fredag 18 maj 2018

På krigsstigen

Jag tycker om myror...eller muror som sonen sade när han var liten
Hässstmuror, nuckelpigor och helefanter var hans favoritdjur.

Mina också,  men myror kan ju snudd på vara intriganta 
Mitt i allt som jag håller en rätt vänlig dialog med dem om var de ska
vara utan att störa mig alltför  mycket
så kan jag få i trådarna när det visar sig att de börjar
använda krukor för tomater i växthuset till att bygga sina stackar i.
De är ju så små att de kan ta sig in precis var som helst. 

Bild lånad från nätet, vet ej upphovet


Under en längre tid, drygt två år, har jag försökt berätta för de små,
att växthuset inte är deras plats att vara  i.
Men de slår bara dövörat till tycks det som och så gör de som de vill i alla fall
Förmodligen är det jag som ska masa mig iväg ut ur växthuset.
Lägg krukorna här bara så tar vi hand om dem, ungefär.
Men gå ut själv!


Stora växthuset under bearbetning. Snart är det  klart för inflyttning...myrorna är väck!          

Jag har vattnat dem (myrorna), jag har grävt, rört om och stökat till,
lagt fat fyllda med vatten under krukorna men ingenting har hjälpt.
Jag har verkligen varit förarglig.
Jag tror att myrorna har anordnat simkurser för sina familjemedlemmar
för inte har jag sett att någon av dem har drunknat.
Kanske de har suttit runt blomfatskanterna och druckit upp vattnet?
Underskatta aldrig en myra!
Nu har jag överlistat dem har jag tänkt många gånger om...

Den simmande myran är lånad från nätet

Men så börjar tomatplantorna se förundrade ut, liksom lite slokörade.
Jorden de står i blir grovkornig, sandig, ser utarmad ut och blir
märkvärdigt lik en myrstack.
Mycket riktigt, de pyttesmåsmå svarta myrorna
har anlagt en hel by av små svarta jordhögar på blomfatskanten,
ungefär som om de var på camping och tältade.
Inne i krukan bor hur många som helst av dem bland rötterna på tomaten.
Camping-infon med alla bekvämligheter är inrättad där.
Till och med restaurang och barnkammare finns. Lagerlokal också.
De är inte lite fräcka tycker jag.
Undra på att tomaterna ser ut som de gör.
Ingen gillar att ha myrägg mellan tårna.

Så här har vi haft det myrorna och jag under minst ett par år....

I lilla växthuset står alla plantor och väntar på att  bli omplanterade i en egen kruka, myrbefriad. 

I år är det jag som bestämmer,  har jag tänkt.
Växthuset är mitt revir!
I går kväll rekognoserade jag.
Jag är på krigsstigen.
En inte alltför stor stack hittade jag utanför växthusets ena hörn.
Nu är den utgrävd och bortförd till den "djupa" skogen här invid.
Självklart så stretade de emot, men jag var obeveklig
och lade dövörat till i min tur. Kan de så kan jag, typ.
(Typ som Wilhelm säger titt och tätt till allting;  mormodern är läraktig. )

Under hela dagen rustade och städade jag bäddarna i växthuset,
synade jorden noga, innan jag lade 2011- års bokföring och bokslut
som marktäckning i tjocka lager över alltihopa och ytterligare på det 36 fyrkantiga stenplattor.
Vill skatteförvaltningen av någon underlig anledning se redovisningarna
får de lyfta på plattorna ( 6 kg /st)
Men jag behöver inte spara det året längre så varför inte?
Jag sparar pengar istället. Marktäckningsduk kostar.
Hållbarhet är det också. Papper är bättre än plast och fungerar precis lika bra

Och jag är nästan säker på att eventuella myror som försöker återvända
tar till sjappen på direkten när de tror att de har kommit till skattebyrån.
Det finns många, många siffror under de där plattorna, jag lovar.



Så stolt och glad jag var när jag hade jobbat som en flitig myra i flera timmar.
Nu var det bara mittgången mellan bäddarna kvar att reda upp.
Haha...jo vad hittar jag väl där ?
Ännu mindre myror än de redan pyttesmåsmå.
De här var pyttepyttesmåsmå.
Nå, nu bor de också i skogen...
Hoppas jag.

I år ska tomat-och gurkplantorna inte behöva stå ut med myrägg mellan tårna.
Det har jag lovat dem.

******************************************



Headern visar stackmyrorna som har byggt sig ett bamsehem i vår Nakenhäck (häggmispeln)
 men de håller sig i alla fall på utsidan, så de må hållas. Jag har lagt upp en vit flagg så de vet att vapenvila råder. Åtminstone den här sommaren till....


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Underbart myrinlägg - hoppas dina tomater får vara ifred nu. Här har myror kilat på köksbordet mellan tallrikarna i en vecka och jag har inte upptäckt varifrån de kommer. Har letat överallt i köket men jag kan inte hitta någon ingång. Har hört att de inte gillar kanel så det har jag strött ut över bordet. Inte så snyggt men det verkar som om myrorna var borta, åtminstone från matbordet. Kanel är ju åtminstone inte giftigt.
    Ingrid som önskar dig och Uffe en skön och vilsam helg. (Jobba inte för mycket!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Dina myror kanske tar utedörren? Så gjorde våra som också gjorde räder på köksbordet, tills vi kom på att de kom utifrån in i långa rader...de behöver knappt någon öppning alls att ta sig igenom. Kanel är bra som myrbekämpning, har läst om det och att folk är nöjda.
      Jag önskar dig och Kenth en likadan helg! Nej, jag jobbar bara lagom mycket ;)

      Radera
  2. Att ge dom funlight saft fungerar också .Vi har problem med dom både inne och ute så vi för ett ständigt myrornas krig,kramen ,Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har läst om att Funlight också fungerar, men jag tror att jag har lyckats gräva bort dem nu.
      Ja, det är nog ett ständigt myrornas krig här också. Nu har vi dem alla på utsidan i alla fall. Tror jag.

      Radera
  3. Funlightknepet har jag testat, men det funkade inte på den jättemyrstack som invaderade ett uthus på tomten. Kanske en och annan myra strök med, men de var så enormt många att det inte märktes någon skillnad.

    Gräva bort och bära ut i skogen är jobbigare men mer effektivt. Hoppas dom inte hittar tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Funlight är inte min melodi, undrar vad det är folk dricker som myror dör av? Det lär finnas en kemikalieproppad med många E:n- Funlight och en vänlig sort. Kanske du använde den vänligare?
      De här myrstackarna var inte särskilt stora ,men den vi har i häcken heter duga. Behöver förmodligen grävskopa för att få bort den annars blir det många skottkärror fulla.
      Idag har i alla fall inte en enda liten myra visat sig i växthuset, så jag tror att jag har lyckats bära bort dem alla. Vi hoppas på att de inte hittar tillbaka men de är ju myror...mitt i allt så försöker de inta krukorna igen.

      Radera
  4. Tack för fantastisk och underhållande läsning. Jag har skrattat mellan varven och känt igen mig i små, små, stycken vad gäller myrorna. Men de jag har här i den spanska sommarstugan är endast en mycket lätt krusning. Jag tycker du ärotroligt tålmodig och handlingskraftig och att nu ge tomat och gurkplantorna en chans är avgörande. Och du verkar tålmodigt och målmedvetet bemästra inkräktarna. Och myrorna kan väl vara i skogen...
    Kanske de nu förstått det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ditte! :)
      Jag gissar att vi alla och envar har vissa liknande erfarenheter av myror. På olika sätt. Ja, nu har jag givit både myror och plantor och mig själv en chans. För tillfället är växthuset myrbefriat. Myrorna förstår nog inte, tror jag...jag räknar med att de också är på krigsstigen och vill komma åt det här hållet igen. Men jag är beredd ;)

      Radera
  5. Myran borde hitta ett eget ställe, inte på samma plats där vi människor har valt att bo. Samma med vargen och björnen här. Ur led är tiden.
    Ha en fin lördag på din ö! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kruxet är att de kanske var här före oss?
      Myrorna är nyttodjur men när de bestämmer sig för att bo där de inte ska bo så får de gratisskjuts till skogs (faderalla). Varg har vi här också just nu, minst tre, björn inte. Undrar om det har med att skogarna försvinner? Eller att de har blivit för många? Naturligtvis så är det inte roligt att ha vilda rovdjur i sin närhet, de hör hemma i de djupa skogarna.
      Ha en fin lördag du med Lisbet, på din ö! Kram

      Radera
  6. Jag hejar på dig Karin, men jag måste erkänna att jag skrattade åt myrornas energi. Här kan man tala om flitiga myror. Nu håller jag tummarna för att de förstått att de är besegrade. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel, jag behöver stöd. För gissa vem som är ute och rekognoserar i sin tur nu? Jag har sett några spionmyror pinna på längs plattorna. De funderar bara på vilken de ska ta över och bygga stack under. Men jag är fortfarande på krigsstigen :). Kampen fortsätter. Ha detsamma!

      Radera
  7. De små svarta som kommer in en period så här års känns inte som något problem ... värre är det med de där som verkligen bestämt sig för att bo i blomkrukorna. De är jobbiga ... men samtidigt som jag blir irriterad på dem, så har jag inte hjärta att förstöra deras hem - blomkrukan med blommor och myrbo får flytta till skogen och sen köper jag nya blommor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som kommer in i huset försvinner bara man håller efter dem lite grann. Inget större problem här heller men när alla krukor i växthuset blir bosatta blir det lite problem :) Då är det lättare att flytta myrorna till skogen med stacken med i någorlunda skick och låta krukorna stå kvar. Jag är också en kruka på mitt sätt, har svårt att ta livet av myrorna, att störa dem, för de hör ju till men det finns gränser. På trappan där jag brukar ha blommor brukar jag också få besök men där fungerar det rätt bra bara jag lägger vatten på blomfaten. Annars flyttar de in på momangen.

      Radera