Ordet är fritt / vägmärken

Tove har givit oss veckorubriker för september
och för min del så ska jag försöka hänga med efter bästa förmåga och tid.
Jag vet redan nu att jag inte deltar i temat varje vecka under hösten
Det finns annat som kommer att kräva min person till hundra procent
Annat som jag behöver och måste prioritera allra först

Ordet är fritt är den första rubriken
Här kunde jag få till ett långt inlägg om att så är det ju egentligen inte.
Ordet är inte fritt för alla.
Det blir vi vittne till varje dag, via tidningar, radio, tv och Internet
Vi får höra om åsiktsförtryck, om jämställdhetsförtryck...
och jag kunde utveckla de här tankarna hur mycket som helst.
Men jag tror förstås inte att det är det Tove tänkte när hon lade rubriken

Utan helt enkelt att ordet är fritt, du får välja själv vad du vill skriva om, berätta om
och visa bilder till

Och som vanligt har jag funderat hit och funderat dit och så blir det nästan ingenting
av det hela i alla fall, för uppslagen är alltför många.
Jag blir som åsnan mellan hötapparna
Vad vill jag orda fritt om?


Jag berättar lite grann om Filip Fasan och hans fruar, så får det bli
Ni minns kanske att de i tur och ordning heter Bettan, Secondan och Big-Ann
Efter att vi hade dem här av och till under halva sommaren, så blev det väldigt
lugnt och stilla mitt i allt.
Alltför stilla.
Inte någon av dem syntes till, inte ens Filip. Vi hörde inte ens hans töt-tötande 
på avstånd.
Nu har de nog ledsnat på oss funderade vi. Här går det för mycket folk
dagarna i ända....
De har säkert dragit vidare till lugnare ställen. Så diskuterade vi medan vi
lite ängsligt tittade ut över åkrarna i närheten, längs vägkanterna och hemma på gården.
Vart tog de vägen? De måtte väl inte ha hänt dem någonting ?


Dagarna gick men plötsligt en dag så var Filip här i sluttningen igen.
Nu något rumphuggen. Hans vackra stjärtpennor var ett minne blott.
(på bilden ovan har de redan vuxit ut igen) 
Många tankar flög fram och tillbaka. Har någon varit elak och ryckt dem av honom?
Han såg ju moloken ut...han töt-tötade inte ens. Men han var här och det om något kändes
bra. I alla fall.
Kanske de bara ruggar ett tag på sommaren och vem skulle för den delen
ha möjlighet att springa fast Filip?
Tankarna var många.

Så kom Uffe in en dag och sade att han hade sett en liten, liten fasan och Bettan i det höga gräset
runt fågelbordet och brödträdet.
Ja men naturligtvis ....
Plonk, plonk. polletten föll på plats.
De har ju legat lågt så att säga
Alla fruarna har ju ungar.
Tillsammans blir det många ungar och Filip är förstås trött
och slut av allt nattvak.
Nu finns många som det ska vakas över både natt och dag.


De finns här igen!
Trots att de har ett stort område till sitt förfogande, så ska de ta sig över vägen nu och då.
De bryr sig inte alls om att jag har bett dem hålla sig här hos oss.
Nu är det lugnt här igen, turistsäsongen är över och caféet har stängt för sommaren.
Men som vanligt är gräset grönare på andra sidan staketet.
När de har tagit sig över till andra sidan vägen så
ska de tillbaka hit igen efter ett tag.


Nu funderar jag på om vi måste anhålla om tillstånd för  att få bygga en tunnel under vägen
eller en lång och hög bro med fin utsikt över den.
Kanske både ock?
Då kan de välja vilken väg de vill ta....
En fasansfullt fin och hög bro som de kan trippa över skulle ju  inte vara helt fel
Då skulle de få en utsikt som heter duga och som de aldrig skulle glömma bort
Gör man den extra bred så kan rådjur och alla andra djur också använda sig av den.

Troligen skulle vi få avslag.
Vår infrastrukturminister har så många andra funderingar.
Kortrutt, brobyggen, färjor och kanske t.om. en tunnel så småningom i skärgården
Man vet aldrig vad som händer när Landskapsregeringen får upp farten....
Det finns liksom ingen hejd
Sånt kostar plenty of money.
Pengar som egentligen inte finns, (men de kan säkert trolla med knäna i regeringen)
Så vi får troligen nöja oss med att vara utan och köra försiktigt och hoppas på att
andra tänker göra detsamma


Vägmärket har jag lånat från Internet



Men ändå..
Ett vägmärke kanske?
Är det för dyrt?

"Här har vi fasaner.
Kör försiktigt!"

Jag måste förstås måla dit fasaner istället...
Kanske jag fixar ett eget vägmärke och låter bli att fråga om lov...
Inte har de styrande tid att titta åt
det här hållet alls. De tittar ju bara österut och på Mariehamn nu för tiden. 






   I skrivande stund känner jag inte till vilka andra som deltar i Veckans rubrik men när jag
   vet mera så uppdaterar jag givetvis.  Mitt i allt så märker jag att jag fick till Veckorubrik
   nummer två också. Två flugor i en smäll. Så kan det gå!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska.

Kommentarer

Gunnel sa…
Jag hoppas du bygger den där fasansfullt tjusiga och breda bron. Här nere är det tal om att bygga en bro för möss av alla djur....ja, inte vanliga möss, men ändå. Din idé är mycket bättre, och hade säkert fått många röster. Lägg du fram förslaget för de styrande. Kanske finns där någon med sunt förnuft. Då här du fortfarande gäster på caféet. Jag trodde det var stängt för säsongen. Ha det gott.
Jag ritar i huvudet Gunnel. Kanalbroarna i Venedig kommer att blekna när Filip med hela släkten trippar över och rådjuren kommer efter på rad. Säkert några möss också...
Ja, här är stängt men som vanligt inte stängt. Nu är jag på väg till skogsrestaurangen med grönsaksrester från skördandet.
Undrar vad ni har för möss i Skåne?
Ha det gott du med! :)
Vilken underbar glimt från fasanlandia! Tycker fasan är en fascinerande fågel men här hemma ser jag den inte särskilt ofta. Fanns den skulle jag absolut ansöka om brobygge, tycker det är en strålande idé. Och till på köpet fick du två rubriker i samma! Det kallar jag rivstart på höstens temarubriker! Jag gör som du- hänger på efter bästa förmåga!
Anne-Marie sa…
Fasaner är fina. Vi hade fasaner i trädgården i Enebyberg.
Vilken tur att de kom tillrätta och att allt blev som vanligt igen.
Det finns alla möjliga sorters trafikmärken så varför inte ett fasanmärke. :)
Ser att du är tillbaka i blogglandia igen. Jag har inte riktigt orkat/hunnit den senaste veckan. Hettan och röken tar på krafterna.
Ha det bra!
Tack för dina två i en Karin! Vi skriver när vi skriver, så är det bara :-)
Vi lever ju också ett liv och ger prio åt det vi önskar av oss själva!
Tänkte också i dessa banor: Är ordet verkligen fritt för alla? Men du fann min tanke :-)
En applåd vill jag ge dig för innehållet i dina inlägg: Genomtänktdjur-och människavänligt och vyvidgande. Fasanen med sina fruar och livet blir till; En fröjd att läsa och se bilderna just då dimman lättar här hos mig och en blå himmel blir synlig.
Må gott alla levande på pettas.
<3
Här har inte fasanen varit vanlig heller men nu tycks den ha etablerat sig både i grannbyn och i den här byn. Roligt är vad det är. Mycket personliga fåglar dessutom.
Härligt att du hänger på du också! Vi gör vad vi kan, så är det.
Förmodligen har de nog varit tillrätta hela tiden men hållit tyst och sig undan under den intensivare delen av säsongen då folk har kommit och gått i en strid ström. Nu är ungarna, de som har överlevt, många har nog gått åt, och de vuxna tryggare igen.
Jag är tillbaka litet si och litet så. Det blir nog lite hackat och malet också under hösten och våren, men när jag har möjlighet så ska jag absolut vara med på blogglandia tåget. Jag förstår dig väl, ni har inte särskilt roligt i dina trakter just nu. Måste vara ett mindre helvete att ha det så. Håll ut och hoppas att regnet kommer snart, regnet som normaliserar allting hos er.
Ja, så är det bara och så blir det två temarubriker mitt i allt! :)
Tack Tove för din kommentar. Den värmer som alltid!
Må gott du med! <3
Fantasifullt skrivet och vad vackra fasaner. Under kanalbåtsresan i Wales nyligen så såg jag den grannaste fasan jag någonsin sett. Den stultade omkring på åkern intill kanalkanten.
Fasaner är vackra fåglar. Jag har förstått att er kanalbåtsresa i Wales har varit väldigt fin och upplevelserik! Härligt!
Vilka ljuvliga skördar du visar upp! Runda zucchini har jag inte skådat förut. Och vilket bra tips att äta nypon rakt av busken! Om det finns några kvar förstås...Ett år gjorde jag mig till och torkade nypon, o där ligger dom kvar i burken. Nyponsoppa? Jag? Nänä, det blir inte av att laga...
Och fasanerna då, så fina och stooora! Jag har inte fått till ett enda tema-inlägg, jag har också fastnat där bland hötapparna, hjälp!
Kramen
Tack Paula!
De är väldigt goda de runda. Jag brukar fylla dem och gratinera dem...väldigt gott.
Här är jag rätt ensam om nyponen på buskarna och har väldigt liten konkurrens över huvudtaget. Eventuellt så tar sidensvansarna en del, men annars så är jag som sagt rätt ensam om de goda c-vitaminrika. Det händer faktiskt att jag får ett il och gör en nyponsoppa när snön ligger djup...men inte ofta. Det kan ta år och dagar emellan.
Man ska ju känna för att skriva blogg och teman. Mitt i allt så sitter det där. <3

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio