söndag 18 juni 2017

Det måste nog vara försynen...


tänkte jag när jag såg hur  mycket svinmålla vi har i lökbäddarna i år.
Ett regn och värmen på det, gjorde det.
På ett huj hade vi svinmålla hur mycket som helst bland all lök
Om nu försynen ser till att vi ska ha den här grönsaken
i år så ska vi också äta upp den.
Spenat behövs alltså inte.
Vi har svinmålla!
Tur att den är lätt att rensa bort ur landet och lätt att tillreda
Och bort ska den innan den går i frö igen....


Efter en timme på huk blev lökbäddarna återbördade till tidigare utseende
och vi hade mängder av "spenat".
De allra minsta exemplaren sparar jag och låter dem växa sig lite större
för en ny skörd längre fram.
Härom dagen  gjorde jag en pastasås på svinmålla, kajp, sparris och en liten bit rökt skinka.
Det blev väldigt gott och det är så skönt att bara kunna gå ut till landet och plocka åt sig
vad som behövs.



Svinmållans blad  kan användas exakt på samma sätt som spenatens,
men innehåller dubbelt så mycket c-vitamin

Svinmållan har en lång historia som foderväxt till djur och  som människoföda.
Kanske är det  inte så allmänt här i våra trakter numera att ta vara på svinmållan,
men på andra ställen i världen, t.ex i  Afrika och Asien är det vanligt.
I Indien är svinmållan populär att använda så gott som till alla typer av matlagning, även i bakning
Här i våra nordiska länder har man under krisår malat fröna och använt dem som mjöl.


De unga bladen och skotten kan man gott lägga med i  en sallad på våren men
att ångkoka svinmållan eller stuva den som vilken annan spenaträtt som helst är kanske vanligare
Den innehåller oxalsyra så i alltför stora mängder ska man inte äta den rå.
Varje planta producerar tusentals svarta frön.
De är rika på protein, A-vitamin, kalcium och kalium.
Nu är målet att svinmållan inte ska gå i frö i år men som sagt så gråter jag inte om det
blir ett svinmållerikt år längre fram igen. 



Svinmållans frön kan ligga latent i jorden i flera år och vips
så kommer den upp när läget är lägligt.
I år var det tydligen lägligt, både för den och för oss som inte har sått spenat.
Vi tycker att svinmållan är mildare i smaken än vad spenaten är och vi är på inget sätt ledsna
över den stora mängd "ogräs" som har tagit plats i våra lökbäddar.


Som vanligt kastar jag ingenting om jag kan låta bli.
När jag förväller svinmållan i kort spad så tar jag vara på vattnet
När allt har svalnat ger jag växterna en dos av det näringsrika vattnet.
Och givetvis, så frös jag ner ett antal platta paket med svinmålla/spenat.
Senare är det enkelt att ta fram ett paket nu och då och göra en god "spenatsås"
eller vad man känner för att göra.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

18 kommentarer:

  1. Så roligt och läsa om hur man kan ta vara på "ogräs". Själv är jag inte alls bra på sånt, men jag älskar att läsa böcker om hur man ska gå till väga. Där stannar det tyvärr. Jag gillar spenat, så egentligen borde jag testa ditt sätt. Ha en skön söndag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det roliga i sammanhanget är att svinmållan är så lätt att ta bort. Ingen match alls. Och medan jag lagade mat, så sköljde, förvällde och hackade den i maskin. Så när maten var klar var allt klart för nedfrysning. Ingen match det heller. Väldigt lätt grönsak att ta vara på. Vi tycker den är godare än spenat, mildare i smaken. Tack detsamma Gunnel!

      Radera
  2. Härligt med nyttigt ogräs!! Jag är tyvärr dålig på att ta tillvara på de olika sorters "ogräsnyttigheter" som finns, men i takt med att vi bekantar oss ordentligt med vår skogstomt vid stugan ska jag bli bättre på det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det krävs ju lite mängder för att man ska ta vara på också. Det ska liksom löna sig lite grann ;)
      Men ofta har man hur mycket mat som helst runt omkring sig, hur gott och nyttigt som helst. Lycka till med inventeringen av skogstomten!

      Radera
  3. SÅ intressant! Hade ingen aning om vad det ogräset hette. Har landet fullt av det och rensade och slängde en del igår men NU ska jag "skörda" istället. TUSEN tack för tipset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul Taina!
      Så har jag också gjort många gånger, innan jag kom underfund med att jag slängde bort riktigt god mat! Lycka till!

      Radera
  4. Oj tänk om jag ändå kom över tröskeln att äta ogräs. Förut torkade jag olika blad till teer o s v men att få vanligt ogräs att beröra mina smaklökar det har jag faktiskt aldrig testat. Dumt så för visst borde man ta vara på allt. Kloka du som som förstår att ta vara på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar mycket om den där tröskeln, helt rätt. Jag har också torkat teer av olika slag, kanske jag börjar igen? Man vet aldrig :)
      Pröva svinmållan, den är lätt att ta och att tillreda.

      Radera
  5. Nu har jag lärt mig något idag också. Jag hade inte en susnig om att svinmålla gick att äta och att det dessutom är nyttigt! Tack för ny kunskap!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man lär sig så länge man lever som det heter.
      Och i all synnerhet i bloggvärlden.
      Hoppas du kan sitta utan att det gör ont Veiken!

      Radera
  6. Har läst ikapp mig nu hos dig - fick till och med till ett inlägg hos mig själv. ;)
    Men Karin att du varit så sjuk. Och inget visste vi som läser hos dig.
    Bra att du fått en hästkur som förhoppningsvis gör att det ger med sig.
    Min pappa tror jag hade fått ett fästingbett som läkaren trodde egentligen var reumatism. Det har jag förstått i efterhand. Han hade inte behövt äta all giftig medicin som han tog. Tragiskt.
    Alltid roligt att kunna ta tillvara på det som anses vara ogräs. Minns att vi plockade nässlor som växte vilt när jag var liten flicka och kokade soppa. Det var riktigt gott.
    Skickar en krya-på-dig-kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar tid att bli fri från borrelian när den har kommit in i det här skedet men sakta mak blir jag bättre vartefter jag äter antibiotikan. Den är lömsk den lilla fästingen.
      Vi får hoppas på att den här kuren hjälper. Vi får se längre fram när nya tester tas.
      På den tiden då din far blev behandlad för reumatism visste de inte så mycket om borrelia som de vet nu. Men jag kan tänka mig att han hade det verkligt plågsamt. Ibland har jag faktiskt svårt att röra mig överhuvudtaget, i all synnerhet på morgnarna. Jag måste "bända" upp kroppen, få igång den, fastän det gör väldigt ont. Men det blir bättre och bättre för varje dag som går. Det ser lovande ut.
      Det finns mycket i naturen som man kan använda till mat, mycket som är både ätligt, nyttigt och gott.
      Tack för kramen Anne-Marie! Kram till dig med!

      Radera
  7. Vad lägligt med svinmållainvasion när det råder spenatbrist!
    Jag är nybliven ogräsentusiast, efter en kurs i skogsträdgårdsodling i Stjärnsund. (Kolla här: https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/) Jag inser att nästan allt går att äta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svinmållan visade sig precis i rättan tid. :) Nu börjar jag titta lite mera på vårarven(naten)...:) Tack, jag ska genast kolla in länken! Ja, mycket går att äta, mycket vi s.k. normalt kastar på komposthögen.

      Radera
  8. Jamen där fick jag lära mig ngt nytt!!
    Tänk ändå vad det finns att ta vara på!
    Ja, dessa förbannade fästingar. Jag har flera vänner här med borrelia, en del koniskt. Men också flera som blivit helt friska. Peters 15 årige systerson blev precis diagnostiserad med Rocky Mountain Spotty Fever, en form av TBE. Från en fästing han inte ens visste att han haft. jösses så sjuk han var, nu är han mkt bättre och går o skolan igen. Men helsike vilken elände det är.
    Hoppas du känner dig bättre nu, Karin. Starkare. Fästningen är nog det djur jag är räddast för.
    Styrka, Karin!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det Annika, mitt i allt så har du spenat i knutarna :)
      Det blir kroniskt om inte medicinen tar bort eländet. Det är något också jag får räkna med. TBE har jag haft så mot det är jag immun. Inte roligt alls, det var helvetet att ha det. Så skönt att systersonen är på benen och kan leva normalt igen.
      Tack Annika! <3

      Radera
  9. De första åren vi bodde i vårt hus hade vi massor av mållor. Ibland åt vi av den, den är mycket god.
    Numera är det ett sällsynt ogräs här. Hade mycket hellre haft mållorna än kirskålen som vandrar in från ängen utanför sen kommunen la på jord. Om jag så lagade paj varje dag hela året så skulle inte kärsen ta slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kirskålen är svår att utrota. Jag brukar köra över den med trimmern men den är inte så svår ännu här hos oss, fast jag nog hittar den på ställen den inte har varit tidigare så den gör sina intrång....
      Mållan är god, riktigt god. Imorgon blir det till att ta vara på ett gäng igen.

      Radera