tisdag 21 mars 2017

Nisos?


               Det är spännande att ha så många olika fåglar och djur runt omkring sig
               varje dag.
               Sparvhöken har funnits här i flera år redan, till småfåglarnas ve och fasa.
               Men de vet om det och är försiktiga.

               Mitt i allt hör man ett varningsljud från någon av dem och vips så är de
               som bortflugna .( Ja, bokstavligt talat så är de ju det också.  😉 )
               Givetvis, så lyckas sparvhöken ta en småfågel nu och då
               men den får verkligen ligga i för att mätta sin mage.




    Sparvhöken sitter på sin favoritgren som är skruttig som bara den,
    i en av björkarna ovanför huset.
    Det är en rätt vanlig syn för vår del under morgontimmarna, då solen stiger upp.
    Där kan fågeln sitta länge (jag har klockat tiden till ca 2 tim en gång). 
    Den putsar sig noggrant, tittar sig omkring, ändrar ställning, tycks nucka till nu och då, 
    vilket är förrädiskt.  Man ska inte lita på en till synes sovande sparvhök.
    Bakom ögonlocket vilar ett falköga, så sparvhök den är.
    Då händer det!

    Det går undan när jaktplanet kommer. Ögat hinner knappast med i farten
    Ibland tycks höken flyga upp och ner i jakten på sin mat.
    Den är en suveränt skicklig flygare.
    Men hinner de små  kasta sig in i en buske eller ett snår så klarar de sig bra.
    Oftast slår sparvhöken sitt byte där det sitter på marken.
    Den väntar tills bytet är dött, genomborrat av de vassa klorna.
    Dödskampen blir sällan lång.
    Sedan lättar den och flyger iväg för att äta sitt byte någon  annanstans.
   
Herr Sparvhök har en blick som heter duga

  Den enes död är den andres bröd.
  Något man lär sig leva med när man bor bland skogens alla djur.
  Det är åtskilliga möss och sorkar som har fått en flygfärd härifrån mot skogen till.
  Det sista vi har sett är svansen som svajar mellan klorna på höken.
  Och sparvhöken har mättat sin mage och/eller sin ungar.


                            Vi har en trätunna som är upp och nervänd i trädgården.
                            Där brukar vi ha en stor blomkruka på sommaren.
                            Det är en väldigt bra
                            landningsplats för sparvhöken
                            som har utsikt över både fågelbord
                            och möss på marken.
                            Jag i min tur har en utmärkt åskådningsplats i köksfönstret

                        
                            Nisos?

                            Vad menar jag med det?
                            Det är inte alltid så lätt att veta vem som sitter uppflugen på en
                            gren i trädgården. En kung? Vem vet?

                           Om man får tro på den grekiska mytologin så förvandlades kung Nisos
                           av Megara till en sparvhök när hans dotter Skylla i försåt gav en hårlock
                           av sin far till sin älskade Minos som var Nisos fiende
                           Minos ville ha Nisos kungarike.
                         
                           Skylla var Nisos tredje dotter och anses ha varit ansvarig för
                           sin fars förvandling. Hon var så kär i Minos och ville vara honom
                           till lags. Så vips, klippte hon en hårlock av sin far  och förde den till Minos
                           som lyckades med konststycket att göra en kung till sparvhök.
                           ( Den tidens Lobero?)

                           Men det slutar förstås inte med att Minos tar över kungadömet
                           Han seglar iväg utan Skylla. Men skam den som ger sig.
                           Hon simmar efter honom och hans fartyg och hinner nästan ifatt
                           honom när en sparvhök/ på vissa ställen havsörn..(.nå, de är av samma släkt)
                           drar ner henne i havet så att hon drunknar.
                           Men samtidigt blev hon förvandlad till en fågel.
                   
                          
                           Så de höll på, på den tiden!
   

                           Men vem vet? Mitt i allt så flyger de av och an i vår trädgård.
                           Nisos, Skylla och det vete katten vem !


Kanske vår Björnliga är små grekiska prinsar och prinsessor mitt i allt?


                          Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
                                  

14 kommentarer:

  1. Jättevackra bilder, men gillar inte ögonen.
    Intressant om Nisos, alltid lär man sig något.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Hökögon, rätt och slätt :)
      Det finns lite olika versioner om Nisos och Skylla. Ibland stiger Skylla ombord på fartyget i en hamn, ibland simmar hon efter.
      Ha det bra du med!

      Radera
  2. En underhållande berättelse, och så fina bilder du tagit. Nu fick jag veta mer om både sparvhök och grekiska gudar som var helt nytt för mig. Björnligan finns här med, och jag bryr mig inte om ifall det är prinsar eller prinsessor. Jag jagar bort dem. De stjäl maten från mina små vänner annars. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!
      Jag gissar att det finns Björnligor lite varstans. De äger världen...
      Vi matar på så många ställen så för det mesta låter "våra" skator småfåglarnas matställe vara i fred, men när det är vinter så brukar alla släktingar dyka upp. Då sjasar jag också bort dem och ber dem dra till skogs.
      Tack detsamma!

      Radera
  3. Du är som en levande flora du och så får du in lite grekisk mytologi - det ger "spännvidd mellan vingarna" det. En djurvän med respekt för naturens eget, de stora äter de små.
    Fin tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove! :)

      Ibland är det roligt att förgylla vardagen med lite mytologi.
      Sagor är inte bara sagor, de är lärorika också, på många sätt.
      Och visst skulle det ju vara roligt om fanns en förklädd kung eller gud sittandes här i träden.
      Ja, allt levande har sitt berättigande. Alla ska överleva på något sätt, även om det betyder att någon annan dör. Så är det i naturen.
      Ha det fint du med!

      Radera
  4. Vilka coola bilder på sparvhöken. Rovfåglar fascinerar mig.
    Ja, jag kan tro att de måste ligga i för att få sig en munsbit. Småfåglar är ju snabba som ögat.
    Grekisk mytologi bland fåglarna också, kul tanke ja.
    Skator, de tillhör verkligen norden. Hos mig finns de icke. Like it or not :-)
    Ha en bra tisdag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte på dig lite grann Annika! Jag vet ju att du gillar rovfåglar och ugglor.
      Skator är också intressanta, fastän man kanske tänker på dem med lite blandade känslor, men börjar man iaktta dem så upptäcker man en hel ny värld. De är kul i mina ögon och de äger det här stället, hur vi än försöker säga att det är vi som gör det. Men vi har full respekt från båda håll :)

      Detsamma önskas!

      Radera
  5. Spännande berättelse och fina bilder! Vi har sparvhök här också ... jaktlyckan är olika, men oftast flyger den härifrån utan något byte...
    Skator är ganska sällsynta här - och de som finns är otroligt skygga.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen har ni ett par, precis som vi har. Vackra fåglar.
      Jag upplever att de oftast får fara iväg härifrån utan mat. Men de har ett stort jaktrevir så det lyckas säkert någonstans i alla fall.
      Vi har ett skatpar som bor i grannens övergivna ladugård. Så blir det ungar ett tag, som de sjasar bort så småningom. Men när det är vinter och kallt så samlas de gärna här och äter rådjursmat. Dukat bord tackar ingen nej till!

      Ha detsamma Anki!

      Radera
  6. Fantastiska bilder. Den enes död, den andres bröd. Det är ju bra om sparvhöken tar möss och råttor i alla fall. Kul att få sig till livs den gamla fina grekiska sagan igen. Den hade jag helt glömt bort.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Det finns flera versioner på hur Skylla gjorde men jag valde den där hon simmar fast fartyget. Eller nästan, innan hon nådde fram blev hon ju en fågel hon också :)
      <3

      Radera
  7. Så fina bilder på höken ,skatorna för den delen dom är inte dom lättaste att få på foto ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette!

      Skatorna är i gång hela tiden, sällan stilla. Sparvhöken är lättare att fånga på bild. <3

      Radera