söndag 4 juni 2017

Trädgårdsnytt

Ni vet, ibland är man så säker på hur man ska ha det.
Så var jag också. Jag visste att i år ska sallatsfrön av olika slag sås i tre
gamla byrålådor som hör till en byrå (förstås) som står i lidret.
Dit stegade jag igår morse glad i hågen men men....
framför den bakvända stora byrån stod mängder av stolar och bord.
De ska lyftas ut på torsdag den här veckan men det är då det.
Trångt och tungt var det och planerna på sallatslådorna
rann ner mellan springorna i golvet. 

Men här vilar inte några sorger..."jag hittar säkert på något"
och visst gjorde jag det.
Det ena ger det andra som vanligt.
Jag har tagit ett beslut (igen) under Uffes ivriga påhejande.
Nu blir det inte några övervintrande växter i det här huset längre!
Det går alltför mycket energi åt att ta vara på alla krukväxter.
De bärs ut, de bärs in,
jag kånkar, stånkar och står i.
Armarna blir långa och ryggen trött.
Många växter är bamsestora och krukorna därefter

Operation utdelning av växter har redan varit på gång ett längre tag,
och fortsättning följer sommaren ut.
I höst blir det enbart ett fåtal växter som lyfts in för övervintring.
Kaffebusken, drakblodsträdet och aloen.
Tre stycken....
Det känns nästan som att jag hädar.
Jag har fått så många fina plantor av olika slag av flera vänner
Men jag har trots det gjort ett beslut om avslut.
Nu ska annat prioriteras istället.
Och växterna får det bra hos sina nya ägare, till och med bättre än här hos oss.


Redan nu märker jag att jag har stora mängder krukor som inte behövs längre
De bara står där och tar upp utrymme.
Så det blev som det ville bli och nu står krukorna i trädgårdslandet, nysådda med
sallatsfrön. Och behövda igen.
Fönstret som är täckt av ett hönsnät får agera stöd för sockerärterna när de börjar
ta sig upp ur jorden.

Som den uppmärksamme ser så är körsbärsträdet borta. Det skrev jag om här.
Vinbärsbuskarna är mera än halverade i omkrets, framför fönstret står en oregano,
till vänster en rad med lavendel och högst uppe vid växthuset ståtar bondpionen som snart slår ut.
Bergklinten vid bondpionen har fåglarna sått åt oss. 
Den ena rabarbern är redan skördad, den andra är på gång
Snart är de lika stora och maffiga igen.

Om några dagar dignar pionen av vackra blommor

Trädgårdslandet är fyllt av opium-vallmoplantor!
Dem vänder jag ner och använder som gröngödsel.
Kvickroten tar jag förstås bort.
Den får resa till Uppsala med andra brännbara sopor.
Enkelbiljett! Ingen pardon!
Väck med den! Uppsala är en trevlig stad! 😉

Mitt i allt som jag stod med rumpan upp i trädgårdslandet och strödde
ut sallatsfrön i krukorna hördes ett brummande på andra sidan huset.
Ett ljud jag givetvis kände igen och som fick mig att börja gråta.
Sallaten kommer säkert att smaka salt när den väl kommer upp.
Glad salt, för det var glädjetårar, lyckotårar som rann.


Uffe har inte kunnat sköta trimmern på över ett år men igår gjorde han det
med vänsterarm och med hjälp av sele och högerarm. Högerhanden
är fortfarande inte rörlig.
Den som inte vet vad jag skriver om nu, kan titta in här för att få veta mera om
intresse finns.
För honom är det svårt att inte kunna vara med som vanligt i allt görande som finns.
Nu är en liten början gjord.
Men ack så stor att det inte går att beskriva.
Vi har varit med om en resa som heter duga och vi är inte framme än, men
det känns bra just nu. 

Snart slår alla äppelblommor ut

Jag är igång med mullvadandet!
Förmodligen blir ni "pinade" av flera rapporter
från trädgårdslandet vad tiden lider.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

32 kommentarer:

  1. För mig är det rakt ingen pina att läsa om dina bravader i trädgårdslandet. Jag gillar alla dina idéer och skrattar gott åt när du helt plötsligt får ändra om på något som du redan planerat. Vad jag känner igen mig i det! Men så bra det är när sånt händer. Då får hjärnan klura ut nya saker. Den behöver jobba för att må bra. Ha det så gott i trädgårdslandet. Nu ska jag ge mig iväg till plantskolan och inhandla tre nya perenner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra Gunnel, för munnen talar om vad hjärtat vill, så trädgård blir det säkert många gånger om, också den här sommaren.
      Jag tror nog att vi alla nördar förstår varandra, vi känner igen oss själva i varandra. Och om hjärnan mår bra så är det ju väldigt bra.
      Lycka till med inköpet och dina tre nya perenner!

      Radera
  2. Men Pettas! Jag har ju helt missat det här med Uffe. Så tråkigt för er och samtidigt är jag glad för att det går framåt.
    Sitter här och avundas dina gröna fingrar. Du skulle nog skratta ihjäl dig om du såg mina ryck i vår trädgård, hahahahaha! Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju inte hålla koll på alla, jag har missat massor jag också om både den ena och den andra osv.
      Framåt går det och det är huvudsaken. Hoppas du tar det lugnt nu någon dag till tills du själv vet Taina!
      Ha en skön fortsättning på dagen du med!

      Radera
  3. Hej du fantastiska trädgårdskvinna! Jag blir glad när jag hör att du tänker om vad gäller slit och släp och bärande in och ut. För det blir ingen människa glad av. Så det var ett vettigt beslut. Glad blir jag också när jag ser din man med trimmern, för jag förstår precis känslan. Jag fick en tia för sex år sedan, inget allvarligt alls, men det ledde till att man undersökte mig grundligt och hittade ett total igentäppt kärl i halsen. Icke operabelt sa doktorerna, riskerna var alltför stora. Jag fick veta att hjärnan är fantastisk, egentligen skulle jag inte ha kvar alla funktioner eftersom blodet inte kunde cirkulera men si där det är stopp där hittas andra vägar så jag märker inte så mycket av åkomman utom koncentrationsproblem och att ta in viss text. Mediciner får man ta resten av livet men det gör ju inte direkt ont, "ler" Önskar Uffe god bättring, att få ett så positivt besked är mycket glädjande. Önskar er en fin pingsthelg! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du överlevare av stora mått säger jag i min tur till dig Paula!
      Jag känner mig lättad av att ha tagit det beslutet och en hel del andra beslut också som bidrar till mera tid för annat än att bara knoga på för knogandets skull. Men det tar sin lilla tid innan man kommer så långt. På sätt och vis så får du vara glad över tian, utan den kanske din allvarligare sjukdom inte hade upptäckts.
      Man får vara glad för att det finns mediciner som hjälper en att leva. Tack detsamma Paula, jag/vi önskar dig detsamma Ha det innerligen bra! <3

      Radera
  4. Först och främst ett klokt beslut att minska på övervintrande växter. Det tar på krafterna att sköta om allt så ingen annan tänker till om man inte själv gör det. Jag har fuxior som jag övervintrar och är så besviken då de är så klena i år och ännu kan jag inte ens flytta ut dom här. Till råga på allt så faller en del knoppar av och jag vet inte vad som är felet.
    Kan förstå din glädje när din hälft kommer igen med ett och annat men ibland måste man bara välja bort en del ändå.
    Vi får väl hoppas på lite värme senare när den inte vill infinna sig ännu. Vi planerade att åka till sommarstugan i morgon och äntligen städa lite där men det verkar fem före någon skur så vet inte om det blir av. Är jäkligt less på det kalla vädret nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag känner mig väldigt förståndig just nu och faktum är att det känns som en stor lättnad att ha tagit ett beslut som detta, även om det tycks vara väldigt litet och vardagligt. Men lättare blir det helt säkert och blommor finns det runt omkring mig på många sätt ändå. Jag kan väldigt lite om fuxior. Min mor hade många sådana däremot.
      Ja, glädjen är enorm när även det minsta lilla händer i rätt riktning. Och naturligtvis så blir det aldrig som förr, bara annorlunda och man lär sig leva med det också.
      Här regnar det just nu och har hållit på några timmar. Ett välsignat välkommet regn. Kommer värme på det här blir det explosion i naturen.
      Vi behöver värme allihopa, våren har varit kall i år.

      Radera
  5. Åh! Så härligt att Uffe kan vara med! Jag förstår dina glädje!! Jag gläds med Er båda!
    Trädgården blir jättefin och bilderna som du bjuder på är ljuvliga!
    Våra syrener och kaprifol är ännu små små knoppar... men den som väntar...
    Må så gott!
    kram<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! För hans egen del betyder det allra mest. Att inte kunna delta som tidigare i alla göranden, blir frustrerande. Tack HeLena!
      Du har allt det vackra framför dig nu, vi är snart mitt i.
      Må så gott du med! <3

      Radera
  6. Härligt att det går framåt...härliga bilder!
    Heja Karin och Uffe!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      Tack för påhejandet, det behövs och känns! :)

      Radera
  7. Härligt att det har gått så mycket framåt! Ibland behöver vi lite sådant här för att förstå och uppskatta det vi har och kanske se lyckan i det lilla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är härligt. Nu har det inte gått så snabbt som läkarna trodde men det går framåt och det är det som räknas. Uffe är en kämpe av guds nåde och jag hejar på! Man lär sig av livet, helt rätt och man förstår hur skört det är och att man ska vara tacksam för det lilla. Det lilla kan vara väldigt stort.

      Radera
  8. Fantastiske Uffe alltså!! Hatten av!
    Jag är super, superglad och gläds med er! Underbart.
    Och snart öppnar ni!
    Ligger ni lite lägre med allt iår? Eller kör ni lika mkt som ni brukar?
    Ja, ni är otroliga bägge två. HEJA!!!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat! :) Envis och ihärdig som få är han.
      Men det ger resultat.
      Vi öppnar om tre veckor idag. Nu håller vi café rakt upp och ner med allt vad det innebär. Vi har lämnat bort all catering, bokningar osv. Vi har taggat ner. Brödbaket är enbart till caféet, ingen brödförsäljning till affärer längre och även i caféet handlar det smörgåsbröd och inget annat. Det blir ändå väldigt mycket på mig ensam, eftersom Uffe inte kan vara med på samma sätt som tidigare ännu. Jag har fått artros i händerna så det blir att ta det lite lugnare med lättare sysslor, helt naturligt. Tack Annika! <3

      Radera
    2. Klokt Karin! Men ni är ju ett klokt par, ni två.
      Låter som en lagom sommar, ni ska ju ha lite tid över till annat också. Återhämtning.
      Artros, vilken skit. Jag vet ju hur det är. Tyvärr.
      Men det går det med. KRAM till dig!!

      Radera
    3. Vi försöker så gott vi kan Annika! :)
      Sju veckor alla dagar är rätt mycket jobb det också men en stor skillnad på att hålla igång ca 50 veckor i året. Vi behöver återhämtning, helt säkert. Ja, du vet hur det är men som sagt allt går och vad jag har lärt mig så ska en viss belastning finnas för att det ska vara bättre.
      <3 Tack Annika! Kram

      Radera
  9. Underbart att läsa om din kreativitet och din glädje i att odla.
    Det brummande ljudet måste verkligen symbolisera lycka..
    Varma tankar..
    Kram🙏

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ghugge!
      Ja, ett brummande ljud kan låta som den bästa musik!
      Kram!

      Radera
  10. Bra gjort av Uffe, för även med små små steg kommer man framåt, eller hur.
    Allt behöver inte göras på en gång, fast vi lever i 'snabbhetens tider'.
    Salt och lyckotårar behöver kroppen också Karin.
    Det är trevligt att få läsa trädgårds nytt från dig, du skriver så kul och lättsamt så inte är det någon pina inte.
    Det är ju mycket som händer i allas trädgårdar nu, knappt man vet vilket ben man ska stå på och visst värker ryggen men fortsätter gör man ändå, konstiga är vi, eller hur, fniss . . .
    men nästa dag när vi vilat klart är det åter nya krafttag på gång, fast ingen tvingar oss egentligen.
    Jag och min gubbe är ju pensionärer, så vi rår om vår tid själva, vet ju inte eran ålder men säkert yngre men det spelar ingen roll så länge hjärtat är med i trädgårdens grönska som vi har skapat själva.
    Lycka till och må väl/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det Eva, små, små steg i taget...fram kommer man till slut.
      Ja, konstiga är vi nog. Tänk så mycket enklare det var om man gick till butiken och köpte allt man behöver istället. Men inget är som egen nypotatis osv.
      Vi är också pensionärer, båda två, och har trappat ner rejält med företagandet men inte helt. Vi har vårt sommarcafé öppet sju veckor varje sommar. Tack Eva för alla fina tankar!

      Radera
  11. Ibland slinter fingrarna - gör en ny kommentar, som förhoppningsvis är rättstavad :)
    Små steg framåt är också bra ... är så glad att läsa att det går framåt! Bra val att sluta kånka på en massa stora tunga krukor - det beslutet tog jag för några år sedan och slutade med alla stora, tunga krukor - nu är det bara några pelargoner och fuchsior som övervintras...
    Läser gärna fortsättningen på odlandet :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt i rätt riktning är bra helt enkelt även om det i sig inte är så enkelt alla gånger.
      Jag känner mig väldigt nöjd över beslutet att inte vinterförvara stora blommor längre. Det ska vara gött att leva, lätt att leva :)
      Tack Anki!
      Ha det gott du med !

      Radera
  12. Så härligt att det går framåt för Uffe! Som väl är har vi ingenstans att göra av växterna som skulle kunna övervintrat så de grävs upp till hösten. Men visst känns det när jag ska slänga alla fina pelargoner.
    Kram från Ingrid som tycker att du ska ta det lite lugn och inte jobba ihjäl dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är härligt, jag håller med Ingrid!
      Dela ut pelargoner till folk som vill ha, så gör jag nu och då känns det rätt och riktigt.
      Tack för din omtanke, jag lovar att inte jobba ihjäl mig. <3

      Radera
  13. Blev glad när du skrev att det är framsteg för Uffe. Minns det du tidigare skrev och hur du skrev. Det satte sig hos mig.
    Önskar er båda all lycka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! Du gör mig glad i din tur! Tack för din omtanke och att du bryr dig. Det värmer mycket!
      All lycka till er båda också!

      Radera
  14. Glad blir jag över allt detta Karin, Uffe i synnerhet! Ni gör er i grönskan båda två och var är bättre än så. ...
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Glada är vi och glada blir vi för din kommentar!
      Stor kram till dig med!

      Radera