tisdag 31 oktober 2017

Halloween

Mitt i allt kom jag på att det är Halloween ikväll och att knappt ett par timmar återstår
Ikväll är kvällen då alla spöken är på farten.

Och när jag tänker Halloween, tänker jag per automatik på Annika i Reston och hennes
vid det här laget världsberömda Söt.
Vilket i sin tur får mig att minnas en annan liten Söt som vi träffade
på Kreta under en kvällspromenad


I och för sig så var Söt inte ensam om att vara söt. I gräset där den höll till fanns nog
ett antal andra sötisar också men den här lilla råttan var en liten nyfiken en.
De andra, syskonen, visade sig inte på annat sätt än att man såg grässtråna röra sig där
de ilade fram men Söt var alltför nyfiken. Den stannade upp och bara tittade på mig...
och kanske lyssnade på allt jag berättade för den.



Plötsligt befanns jag hålla en ensidig dialog med en liten kretensk nyfiken råtta.
Ja, naturligtvis så fick den veta om att den var söt...




Och tydligen tyckte den om att få höra det, för den återkom gång efter gång och bara tittade
och lyssnade på mig ...

Nu hoppas jag förstås att inte mina bloggläsare står på något bord och skriker i högan sky för att jag visar lilla Söt. Det må mig vara förlåtet för att jag eventuellt skräms men ikväll får man ju skrämmas. Jag tog inte Söt med mig hem till Åland.
Den ville knappast komma med mig heller även om Uffe hade sina betänkligheter.
Vi fick ju så bra kontakt lilla Söt och jag.
Jag har hört talas om män som talar med hästar men nu kanske jag kan skryta lite grann
med att jag kan tala med råttor. 


  Många bilder fick jag ta av den också....



innan den slutligen dök ner till stora tjocka släkten i underjorden


 Jag säger som Edit sade, när hon rakade ner en myra i vedspisen: "var och en på sitt ställe"
   Söt bodde i det gröna gräset där vattenslangen ligger..

 

Förmodligen känner den både tuppen och ankan


    och alla hönor på gården


            samt  Kalle Kluck.Eller om det är en Klucka

           Ett härligt gäng, nyfikna hela bunten.

           Här har vi inte sett ett enda spöke.
           Ännu ;)

           Den sista oktober drar sina sista suckar för det här året.
           Vintertiden är redan här, fast jag glömde ställa klockan i bilen och på nattduksbordet.
           Jag förstod inte vad som hade hänt med alla klockor i huset som inte visade samma tid.
           Nu vet jag!


           Idag har vi haft en vidunderligt vacker dag, efter alla stormiga regnvädersdagar
           och fastän vi har lagt undan svampkorgarna
           för det här året så  måste jag förstås plocka mössan full när vi tog vår dagliga motionsrunda.
           Man kan ju bara inte gå förbi mat som finns i skogen.


           Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

  1. Jättesöt råtta så jag hoppade inte upp på något bord. Vilken bravad att få så många foton på den, de brukar snabbt försvinna när de ser en mänsklig varelse! Måste fråga, bor du på en lantgård? Med tanke på höns och vad mer det nu är du visar på bilderna... Är det en kalkon på den näst sista bilden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är den söt råttan. Ovanlig dessutom som stannade kvar så länge, de brukar ju knappt synas i normala fall. I normala fall tycker jag inte ens att de är söta :) men just den här var ju charmig. Nej, jag bor inte på en lantgård. Du missade säkert vad jag skrev i början av inlägget. Det här hände i ett turistiskt område på Kreta i september. Ja, det är en kalkon, helt rätt :)

      Radera
  2. Tänka sig att få titta på en råtta på det här sättet. Den är ju inte ens ful när man får se den genom dataskärmen. De flesta av oss skulle nog skrika i högan sky annars. Tror det är inprogrammerat i oss att råttor är hemska men den lilla du visar är ju helt mysig. När jag ser din lilla råtta kommer jag att tänka på Fröken Elsas virkblogg (http://elsasdesign.blogspot.fi/) hur lika hon får till sina små skapelser. De liknar ju din lilla råtta men hennes kallas nog möss. Vi skall dra ut i skogen nu i det vackra vädret och hämta nån krokig till till fågelbrädet. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite ovanligt känns det som att ha sådan närkontakt med en råtta som jag hade. Undrar vad den egentligen funderade om min person? :)
      Råttor är skadedjur så är det bara men för den skull så kan de vara charmiga. Så länge man inte får in dem i hus och hem. Då blir inte jag precis söt. Ska titta in till Fröken Elsas virkblogg och se vad hon har för möss. Tack för tipset! Lycka till med krokigheten som ni ska ta hem! Detsamma önskas!

      Radera
  3. Nu kan du lägga råttviskare till ditt CV. Om jag varit vig hade jag nog hoppat upp på ett bord, men jag sköt stolen en bit från databordet när jag såg bilden. Fast jag måste erkänna att den har söta ögon.....på långt avstånd. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så ska jag göra Gunnel! Det är bara det att mitt CV inte behövs längre, pensionerad som jag är :) Men man kan ju aldrig veta så noga.
      För att vara en råtta är den riktigt söt och den är på långt avstånd härifrån och också från dig :) Detsamma!

      Radera
  4. Jag har fullkomlig fobi för möss och råttor, så bläddrade snabbt ner innan jag flög upp på bordet, hi,hi!!
    I alla fall, ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att du fick lite fågelbilder mot slutet Lena! Kom ner från bordet nu! :) Ha det bra du med!

      Radera
  5. Nämen, Karin!! VAD kul, SÖT på riktigt. SÖT finns!! Fast han är sötare än original-SÖT!
    Vilket kul inlägg. TACK för det :-) Du gör min morgon!!!
    ÅÅÅ vad roligt detta var att läsa.
    Idag ska min SÖT åter flytta ner i sin plastlåda i källaren. Han får bo där tills i början av oktober nästa år.
    Gillar verkligen inte möss och råttor IRL. Men, jag erkänner at din SÖT verkligen faktiskt är söt!!
    TACK för detta, blev verkligen GLAD över att läsa det här.
    ha en toppenfin 1 nov!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, Söt finns! :)
      Jag tycker inte heller om råttor och möss, annat än att titta på dem långt hemifrån. Var och en på sin plats som sagt.
      Ha detsamma Annika! Toppenfint!

      Radera
  6. Åh vilken söt Söt! Såna gulliga ögon och tassar. Och fantastiskt fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin !
      En riktigt söt Söt, jag håller med!

      Radera
  7. Men kära nån vilken Söt! Mitt barnbarn hade råttor som husdjur under en period. Min make vägrade gå in i samma rum, jag tyckte dom var jättegulliga. Oftast satt de på axeln på grabben hur fräckt som helst. Min mormor var extremt rädd för råttor, hon hade riktig fobi, förmodligen hade hon fått nog under sina ungdomsår på landet. Det enda jag inte tycker om är deras kala långa svans, den skulle vara sötare om den var lite fluffig med päls, eller hur? Kalkoner är jag livrädd för däremot, dom är riktigt elaka o hugger om man inte aktar sig. Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat Paula! Den är ju söt. Även om jag helst inte vill ha med råttor att göra. Tamråttor kan jag dock tänka mig att är hur rara som helst men de som tar sig in i hus och föder ungar hur många som helst är ingenting roligt att ha att göra med. Ohyra kallas de visst och är svåra att bli av med. Kloka djur. Ekorrar brukar kallas trädråttor och påminner mycket om din beskrivning om hur du hellre skulle se en råttas utseende. Jag har förstått att kalkoner kan vara rätt ampra av sig, har dock ingen egen erfarenhet annat än den på bilden. Rolig ser den ut. <3

      Radera
  8. Vad har Blogger för sig? Jag skrev en kommentar här för ett par dagar sedan men den syns inte!
    Nå, det var väl inte visdomsord så det kvittar. Vad beträffar råttor och möss så håller Särimner på att flytta in på vinden för vintern och har redan gått i fällan åtminstone fyra gånger, stackaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har hänt för mig också. Jag har skrivit och allt har liksom bara gått upp i rök eller någonting liknande. Här är fällan också upplagd och ostad men tillsvidare har det varit lugnt, men bara en köldknäpp är i faggorna brukar det hända saker men jag är beredd, grymma människan.

      Radera