söndag 2 juli 2017

Det finns stunder....


   när jag smyger mig ut från caféet och en sådan stund infann sig idag.
   En lång rad veteranbilar gjorde oss äran att besöka Pettas café.
   När alla bilägare hade fått sitt kaffe och sitt dopp greppade jag tag i kameran och
   tog en liten runda på parkeringen efter att jag hade frågat lov om
   att få visa världen deras vackra bilar här på bloggen


    Vår egen gröna Toyota, Virtanen, stod i bakgrunden men dock i gott sällskap


    Det är inte ofta vi ser en sådan bil på vägen ner mot byn...highway till trots 😉


    De gör sig bra mot den gamla stenladugården eller hur?


    Jag kan inte annat än att bli glad och snudd på nostalgisk när jag ser de här bilarna


    Kända bilmärken är de säkert för många av er som läser min blogg....
    Jag är tyvärr inte särskilt kunnig själv men jag tycker att de är vackra.
    Det räcker väl långt? 


    Den här är som ett smycke i sig där den står mitt i gräslöken

    Filip, fasanen stod en bit i från och sträckte sig, till synes, upp på tå (se headern)
    Tillvaron är annorlunda nu för alla djur här men de anpassar sig bra, trots alla bilar och
    okända gäster som kommer hit på besök
    Det kallas visst flexibilitet.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas Ekologiska
   

16 kommentarer:

  1. Vilka fina veteranbilar ni fick besök av.
    Highway Patrol var ju litet speciellt. Passar kanske bättre där jag bor. :)
    Dessa äldre bilar hade sin egen personlighet på ett helt annat sätt än vad de moderna bilarna har.
    Filip kanske ville se litet extra bra och sträckte sig upp på tå. :)
    Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte annat Anne-Marie!
      Highway Patrol skulle nog passa bättre hos dig än här, helt rätt. Väldigt kuriosa i de här trakterna i alla fall.
      Ha en fin vecka du med!

      Radera
  2. Jag älskar gamla bilar ... de har en helt annan personlighet än dagens, som i mitt tycke ser likadana ut allihop! Häftigt besök!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju! Vi stod i fönstret och såg dem komma på rad, långsamt och fint. Oj,oj, oj....lät det här inne.
      Ett härligt besök, verkligen.

      Radera
  3. Hej, tänk så många arbetstimmar ägarna till dessa fordon ägnar till omvårdnad, putsning, lackning och mekande. Och visst är resultaten fantastiska! Igår hade ni besök av ett par från Sverige som gillade ditt fik som jag tipsade om när jag hörde att de var på semester på Åland. Det roliga i kråksången är att Jeanette och jag är nätvänner men har aldrig träffats i verkliga livet. Många kringelikrokar blir det när man är ute på nätet och umgås, kul tycker jag som hoppas få träffa en kär gammal nätvän för första gången denna månad. Vi har umgåtts i nästan tio år på nätet! Ha en fin ny arbetsvecka bland alla fina djuren! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så bra med den typen av intresse. Det kan aldrig bli långtråkigt och nu under sommaren drar de iväg på cafébesök runt Åland en gång i veckan. Och har roligt, det syns på långt håll. Så roligt med "ditt" vänbesök här hos oss. Tack för att du tipsade dem! <3 Tack detsamma Paula!

      Radera
  4. Oj, vad kul! jag ska till Kulturarvsstugan på Olofsnäs på lördag 8 juli, som vanligt har jag bråttom för jag har damträff på stugan i Vårdö med början kl 17.00. Fanns inte någon annan dag som passade dem. Det vore roligt att besöka Pettas... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får starta i god tid, så hinner du hit en liten stund av och an Eivor. Det är bara fyra kilometer till Kulturarvsstugan härifrån och nu har vi nyasfalterad väg nästan ända fram så det går som en susning. Hoppas du hinner. Välkommen!

      Radera
  5. Underbar bild av fasanen! Visst känner jag igen några av bilarna. Den rosalila Folkvagnen t.ex. I en sådan åkte vi, min mamma, pappa, moster, min bror och jag till Frankrike 1950 i den värsta sommarvärmen. I de längsta backarna nere vid Medelhavet fick vi gå av och låta bilen svalna. Den var ju luftkyld...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Filip är ett tacksamt fotoobjekt.
      Folkswagen har jag också haft i mitt tidigare liv, när jag var i tjugoårsåldern. Min dåvarande fästman och jag drog iväg i den till Norge. Den var omgjord till husbil så vi sov i den.
      Härliga minnen du har även om du har fått stanna till för att bilen skulle svalna till emellanåt. <3

      Radera
  6. Fast folkvagnen var ljusgrön, inte lila. Sådana fanns inte så den måste vara hemmålad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den på bilen är hemmålad, helt säkert.

      Radera
  7. KUL med bilarna. Förstår att du smög dig iväg och fotade de fina bilarna. Den turkosa bilen i gräslöken är SÅ läcker! Älskar färgen!
    Hoppas allt är bra på Pettas, och att ni har lagom mkt gäster och slipper stressen!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den turkosa gillar jag också. Om jag har rätt så är det en Volvo Amazon, men jag kanske är ute och cyklar så mycket bil det än handlar om ;).
      Allt är bra med oss eller så bra det kan vara med tanke på omständigheterna. Stress har vi inte, säsongen är bara i sin linda ännu. Här är vädret allt annat än trevligt för turisterna. Tack Annika! <3

      Radera
  8. Imponerad över vad du hinner med på en liten stund. Roligt med alla färger och former på gamla bilar. Jag njuter! Själv hade jag just en Amazon som första bil fast sandfärgad. Man bländade av med en fotknapp på golvet till vänster om frikopplingen.
    Taskigt att parkera mitt i gräslöken. Vissa har ingen känsla:-D
    Fin header blev det också!
    Kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. När chaufförerna drack kaffe hann jag med mycket. De visste var jag var också...utifall att de behövde mig så hade jag full förståelse när jag gjorde stora ögon över deras bilar.
      Aha, det är en Amazon, jag var osäker men trodde på det. Fint ska stå i fint förstår du!
      Tack Anette! <3

      Radera