torsdag 10 maj 2018

Jag "kastar" mig ut i trafiken

Idag tar jag en tur till Kreta, Platanes och lite Rethymnon

Jag håller på med min ständiga "städning" och har hittat många trafikanter av olika slag i bildarkivet
Egentligen borde jag kanske skriva att jag kastar mig ur trafiken, för det var rent av livsfarligt att
vara i den eller att  ta sig över gatorna. Inte ens på övergångsställena kunde man vara nog försiktig.


   Men som den där flickan från landet som jag alltid är inom mig, så fascinerades jag av det kaos som
   fanns men som inte tycks beröra dem som bor där särskilt mycket....
   Att köra med "öppen ridå" och bilen full av varor var en vanlig syn. Som efterföljande
   bilist skulle jag nog hålla mig på behörigt avstånd, för om en snabb inbromsning behöver göras
   är jag övertygad om att en del varor viljelöst troligen skulle göra en kullerbytta bakåt och hamna
   på vindrutan åt någon.


    Den här damen såg jag  många gånger under de två veckor vi bodde där. Jag tänkte spontant på
    Fred Flinta och hans granne som brukade bromsa med fötterna  på marken i sin stenåldersbil.
    Så gjorde den här kvinnliga föraren också.
    Hon saktade förstås ner, men fötterna var hennes ständiga redskap att sakta ner farten.
    Det skrapade rejält i asfalten. Nej, några gnistor såg jag inte...hon hade säkert handbroms också.
   " Hjälm? Vad är det? Någonting man kan äta?"


På vägen hem från Kreta,
åkte vi taxi med en kille som
hade sin fästmö med sig.
Hon och jag satt i baksätet
och Uffe och chauffören
i framsätet. Vi var på väg mot Chania och flygfältet.

Den dagen öste regnet ner
så hon tyckte hon kunde
lämna sitt turistkontor och
komma med ut och åka.
Det skulle ändå inte komma
någon till kontoret.

Hon berättade att hon hade körkort, men hon vågade inte köra bil för att alla körde som dårar...
Vi frågade om hjälmarna som ingen använde och fick veta
att de flesta har hjälmar med sig men inte på sig.

Polisen berättar alltid i förväg att de ska kontrollera alla som rör sig i trafiken den och den dagen.
De dagarna är alla laglydiga och ser till att hjälmarna är på  men inte annars fick vi veta.




Vi såg motorcyklister med hjälmar
på men oftast var de inte fastsatta
under hakan utan var bara lagda
helt löst på huvudet. Så om en olycka skulle hända så flyger hjälmen av i alla fall.



De flesta körde väldigt fort..
Jag såg en pappa komma körandes i minst hundra
knutar på huvudleden i Platanes utan hjälm och med sin lilla dotter på ca 1 år, hängandes över vänsterarmen.
En ljuvlig liten lockig docka såg hon ut som, men slattrig och livlös. Hon hängde och slängde på hans arm där han körde fram i en fart utan like. Hur kan hon sova? undrade jag. Sov hon verkligen eller var hon medvetslös av den hårda farten?

Jag blev förstås upprörd och kände att jag ville stanna faderskapet (just då tänkte jag fanskapet) och bara ruska om honom,.men det var lättare sagt än gjort. Så snabbt körde han och han skulle inte ens ha bevärdigat mig med en blick, tror jag. Skulle jag ha gått ut i trafiken framför honom hade han förmodligen bara gjort en snabb gir eller gjort den här tanten platt.

Snabb som ögat kom han tillbaka samma väg han just hade ilat fram på med sin "livlösa" lilla docka hängandes över armen. Han kryssade sig fram i hård fart mellan bilarna som kom från båda håll på den rätt smala gatan.
( jag försökte ta bild men han var alltför snabb, han blev snabbt en prick i bakgrunden)


Vid en busshållplats i Rethymnon

    Jag har ännu inte kunnat lämna den bilden som fastnade i mina ögon, i min hjärna, i mitt hjärta ....
    - var flickan ens levande? . Han drog iväg mot motorvägen och försvann ur siktet.
    Långt in på natten låg jag och funderade på hur den lilla tösen hade det.
   "  - Släpp det där nu, bad Uffe mig, du kan ändå ingenting göra!"
    Jag funderar fortfarande på den lilla flickan men jag får förstås aldrig
    veta mera än vad jag såg just då. 


    Trafiken är livlig och alla kör med full fart. Gasen i botten gäller.
    Många föräldrar syntes hämta sina barn från skolorna
    på motorcyklar, ofta med en unge framme mellan benen
    och en bakom på baksätet. Hjälmar vad är det?
    Barnet bakom höll fast i sin förälder i midjan,
    knep ihop de små händerna för allt vad tyget höll . Den lilla ändan hoppade upp och ner som en
    liten vante i farten.



Jag tänker på vår "trygga" tillvaro här hos oss med skolskjutsar både till skolan och hem igen till grinden.

Kanske vi är onödigt försiktiga i vår del av världen? Det är ju faktiskt  inte
särskilt längesedan som jag själv stod mellan framsätena och sjöng då min pappa körde.
Vi hade ingen bilradio så jag fick
vara det istället. 

Inte tänkte man på säkerheten då heller.
Men å andra sidan så var trafiken en helt annan sak då än vad den är i städerna nu för tiden.


   


    Så här står ofta bilarna parkerade. Behövde man stanna så stannade man.
    Inte behöver man krångla till livet i onödan.


    Polisen gjorde detsamma. Upp med bilen på trottoaren bara,
    så in för att äta en bit på något matställe.
    Det var bara att gå runt bilarna där de stod på trottoarerna. Inget att knota om ...



  Ett par lysande undantag fångades här ovan. Barnen har hjälmar!  
  Heureka, det finns vettiga människor!
  De vuxna däremot är huvudlösa/hjälmlösa, fastän inte helt och hållet.
  Hjälmen är ju med i famnen.




 Som sagt man behöver inte krångla till det. Man stannar mitt i en korsning eller så, all övrig trafik
 får anpassa sig. Blir man kaffesugen så far man och hämtar kaffet. Det såg vi ofta. Jag blev så
 kaffesugen när jag såg det så vi försökte faktiskt ta reda på var man köpte kaffet men gick bet..
 Troligen for man mycket längre för att hämta det än vad jag trodde, för motorvägen kom emot när
 vi gick på hämt-kaffejakt.


   En vanlig syn, kanske inte motorcykelmärket som så, men ofta stod ögonstenarna ställda mitt över
   trottoarerna, mitt i stråket,  så att man inte skulle missa att se dem. Och visst är den här riktigt fin!



    För att inte tala om den här, nästan parkerad inne i butiken. Kanske den hör till konstverken?


             Ett bra transportmedel, men vart tusan skulle däcken levereras?


             Fästmön till taxichauffören som förde oss till flygfältet berättade att under årets nio
             första månader i Platanes med omnejd, så hade drygt sextio personer kört ihjäl sig.
             Det fick vi veta när vi frågade om alla dödsannonser som fanns uppklistrade
             lite här och lite där.
             Jag såg säkert väldigt förvånad ut, för det är ju jättemånga döda i trafiken på så kort tid.
             "Så blir det", fortsatte den unga kvinnan," när man kör med droger och alkohol i kroppen."
             " Vi har ett stort problem med det här och ingenting tycks man göra åt det.  Därför går jag
             till jobbet varje dag, jag har bil  men jag vågar inte köra den "." Men människorna mår
             dåligt"

            Hennes fästman körde väldigt bra och säkert i alla fall. Vi kom hela och oskadade fram till
            flygfältet och planet som väntade på att flyga oss hem.
       
           Och som vanligt är allting relativt. Det jag tycker, behöver inte vara någon annans sanning.
           Många andra kanske tycker att trafiken är hur lugn och säker som helst där jag tyckte
           att den inte var det.  Det fina i "kråksången" är att jag själv har fått perspektiv.
           Jag märker också att vår egen trafik här på ön inte alls är så säker den heller.
           Vi kan vi också., både vara hjälmlösa och yra i mössan när vi kör.



           Copyright: Karin Eklund, Pettas ekolgiska

18 kommentarer:

  1. Trafiken här hemma är kanske inte alltid som den borde vara, men den verkar ändå betydligt säkrare än den du berättar om. Ett väldigt humoristiskt och informativt inlägg. Du hittade verkligen passande bilder till din text. Ha det gott i vårsolen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i jämförelse inser man att man har det rätt bra. En lite grann anarkistiskt syn på trafiken rådde överlag där vi var på Kreta.
      Ha detsamma Gunnel, vädret är fortfarande sommarlikt här men nu börjar väderleksolycksgubbarna prata om att man ska passa på nu för snart så blir det sämre igen :)

      Radera
  2. Ja, där skulle jag inte våga köra. Jag kan köra i storstäderna här, men där skulle jag vara rädd.
    Kanske ffa för att det mesta endast går "på guds försyn". Så annorlunda mot vad jag är van vid. Är van vid tung, tung trafik, stor volym, snabba byten, snabba beslut och filer in absurdum, men regler följs iaf. MEN, just det du skriver om skulle jag ha svårt för.
    Ja, kul med dina dyk i fotogalleriet. Ha en fin helg nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi funderade faktiskt allra först på att hyra en bil och ta oss ut i periferin men skrinlade det rätt snabbt. Jag skulle troligen ha fått fnatt och det helt i onödan. Buss, taxi och apostlahästar dög hur bra som helst istället.
      Det är bra med regler och att följa dem, i all synnerhet när det gäller trafik.
      Ha detsamma Annika!

      Radera
  3. Jag läser och ler igenkännande. Vi hyr ofta en scooter när vi ärutmlands och det världen över men vi har alltid hjäln på och som är ordentligt fastsatt. Då ser också alla medtrafikanter att vi är just turister vilket kan vara en fördel. På Kreta och bl.a i Rethymnon har vi kört vår scooter och jag känner igen mig i mångt och mycket. Är liknade i stora delar av Europa. I Thailand och Asien är det vanligt med pappa, mamma och ett par-tre barn på en scooter och utan hjälmar.

    Tänker på att var ju inte så länge sedan vi började använda hjälmar i våra länder. Men som vi idag är så tacksamma för. I många länder är det lag på att hjälm ska finnas med men inte att den ska vara på.
    Under åren vi bodde i Peking cyklade vi mycket och lärde oss via lokalbefolkningnen hur vi skulle ta oss fram. Lika bra att göra som de gör.
    Tack för ett härligt inlägg och med hög igenkänningsfaktor.
    Så pricksäkra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du har varit med om både det ena och det andra vad gäller trafik Ditte! :) Också på Cypern minns jag att det var hjälmlöst som gällde, likadant på Rhodos. Däremot konstaterade vi att man har hjälm på i Spanien, men att man nog kör motorcykel med ett visst dödsförakt.
      Och precis som du skriver, så visst har vi kunnat här också, inte alls för längesedan när det kommer till kritan. På landsbygden ser man fortfarande traktorer med flak fyllda av människor på utan vare sig det ena eller andra som säkerhet och poliserna finns i i stan, så det är bara te åk som Stenmark sade.
      Tack för titten in!

      Radera
  4. Nog har vi det bra ändå då man jämför.
    Lagar finns och efterföljs av de flesta.
    Hörde igår på nyheterna att tio procent av de vuxna här omkring använder cykelhjälm och i södra delen av landet nästan hälften...
    Nu önskar jag dig en fin lördag! Vilket väder vi har fått! Jag är på väg ngnstans och håller på och ställer mig och annat.
    Berättar mera i kväll :)
    Ha så bra! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog mera laglydiga i det här avseendet, helt säkert.
      Haha, vi är värre längre söderut, förstår jag, sämre på att använda hjälm. Kanske det har med väderstreck att göra? ;) Längre söderut sämre lydighet.
      Jag önskar dig detsamma och hoppas du får en spännande trevlig dag. Ser framemot ikväll. Ha detsamma Lisbet- <3

      Radera
    2. Hej! Det var nog så att här används hjälmen mera sällan än i södra Finland!

      Radera
    3. Ojdå, det var alltså vi här söderut som är lydigare än vad ni är där norrut! :) Trodde tvärtom. Där ser man .

      Radera
  5. Vilka härliga bilder!!!
    Jag gillar verkligen dessa trafikbilder och man inser verkligen att vi människor är olika.
    Önskar dej en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Och det är just det som är tjusningen med livet. Att vi är så olika.
      Livet blir så mycket mera levande och spännande då.
      Önskar dig detsamma!

      Radera
  6. Nej, det där med trafiksäkerhet är inte vad det borde vara (sett med svenska ögon) överallt i världen... I Indonesien finns det i alla fall regler när det gäller mopedåkning, man får inte vara fler än fyra(!!) på en moped och den som kör måste ha hjälm...de övriga tre är det inte så noga med ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha...givetvis är det viktigast med den som kör, det förstår väl alla. De andra hänger ju bara med på något sätt. Men hur de har rum är förstås en annan fråga. Men de kanske är mycket mindre än vad vi nordbor är. Det är härligt med mångfald, inte tu tal om annat.

      Radera
  7. Ja mycket ska man uppleva! Detta påminner om gatorna i Taipei där de kör som tokar med inte bara familj utan vänner och prylar i en enda röra på sina vespor. Jag satt i taxin som "krockade" med en förare, som "bara" hade sin fru/fästmö där bak. Han hade ingen hjälm och låg livlös på marken. Jag var ombedd att INTE kliva ur bilen för det här hände visst jämt och det skulle nog komma någon och hjälpa till!
    Här körs det också väldigt mycket utan hjälm. Otroligt korkat om du frågar mig.
    Happy Mothers Day!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saliga äro de korkade, ty de skola flyta högst ;).
      Ja, det är korkat i kubik.
      Tack detsamma Taina, fastän du kanske inte firar idag som vi gör.

      Radera
  8. Dramatiska och innehållsrika trafikskildringar. Tanten med sin egen variant av fotbroms måste slita skor något alldeles hemskt. Lite som hyttjobbarna på hyttkransen som brände ner sina träskobottnar på ett par pass.

    Kul att hänga med på dina färder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte också på hennes skokonto. Det kan ju inte vara särskilt ekonomiskt att bromsa med träskor i asfalten. Kul att du hänger med Karin! Mycket!

      Radera