fredag 2 september 2016

Veckorna "lunkar" på¨....


Kvällssol på balkongen

    Trots att jag tar det mesta i min egen takt och försöker att inte stressa alls,
    så rinner dagarna iväg så det bara sjunger om det.
    Så känns det i alla fall.
    Nu har vi redan september.
    Jag vet inte om jag inbillar mig det, men jag upplever alltid att solen
    glöder lite extra den här tiden på året än annars
    eller kanske det helt enkelt är jag själv som upplever den starkare för att jag
    hinner uppleva den. Så kan det ju också vara...


    Nu studsar man nästan till när man ser en segelbåt....de är inte så många längre
    Bara för någon vecka sedan var vikarna vita av segel
    Ett litet hösttecken är det nog.
    Semestrarna är slut för de flesta, fastän en liten familj knackade på dörren under eftermiddagen
    och ville komma på café. Varje dag får vi besök men alltför få för att det skulle löna
    sig att hålla öppet längre. Men de tre små pojkarna som kom hit med sin pappa fick dricka
    sig otörstiga på vatten. Som tröst fick de en påse söta skorpor med som "skaffning"
    på vägen tillbaka till stugan de hyr.
    Kanske de minns det längre fram som vuxna...att de vandrade längs landsvägen i Geta
    och åt söta skorpor? Sånt brukar man komma ihåg..


              Jag har äntligen haft tid att gå till min frissa....och som ni förstår så är det bäst
              att boka tid hos henne, så man säkert har en  :)
             " Jaha, vad ska vi göra åt dina barr då? " frågade Pia och så klippte hon till
             och nu är jag fin igen
             


   Veckan har också vikts åt några möten i kulturens tjänst. Så kan man säkert kalla det
   eftersom jag sitter med i Kulturdelegationen på Åland. På måndagen var vi på planeringsmöte i
   Lemböte och i onsdags tog vi beslut i Mariehamn om fördelningar av bidrag till kulturarbetare
   Ett intressant, inspirerande och ansvarsfullt värv.


   Lagtinget renoveras och lagtingsledamöterna med tjänstemän
   är tillfälligt bortflyttade ur huset till annan lokal i staden.
   Nu är det bygghantverkarna som tar kloka beslut. Kanske ännu bättre än de folkvalda?
   Jag hoppas ni ser glimten i mitt öga!
   

   Grönfinkarna äter som om de har betalt. Vi har aldrig haft så mycket grönfinkar förr som vi har i år


       Jag har planterat om jordgubbsplantorna. Nu har vi tolv stora plantor i jorden till nästa år....
       och en hel del arvingar på komposten.


   Det stora växthuset (10 kvm) utryms sakteligen....nästa år blir annorlunda
   Då ska glashuset användas till annat än tomater


   Det lilla växthuset väntar på åtgärder. Där har vi chilipeppar hur mycket som helst
   Också här ska förändringens vind få svepa in


    Kärleksörten börjar rodna
    En humla idkar terränglöpning....
   

    Små helikoptrar hovrar runt omkring mig när jag är i trädgården
    Den här mellanlandade på kanten till en rostig hink som har tjänat ut


    Igår kväll var vi till Mariehamns Modellstad.
    Här ovan en modell av min gamla skola Ålands Lyceum

En vy över modellstaden Mariehamn under 1930-talet

   Vi lyssnade på flera föredrag som dottern i familjen var arrangör för,  med anledning
   av frågan som har uppstått om lindarnas vara eller inte vara i Esplanaden i Mariehamn
   Intressant och hoppingivande. Lindar går att rädda verkar det som
   Jag återkommer säkert i ämnet längre fram på något sätt
 

   Så här ser det ut vid trädgårdslandet just nu. Skottkärran är fylld av komposterbart material....
   Ja, det finns hur mycket som helst att göra hela tiden.
   När vi stängde caféet för den här sommaren fick vi frågan flera gånger av olika personer om
   vad vi skulle göra sen....
   Jag är säker på att jag såg lite fånig och oförstående ut. Vad då?
   Ingenting tar slut, det finns alltid precis hur mycket som helst att göra.

   Nu har vi just vinkat av sonen som kom på hastigt och kärt besök.
   Vi har ätit middag tillsammans och pratat, pratat och pratat.
   Kort, intensivt och underbart.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Så trevligt att läsa ditt inlägg. Det är som om du satt här mitt emot mig med en kaffekopp i handen. Berättar vad som är på gång. Fina bilder har du och jag njuter av samvaron.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbet!
      Tänk så fint det skulle vara om vi verkligen gjorde det också men det är bra att du ändå känner det som du gör. Jag skulle väldigt gärna sitta med dig över en kopp kaffe och ha det trivsamt. Kram!

      Radera
  2. Du beskriver så beskrivande att man är med till 100 % .Kul med modellstaden kan man besöka den så där bara .Vi har funderingar att göra ett vår besök på Åland nästa gång om det inte blir plan B som vanligt ,trevlig helg ,nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette! <3
      Absolut kan ni besöka modellstaden när ni kommer nästa gång till Mariehamn. Jag rekommenderar er varmt att göra det. Den är så välgjord så det är ett nöje att se den även om många hus inte finns kvar idag längre. Hoppas att det blir plan A! :) Trevlig helg!

      Radera
  3. Så roligt det är att läsa din blogg! Du gör så mycket, och ser så mycket som du lyckas fånga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne! :) Kom senare på att jag glömde bort flera saker till att berätta om, men så är det...man får vara nöjd med sig som man är. Typ.

      Radera
  4. Så härliga sensommarbilder, fulla av färg! Jag önskar er båda en underbar september.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka!
      Vi ska göra vårt bästa för att göra september underbar.
      Önskar att ni också får till det på bästa sätt!

      Radera
  5. Visst är ljuset mjukare och varmare på hösten och fint att fota i fastän vi inte riktigt är där än.
    Fantastiskt med grönfinkarna så de vräker i sig. Är det ont om mat i naturen nu?
    Hade nog också blivit ställd av Vad-ska-du-göra-nu-frågan, men den var säkert inte illa ment. Det finns ju alltid tusen saker att göra och mycket som läggs åt sidan på sommaren när man jobbar.
    Ha det så gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mjukare och varmare, så är det med ljuset den här tiden på året. Vi har haft en väldigt torr sommar och jag antar att det är en av orsakerna till att fåglarna mera än gärna har gjort det lättare för sig och kommit hit till dukat bord. (vi matar året runt). Illa ment var det naturligtvis inte med frågan. Egentligen tar aldrig en säsong riktigt slut, den fortgår i efterarbete, planering och förarbete...den upphör aldrig, i alla fall i tankarna. :)
      Detsamma!
      Karin

      Radera
  6. Tiden går snabbt. Snart är helgen slut. Igen. Vi tar tag i nuet.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så gör vi Lisbet! Tar tag i nuet! <3

      Radera
  7. Nu har folk slutat fråga vad i alla sin dar jag ska sysselsätta mig med som panschis. De märker ju att det kan vara svårt att hitta tider för gemensamma projekt eftersom min kalender ofta är rätt full.
    Och inte får man tid till allt det där tråkiga man skulle ta tag i bara man slutade jobba heller. Det finns ju så mycket ROLIGT man hellre gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet tar ju inte slut bara för att det förändras på något sätt. Plötsligt får man tid att ägna sig åt sina intressen på ett annat sätt och det tar sannerligen härligt mycket tid :)
      Som sagt, det finns ju så mycket ROLIGT att göra.

      Radera