tisdag 3 oktober 2017

Blek på Kreta.....

Jag kombinerar lite nu!
Blekhet finns även på Kreta så varför inte?

Veckans rubrik Blek, som Paula har lagt, passar in på bilder jag tog
på Kreta under de två veckor vi var där i september.



  Till och med rosor som är röda kan blekna under den heta solen. Först trodde jag att det var en
  speciell sorts ros med vita kanter på kronbladen, men så var det inte, så är det inte.
  De är solblekta helt enkelt.


 
   Längs stränderna växte det liljor som lyste vita på långt håll.
   Dock inte solblekta.
   Är man blek från begynnelsen så blir man troligen inte blekare



 
  Till och med en blek skön diskuskastare/gud? sökte fläktande drag i hettan, som synes.
   Att placera sig ovanpå en eldstad är förstås lite sökt men vi gör alla våra misstag😉


                     Den bleka kvinnliga skönheten kom med av misstag.
                     Jag tänkte egentligen ta bild av bara krukan men mitt i knäppandet
                     drällde det ner stora mängder finkar i fikusen.
                     Ljudet var öronbedövande.

                     - "Varje kväll innan mörkret sänker sig", berättade ägaren till tavernan för oss,
                     där vi satt och åt," kommer de hit för att övernatta.
                     Varje morgon innan de flyger iväg,  tar jag 1 € var av
                     dem för natthärbärget, så rörelsen ska gå runt "

                     Vi log åt den söta berättelsen och döpte trädet till Finkfikus.
                     Vad den bleka damen tänkte om våra diskussioner har jag
                     däremot inte en blek aning om.

                     I mitt stilla sinne funderade jag förstås på om finkarna faktiskt
                     övernattar i Finkfikusen.
                     På kvällarna dansas det till långt in på småtimmarna i tavernan.
                     Fast finkar kanske gillar grekisk dans?
                     De kanske inte alls sover där utan dansar Zorba på grenarna,
                     hållandes varandra i vingarna.

                    
     
 
   Själv bleknade jag rejält när jag skulle rosta bröd den första morgonen i vår lägenhet
   på hotellet. Försynt lade jag fram den trasiga brödrosten åt städerskan
   så att hon skulle förstå att den borde bytas ut.
   -" Ääh," (låter lika på grekiska som svenska). Sen klämde
   hon ihop den med en smäll och lade den på plats igen.
   Efter en stund knirkade det till och gapet blev ännu bredare.

   Men minnet av den elstöt som jag fick för många år sedan p.g.a en trasig apparat
   avgjorde saken. Den bleka döden-känslan vill jag aldrig uppleva igen.
   Vi rostade inte vårt bröd alls under semestern på Kreta.
   Och det gick hur bra som helst ändå.
   

   De övriga som deltar i Veckans rubrik hittar du i Paulas blogg.
   Titta gärna in hos dem och läs vad de skriver om ordet Blek.

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
   
                   

12 kommentarer:

  1. Så många blekfisar du hittade, hur var finkarna, var dom blekfinkar, tssss
    Så roligt du fick till det, själv har jag inte kommit längre än till lite kludd. Alltså inte navel-ludd...
    Nä, nu blir det mest larv märker jag, är nog trött, men tycker ni hade en finfin semester bortsett från värmen.
    Kram från pörtet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte visa några finkbilder men insåg att det nog inte passade in i det bleka sammanhanget ;)
      Vi hade en finfin semester och det var skönt med värmen också bara man höll sig i skuggan eller i vattnet när det var som allra hetast på dagen. Att sitta på balkongen under kvällen var rena njutningen.
      Ha det bra i pörtet! <3

      Radera
  2. Ditt inlägg var inte alls blekt :) utan färgstarkt och berättande!
    Huj för sådana apparater förresten!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbet !:)
      Ja, sådana apparater borde gå till återvinning och intet annat. <3

      Radera
  3. En bra kombination ... så bra du fick ihop det och minsta av allt ett blekt bidrag till Veckans rubrik! Kul med finkarnas nattlogi i fikusen! Läskigt med brödrosten!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Ja, det var roligt med deras nattlogi. Varje kväll vid halvsjutiden anlände de i mängder och innan allt var i ordning i fikusen så höll de ett evinnerligt ljud. Fascinerande.
      Elgrejer ska vara hela och intakta för att jag ska ta tag i dem.
      Detsamma! :)

      Radera
  4. Du är för härlig! Jag ser tydligt framför mig finkarnas Zorbadans. Fy, för trasiga elapparater! Jag är livrädd för sådant. Här hos mig är det ingen större risk för några solblekta rosor. Ha en trevlig onsdag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar att jag kunde teckna dem där de dansar på grenarna.
      Man ska vara livrädd för trasiga elapparater. Här blir ingenting solblekt heller även om höstsolen visar sig mellan regnskurarna. Tack detsamma!

      Radera
  5. Finkar i fikusen ... här fick jag mig ett gott skratt när Zorba klev på ...
    Fina bleka exemplar du hittat och du har vidgad min vy av blekt :-)
    Hur betalar finkarna tro? Intressant är att det går att ändra sin vana när en är borta.
    Må gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove! :)
      Zorbafinkar kanske de ska heta, de små liven?
      Jag funderade också på hur de betalade, hur de bär sig åt med slanten ;)
      Må gott du med!

      Radera
  6. Ja, även Kreta kan ha sina bleka stunder. :)
    Den där brödrosten verkar ju livsfarlig. Tror att man inte riktigt har samma slags “standard" på Kreta som på Åland.
    Finkarna var underhållande låter det som. :)
    Ha det bra Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så upplevde jag det också. En farlig brödrost men vi ser annorlunda på saker och ting i olika länder. Städerskan var en praktisk natur och tyckte säkert att jag var lite onödigt fjompig. Den gick ju att använda. :)
      Finkarna var underhållande, både i Finkfikusen men också vid hotellet. Varje kväll samlade de ihop sig inför natten och flög till stora träd för att sova. På morgnarna kunde vi höra hur de vaknade i ett träd bredvid vår lägenhet....Jag tyckte om det.
      Ha det bra du med Anne-Marie! <3

      Radera