan över natten till nästa dag.

Nu vet jag förstås att alla inte har möjlighet att odla sin egen mat,
att plocka sin egen mat, att fiska sin egen fisk, att jaga sitt kött osv. ...
Det handlar inte om det i huvudsak.
I kött-, fisk- och grönsaksdiskar finns bra råvaror att inhandla, många gånger till
specialpris. För även om vi är självhushållande här hos oss
i stor omfattning så behöver vi handla
precis som alla andra människor gör det.



Jag brukar roa mig med att titta på de alternativ som finns både som halv- och helfabrikat i affärsdiskarna. Men det är sällan jag köper någon vara. Givetvis gör jag undantag men det händer sällan. Men helt klart ser man att färdigmaten blir allt vanligare också här på vår ö i havet.

Och funderingarna kvarstår.
Vad använder man tiden till om man inte har tid att laga mat?
Handlar allting om stress och en känsla av otillräcklighet att inte hinna med?
Jag tror det.

Desto mera människan stressar, desto mindre hinner den med sin vardag och verklighet.
Tycks det som.
Jag tänker på en gäst som var på besök hos oss.
Jag dukade fram frukosten, lade upp allt vackert på fat, tände ett ljus och fick frågan varför
jag inte lägger fram allt i sina förpackningar istället? "Det tar ju tid det där! "
- " Men jag har ju bara tid! Kanske jag sparar två-tre minuter om jag inte gör det så här?
Men so what? "
Jag fick bara en förvånad blick till svar.


En annan sak i sammanhanget är förpackningarna som blir över efter en färdigmat-måltid..
Var finns hållbarhetstanken där, miljön?
Vi drunknar ju redan nu i våra sopberg.
Å ena sidan ska vi tänka miljömässigt medan vi å andra sidan gör precis tvärtom.
Den ena handen tycks inte veta vad den andra gör


Nu har jag funderat på det här en stund och ändå har jag inte kommit någonstans
på vägen.
Och alla gör som de själva vill förstås.
Men visst undrar jag vart vi är på väg?

Har någon annan funderingar på detta "fenomen"?



Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska





20 kommentarer:

  1. Märkligt!
    Jag funderar på om man blir van vid smaken (e-nummer och smakförhöjare, och allt vad det heter), och föredrar det framför den hemlagade smaken.
    I motsats till dig tycker jag att det är urtråkigt att laga mat - men jag gör det! Fast jag tycker det tar för mycket tid från läsning, promenader och att skriva till, eller umgås med, vänner.
    Margaretha
    som har rödbetor
    i ugnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde säga att jag inte fattar hur folk har råd att leva så varje dag!

      Radera
    2. Förmodligen blir man van vid e-nummer och smakförhöjar-smaker. Det lärde vi oss när vi lagade mat åt idrottsgrupper på ett vandrarhem för flera år sedan. Där stod vi och trillade köttbullar för hand i stora mängder och de gillades inte av ungdomarna; de ville ha mamma Scans ( tror att de hette något sådant) studsbollar istället. De studsade verkligen. Tappade man någon i golvet så studsade den upp och ner några gånger innan den rullade iväg. Ok, för oss var det bekvämt att köpa färdigt, men, men...Ungdomarna var vana med dem från skolbespisningen. Där stod vi med lång näsa och äkta vara.

      Radera
    3. Det gör inte jag heller Margaretha, det är dyrt med färdigmat i jämförelse med att laga mat från grunden.

      Radera
  2. Många kloka funderingar idag. Jag är inte speciellt road av att laga mat...utom när jag får laga mat åt många. Jag trivs när alla barn och barnbarn är här samtidigt eller när jag får ordna till någon fest. Färdigmat köper jag i stort sett aldrig, för jag kan inte påstå att jag är så förtjust i smaken. Jag undrar också vad folk gör med tiden de sparar in på att inte laga mat. Om de använder den till att umgås och prata med varandra tycker jag det är vettigt, men är det för att få mer tid över för att sitta och glo på mobilen så förstår jag inte vitsen med det hela. Snart ska jag laga tacogratäng och skiva melon. Rasmus och hans föräldrar ska äta middag här idag, för de ska hjälpa oss med en del saker. Ha det gott

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att du går igång när ni är många till bordet! :)
      Färdigmat behöver ju inte vara fel, jag får bara inte det hela att gå ihop med tanke på all "propaganda " till att laga mat från grunden, alla kockprogram osv och så köps det ändå färdiglagat.
      Ja, just det, tiden som blir "över", hur använder man den? Blir det tid över? Hoppas att ni får, fick en fin stund tillsammans alla över din tacogratäng och den skivade melonen. Ha det gott i dubbel bemärkelse!

      Radera
  3. Jag tillhör dem som köper färdigmat ofta. Jag är sjuk och har svårt att klara av att laga mat de flesta dagar, så då är jag hänvisad till färdigmat eller smörgåsar. Det är trist, det är inte speciellt gott och de flesta färdigrätter som jag tål (inte så många) är för salta. Dessutom är det alldeles för lite grönsaker för min smak. Men jag har inget val. Det ironiska är att jag tror att jag skulle må bättre om jag åt egenlagad mat, det gäller bara att bli så bra att jag klarar av att laga den. För tid har jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet Humlan! Och jag är glad att det finns färdigmat för den och dem som inte klarar av att laga mat själv alla dagar. Jag har en vän som får hem mat från ett storkök just av den orsaken, men jag tycker många gånger synd om henne. Hon är nöjd just för att hon inte kan laga mat själv, men nog önskar jag att den maten kunde vara lite mera inspirerande för matlökarna. Så jag förstår dig verkligen.
      Och ni är många i din situation. Så synd att vi bor så långt från varandra, var vi grannar så ....:)
      Ha det gott och må väl!

      Radera
  4. Visst är det konstigt ... jag är väl inte så himla road av matlagning, men gör det förstås ändå och liksom du gör jag maten från grunden. Jag tycker inte färdigrätterna är goda och att äta ute är uteslutet! Nästan en mil ner till samhället och så betala lika mycket för en lunch för oss två som flera dagars middag kostar oss. All denna "sparade" tid ... inte förstår jag heller var den tar vägen - sociala medier kanske ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är konstigt. Jag förstår inte "logiken" i det hela. Det är sällan färdigmaten är riktigt god; det finns undantag helt säkert. Vi skulle inte ha råd ens. Sociala medier är säkert en energitjuv i sammanhanget. Absolut!

      Radera
  5. Under småbarnsåren och heltidsarbeten så kan jag förstå att man vill förenkla litet, men inte varje dag. Jag funderar också en del över att det har blivit så poppis att köpa tjänster i "egenvård" - nästan i alla fall. Beställa mat på nätet, få dem hemkörda, städtjänst, färdiglagad mat osv. Hur blir det om en-två generationer? Vet folk hur man gör när man lagar mat, eller städar? Kunskap förloras och det går snabbt.

    Tack för att jag fick ta del av dina kloka tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår den biten också, precis som du Mia! Ibland är man trött så in i vassen, saknar inspirationn osv. Då tar man till det enklare och bekvämare alternativet. Det är mänskligt och helt okej men inte hela tiden, alla dagar. Vad lär man efterkommande led? Du har samma funderingar som jag har. Hur blir det om en-två generationer?
      Tack för din kommentar och ditt engagemang i frågan! :)

      Radera
  6. Ja, det är underligt. Som du säger, matlagningsprogram finns i massor och kokböcker släpps på löpande band. OCH rubbet finns på nätet.
    Jag vet inte riktigt varför det är så här? Tidsbrist kanske? Vad som finns, och verkar poppis, är ju matkassar man köper där alla recept o ingredienser ligger med i kassen. Smart. Har aldrig testat de där kassarna själv, men lite nyfiken är jag. Jag är måttligt road av matlagning, tycker mest det är kul på helgerna. Under veckorna lagar jag gamla prövade recept, och blir ibland så less. Ngn ggn i halvåret kanske vi köper en djupfryst lasagne. Men sanningen är verkligen den att min lasagne som jag gör är 1000 ggr godare. Klokt inlägg idag, mkt att fundera på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det Annika, underligt! Paradoxalt, tvåeggat.
      Jag tror att det är lätt att skylla på tidsbrist men sist och slutligen är det nog en undanflykt, en trötthet...
      Sist och slutligen gör man knappast särskilt mycket i alla fall istället för att laga mat. Kanske det är det det handlar om många gånger.
      Visst blir man less på att laga mat alla dagar, även jag känner det så ibland.
      Den mat man själv lagar är oftast mycket godare, "renare", mera näringsriktad och hälsosam. Jag tror inte på industrimat i den bemärkelsen.
      Tack Annika för dina synpunkter! ;)

      Radera
  7. Jag har också funderat mycket på det där med att spara tid. Får man ränta? Och: Tänk så mycket tid man sparar om man stänger av telefonen och sociala medier - det räcker med någon timme per dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle ju vara en fördel om det ramlade in lite räntebetalningar på kontot om man sparade tid. Precis som du så tror jag att man sparar tid till bl.a. matlagning om man stänger av telefonen och sociala medier. Där går tiden...

      Radera
  8. Jag är precis som du. Jag har inte egenodlat, men all mat i mitt hus tillagas från grunden om vi inte köper hem thaimat från någon restaurang. Vill inte ha djupfryst färdiglagat från butik. Smakar apa enligt mig!
    Trevligt att du kände igen dig i min blogg om Malaga! :) Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte heller att färdiglagad industrimat smakar särskilt gott. Smakförstärkare och alla E-n, men jag förstår att det är lätt att ta till om man känner att man inte hinner med annars.
      Ja, det är fint att få följa er i Malaga. En stad som jag tycker mycket om.
      Ha det gott du med!

      Radera
  9. Jag instämmer helt i det du säger. Jag tänker genast här på min farmor som hade 10 barn (inte alla små samtidigt, men en 6-7 stycken vara det) hon och farfar hade ett litet lantbruk och sen arbetade hon som ysterska på ett mejeri. Men mat lagade hon. Stressad? Icke! Långa atbetsdagar - Absolut. Bekvämt? Icke. Visst har människor tid. Och vad sparar men den till. Om folk skulle skriva ner vad de gör med sin tid skulle det finnas massor av tid för mycket. Men idag tror jag sociala medier tar tid, film och tv tittandet likaså.
    Här odlar vi inget, av naturliga skäl - Stockholms innerstad. Vda gäller kött har vi då och då beställt från Åland och hämtat det där. Stor skillnad mot det svenska och vi köper då direkt från gårdar och vet att djuren haft det bra. Jag lagar mat från grunden. Men precis som Veiken kan vi ibland köpa hem mat från en liten thairestaurang eller kinesisk restaurang. Men jag lagar också gärna asiatisk mat här hemma.
    Trots alla matlagningsprogram så tror jag inte att så många i dne yngre generationen lagar mat. De vet inte hur man gör, vilken del som är vad på en gris eller ko. Och många tycker det är för avancerat med kokböcker och förstår inte hur ett recept läses. Som jag förstått så är detta med all färdigmat ganska svenskt och hämtat från USA. Och alla förpackningar som blir, all plast...Blir matt av att tänka på det.Tycker att föräldrar har en viktig uppgift och det är att laga mat tillsammans med sina barn . Tänkte också på det faktum att barn idag inte vet varifrån komjölk kommer. Och heller inte att fisken inte är ett djupfryst block...
    Tack för att du delade med dig. Detta är så viktigt. Och visst gick jag igång....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad för att du gick igång Ditte!
      Helt säkert så har sociala medier, behovet, beroendet av dem ett stort finger med i spelet. Du sätter fingret på en klar sanning, många yngre människor vet inte hur man lagar mat, hur man läser recept osv. Har man kanske inte hushållslära i skolundervisningen längre? Jag är glad att mina småkillar(nåja, 16 o 9 åriga barnbarn) gärna vill vara med och tillreda mat och att baka med mig.
      Det kommer från USA, helt säkert. Vi anammar trender utan att ens blinka, också här och längre österut. Tyvärr.
      Ja, man blir matt av tanken på allt förpackningsmaterial som blir över efter allt detta.
      Tack Ditte, det finns mycket att prata om i det här ämnet.

      Radera