tisdag 12 juni 2018

Förebilden Ferdinand

Ja, han är min förebild, tjuren Ferdinand.
Jag försöker att vara som honom en stund varje dag och
för  min inre syn ser jag hur han sitter under korkeken och doftar på blommorna
istället för att vara på en arena och stångas med dumma tjurfäktare.
Så klok han är som förstår att livet går ut på någonting helt annat än att hålla på med sånt.

Jag har ingen korkek men jag vandrar omkring i trädgården, när jag behöver räta på ryggen
efter alla möjliga övningar som kroppen utsätts för i det här anarkistiska paradiset.

"Petunian Pia Berta Gunilla" , kärt barn har många namn som ni vet..

  Doftar gör hon inte "Pia Berta Gunilla", men ack så vacker hon är och så stor.
  Hela stora bykgrytan från källaren och skoltiden är proppfull av skönhet (och kompost förstås).
  En enda stor planta är hon.


    Däremot är den här skönheten, som fortfarande står i knopp mycket väldoftande.
    I all synnerhet  mot kvällen till.
   Jag säger doftpion, för luktpion kan ju inte dofta så gott tycker jag...
   Vilken dag som helst kan jag visa hur vacker "Alice" blir.
  



   En dag till eller så, så har bondpionen gjort sitt för i år vad gäller blomningen.
   Men som den har levererat under den sommarfagra maj månad och juni (så här långt)!


   Det som återstår ligger på marken i väntan på förmultning. Maskarna får hålla pionkronbladsfest.
   Just nu tror jag att maskarna är i Kina. De visar sig inte i den här torkan.
 
 


    Märkligt nog så blommar den stora vallmon fortfarande. Många av dess blommor har slängt av
    sig kjolarna men många är fortfarande i knopp och många har nyss dragit på sig de vackra
    flamencokjolarna som frasar så mjukt i vinden.  Om en vecka är det säkert slutdansat för i år.

   

   Nu undrar förstås någon av er hur det har gått med bönorna?
   Om det är Big-Ann eller jag som har "vunnit" kampen ?


    Skulle ni se mig nu skulle ni se hur jag ler med hela munnen....
    Som man kan se av bilden så har bönorna faktiskt kommit upp i år.
    Big-Ann har inte ätit upp dem.
    Några fick hon i sig men de flesta lyckades ta sig livslevande förbi fasannäbben.
    Bakom den vita duken som ligger över jordgubbarna,
    ( för att hon inte ska äta upp dem heller, det ska vi göra)
    så ligger reserv/garderings-landet med bönor
    och faktum är att också de har klarat livhanken.
     Men jag vaktar och vaktar- för Big-Ann vet man  aldrig var man har.
    I år har nog bespetsat sig på persilja verkar det som för en tredjedel av den bädden
    sprätte hon  allsköns väg här om dagen.
    Nå, persiljan kommer nog igen men inte där den såddes.


         Tänk om hon skulle tycka om kvickrot istället! Då slapp jag rensa bort den ur landet.
         I fjol när jag var sjuk (borrelia) så blev det lite si och så med ogräsrensandet.
         Det märks i år, så jag har gjort rena djupdykningar för att rädda örtalandet i nordvästra övre
         hörnet på landet. Operation förändring är på gång men den operationen blir lång.
         Åtminstone varar den till nästa vår.


         Jag springer ( i skön takt) mellan alla hötappar som finns.
         Dagarna flyger iväg och fastän det finns hur mycket som helst i förberedande syfte att göra
         innan vi öppnar för säsongen, så hittar den här kvinnan på saker som inte alls har varit
         planerade och som det egentligen inte finns tid till.
         Men när ilet kastar sig över en så måste man ta vara på det.
         Kvinnan konstaterar högt att tid är det enda vi har.
 
        Några vätteväsen måste plötsligt skapas
        och bli klara innan utställningen som snart har vernissage.

        Ja, vad är nu ett vätteväsen för någonting då?
        Uffe som är pragmatisk av sig kallar dem till vårfågelspöken.
        Och jag skrattar, för det är ju precis det de är.

        Så där nu visade jag ett litet smakprov på vad som komma skall.
        Snart kan jag visa mycket mera.

       Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

  1. Så vackra vallmor du har! Ja, det andra är också vackert givetvis. Grattis till övertaget i trädgården, men det kanske inte går att räkna ut Big-Ann ännu. Jag ser fram emot att få se mer av dina vårfågelspöken och annat du pysslar med. Ta det lugnt med "hötappsspringet". Vila är inget att förakta. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är nästan overkligt vackra de orangea! Jag njuter av dem för fulla muggar nu, snart är det bara fröställningarna kvar. Vackra de också men...Tack, ja, tillsvidare har det gått vägen, men man vet inte med den damen, hon kanske bestämmer sig för att äta buskbönor från plantorna när de visar sig. Men då får jag täcka..
      Jag tar det rätt lugnt mitt i ståhejet, sätter mig ner med ett "spöke" som omväxling i trädgårdsjobbet och städandet, förberedandet. Nu är väderleken lite svalare och det känns rätt skönt. Ha det gott du med!

      Radera
  2. Jag beundrar din spontanitet och kreativitet, men blir matt av bara tanken...Kreativ som du har jag aldrig varit men spontan o energisk var jag innan utmattningskarusellen. Men njuter, det gör jag fortfarande, inte minst åt din supertrevliga blogg. Äter inte Big-Ann de större plantorna så du törs ta bort näten? Nä nu väntar jycken, dags för promenad. Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, snälla Paula, inte ska du bli matt av mig. Så är inte min tanke i alla fall. Å andra sidan kan jag bli matt av mig själv ibland också :). Tack för att du känner så för Pettasblogg. Det gör mig väldigt glad och tacksam. Tillsvidare har Big-Ann inte ätit annat än fröna och jordgubbarna så jag hoppas förstås ....
      Nu har hon faktiskt inte tid med trädgårdslandet verkar det som. En massa små fjunbollar på två ben springer omkring i byn. Filips alla fruar tycks ha fått alla ungar ut på en och samma gång. Han, stackarn, ser nästan trött ut och kommer hit och vilar upp sig emellanåt. Ha det bra på promenaden med din pälskling. <3

      Radera
  3. Nemen, finns det vätteväsen? Jo, naturligtvis finns de! Hos Karin finns ju allt.
    Härligt har du där ute med dina blomster.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, visst finns det vätteväsen. Jag har ju sett dem, jag menar sytt dem..;) Ja, både ock, faktiskt. Härligt att du tittar in här Lisbet! <3

      Radera
  4. Ferdinand tycker jag också om och hans inställning inspirerar. Tack för vackra smakprov och jag kan ändå hit till bohuslän käna doften av pionerna. Jodå, de andra blommorna också. Völdigt vackra. SEn gläds jag också åt att fina bönor fortfarande finns där de ska funnas och inte bara de utan äben annat du planterat.
    Roligt med utställningen och så fin din vätte är.
    Men jag undrar om du sitter och luktar på blommorna eller gör annat samtidigt. Effektivt verkar det vara nu i din trädgård. Och väldigt vackert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi borde vara mera som Ferdinand, tror jag. Bara sätta oss ner och dofta på blommor ibland. En viktig sysselsättning.
      Jag tror att jag är bönhörd vad gäller bönorna, men det är ett tag kvar ännu innan de är färdiga att skördas, men lovande ser det ut.
      Tack Ditte! De vätteväsen jag hinner med att skapa, blir alla olika...men nog väldigt "spetsade".
      Trädgården tar alltid tid men jag tycker om att vara i den och fastän jag är igång och arbetar där så vilar jag samtidigt.

      Radera
  5. Men oj vilken söt vätte där. Det är ju ett vätteväsen. Otroligt gulligt med all spets. Får ha-begär efter en sådan ju!!
    Ferdinand var klok. Så mkt fin i din trädgård. Vallmon är ju fortfarande så fin. En sådan petunia har jag också haft, tidigare år. DE är så fina!!
    Fortsätt att njuta i den anarkistiska trädgård!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, plötsligt så ville det bli några vätteväsen här och då är det bara att lyda, att se till att de blir till. :)
      Det är ett märkligt väder vi har, trots värmen som varit och så vidare så blommar vallmon ännu, men de är många så när den ena har vissnat så kommer det nya. Jag tycker att de är så vackra och vi låter dem sprida sig hur mycket de vill i diket. Och hoppas på att Landskapsregeringen inte sänder ut sina "klipp-maskiner" riktigt ännu. Jag har aldrig haft petunia tidigare men vi fick den här i slutet av april. Så vacker den är! Och så stor!
      Jadå, jag fortsätter njuta. Gör detsamma i din trädgård Annika. Vi "ferdinandar" på. :)

      Radera
  6. Många vackra blommor som växer i din anarkistiska trädgård.
    Trevligt att du kan balansera mellan arbete utomhus och pyssel inomhus.
    Vätteväsen hade jag fått för mig var något helt annat än det du visar.
    Tycker ditt väsen ser väldigt charmigt ut. :)
    Ha det gott bland väsen och växter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, blommorna är vackra och mycket njutbara.
      Jag förstår att du tänker så om vättarna, men i skärgårdsområden finns det också fågelvättar.Inte lika snälla som vättarna i sig kanske är. Fågelvättar används för att lura levande fåglar att landa bland dem där de ligger som lockbete utanför "vättaskåran",
      där jägarna sitter. Mina vätteväsen används inte så. :)
      Tack Anne-Marie! Önskar dig en fin dag!

      Radera