Rörelse

Nu är det nog dags att få lite rörelse på gång här på bloggen...
Dagarna rinner iväg och mitt i allt så har snart en vecka gått igen sedan senaste inlägg
Jag har själv hittat på rubriken för den här veckan.
De andra som deltar i temaskrivningen
hittar du länkar till mot slutet av inlägget.

Hur man än beter sig så rör man sig på något sätt.
Rörelsen är mera eller mindre ständigt igång.
Även när man sover rör man på sig och om inte annat så rör det på sig under ytan
i drömmarnas värld.

Ursprungstanken var att jag ville ta er med på en vandring vi har gjort men den får bero
ett tag framöver.
Jag tar er istället med på en liten stunds vardaglig vandring i den närmaste omgivningen.

Stora stenen är drygt en meter hög.

Idag hade jag ärende till stora stenen...
Jag går inte dit alla dagar, men när det har blivit animaliska rester över från matlagningen eller måltiderna, då går jag dit. (enbart vintertid)
Det blir aldrig stora givor som jag ger åt himmelens alla fåglar,
(eller de som flyger över/till stenen ), men det lilla som finns blir ditlagt.
När jag har gått ca 10 meter därifrån så hör jag det första fågellätet.
Djungeltelegrafen är i rörelse nästan omedelbart.
Vips så är allting borta från stenen.
Renhållningen är effektiv i naturen.


    Jag gjorde en liten extra rörelse idag för att titta till Timothys och Wilhelms
    (barnbarnens) mojäng-koja.
    Rimfrosten låg så vackert över alla rostiga mojänger....
    
 


 


 

 Någon gång i tiden har en jordbrukare/bonde haft allt detta i en ständig rörelse för sin
 egen överlevnads skull. Jag känner mig alltid lite andaktsfull när jag ser mojängerna
 (som pojkarna kallar dem).
 Jag känner stor respekt.

 På sätt och vis så har vi ett litet lantbruksmuseum i mojäng-kojan, pojkarna och jag.
 Ja, jag måste ju tillstå att jag också är i rörelse när insamlingarna har skett och sker
 Mormor är med, förstås.
 Det blir liksom mera legalt att vara barnslig
 när man har de yngre förmågorna med sig. 
 Timothy börjar bli lite väl gammal, tycker han själv, för att vara med, men
 så länge Wilhelm är lika barnslig som sin mormor, så fortsätter vi med mojäng-samlandet.


Nå, så småningom efter all beundran jag lade ner på allt skrot (och längtan efter mina koj-kompisar) gick jag hem och lastade skottkärran full av björkved till kakelugnen.
Ved värmer, inte bara när den brinner upp, utan
långt innan dess också. Det ska sågas, klyvas, huggas och bäras innan det är dags att elda.
Sedan ska askan ut efter det också.
En stor värmealstrande rörelse i många moment är vad det är.

Här är länkarna till de andra som skriver om rörelse den här veckan:

Englundskan,  Karin i Stockholm, Anna,  Paula
Ulla, Musikanta, Anki, Matfreaket,  Olgakatt

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

em sa…
Jag brukar bli sittandes vid brasan och fundera på hur många soltimmar som krävts för att jag ska få den värme som björk och al skänker mig. Andäktigt, om än inte rörande - fast att se alla övergivna mojänger och fundera över hur många arbetstimmar det tagit att tjäna ihop till dem, och hur de sedan vårdats - det är faktiskt rörande.
Margaretha
Helt rätt; det är ju inte bara allt arbete som krävs för att få kakelugnsvärme, det är ju oerhört mycket annan energi till innan dess också för att det ska bli ett träd som man sågar ner.
Mojäng-rörelsen är också snudd på oändlig, från början till ...ja, om det nu finns ett slut efter att allt har rostat ner. På något sätt fortsätter energi att röra på sig.
Underbara rörliga mojänger som du har omkring dig. Har du inte burit in några fynd som inredningsdetaljer? Sånt ser man ju i inredningsmagasinen, de flashiga, som jag bara ser i när jag sitter i väntrum. Detta med rörelse är lite klurigt, men jag ska nog få till ett bidrag, promise! Trevlig lördagskväll och kram från pörtet
Ja, de är underbara. Nej, jag har inte burit in någonting av dem, men på utsidan kanske jag dekorerar lite mera än vad jag har gjort tidigare. Vi får se till sommarsäsongen, vad jag hittar på. Har mängder av idéer. Du får säkert till det Paula i pörtet. Vem annars? <3
Musikanta sa…
Fint inlägg om rörelse i dess rätta bemärkelse. Jag vet ju att du är oändligt mycket mer i rörelse än vad jag är med tanke på hur du jobbar både inomhus och utomhus sommar som vinter. Jag försöker åtminstone gå en promenad varje dag, men det är inte särskilt kul i det här gråvädret när det dessutom blåser. Jag rör åtminstone på fingrarna många timmar om dagen - både när jag sitter vid flygeln och vid datorn. Alltid någon tröst...
Önskar dig och Uffe en skön helg <3
Anki sa…
Så sant ... rörelse är något som sker utan att vi tänker på det och på något vis är vi ständigt i rörelse, ja hela livet omkring oss också. Häftig mojängkoja och härliga bilder. Tack för besöket inne hos mig igår, men jag tror du missat mitt rörelse-inlägg ...
Du har så rätt Ingrid! Det är inte särskilt roligt att gå ut på vandring när vädret är som det är. Dessutom väldigt halt på många ställen. Vi har en roddmaskin inomhus, som tar oss långa vägar ;). En promenad per dag är ju inte illa precis, det är ju jättebra. Varje rörelse man gör är en bra rörelse. Bättre det än ingenting alls. Och du håller säkert dina händer i toppenskick vid flygeln. Önskar dig och Kenth detsamma! <3
Vi är i ständig rörelse, både vi och allt annat. Även när vi står stilla rör det på sig på något sätt. Tack Anki! Ja, jag har helt säkert missat ditt rörelseinlägg men kommer genast över för att se vad du har skrivit. :)
Gunnel sa…
Du har verkligen varit i rörelse. Du beskriver precis som jag känner det....det blir mer legalt att vara barnslig när man har barnbarnen med sig. Fast egentligen tror jag det är ett sundhetstecken att vara lite naiv och barnslig. Verkligheten är ändå aldrig långt borta. Ha en fin söndag.
Jag tror att man måste nå en viss mogenhet för att våga vara den man är. Barnasinnet är viktigt att ha i behåll. Tack detsamma Gunnel!
Lena i Wales sa…
Vackra rimfrostbilder! Fin tolkning av rörelse som ju kan betyda så mycket.
Önskar dej en skön söndag i vila eller rörelse!
Tack Lena! :) Jag önskar dig detsamma!
Karin sa…
Åh vad fint med en mojängkoja! Och vad vackert det blir med rimfrost på mojängerna. Bilden i huvudet (fin!) fick mig först att tro att inlägget skulle handla om rörelseöverföring, eller kraftöverföring, som vattenfallets kraft till skovelhjul till – eh... ja på nåt sätt kan man ju till exempel såga bräder från stockar, tack vare vattnets rörelse.
Smyger mig in och blandar mig i rörelsen som verkligen rör sig här i ditt inlägg. Du rör dig fritt i det hela :-)
Ljuvliga bilder. Rost och frost är också i rörelse :-)
<3
Säg inte annat ! Alla borde ha en mojängkoja!
Din tanke om bildhuvudet är ju inte alls fel. Det om något är ju rörelse på så många olika sätt och allting är energi.
Härligt att du smyger dig in Tove! Välkommen!
Allt är rörelse när det kommer till kritan, om man tänker efter. Tanken också...Tack! <3
Anne-Marie sa…
Vissa dagar blir det mer rörelse än andra har jag märkt.
Fint med rimfrosten. Här var det +14!! idag. Litet väl varmt för januari.
Mojänger är bra att ha. Min pappa hade en väldig massa mojänger. Jag är litet mer återhållsam. :)
Ha en fin fortsatt rörlig vecka!
Ja, det är från och till, en evig rörelse på rörelserna.
Jag har förstått att ni har det omväxlande vad gäller väderlek och temperatur over there. Världen är lite grann och upp och ner. Det snöade i Sahara förra veckan.
Mojänger är bra att ha och helst då i mojängkojan eller på något ställe i trädgården. Jag försöker bli lite mindre mojängbenägen inomhus, men det är märkligt med saker. Trots att jag städar bort saker hela tiden tycks det fyllas på i andra änden.
Tack detsamma Anne-Marie!
Marina sa…
Fina bilder i vanlig ordning. Sådana där bilder som är lugnande för såväl kropp som själ.
Tack Marina! :)
Kanske för att de har stannat upp i rörelsen och bara är vackra just nu, motiven alltså.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio