Modellstad


   Jag har förstås besökt Mariehamns museum redan ett antal gånger, men likväl är det
   nästan alltid som att göra det på nytt. Det finns så mycket att upptäcka i staden Mariehamn
   under 1920-talet.


   Mycket har ändrat och nästan till oigenkännlighet, mycket har försvunnit sedan den tiden.
   Givetvis, så är det alltid. Tiden talar sitt språk över allt.

   Det ska nästan alltid hända något för att det ska hända något...
   Ni kanske förstår vad jag menar.
   I alla fall så blev en grupp pensionärer i M:hamn medvetna om värdet av sina byggnadsskatter
   när man började med omfattande rivningar av gamla hus under 1960-talet och kulmen
   kom när det anrika Societetshuset fick ge plats åt Självstyrelsens parlament
   och ämbetsverk år 1975. Av det gamla Mariehamn fanns nästan ingenting kvar...


   Tiden gick men i december 1987 fick man ändan ur vagnen och en grupp som kallar sig
   Nybyggarne påbörjade arbetet med att åskådliggöra hur staden mellan Västerhamn och
   Österhamn hade sett ut på 1920-talet.  En miniatyrmodell av bebyggelsen från tiden har
   byggts upp under drygt trettio år. Imponerande, storslaget och allt är gjort på frivillig grund

   Många, många timmar har lagts ner på modellstaden, mycket forskning har gjorts, många
   frågor har ställts till människor som fortfarande kunde komma ihåg hur det var en gång,
   gamla fotografier har synats från kant till kant medan staden har vuxit fram genom
   flitiga och skickliga händer.


 
    I  huset ovanför här i bild bodde jag för 18 år sedan, innan jag flyttade till Geta. Ingången
    var densamma som då under 1920-talet, den lilla verandan var en fin plats att vara på...
    Under "min tid" mellan åren 1996 - 2000 var huset vitt och hade grönt tak och allting
   var mycket lummigare. Mariegatan 14 är adressen. I kärt minne bevarad.
   Mitt barndomshem på Köpmansgatan 12 finns det ingen modell av, för huset byggdes i slutet
   av 1940-talet och nu finns inget kvar av det längre...


    Mer än 600 byggnader har byggts i en skala där 1 m motsvaras  av 1 cm.
    Husens många detaljer, stadens och gårdarnas planteringar, inplacerade människor, djur, fartyg
     och bilar gör stadskopian levande och unik.
    Modellen som är inrymd i 11 stora vitriner invigdes 5 juni 2016.


   Museets målsättning är att bidra till att öka lokalbefolkningens och hit-resandes intresse för
   Mariehamn och dess historia. Dit ska ni gå bästa läsare när ni besöker Mariehamn.!
   Adressen är Ålandsvägen 42, under Mathis Hallen i före detta restaurangen Sabina.

  Som vanligt finns det precis hur mycket som helst att skriva om alla eldsjälar som har brunnit
  och fortfarande brinner starkt för den här modellstaden, men jag avstår av det enkla skälet
  att det sist och slutligen är modellstaden som Nybyggarne vill att folk ska se och beundra.
  De själva håller sig gärna i bakgrunden. Många finns inte kvar av dem längre och de söker
  om inte precis med lykta och ljus men ditåt i alla fall, yngre förmågor som vill komma med
  i gemenskapen och så småningom också ta över när de själva inte finns kvar längre.


  Jag återkommer hit igen, men idag visar jag vårt parlament av idag, där Societetshuset låg ända
  fram till år 1975,  med anledning av att vi firar vår Självstyrelsedag. Vi närmar oss 100 år..
  Idag var jag dit på en mottagning där det delades ut förtjänstfulla medaljer, samt arbets- och
  kulturstipendier. Det var fint att vara med på ett hörn som inbjuden åskådare.
  Ett bra sätt att fira vår självstyrelse på.


   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Ditte sa…
Vad roligt att få läsa om denna modellstad. I Mariehamn är jag ju då och då men denna stad har jag helt missat. Klart jag ska gå hit. Har försökt att sätta mig in lite i Mariehamns historia och kan lite men många byggnader finns ju inte kvar längre. Vad roligt att få se modellen av det hus där du bott. Adressen könner jag ju till.
Och Lagtingshuset är bekant. Vad roligt att du var inbjuden dit för att vara med och fira.
Tack för detta!

Modellstaden är en skatt i sig bara. Det finns mycket att titta på där av olika slag. Också en utställning om trädgårdarna i Mariehamn på den tiden, Socis och mycket annat. Jag rekommenderar varmt ett besök!
Paula sa…
Du är alltså född och uppvuxen i Mariehamn? Har kikat på kartan var Geta ligger, så jag vet ungefär. På åttiotalet hade jag kontakt med en del personer på Åland och jag fick veta att om man inte var infödd ålänning så kunde man inte köpa fastighet där. Det var speciellt, vet inget annat land som har såna bestämmelser. Om det är bra eller inte kan jag inte bedöma. Jag har aldrig besökt några sevärdheter då jag varit på Åland, synd kan tyckas när jag ser dina foton. Fast kanske är de av större intresse för de som är som du, födda där men byggnaderna finns inte kvar. Tack för dina uppmuntrande rader hos mig, jag ruskar nog av mig detta också, men tycker att om jag ska blogga så vill jag också tala om vad som händer i mitt liv. Och av reaktionerna jag fått så är det så att man lär sig av vänners kommentarer, man får större perspektiv och inte minst, underbar stöttning
Kram
Anki sa…
Sådana här modellstäder är fantastiska - jag älskar att försvinna i tankarna och funderingarna kring hur det var då. Både i Linköping och i Norrköping finns liknande, men med lite äldre bebyggelser - placera mig där och jag är i en annan värld länge, länge ...
Kul att se huset du bodde i - och så trevligt att du var inbjuden till festligheterna!
Ha en fin dag!
Jag är egentligen född i en kommun som heter Jomala, norr om Mariehamn, men den delen där min vagga stod inkorporerades med Mariehamn senare. Men mina föräldrar flyttade innan dess till "centrum" när jag var ett år så jag gick förstås dit där de bodde jag också ;). Så, ja, jag är mariehamnare från nästan första början.

Det har visat sig vara bra med den bestämmelsen, fastän den nog har luckrats upp en hel del, lagen är inte lika stelbent längre. Det fina är att vi har våra stränder kvar och inte bebodda av folk från hela världen, liksom man har på många andra ställen, t.ex. i Stockholms skärgård. Vår genuinitet har bestått på ett annat sätt, men förändringarnas vingslag känner vi av, det finns politiker som vill ändra på saken. Tillsvidare gäller lagen men med en mera öppen hand.
Mariehamns stad är förstås mera intressant för den som är infödd, men jag vet att många turister söker upp museét bara för att lära sig mera om staden som så. Sådan är jag också som turist, jag vill veta bakgrunden, historien.

Jag är säker på att du klarar din uppkomna situation på bästa sätt; så mycket skinn har du på din näsa. Tack för att du delade med dig Paula, tankarna fanns där hos dig redan innan, då du gav en antydan om vad som var på gång. Tänker på dig och ger styrkekramar!
Med tanke på hantverkandet bakom, historieletandet osv är modellstäder fullständigt makalösa. Man försvinner lätt bland kvarteren...:)
Tack för tipset om Linköping och Norrköping, utifall att jag har vägarna förbi där någon gång igen.
Ha en fin dag du med Anki!
Gunnel sa…
Så många fina husmodeller, och vilken tur att det finns människor som värnar om att behålla det gamla, och när det inte går...göra miniatyrer av det hela. Vi har haft många gamla, vackra nybyggnader i Åstorp som nu är borta. Tänk om vi kunde fått till något liknande här. Så roligt att "ditt" hus finns med bland alla byggnader. Ha en fin söndag.
Ja, i museét finns många, många. Många fler än vad som jag visar på bild. Det är guld värt det Nybyggarne har gjort och gör. Utan dem skulle allt bara ha försvunnit och glömts bort.
Ja, det är roligt att få se det man känner igen.
Ha en fin söndag du med Gunnel!
Anne-Marie sa…
Tänk så mycket tid och energi som lagts ner på denna modellstad.
Verkligen fint att det finns människor som vill bevara sådana här saker till eftervärlden.
Kul med “ditt" hus också. :)
Minnen av mitt dockskåp kommer. I litet mindre skala men samma slags känsla där allt är i Teskedsgummestorlek. ;)
Ha det gott!
Oerhört många timmars fingerfärdighet,knep och knåp, ligger bakom förutom all forskning som görs innan "ritningar" görs och husen är färdiga. Men roligt har de haft under åren som gått. De är ett sammansvetsat gäng, de som återstår. Ja, kul med "mitt" hus också. :)
Teskedsgummestorlek är ett passande ord, ha det gott du med Anne-Marie!
... och här sitter jag med tårar i ögonvrårna alldeles rörd av denna fantastiska insats. En modellvärld vacker att se på förstås och ett viktigt historiskt dokument, men som alltid är det sättet du berättar på som slår ann och berör även om jag varken känner någon eller har minsta anknytning till Åland. Tänker på när jag gjorde ett skolarbete om min egen stadsdel då jag bodde i Växjö för många år sen, som en del i att jag tentade av gymnasiehistoria som vuxen. Det är ju helt enkelt så spännande att gräva där man står och omvärlden förändras hela tiden även om man inte tänker på det. Om inte annat så märks det när man är glad i att fotografera sin hembygd eller nu när jag som lantis alltför sällan besöker staden. Än det ena än det andra har flyttat och nya byggnader poppar upp.
Tack för utflyktstipset. Förr eller senare ska det väl bli av att vi tar en Ålandstur. Hoppas på förr!
Kram
/Anette
Tack Anette! <3
Att gräva där man står är ett väldigt bra och passande uttryck i det här sammanhanget. Det är precis det de gör Nybyggarne. Utan dem hade inte modellstaden funnits. De har många gånger kämpat i motvind och inte haft plats för sin stad men nu har det löst sig på bästa sätt, tack vare en av Mariehamns "söner" som har en plånbok som räcker till för många och i alla synnerhet för Mariehamn.
Ja, vi får hoppas på förr men jag vet hur det är. Man vill mera än man förmår många gånger; det finns ju alltid så mycket runt omkring en. Kram
Paula sa…
Tack igen Karin, jag har landat i beskedet, har ju varit medveten om min utsatthet länge men detta nya kom lite oförhappandes och behövde bearbetas. Mor och far gick tidigt bort och mina gener är inte de bästa, men vem vet hur det går i livets lotteri!
Jag är glad att det genuina Åland finns kvar, samtidigt är jag kluven därför att nationalistiska krafter som försöker styra i både Sverige och Finland är högst obehagliga i sin läggning och ser säkert Åland som någon typ av idealsamhälle för att det inte förekommer invandring o "beblandning av raser" o det gillas inte.
Du förstår säkert vad jag menar...Kram
Det finns bara en väg att gå och det är framåt. Hur långt vägen når vet ingen av oss. Gener kan spela en glada spratt och ge överraskningar. Låt oss hoppas på det både för din del och min del. Så länge det finns liv finns det hopp, så sant som det är sagt.

Vad gäller genuinitet och länder är rätt svårt, men jag kan glädjande nog berätta att på Åland bor 96 olika nationaliteter och här finns 72 olika språk, trots att vi är enspråkigt svenska i lag. Så för de nationalistiskt lagda är vi nog rena mardrömmen och inget idealsamhälle alls. Men jag förstår vad du menar Paula! Kram
Musikanta sa…
Väldigt roligt att få se de fina bilderna från modellstaden. Tänk om något liknande hade gjorts av stadsdelen Hagalund, som Olle Olsson så flitigt målat av. Ett enormt och viktigt arbete som de när Nybyggarne har utfört. Kul för dig också att få se det gamla hus där du bott även om inte färgen och omgivningen var exakt likadan.
Ha det gott önskar Ingrid
Vilken lycka ändå att Olle Olsson har målat av Hagalund! Bättre det än inget alls. Men jag förstår vad du menar.
Nybyggarne har gjort ett oerhört fint arbete för alla som minns och alla som kommer efter.
Detsamma önskar jag dig Ingrid <3
Annika sa…
SÅ gulligt och FINT!!! OCH huset du bodde i för 18 år sen ser ju så fint ut. Idyll.
Mariehamn är en fin stad. Verkligen gullig. OCH vilket jobb bakom denna modell. ALLA invånare och gäster måste bara uppskatta den så mkt.
Ja, jag minns det där att bara Ålänningar kunde köpa på Åland. Inte alls så dumt. Kunde/kan finländare köpa? Var/är det OK? vet ju att svenskar inte kunde/kan. Jag hade kompisar som hade sommarstuga på Åland, men deras pappa var därifrån, så det var ju ingen match. Minns att de var så stolta över det, och glada över att "det inte kunde köpas upp". Jag har all förståelse för det. Karin, ha en fin och bra dag.
Ja, modellstaden är en pärla, fylld av pärlor.
Ett fantastiskt jobb är nedlagt på modellerna.

Det stämmer inte helt att det bara är ålänningar som kan köpa mark och bostad på Åland. Det finns många nationaliteter här ( 96 olika i dagsläget ). Kruxet är att man ska bo här minst fem år, ha jobb, ha finländskt medborgarskap osv för att få hembygdsrätt. Har du hembygdsrätt så kan du köpa mark och bygga. Det har blivit lite enklare nu...riktigt hur allt fungerar i dagsläget vet jag inte fullt ut, men jag känner till att hembygdsrätt har givits åt folk som har bott och levt här i tre år. Ålänningar behöver ju inte de reglerna eftersom de är födda här och har medfödd hembygdsrätt. Men flyttar en ålänning ut härifrån och stannar borta längre än fem år så förlorar den hembygdsrätten men har lätt att få igen den om man vill flytta tillbaka. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar men mest upplever vi nog att det är fördelar med det här lagliga kravet. Vi har på det sättet kunnat bibehålla strandlinjerna någorlunda rena från överbebyggelse. Bl.a.
Ha en fin dag du med Annika!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio