Vardagliga vyer

           
           Jag förvånar mig själv nu och då med att ta bilder som kanske inte så många skulle
           ta när de är utomlands på en semesterresa.
           "Vad ser du för vackert i den där? " (bild ovan) frågade Uffe
           och tittade förundrat på mig
           när vi var på Kreta senaste höst. 

           Det är svårt att förklara vad det är jag ser men på något sätt
           så känner jag av livet som levs, har levts och en folksjäl som lyser igenom.
           " Den är ju inte ens hel, krukan på taket" fortsatte min make.
           " Nej, men någon har lagt en flat sten på den av någon anledning, den används
           till något?"
           Sedan ser jag stenarna som travats på varandra i husknuten,
           ser händer som lagt dem på plats...
          

                        Givetvis funderar jag ju själv ibland....
                        Varför tog jag en bild av det här huset?
                        Förmodligen funderade jag just då, när vi var där,
                        på varför det nedre fönstret är "förstärkt"
                        eller åtminstone ser det så ut, av järnlister.
                        Men också på kabeldragningen ovanför och en skorsten,
                        möjligen en ventilation, som är utdragen rakt  igenom väggen
                        med öppningen framför det övre fönstret.
                        Allt ser jag på några sekunder, tar foto och vandrar vidare
                        med en smått oförklarlig bild på minneskortet i kameran.
                       
                   


    Bilden ovan tog jag för att jag verkligen tycker att den är vacker.
    Den är nästan som en målad tavla, ett stilleben. Jag kände mig hänförd ...
    En mycket vacker, troligen handdrejad urna, en äldre motorcykel med punktering
    vilar mot muren och som kronan på verket, järngallret på muren bakom.
    Vem har suttit på motorcykeln? Vad har personen upplevt när den
    susade fram i de kretensiska bergen.
    Var är ägaren nu?
    Så går mina tankar.





En mindre urna har gått sönder.
Delarna är lagda
på varandra och en vacker
växt har rotat sig

Vinet som slingrar sig

Den stora urnan
kan man ju bara dö för











   En bakgård någonstans där vi gick förbi 
   Ett uppslaget parasoll, en fin gunghäst, plastkorg, arbetsredskap, en motor,
   en bil under ett enkelt takskydd, några stegar uppresta mot en vägg.
   Det finns en stilla puls i bilden som jag tycker om


   En  kruka på ett tak,  med en liten tunn sparrisplanta (kanske), förtorkad men skir och vacker.


    Jag inte vet vad det här är...
    Materialet ser ut som terracotta.  En gravlykta skymtar framför men
    det är ingen gravplats, allt är troligen bara ditlagt för att man ska lägga saker någonstans



    I väntan på en buss såg utsikten ut så här.
    Kanske det inte var menat så men med tiden har det blivit ett skrotupplag
    Ju mera man tittar på bilden desto mera ser man...
   

    Vid en annan hållplats såg det ut så här. En cykelliknande ställning med
    små krukor med blommor i, hängandes under styrstången och i hjulen.
    Framför står en ännu mindre cykel.
    Vem har sagt att det är tråkigt att vänta på bussen?
    Det finns hur mycket som helst att "vila" ögonen på.
    (Bussen kommer  för övrigt när den kommer, tidtabeller till trots)


     Blå dörrar, en halverad urna och vinet som hänger ner och rör sig sakta i vinden...

   
   

  
      En jägare körde upp
      framför oss
      i en by någonstans i
      bergen
      Han parkerade
      och sju hundar
      vällde fram och ut
      från sina platser
      i bilen.

      Två har redan
      försvunnit upp för
      hemmets trappa
      en liten bit ifrån,
      tre är på gång
      på flaket och
      två väntar i framsätet.

     Trots att det var mycket
     folk i rörelse just där,
     så gjorde de som de ska
     göra, bara drog iväg
     uppför trappan och
     husse/jägaren gick sist
     upp med ryggsäcken
     på, förmodligen  med
     bytet i.
     Fågel, hare?







     Jag har städat igen i mitt bildarkiv, den här gången i Kreta-mappen.
     Hur gör ni? Har ni också en massa bilder som är varken det ena eller det andra?
     Som är mitt i på något sätt, men smått belysande om hur livet är i vardagen hos andra,
     indirekt också hos en själv.
     På något sätt.

     En skön helg önskas alla bloggläsare!

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska 



Headern visar en torr gräsplätt fylld av vita saker som sticker upp här och där.  Troligen har det någon gång för inte alls så längesedan funnits en trädgårdsförsäljning här men så kom finanskrisen/kriserna och andan gick bara ur som när man spräcker en ballong. Ägaren lämnade allting vind för våg, gick hem och stängde dörren bakom sig.
Jag tycker bilden visar skönhet men också förtvivlan och uppgivenhet. Kris.

Kommentarer

Paula sa…
Hej, jag läser just nu boken "Övergivna platser" och din header kunde vara tagen ur den. Jag är som du, jag ser världen i bilder. Skulle fotat samma saker som du lagt märke till, små detaljer, eller en "tavla", så mycket som finns att dokumentera, överallt! Den cykelliknande tingesten med blomster må vara speciell men inte särskilt dekorativ. Själva åbäket gör att blommorna kommer i skymundan. Men ett blickfång likväl. Nu ska jag ägna några timmar åt loppisen och hoppas att det kommer några kunder trots det makalöst fina vårvädret. De flesta pysslar nog i sina trädgårdar idag. Hur ser er planering inför sommaren ut? När brukar ni öppna caféet?
Trevlig helg
Ja, nog handlar bilderna, många av dem, om övergivna platser.
Bilder säger många gånger mera än ord.
Jag håller med, inte är cykeln särskilt dekorativ, även om jag tror att det är tanken, men speciell är den absolut. Man får se så mycket, både trevligt och mindre trevligt ibland.
Lycka till med loppisen Paula, jag önskar dig många kunder. Här var vädret makalöst vacker för en halvtimme sedan, nu är himlen grå och nordan ligger på. Oväder och regn är att vänta.
Vi öppnar måndagen efter midsommar men har en del småbokningar på gång innan dess. Trevlig helg önskar jag dig också!
Anki sa…
Vet du Karin ... jag gör som du och fotar det jag ser - det som intresserar och förundrar. Alla de här bilderna kunde det ha varit jag som fotat, så i det avseendet är vi nog lika du och jag :) På något vis talar vissa saker till mig när jag går där med min kamera och mina tankar ... och när jag sedan tittar på dem efter flera år, då minns jag ofta känslan jag hade just där och då.
Vi har haft ljuvligt väder här nu ett par dagar och all tid som jag orkar ägnas åt trädgården.
Önskar dig en fin söndag!
Det är så det är , sakerna talar till en och ens tankar och precis som du så minns jag också känslan jag hade i den stunden som var då.
Roligt att också du upplever det på samma sätt.
Här har vi rätt blandat väder, sol och mulet, hård blåst, värme och kyla om vartannat. Beroende på var vinden kommer ifrån. Idag ser himlen grå ut. Önskar dig detsamma Anki!
Paula sa…
Då är det ett tag kvar innan öppning ännu. Fast tiden springer fort..och du har väl mycket i trädgården att fixa. Loppisen gick bra, jag jobbar ju ideellt en gång i veckan på församlingens loppis där intäkterna går till välgörenhet. Nu har turisterna åkt hem så det är ganska lugnt men byborna och stugägarna kommer in o hälsar på förstås.
Det känns som väldigt kort tid, för den här tiden på året finns det hur mycket som helst att göra men jag försöker lära mig, varje dag, att ta det lugnt och en sak i taget. En svår konst. Det finns både ute och inne att göra här innan öppning.
Så fint att loppisen gick bra; loppis brukar vara roligt att gå på.
Musikanta sa…
Jag tycker dina bilder är fantastiska - roligt att titta på dem eftersom de inte är lika några andra jag sett. Jag själv har tröttnat på blommor och solnedgångar så de här är verkligen något nytt. Jag ska också titta efter lite med ovanliga motiv när jag har möjlighet nästa gång jag är ute med kameran.
Kram från Ingrid
Tack Ingrid! Ja, det är lätt att ledsna på både blommor och solnedgångar. Jag håller med dig om det.
Lycka till med kameravandringen nästa gång ! <3
Ditte sa…
Att ta bilder som visar en del av det dagliga livet gör jag också ganska ofta. Franmförallt när jag reser. bIlderna blir ju stommen till den upplevelse man har och får och som man minns.
Jga tyckte verkligen om din akretabilder, har varit där själv några gånger, och fångat blå dörrar och vardagen. Men jga fångar också hav i olika nyanser och solnedgångar för de kan också tala till mig men på ett annat sätt. JUst från Peking och kIna har jag bilder som jag sparat bara öfr att jag genom dem minns dofter, miljöer och ljud.
numer när jag rensar bilder så frågar jag mig varför vill jag spara dne här bilden. Kan ja inte svarar så rensar jag oftast bort den.
Men det kan dröja ett tag innan rensningen märks.
Så ungefär fungerar jag också, både vad gäller att ta foton, att se på dem efteråt och att minnas, men också att rensa bort sådant som jag absolut inte behöver längre. Sedan är det ju en sak också; det man inte har glömmer man ofta bort rätt snabbt. Jag kan tänka mig att du har oerhört många foton i ditt bildarkiv från alla ställen som ni har bott på och besökt. Det blir ju bara så.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio