Balkong med utsikt

Uffe checkar in på hotellet med den stora mäktiga ljuspunkten hängande rakt ovanför disken

   Det är förunderligt det här med tiden.
   Det händer så mycket i vardagen och plötsligt har det gått några veckor,
   sedan vi var på Kreta.  Allt har förbleknat på ett märkligt sätt
   och jag förstår inte att det bara är tre veckor sedan vi var där.
   Det känns som evigheter
   Jag "tog tag i " bilderna därifrån igen, igår kväll och tänker visa er lite grann
   vad vi såg från vår balkong på andra våningen.  När vi bokade vår lägenhet visste vi inte alls
   var den skulle vara, huvudsaken var att vi hade tak över huvudet. Ungefär


   Vi hade tur! Vi hamnade på sätt och vis på första parkett
   På kvällarna underhölls hotellgästerna på olika sätt.
   Ibland var det sång och instrumentspel, ibland grekiska/kretensiska danser
   Vi fick erbjudande om att också betala biljett till evenemangen, med middag, drink osv
   tillika som programmen pågick men varför betala när vi kunde njuta av allt från vår
   balkong? Vi äter ändå inte så gärna en stor buffé när vi snart skall lägga oss



    När alla andra där nere dansade, så dansade jag på vår balkong och jag var inte ensam om
    det. Det fanns folk på andra balkonger också som gjorde detsamma. Den grekiska musiken
    är medryckande och går rakt in i själ och hjärta


   

 

   När artister, musiker och dansare hade fullföljt sina uppdrag och de flesta hade gått hem
   till sina lägenheter kom ortsbefolkningen dit och fortsatte att dansa och sjunga.
   Spelmännen stannade kvar och det gick inte att ta miste på den enorma glädje de kände.







Den här kvinnan sjöng så man fick ståpäls.
Hon hade en underbar bärande röst
och att hon tyckte om att sjunga
gick det inte att ta miste på.

Hennes instrumentalist (Vasilakis?)
var suverän när han spelade bland annat
på bouzouki, baglamas och lyra.

Vi fick lyssna på musik av världsklass
och jag förstod på "kom fram och säg",
att de var det bästa som Kreta kunde bjuda på
vad gäller folkmusik
Vi njöt fullt ut och kände oss rika,
som fick ta del av allt det fina som bjöds.

Ovanför oss drog några
militärplan fram över natthimlen varje kväll,
patrullerande och bullrande,dånande,
men på marken tog ingen notis om
den verkligheten.












Vi var alla här och nu, tack vare musiken och sången,
kanske ännu mera tack vare bullret från ovan.
Man klamrar sig fast vid den styrka musiken ger en
Man vill inte bli påmind om att man befinner sig nära länder med krig
och folk som flyr i små båtar över Medelhavet
Men givetvis så går det inte att fly undan

Tankarna fanns där i alla fall...
Musiken borrade sig in i själ och hjärta, den behövdes verkligen.
Plötsligt så förstod jag grekerna mera än någonsin.
De om några vet vad det handlar om,
de som har varit ockuperade många gånger om...
Undra på att de sjunger och spelar som gudar/gudinnor
De sjunger för livet som är


På hotelltaket

   Utsikten under dagtid såg ut så här.
   Krass och verklig.
   Om man ville titta åt det hållet

Hotelltaket lite till höger med solpaneler

   Man kan välja vad man vill se eller hur?
   Jag valde att titta på soluppgången just innan, då himlen
   var aprikosfärgad och konturerna av palmer och tak förhöjde det hela



Jag valde att titta på solen som steg upp och som skingrade nattmolnen..


   Nedanför balkongen blommade hibiskusen


   Bassängen nedanför vår balkong när skymningen föll.
   Det gör den mera eller mindre med en duns. Faller alltså.
   Det blir nästan mörkt med en gång, ungefär som om solen dyker ner i havet och vill svalka sig






När flickan från landet reser utrikes
förstår hon inte allt.
Det måste medges.
Jag försökte få eld på lysröret på väggen
ett par gånger men insåg att det nog var
trasigt....
Jag hittade inte ens en knapp...




Ända tills det gick upp ett ljus
vad lysröret skulle användas till
(någonstans fanns det en on-knapp i alla fall)

Ack ja....vad säger man ?
Man skrattar gott åt sig själv istället

Undra på att städerskan tittade smått
resignerat på mig när hon såg att jag
hängde min baddräkt till tork på
en av korgstolarna de första dagarna efter
mitt morgondopp


   Varje dag hade vi trevligt sällskap av pilfinkarna som höll till i de kanariska dadelpalmerna

 


     Duvorna har jag berättat om tidigare och jag har mängder av bilder av dem
     Jag tycker att de är väldigt intressanta individer
     De har sina avsatser som de betraktar omgivningen ifrån.
     Det skulle vara intressant att veta hur de ser på allt och oss människor,
     lite grann "von oben"


   Den sista natten/morgonen kom det efterlängtade regnet
   Passligt för vår del som skulle resa hem och mycket välkommet av kretenserna som
   verkligen behövde de droppar som föll.

   Det kommer mera från Kreta.
   Fortfarande har jag saker jag vill dela med mig av åt er.
   Men så här långt den här gången

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


   Huvudet/headern
   som hörde till det här inlägget
   visar Uffes profil
   som skugga mot balkongväggen

   Jag ändrar header varje gång
   jag gör ett nytt inlägg. 

Kommentarer

Gunnel sa…
Tack för berättelsen och alla fina bilder du visar. Ni hade verkligen en lyxsvit som innehöll allt...även underhållning. Jag har också alltid förvånat mig över när man åker söderut hur befolkningen kan roa sig och leva med i allt som sker. Det är mycket mer stelt och tillrättalagt hemma. Verkar som de har hittat knepet hur man fångar dagen. Regniga hälsningar från söder.
Mia sa…
Vilken underbar balkongutsikt ni hade! Ni fick både vackert att se på, underhållning via dans och musik. Något mer kunde ni knappast begära, i så all en kypare som kommit med litet gott att dricka och äta... :-)

Grekisk musik är medryckande och maten är i regel toppen! Det är som jag minns det i alla fall.
Tiden går, men i bilderna står den still för en stund och när en återser de.
Du är en fena på att få med dig allt, i text och bild och gör det hela till en vacker smäcker och alldeles underbar upplevelse om livets slumpar som en kan få på en balkong i att annat land, så där bara mitt i allt som inte är underbart. Uffes header - wow! i ljus och skugga ligger det upplevda från jorden till taket!
Med musik och sång
just från en balkong
därifrån till himlen
sänkte sig en duva ner
i fjäderns ljuva skrud
den viskar fred fred
som Karin hör
<3
em sa…
Ah, gul hibiskus - det har jag alltid önskat mig, men aldrig hittat!
Margaretha
Annika sa…
Härlig utsikt ni hade!!
Och visst är det konstigt, då man kommer hem igen känns det som om man aldrig varit borta. Tycker nästan alltid att det är så. Konstigt nog.
Trevligt med musiken och BRA sångerskor också. Underbart njutbart.
Jag är så glad att ni två hade en sådan fin resa!
Kramar!!
Marina sa…
Jag förstår att ni hade det riktigt härligt! Och visst går tiden fort, det är riktigt svårt att hänga med i svängarna.
olgakatt sa…
Hur vågar man jobba under den där tjusiga lampan, tänk om den ramlar ner!
Varför får vi inte se en bild av dig när du dansar?
Å, dessa hibiskus på Kreta; jag minns de höga häckarna med blommor i olika färger från mitt kretabesök för många år sedan.
Vi bodde på ett trestjärnigt hotell och hade det riktigt bra.

Det är en egenskap vi borde ta till oss mera än vad vi gör. Att vara mera i nuet och ta vara på det med glädje. En konst om något i sig.

Regniga och blåsiga hälsningar från norr :)
Ja, synnerligen fin på många sätt med levande underhållning helt gratis.
Du har helt rätt, maten är toppen och musiken mycket mera än det. .)
Precis så är det Tove. I bilderna står tiden still och stannar kvar tills man får tid med dem. Då får man lite grann av tiden tillbaka igen. Tack för dina fina ord! De värmer verkligen.
Och så fick du till dikten och poesin igen bara så där som du kan! <3
Det är sällan man får se en gul hibiskus. Jag har haft ett par sådana själv och blev väldigt glad när jag fann en under balkongen där vi bodde.
Det är förunderligt. Man är så mycket mitt i allt där man är, förmodar jag. En konstig känsla är det.
Allt var njutbart i kubik, mycket fint och många fina minnen att leva på ett tag framöver igen.
Tack Annika! Kram till dig med!
Ja, vi hade det skönt, riktigt skönt.
Nu känns det märkligt att tänka att det var för en stund sedan, ungefär. Höststormarna tjuter utanför fönstret ikväll :)
Men så är det. Det gäller att hänga med i svängarna.
Det var precis så jag tänkte också. Jag kollade upphängningen lite extra när jag gick närmare.
Ja, det skulle förstås ha varit fint att visa mina danser på balkongen. Vet inte hur jag skulle ha riggat till den biten...är så glad att jag fick till några selfies framför spegeln.
Hibiskusen tycks trivas i det varma klimatet; det fanns många olika varianter på blommorna.
Det ser jättetrevligt ut på ert semestermål. Slapp ni se horder av flyktingar nere på strandpromenaderna? Det tar onekligen bort en del av stämningen, från semester till misär...förstå mig rätt. Jag håller med dig att grekerna är ett stolt och starkt folk som fått utstå mycket. Politiken idag är inte helt enkel heller, har sett en del på det fina programmet Korrespondenterna. Hoppas några minnesbilder etsar sig kvar i minnet som bomull runt hjärtat
Kram
Karin sa…
Härliga bilder och fin reseskildring. Vad bra att det kommer mera!
Vi hade det riktigt skönt och vilsamt, precis som vi önskade.

Det kommer inte flyktingbåtar till Kreta har jag förstått. De ligger inte i "faret" på samma sätt som t.ex Kos och andra öar i den grekiska övärlden gör. Och om man tittar på kartan förstår man det bättre. Geografiskt ligger de lite utanför hela det skeendet.
Men helt säker är jag inte på någonting, Kreta är jättestort och vi befann oss bara på en bråkdel av ön och på den norra delen. Det kanske ser helt annorlunda ut på den södra, men som sagt, jag vet inte hela sanningen.
Grekerna har det inte lätt i dagens läge heller efter den stora finanskrisen de har genomgått och fortfarande känner av. Så är det ju.
Jag har många fina minnesbilder som lindar sig som bomull runt hjärtat. <3
Vad härligt med musik och dans, och vilken perfekt utsikt ni fick! :)
Anki sa…
Spännande att läsa och se hur ni upplevde stunderna där på balkongen - härligt att få vara där på första parkett med både natur och underhållning så nära :) Tänk så fort tiden går och så bra det är med att ha en massa bilder att gå igenom - det är nästan som att göra resan igen. Tack för att du delar med dig och nu ser jag fram emot mer!
Ha det gott!
Den grekiska musiken är så sprittande och ändå lite ledsam; nästan som fadosången är. Vackert som bara den. Ja, mera perfekt kunde den inte ha blivit. Ibland har man tur :)
Tack Anki!
Jag svarade på den här kommentaren för en stund sedan men den tog vägen någonstans där den inte syns. Så kan det gå i bloggosfären, så jag tar det på nytt. Vi hade tur som fick första parkett, verkligen.
Och du har helt rätt, det är som att göra resan igen och igen när man går igenom alla bilder man har tagit. Tack och lov för det, annars skulle allt förblekna snabbare än snabbt.
Ha det gott du med!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio