söndag 8 april 2018

Kalita


    Ja, så heter den gröna vildpapegojan/munkparakiten som vi blev bekanta
    med när vi kom till El Palo (Malaga ) i februari i år.
    Vanligtvis så är det duvor som blir vår första bekantskap på en ny plats
    men inte den här gången.
    Charmig och till synes smått uppstudsig i sitt lynne är denna Kalita som den kallas i folkmun.
    På latin heter den myiopsitta monachus.


    Jag blev helsåld när jag såg denna lilla syd-amerikan som den egentligen är från första början.
    Duvorna hade inte mycket att säga till om. De höll sig på bekvämt avstånd om det hettade till,
    vilket det gjorde nu och då. Öronbedövande! Den här lilla sötnosen vet sin plats och det med
    besked.


    Vi träffade på dem i Malaga också. I en turistbroschyr stod det att man skulle skatta sig lycklig
    om man fick se den lilla vildpapegojan, man kunde ha tur.
    Vi räknade oss till jättelyckliga, för det fanns många av dem.
    Längs kusten västerut från Malaga och El Palo hittade vi dem  bl.a. i Fuengirola och i La Cala
    i Mijastrakten.  De tar över och det med stormsteg, tycks det som.
    De har kommit till Europa som burfåglar någon gång
    och sedan lyckats rymma när luckan stått öppen. 
    
   


   De kom överens med duvorna men man såg tydligt att de inte var riktigt önskvärda alla gånger,
   småfräcka som de är.  Så fort en skock duvor samlades runt brödbitar som kastades ut av taverna-
   ägarna så kom de gröna små personligheterna farandes och blandade sig i leken.

  
"Nå, nu har jag en bra pinne"
Snabbt som ögat och rakt upp!


De hade stora bon i palmerna och jobbade i ett på att samla in bomaterial. Det var noga med vilken pinne som skulle plockas också. Ibland fick de bakläxa när de kom upp till kommendorskan i
boöppningen. 


  " En annan pinne tack!"


"Pinnar, pinnar, pinnar! "
"Det är ett knog"

  " Duger den?" 

  Förmodligen gjorde den det, för den kom inte ut genom bohålet igen. 
  
 Bilden nedan visar utsikten från den bänk vi brukade sitta på när vi tittade på de gröna  
 vildpapegojorna.
 I bakgrunden syns Malaga med hamn och hela härligheten. 
 Bänken vi satt på kallade vi själva till glassbänken. 
 Varför får ni själva räkna ut. 

******

 Det här inlägget kallar jag också till pausfågel, för jag har plötsligt inte tid och möjlighet
 att titta in här på några dagar, så eventuella kommentarer får svar senare i veckan.

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

10 kommentarer:

  1. Helt underbara papegojbilder - vilka färger. Skulle också kunnat sitta på den bänken länge och tittat. Härlig utsikt också med havet och den blå himlen. Måste varit svårt att komma hem till kylan efter den resan.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid! Papegojorna var roliga att titta på och allt annat också för den delen.
      På sätt och vis så var det inte svårt, trots att vi hade det väldigt bra men är man inställd på att vara en viss tid så är det också skönt att komma hem igen. Särskilt varmt var det inte men förstås mycket varmare än hemma. Vi hade mellan 13-20 grader varmt dagtid om solen sken. Ibland lägre temperaturer också. Det var vinter även där. Men en skönare vinter, givetvis. <3

      Radera
  2. Den där lilla rackarn var både söt och såg lite pillemarisk ut. Full i bus och upptåg. Vet du, jag har en släng av fågelfobi, den har blivit något bättre, men finns kvar i skymundan och tittar fram ibland. Jag märkte det då jag för många år sedan besökte en vän med papegojor. De skulle sitta på min axel och jag stelnade till som en bildstod. Tittade ner på min axel och såg de vidrigaste fulaste klorna som nöp om min axel. Usch tänkte jag då, o sen då jag på lite avstånd skulle bekanta mig med fåglarna så kunde jag inte se dem i ögonen, för deras ögon gick inte att fokusera på, de tittade liksom överallt på en gång. Så då fick jag fågelfobi. Skulle aldrig kunna tänka mig att äga en burfågel, men det behöver jag ju inte heller, vilken befängd tanke. Tack för dina härliga inlägg, o kom snart tillbaka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, så upplevde jag dem också. Som lite busfåglar.
      Att ha en fobi måste vara väldigt jobbigt. Jag är så glad att jag har sluppit undan sådana. Men jag förstår att det är jobbigt. Jag känner många med spindel- och ormfobier men också några med fågelfobier.
      Tack Paula, jag är tillbaka igen :)

      Radera
  3. WOW! Fantastiska bilder på en (för mig) udda fågel. Så vackra! Ren njutning att titta på bilderna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Veiken!
      I mitt tycke var denna lilla Kalita en härlig upplevelse.

      Radera
  4. DE där klår ju stadsduvor (avskyr dem, hehe) vilken dag som helst!! SÖT!!
    Jag skulle kunna och sitta och se på dem också ett bra tag.
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tog verkligen över. Stadsduvorna fick ge med sig och hålla sig i periferin utanför där papegojorna hade sina bon.

      Radera
  5. Wow ... vilka härliga bilder! Så kul att sitta där och betrakta papegojornas förehavande! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev störtförälskad! Så det blev många promenader ner till palmerna där de hade sina bon. Tack! :)

      Radera