fredag 9 september 2016

I betraktarens öga


            Det var en frostig novembermorgon
            Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt
            Plötsligt hajade jag till
            En man red rakt ut i trafiken framför oss
            ......svävade han över marken med sin häst?
            Så magiskt allt kändes


            En minut senare var allt det magiska försvunnet
            Likaså marskalken av Finland.
           
            Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen



    En kall höstnatt frös vattnet i tunnan till is


    Två bröder på promenad en julaftonsmorgon i Roslagen


    Jag betraktar andra betraktare....
    Vad allt har inte galjonsfigurerna varit med om på de sju världshaven?
    En hoppfull tanke slår mig. Tänk om de får liv  när klockan slår tolv på natten
    och röster om förgångna tider berättar om hur det var en gång för länge sedan....
    En natt på Sjöfartsmuseét, vad sägs om det?
    Kommer någon med? 
 
    Detta är mitt bidrag till rubriken som Olgakatt har givit denna veckas lördagstema

    De andra som också skriver tema är Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt,
    Tove,  Ulla och så jag. Har jag missat någon så säg till
    Vi blir säkert flera bara september har runnit ut. Jag uppdaterar förstås.
    Titta gärna in på de andras bloggar och läs om  deras betraktelser.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
    

24 kommentarer:

  1. Spännande tanke en natt på sjöfartsmuseet ,trevlig helg ,nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk Nette så mycket som kanske kan hända där ;)
      Detsamma önskas dig!
      Karin

      Radera
  2. Det låter spännande att få tillbringa en natt där. Bilden på den tillfrusna tunnan trodde jag först var en bild från en kartbok. Det såg precis ut som land och hav. Bilder kan verkligen lura ögat. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt Gunnel att du också ser det så! Den första morgonsolen skimrar till i isen och också jag såg en karta med land och hav. Mycket handlar om vinklar, ljus och tillfälle.
      Jag önskar dig också en riktigt fin helg!

      Radera
  3. Underbar bild på bröderna i Bergslagen! Magi när den är som bäst - i betraktarens öga! Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      De två har så stor betydelse för mig så bilden gör till och med lite ont i hjärtat på mig. Den säger mig så mycket, om både då, nu och om framtiden. Magi, helt enkelt.
      En fin helg önskar jag dig med!

      Radera
  4. Jag är också med på lördagstemat: http://minnatur.blogspot.se/

    När jag var liten, riktigt liten, sade min farmor alltid till mig, när jag inte ville gå och lägga mig, att ändå lägga mig i sängen och vänta på att klockan slår 12 vid midnatt. Då ska jag få se hur dockorna blir levande. Jag upplevde det aldrig - somnade antagligen. Farmödrar och mormödrar var så smarta på den tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra Ulla! :)
      Då ska jag uppdatera inlägget med ditt namn.
      Jag har också hört om dockorna som får liv, men jag har alltid somnat redan innan huvudet har varit på kudden, ungefär. Kanske just därför mitt i allt ;).

      Radera
  5. Vad jag har betraktat isen i tunnan som tar mig med på upplevelser - förevigade ögonblick som ständigt ger nya ... och en natt i sjöfartsmuseet går an!
    De två bröderna i Roslagen är en fantastisk bild- Betrakta betraktarna gör jag också.
    Betrakt kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket handlar om vinklingar, ljus och tid i fotograferandets värld. Så många nya världar öppnar sig helt plötsligt. Tänk så mycket en liten tunn isskorpa rymmer i betraktarens öga.
      Själv är jag fortfarande hänförd över ryttaren som i en viss vinkel sett från bilfönstret tycktes sväva ut i trafiken. Han var så oerhört stendöd några sekunder senare. Brödernas bild rymmer oerhört mycket tankemässigt, känslomässigt och så mycket mera för min del. Jag ser livet i den bilden, men jag ska inte utveckla det hela mera än så just nu.
      Konstnären som har skulpterat galjonsbilden, den ljusare i högra hörnet, har lyckats med att få hennes blick att följa betraktaren en bit. Hon ser på ett annat sätt än många andra galjonsfigurer i samma rum kan se. Kram till dig med!

      Radera
  6. Du får verkligen min fantasi att spela! Tack!
    Ha en bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt Lena! :)
      Detsamma!

      Radera
  7. Underbara bilder och ett jättefint inlägg som verkligen passar till rubriken.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Kram till dig med!

      Radera
  8. Som vanligt fantastiska bilder som är en ren njutning att titta på! Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Marina! :)
      Jag blir glad av dina ord!

      Radera
  9. Här finns mycket att betrakta! Det är roligt med sådana ögonblicksbetraktelser, ger ofta en tanke som svävar med länge...
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ögonblicksbetraktelser är ett bra ord...för det handlar ofta om ett kort kort ögonblick och så är allt förändrat.
      <3

      Radera
  10. Ock alla dina vackra bilder, tack för dom. Men det har alltid stört mig att galjonsfigurer är kvinnor, jämt är det vi som får ta stöten. Gå före och bana väg för männen, eller har jag fattat fel igen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite fel har du kanske...det fanns också manliga galjonsfigurer på segelfartygen.
      Men kvinnorna var säkert i majoritet.
      Galjonsfigurens syfte var att stärka besättningens motståndskraft mot fruktan och lidande, samtidigt som den representerade något av fartygets själ. Inte illa om man betänker vad en figur kan betyda och symbolisera
      Den lånar sina ögon till fartyget för att få det välbehållet genom eventuella stormar.
      Kvinnor kan vet du väl? ;) men män också.
      Synen var annorlunda på kvinnor och män på den tiden det begav sig. Också hos kvinnorna som vinkade av sina söner och män ut på havet.
      Nu för tiden används inte galjonsfigurer vad jag vet.
      En annan sak är att fartyget är en hon, kanske det är en förklaring till varför galjonsfiguren ofta var en kvinna.
      Jag tycker själv inte att könet spelar någon roll i sammanhanget, om det hänger en kvinna eller man i fören, det är symboliken som är viktig.

      Radera
  11. Vilken fantastisk bild av Mannerheim i morgontrafiken! Ja, alla bilderna är fina, men just den är så magisk. Måste ha känts som ett speciellt ögonblick att få träffa honom bara sådär...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett magiskt ögonblick att se honom flyta ut i trafiken, om än det var en vinklad synvilla, men en upplevelse var det verkligen.

      Radera
  12. Ryttaren är verkligen magisk! Att du hann med att få just den bilden, det var skickligt!
    Jag har också stått bland galjonsfigurerna, som ju är väldigt stora, och tänkt vad de måste ha sett mycket ute på havet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kort sekund så försvann hundra år si så där...frosten och diset gjorde sitt till. Jag kunde knappt andas just då, blev smått euforisk på kuppen. Uffe som körde märkte ingenting alls :)Tänk dig, Mannerheim i vardagstrafiken, på häst. Man kan bli religiös för mindre.

      Radera