Tidlös elegans



   Så är det dags igen med en gnutta vintageskönhet och elegans
   Idag hoppar jag lite hit och dit när det gäller årtal

   Damen i soffan får man inte göra sällskap, sittande i alla fall.


   Tidlöst vacker eller hur?
   


   Vad ska jag berätta om den här märkliga bilen från 1914?
   Särskilt vacker som så är den kanske inte men spännande och speciell.
   Det här är prototypen som designades av Barron Ackroyd,
   en Royal Force pilot, som dog i en luftstrid mot the Flying Circus och the Red baron
   (säga vad man vill men att blogga gör en allmänbildad, mitt i allt så har jag läst massor
   om den Röda baronen och saker som jag inte kände till tidigare)
   Bilen blev kallad "El Pampero" eftersom Argentina var mycket på modet/inne just den här tiden. 
   

    Att dekorera med hjul kan man också göra. Om man har så här snygga hjul i alla fall.








Så sken solen in genom ett av
de höga vackra fönstren
och  dressen glittrade till lite extra
som av guld

Man kan skymta dressen
också på de två föregående fotona.
Naturligtvis så är den från samma tid
som "El pampero"







    Mitt i allt en hatt...
    En Nina Ricci






Såå....
Vad är nu detta?

Vi ska tydligen gå på teater
Museipersonalen har förmodligen haft väldigt
roligt när de har plockat ihop kostymer och
annat som hör till ett teaterbesök
i början av 1900-talet

Man har kallat hela arrangemanget
runt bilen "Att anlända till teatern"



   Till teatern åker man förstås i en Renault från 1912 ( 4 cyl. 12 hp. 2400 cc. Modell CB)
   Ska det vara fint så ska det. Titta på signalhornet!
   Den här stadsbilen " Copue de Ville"  blev grunden till den stora framgången för Renault
   En modell fanns också  med ombord på Titanic när hon sjönk
   Bilen på fotot är filmstjärna för när filmen om Titanic gjordes så finns bilen med
   i den romantiska scenen mellan Leonardo DiCaprio och Kate Winslet.

   Den franska medelklassen tog modellen till sina hjärtan.
   Kläderna är original från revyteatern Folies Bergère i Paris ( invigd år 1869)
   ( namnet Folies Bergére lär betyda herdinne-galenskap) .

 

                    Lite Shell-reklam bjuder jag också på. Så här såg bensinmacken ut på den tiden...
                    och faktiskt mycket längre än så. Jag har själv stått och pumpat upp bensin i en
                    liknande mackapär (långt ifrån lika vacker) i mitten av 1970-talet.
                    Jadå, det är Uffe som står i bakgrunden och läser en affisch.





















  Ovan en De Dion-Bouton
 
  Det hela började med markis Albert de Dion i Frankrike, som på 1870-talet  blev "biten" 
  av ett intresse för ångbilar. Han tog kontakt med George Bouton 
  som tillsammans med sin svåger Tréoardoux drev en verkstad som tillverkade ångvagnar.
  År 1883 bildades firman De Dion, Bouton & Tréoardoux. 
  Det första patentet togs samma år på en tubulär ångpanna med utbytbara tuber. 
  Samma år framställdes den första lätta ångvagnen. 

  Albert de Dions far som inte uppskattade sonens mekaniska intresse lyckades samma år 
  få honom omyndigförklarad för att hindra honom att ruinera familjen genom sina mekaniska   
  äventyr. 
  Företaget visade sig dock gå bra och fick beställningar på ångvagnar från många ansedda kunder.
  Senare fick man lov att anpassa sig efter tidens melodi och bilarna "blev med motor" och därmed 
  också bensindrivna.


    En liten hattparad. Som ni ser på hattaskarna så är det inte vilka 
    märken som helst som "damerna" har på huvudet. 
    Damen längst till vänster, låt oss kalla henne Ettan, bär en Dior, 
    Tvåan i mitten bär en Balenciaga och Trean gillar Chanel. 

    Hmm....hattaskarna skulle jag inte ha någonting emot att ha men vete gudarna om jag ville
    ta någon av hattarna på mig. Jag passar nog bäst i en yllemössa som går ner över öronen....
    fast, förstås, det går knappast för sig om man ska vara fint klädd och gå på fest. 

    Nå, nu ska jag inte gå varken hit eller dit.  Jag ska avsluta  mitt eget temainlägg om vintage
    för den här gången. Det får räcka med det.





    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
    
  
   Ps. För den som tittar in här för första gången kan jag berätta att jag 
         gör ett Temainlägg om vintage varje vecka, någon av dagarna. 
         Till grund ligger mitt besök i Malagas bilmuseum i februari i år. ds.



Kommentarer

Marina sa…
Vilket underbart inlägg! Och precis som du säger, visst är det härligt det där med allt man lär sig via att blogga.
Tack Marina!
Ja, man blir alltid mera allmänbildad för varje gång. Konsten är förstås att få det att sitta kvar :) Minnet är bra men kort.
Paula sa…
Hej, den första vackra klänningen, kan det vara kornblå? Hur som så är det otroligt fin, o jag gillar kläderna från början av förra seklet, dom raka lössittande linjerna. Kan det bero på att jag också gärna klär mig så att inte alla valkar pyser fram, hihi Och nu var det (h)jul igen, det var riktigt kitschigt. Ha en fin söndagskväll, ännu en solig dag är till ända
Ja, det kan man gott säga. Blåklinten brukar kallas kornblå och visst ser färgen så ut. En ljuvligt vacker blå färg. Jag hittade ingen info om den blå klänningen men på en lapp mellan den och hattarna, Dior...osv. berättades att Jacqueline Kennedy och Maria Callas bar den här typen av klänning. Vilket betyder 50-60 tal.
Ja, nu var det hjul igen, haha och visst är det skönt med löst sittande klänningar av olika orsaker ;).
Ha detsamma Paula, snart är det midnatt här. Sov gott!
Anne-Marie sa…
Kul att se mer vintage från Malaga. :)
Tänk vilken personlighet de där gamla bilarna har.
Och vilka snygga kläder!
Det var en helt annan tid med mer kvalitet. Så är det bara.
Ha en fin måndag!
Ja, så är det bara! :) Kvalitet ut i sömmarna och fogarna.
Ha detsamma Anne-Marie!
Ditte sa…
Jätteroligt, intressant och givande med vintagetema. I Malaga har jag varit flera gånger men tänk att jag missat detta museum. bilarn aär superläckra och extra roligt att få veta mer om dem. Vad gäller hattarna är inte hatt för mig, annat än solhatt.
Den blå klänningen i början skulle jag gärna ha och än hellre haft. Har varit på två Nobelfester och jag skulle härna haft denna på bägge. Där med en liten jacka till...
Vackra bilder tar mig verkligen med hit.
Kan du tänka dig Ditte, att när jag lade in bilden på klänningen så tänkte jag på dig. Jag tror att du skulle passa så bra i den. Du är den klänningen på något sätt när man ser foto av dig. :)
Jag har burit hatt för rätt många år sedan, men inte nu längre. Här gäller solhatt också. Tack för titten in!
Gunnel sa…
Vilken fantastisk utställning. Mycket ny information om bilarna för mig, men givetvis fastnade jag mest för kläderna. Jag skulle också gärna vilja ha en sådan hattask, men jag gillar inte att ha något på huvudet....vill helst vara barhuvud. På vintern får jag ändå ta något varmt runt skulten. Kram
Ja, det är en fantastisk utställning, väldigt imponerande.
Jag är likadan, mössa på vintern, solhatt på sommaren och sedan barhuvad. <3-kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio